bytes - Höganäs

Här är ett försök till att använda min blog till något jag längtat länge efter att göra - Jag vill byta färg på lite av mina Höganäs-prylar!

Jag har assietter, småskålar och muggar som avviker lite i samlingen.
- Två mörkgröna och två mörkblå muggar
- En ljusblå och en mörkblå skål
(och en mörkgrön likadan skål som jag missade att få med på bild)
- Två mörkgröna och två mörkblå assietter


Men jag önskar att allt ovan var i de här två färgerna: Ljusgrön och brungul.

Vill du byta?

Skriv en kommentar eller maila mig på visalisa(snabel-a)gmail(punkt)com!

tram #9 to centralstation

Ja, det var inte på sjuan, men väl på en spårvagn i de nordöstra förortsregionerna som jag såg Jens Lekman idag. (Tänk om Jens googlar sitt namn och hittar till mig här... Hej Jens! Jag såg dig på spårvagnen idag!)
Jag blev glad. För jag gillar Jens. En gång fick jag "Happy birthday dear friend Lisa" spelad för mig i telefonen på min födelsedag. Den skrev Jens till sin vän Lisa, men just den födelsedagen var den bara till mig, från någon annan. Jens spelades flitigt i min gamla mp3-spelare en sommar. Idag såg jag Jens på spårvagnen. Hade det bara varit på "tram no seven to heaven" också (och inte "nian in mot stan"), så hade det här blogginlägget antagligen varit mer välformulerat och poetiskt.

“Worry is like a rocking chair--it gives you something to do but it doesn't get you anywhere.”

kriminaljournalistik

Jag bara måste göra precis som E (tack E!) och uppmana er alla att läsa den här artikeln!
Nu.

Mums...

Jag klarar inte av att titta på "Du är vad du äter" och liknande TV-program om hemska matvanor, men jag läser GP och idag hittade jag en artikel som... skräms.
Alltså jag vet att matindustrin har gjort att vi sällan vet vad vi stoppar i oss och nu är det bannemejsan (Underbart kraftuttryck eller hur?) så jag funderar på att gå på nån sorts medeltids-diet. Jag blir mörkrädd.

Förresten undrar jag varför vi ska ha såna här E-nummer alls. Är det inte lättare att bara skriva ut vad det är?

(Två textrader i denna text är klickbara. Texten blir mer förståelig om du även kikar på dessa länkar...)

annonser

Jag testar hur mycket jag störs av dem, och hur mycket jag kan påverka vad som annonseras (gärna stickning). Klicka gärna på dem, men stör de mig så tar jag bort dem. Stör de er? Säg till i så fall.

Jag kan inte sluta...

...titta.
Hoppa gärna över allt sentimentalt prat om killen runt om. Hans sång behöver ingen förklaring eller tårdrypande historia kring sig. Det räcker med sången.

förlorad tid

Vi hade en sällsynt ledig vardagseftermiddag tillsammans. Jag behövde bara få hjälp med ett ärende och du har ju bil, så det skulle vara snabbt ordnat. Men vi blev lite sena och hamnade mitt i rusningstrafiken på väg hem. En resa som brukar ta tio minuter tog nära två timmar. Jag skojar inte. Ja, vi satt åtminstone där tillsammans, men ändå! Vi lärde oss registreringsplåtar utantill. Vi svor och vi... svor lite till. Vi passerade fyra (4) kokande bilar som fått stanna längs kanten. I en av dem satt en ung mamma och en bebis.

Det är helt otroligt. En sällsynt eftermiddag blev en sällsynt timme. Jag funderar förstå varför det finns såna här dekaler att ha bak på bilen, och jag börjar undra om det inte är dags nu...

Det här var första gången för mig. Hur gör de som sitter i rusningstrafiken från Hisingen varje dag? Varför har ni inte haft ihjäl varandra i den där bilkön ännu?

"Nu kan ni fråga oss vad ni vill?" säger de i reklamen.
Vi var ju tvugna att prova.
Så mitt i ett fnissanfall över detta skickade jag frågan:
"Hur många bultar finns det i Ölandsbron?"
Svaret jag fick var:

"Det korrekta svaret är enligt Nile City 7 428 954 st. I verkligheten sägs det i stället handla om 1 st bult som användes för syns skull då man i stället valt det betydligt billigare alternativet att nita fast hela bron med 64 329 järnnitar."

Jag är imponerad. Vi skrattade så vi grät.

filtat foster

Hittade en sida med filtad skulptur och bara måste dela med mig! Det här ispirerade mig! Inte alla, men kattskallen, fårskallen, Venus-kvinnan... Ja, klicka på bilden och titta själva!

Fot

De tog ut titanskruven ur stortån... Läkaren skrattade åt den. Det är ju löjligt! Skruven var ju halva tån. Jag fick ta med den hem.

Sedan innan har jag röntgenbilden på hur den satt i min tå.

