denna dag ett liv

Idag har det varit en bra dag på torpet. Jag har grävt så att jag har ont i rumpmusklerna, och nu ligger olika salladsfrön i rader under jorden i den nygamla kragen.

I en paus hängde jag ut tvätten på tork. Det luktade sköljmedel och sommar.

Tobbe har börjat på ett av våra evighetsprojekt - Den risiga slänten ska bli en vacker stenvägg. Det gäller bara att gräva fram den. Dröm om vår förvåning när Tobbe hittade den här avsatsen idag. Torpet har numera en frukostbalkong! Morgonens första strålar slår mot den här stenväggen, så jag lär nog sitta på den där avsatsen med mitt kaffe många morgnar framöver.

Rolff älskar att vi börjat flytta ut. Han hittade hem till sin bänk direkt och har legat och solat mest hela dagen.

vårens ankomst

Vi var till Nääs slott igår och tittade på folkfest, vårbrasa och vacker solnedgång. Jag var imponerad av väluppfostrade hundar och av stojande barn. Och så blev jag kär i den nyklippta häcken uppe vid slottet och tog en bild som ger mig skaparglädje:

Han som pratade om våren pratade för länge och kören hördes knappt, men brasan var mäktig. Extra roligt var det att äntligen få träffa våra grannar. Tobbe har träffat dem innan, men jag har lyckats missa dem. Kul!

Idag har varit bästa dagen på mycket länge. Jordgubbslandet är flyttat (Vi får se om de överlever), ett nytt land är grävt på dess förra plats, sallad och broccoli är sådd och tvätten är hängd ute. Jag har gått runt i bikinitop, mjukisbyxor och gummistövlar och jobbat så svetten lackat. Nu är det bara allt annat kvar. Jag bjuder på en bild av mig när jag är trött, rödmosig, osminkad, rufsig, men lycklig.

bästa brevbäraren

Idag fick jag jackpot. Jag kom hem till en skatt som skulle få vilken pirat som helst att leta reda på ett kryss på en öde ö nånstans och gräva fram en kista... Men min skatt kom till mig. Brevbäraren och jultomten är nog släkt på långt håll. Först fick jag en avi som säger att jag får hämta en ljuvlig sticka nästa gång postutlämningsstället är öppet. Sen fick jag det här:


Jon på Easyknits har specialfärgat garn till mig! De är Helt Fantastiska. Jag bad honom tänka på metall och det här är hans tolkning av ärgad koppar (Copper petina har han döpt det till). Den är något grönare än på bilden. Lite för grön för koppar. Men ändå fantastisk! Det ska bli en sjal. En ganska speciell sjal. Jag återkommer om den så småningom.
Sen fick jag det här:

Det är ett kombinerat mars-april-paket från min hemlis, och vilket PAKET. Låt mig sammanfatta hur det kändes att packa upp paketet: "Iiiihhhh ohhhh pirrhihihihihihihiiiiiiihhhhh". Ungefär så. Bästa, fina Catarina har verkligen tagit allt hon vet om mig och petat in i ett och samma paket. En bok för mina egna tankar. En liten kompis att klämma på när hjärnan rusar. Godis - allt med delikatesslakrits av olika slag! Hon känner mig! Och så garnet. Alltså... Det är så rätt! Om vi börjar med det uppenbara så ja, det är en härva Wollmeise Twin ni ser, i färgen pesto. Sen är det orange Andes från Debbie Bliss. Mjuk lycka. Och så de två runda bollarna. De heter Cashmere Queen från Schoppelwolle. En nyhet för mig som verkar helt Fantastiskt. TACK åh fantastiska Catarina för paketet! Jag är överväldigad!

Hur ska jag kunna smälta det här?