Ännu ett ärr. Så här många ärr på fötterna har jag:

(Den bilden föreställer inte mina fötter. Dem skulle jag aldrig visa upp på det viset. Jag har bara märkt ut var alla mina ärr sitter)
Jag gillar inte öppna sandaler... Undrar varför? Sen att höger vrist svullnar hela tiden och att de ärren ser ut som om dr Frankenstein varit framme gör inte saken bättre.
Nu ska jag i alla fall ha mindre ont snart. Förhoppningsvis.
Allt detta bara för att jag hade en så här skojig högerfot när jag var väldigt liten:


Hm... jag måste nog göra ett smycke av skruven på något vis. Bara för att...

i fint sällskap

Jag har tillbringat stora delar av helgen i storheters närvaro. Bland annat den svenska mästaren. Flest varv på fem minuter! Ida var uppe i tolfte nånting och 17 komma nånting gram. Inte illa...

Ja, stickning alltså. Ida vann snabbstickningen.

Det har varit stickfest och jag glömde min kamera hemma (Kanske kan jag snatta några bilder av någon). Stickerskor, garn, god mat, shopping, workshops, mer garn, räta och aviga på Grötö under en hel helg.
Jag har haft fantastiskt roligt!
Anna har lärt mig picoter, muscher, virkad öglekant och krullfrans. Tina hjälpte mig fortsätta experimentera med dubbelstickning. Jag jobbar fortfarande med den där kantmaskan som bara inte stämmer...

Ja, och så hände ett missöde som jag nästan glömde att skriva om. Jag försöker förtränga. Ni vet den där stickan man har i sin samling - Den Där Stickan med stort S, som man vill sticka Allt på om bara det vore möjligt. Min hette Rosenträ 4 mm med plastad kabel och var min Rolls Royce. Den gick av.
Ve Och Fasa.
Jag har fått ersätta med en Ebenholtz som inte alls är pjåkig - Den är rentav jättebra - men jag saknar ändå min rödbrun-svarta älskling. Dess 3mm-syster ser alldeles ensam ut.

Jag har hunnit nästan till armhålan på min efterlängtade jättekofta. Det kommer att vara en hel del efterarbete på den, så den lär väl visas upp lagom till nästa vinter eller så... Men, så rolig den är att sticka! jag gillar inte alls alla sorters flätor, men det här är ju bara FÖR vackert!



Luft, stickning och sällskap. Det behövde jag.

Imorgon opererar jag foten. Igen.
Jag borde ha gjort så mycket innan dess, men nu blir det som det blir.
Håll en tumme för att det blir bra nu.

Lycka

Vad är det som har två badrum, en klädkammare, två pytterum, ett sovrum, ett vardagsrum, ett kök, fullstor kyl och frys, en balkong, en närbutik och en busshållplats utanför fönstret, en diskmaskin, en tvättmaskin, badkar och dusch samt en massa lycka och förväntningar i sig?

Lägenheten!
Jag blir sambo första juni.

Jag har inte skrivit. Jag har inte ens stickat. Men jag har funderat, jag har levt, jag har formulerat och klurat och jag har samlat på diverse situationer som åtminstone jag funnit ganska komiska. Kanske inte just när de inträffade men så här i backspegeln fnittrar jag åt det. Därför presenteras här:

5 anledningar till lite panik...
...som egentligen inte var nåt.

1. Någon har en städ-lukta-gott-mojäng i toaletten som färgar vattnet blått. Det visste inte jag. När jag vände mig om för att spola var innehållet i toaletten mörkgrönt. Panik! Blått plus gult blir grönt.

2. Mamma kommer på besök och jag har helt glömt bort det och helgen är dubbelbokad och allt krockar och jag är på fel ställe och... Panik! Hälften av alltihop var förstås nästa helg. Det är jobbigt att leva två helger samtidigt.

3. Jag har ringt fel nummer och människan som svarar förstår inte vad jag säger! Panik! Men om jag bara lugnar mig så inser jag att det är utländskt besök och att personen vänligt svarar på mina frågor på engelska. Engelska är svårt att förstå när man tror att det är svenska...

4. Jag har försovit mig och har missat halva dagen och... Panik! Fast varför är det kolsvart ute och hur skulle jag ha kunnat sova så länge utan huvudvärk? Det blir lätt så när man vaknar klockan fem, men ens klocka har stannat på kvart över elva.

5. Bussen missade min hållplats! Panik! Fast den stannade på nästa och vädret var för en gångs skull ljuvligt så det slutade med att jag njöt av den lilla oplanerade promenaden.

Hur mår ni? Jag mår... så där.

Jag mår mycket bättre, men håller på något vis på att komma ikapp mig själv. Idag vaknade jag med tanken "bara en vecka till"... Det var en hoppfull tanke för den betydde att det känns som att om en vecka kommer jag att ringa till dig, umgås med er, gå på stickcafé och ge mig ut på långpromenad. Lämna in cykeln på service och börja cykla, bli kallad på den där intervjun, plötsligt hitta den där lägenheten...

Nåja, jag börjar med att försöka höra av mig igen. Eremit-livet passar mig egentligen väldigt väldigt dåligt. Bara en vecka till i mitt eget huvud. Jag håller ju på att samla ihop mig.

Vi hörs snart!

Någon annan fick "mitt" jobb.
Something's awry with this world.

Vid hemkomsten möts jag av en skattjakt som börjar i hallen och slutar i kylskåpet med en hembakt chokladkaka och vispad grädde. Jag är bortskämd med att kunna kalla världens allra bästa för min.

Järntorget luktar korvstroganoff och kvällsluften kan släcka törst. Fruset våta, huttrande grå figurer tittar längtansfullt upp mot digitaltavlan som visar att vi får värma oss om "nu" i 760:ans bussvärme. "Nu" dröjer.
Mannen bredvid mig bär hörlurar över mössan och är noga med att stå under tak. Det vore synd om hans audiobok skulle avbrytas i ett sprakande elfel, om Göteborgs januariväder skulle krypa in i hans dyra märkeslurar. Rösten i hans öron mumlar så vi andra hör. Ett mumlande ljud vi är vana vid nu. Mumlet man hör i någon annans mobiltelefon låter likadant.
När bussen väl bromsar in trängs vi vid dörren. Blip, blip, blip, blööööpklickblö-ööp, blip, blilipp. Västtrafiks olika plastkort, stämpelkort, periodkort låter olika i sina respektive apparater. Om man blundar blir det en melodi som kostar mellan 7 och 10 kronor per kupong. En och en sätter vi oss närmast fönstren. Tystnaden bryts av en högt ropande barnröst. Inget barn syns till. "MAMMA DET RINGER FAKTISKT OCH NU SKA DU SVARA I TELEFOOOONEN!" En rodnande kvinna svarar ett viskande "Ja, hallå?" i telefonen med den mycket personliga ringsignalen. Samtalet handlar om en middag som blivit försenad, tonåring som inte kommit hem och en arbetsdag som blivit alldeles för lång. Jag lyssnar inte, men hör ändå. Främlingars vardag kryper sig nära i halva konversationer man inte kan värja sig mot i en ångande buss. Värmen är påslagen och under några av sätena bränns resenärernas vader av kokande element. Det finns inga mellanting i januarivädret. Överjävligt eller hoppfullt. Det är de två lägen som finns.

När jag väl kliver av på min hållplats står jag stilla ett tag och smälter intrycken medan fukten kryper för nära. Om man låtsas att man ska skriva om resan i sin blog när man kommer hem, finns det mycket att lägga märke till bara mellan Järntorget och hemma.

make my day

Nämen söta Eva vad jag blir rörd! Tack!

Nu har jag ju gjort princip av att inte skicka vidare utmaningar, kedjebrev, tags och allt vad det är (särskilt inte sedan Facebook hittades på), men en Make My Day Award passar mig utmärkt just nu. Just för att jag inte orkat vara lika social som jag skulle vilja på ett tag. Just för att jag tänker på er oftare än ni anar, så skulle jag vilja rabbla några som definitivt make my day... och så gjorde jag en namnlista. Första namnet på listan var Tobbe. Sen följde en massa andra. Men så fort jag bestämde mig för att listan var klar så saknades någon, eller några. Det går inta att göra en lista över vänner, för bland de närmaste sju vännerna blev plötsligt nummer åtta för viktig för att lämnas utanför, och ingen nummer åtta utan nian och så vidare...

Gemensamt för alla jag sitter och tänker på - alla ni vänner jag håller allra kärast är att ni är äkta. Äkta. Alla så olika och unika och därför bäst på att vara just er själva. Jag beundrar er för er äkthet alla älskade vänner!

finnes:
Kreativ 29 år ung kvinna med arkitektexamen från Chalmers. Har även en A-kurs i franska samt A- och B-kurs i konst och bildvetenskap på sin akademiska resumé. Talar tre språk (svenska, engelska, franska) och har även studerat och kan grunderna i tyska, spanska och italienska. Är bra på att uttrycka sig i tal och skrift och har inga svårigheter att tala inför en grupp eller ett auditorium fullt med folk.
Behärskar datorer och anser sig bevandrad i AutoCad, InDesign, Illustrator, Photoshop, Officepaketet, men har också grundläggande kunskaper i användningen av 3Dstudio-max och Adobe Première.
Dryga tre års erfarenhet som egen företagare i en bransch som nästan inte finns, där projekten handlat om att låta skolungdomar få påverka sin egen miljö. Arbetat pedagogiskt och arkitektoniskt i dessa projekt och titulerats "arkitektur-pedagog". Till detta hör även lektioner hållna i stadens rum om stadsplanering, stadsmöbler, stadens historia med mera. Har under samma tid även arbetat som museipedagog, guide på välrenommerat museum.

önskas:
Fast anställning och månadslön på en arbetsplats där man tiildelas ett skrivbord och egen nyckel. En bonus är om det även ingår kreativa arbetsuppgifter som tar vara på den sökandes breda kompetens inom design, arkitektur och kommunikation.
Gärna i Västra Götalandsregionen.