Jag lägger det i en liten skattgömma jag kan komma hem till efter att vi varit och tittat på en eld och lyssnat på lite sång.

en bild av fördomar

Jag sitter och förbereder en presentation om kommunikation och missförstånd. Det handlar om vikten av dialog för att komma fram till att man pratar om samma sak på olika sätt. Jag bestämde mig för att gräva fram en gammal favorit i ämnet. En illustration jag gjorde till mitt examensarbete som jag presenterade 2004. Den är inte särskilt märkvärdig, men den är talande och bra och jag gillar den fortfarande.


Det är ibland lättare att tala om andra, än med andra. Och det kan vara farligt...

träslag

Tobbe hälsar att virknålarna gjorda av grenar hittills är gjorda av ek.
Det jag kallade rotvirke var inte alls rot, utan den vresigaste delen av en ask som delat sig ett gäng gånger genom åren och hade en "fot" som var alldeles galet kompakt och med fibrerna knutna runt varandra i alla möjliga omöjligheter.

lite fler foton

Vi gick ut igår och försökte få lite fler foton på min Opsa-sjal. Den blå färgen liksom skuttar framför ögonen på en mot den här årstidens grågröna ton. Men det blev inte riktigt så bra som vi tänkt oss. Älskling knäppte, men jag kunde inte hjälpa honom tillräckligt med kameran, som jag själv kan för lite om fortfarande. Så ganska ofta fick vi bild på en skarp trädstam med en suddig sjal bakom... Jag håller på att lära mig mer, men det finns ju så mycket annat jag vill göra också!
Några blev ganska bra i alla fall. Här är de:








Den blå färgen ville inte alls umgås med björnmossegrönt, men bilden får vara med ändå. Jag tror ni förstår varför.

mormorsrutor

När man får en sån där present, så måste man prova lite nytt. Och när man provar lite nytt blir man fort fast. Så nu virkar jag grå mormorsrutor med världens vackraste virknål. Hej vad det går! Det är mina första.

Idag sitter jag och jobbar fast jag helst skulle vilja greja i trädgården. Det blir så ibland. Men i morse hann vi gosa lite. På rad. (Jag ser märkligt tjockmagad ut på bilden. Jag skyller på tröjans ränder...)

visalisa på Facebook

Jag har skaffat en facebooksida särskilt för min design och kursverksamhet.
Den finns här.  Där kan man fråga om och få tag på mina mönster och få uppdateringar om när och var jag håller kurser och sånt. Allt det kommer man fortsätta se här på bloggen också, men det gör ju inget om man finns på fler ställen...

Ännu mer

Älskling är ännu mer älskling när han gör sånt här. Han skickade ett mms med sitt senaste experiment. Jag skyndade mig hem för att få hålla i den. En virknål karvad ur ett rotstycke. Ådring ur en fantasy-roman. Yta som en inoljad bebisrumpa. Hårt som... HÅRT. Och vackert. Vackert, vackert, vackert. Jag har just virkat min första mormorsruta, inspirerad av en Fantastisk Virknål. Han har lovat göra fler, trots att det var jättehårt och svårt. Men det blev ju så bra.

"Man blev lite glad medan man satt och slipade och vätte den så man såg ådringen!" säger han.
Man blir jätteglad av den. För den är jättefin. Och den här är min. Och det är han också.

Glasögonen?
Det blev inget av de jag lånade hem.
Det blev en blandning av ettan och trean kan man säga - svarta med lila insida. Men så kommer jag att använda linser lite mer från nu.

Laaaaaarsson! Kom hem ett tag!

Jag kommer hem efter en lång dag och som vanligt kommer två katter och möter mig på väg upp mot huset. Evert och Q. Mjau, mjau. Jag räknar efter... Jag har inte sett Larsson sedan i torsdags, innan jag åkte bort över helgen. Jag ropar.
"Larsson! Nu tycker jag det är dags att komma hem ett tag igen!
Larsson! Kom hem nu!"
Jag går in och låser in mig på toa ett tag. Man behöver det efter en lång dag. Kommer ut från toan till två jamande katter som kråmar sig runt matskålarna. Mjau, mjau... mjou. Ett lite dovare jamande. En lite mer purrande röst. Lite dämpad. Vid ytterdörren. Jajemän. Larsson har kommit hem. Han gör det när man ropar.

Nu ska jag gosa svart katt ända till läggdags. Vi har flera dagar att gosa ikapp.

svåra beslut

Jag behöver nya glasögon, men jag kan Inte bestämma mig. Just nu tycker jag inte att nåt av paren är så där helt klockrent. Tobbe tog kort på mina alternativ, men nu är jag arg på fotona. De visar ju inte som jag tycker i spegeln!

De här är snygga. Titan. Silvriga på insidan och svarta på utsidan.

Tobbe tyckte de var lite "hårda" och önskade att de var en annan färg.

De här är mycket snyggare på bild än de är i spegeln. Faktiskt. De är gröna och i plast och skalmen är Bred. Jättebred. Optikern gillade dem, men jag tycker de tar över för mycket. "Skygglappar" och "intellektuell kulturkommunist" (vad nu det är), sa Tobbe. 

De här är snyggare i verkligheten än på bild. Knallgröna på insidan. Svart utsida. Titan igen.  

De här ser ut som de jag redan har - fast böjda och större. För stora tycker jag. 

Nu då? Jag är ju inte nöjd med nån av dem? 

Och bry er inte om frisyren. Den är trött och platt idag.

mössan

Idag var det lite bättre ljus. Och Älskling blir alltid lika... hm.. glad (och lite galen) av att posera för foton.

Sönsvall

Jag har varit i Sundsvall [Sönsvall]. Det är märkligt att vara i Sundsvall och inte träffa släkten, men det var en blixtvisit med lite andra syften den här gången. Jag landade fredag kväll och åkte hem på söndagen och där emellan hade jag det verkligen oförskämt bra. Jag har hållit kurs i att sticka efter engelska mönster hos Cina, och åh så bra jag har haft det.

När man har sån här arbetsmiljö har man det verkligen oförskämt bra.

Kursdeltagarna diskuterar. Det var ett mysigt gäng som både ställde "rätt" frågor, kunde hjälpa varandra och som var så GLADA. Tack ni alla för en inspirerande och fantastisk lördag.

Så här roligt har man på mina kurser! Fina Cina närmast kameran har varit världens bästa värdinna och som blev en härlig väninna! Jisses vad mycket mer än stickningen vi verkar ha gemensamt! I bakgrunden skymtar hennes fina familj. Och så står Carolina där och nystar vackert garn. Också en ljuvlig bekantskap! Och så har hon så snygga byxor! Hörru Carolina - var har du köpt de där brallorna egentligen?
Under en helg som gick alltför fort har jag stickat, pratat, ätit god mat, inspirerats, jollrat med fina lilla E, stickat lite till och diskuterat livet med bästa Cina. Men det blev söndag och det blev dags att åka hem...

Men jag lyckades klämma in en liten dejt med Monica! Åh så mysigt att sitta  solen utanför Midlanda flygplats och äta picknick-fika. Det var så fint att se dig vännen! Och så fick jag hjälpa Monica att lägga upp till en Gratitude... och så blev jag så där fånleende glad igen.

Det var skönt att komma hem till hundgos och trygg fästmansfamn igår, men jag har haft en nästan löjligt fin helg i Sönsvall.

att träffa en Offe

Det här var förra veckan. Jag var på möte på Vuxenskolan och diskuterade stickcaféer och kurser. Maud var med och när hon klev in genom dörren blev jag så där tårögd och rörd igen.
Det är en alldeles speciell och märklig känsla att se någon annan bära något du designat! Titta på Mauds fina Offe!

Ingen går säker...

Jag stickade en ny mössa till älsklingen, men det är för mörkt för att mobilen ska klara att riktigt visa upp den på bild. Men älskling fotomodellade så fint att jag måste blogga den ändå. Titta så söt han är!

Mössan är en Sundsvallsresa stor. Stickad lite modifierat efter det här mönstret.
Garnet är Drops Nepal.

Mer om Sundsvallsresan bloggar jag senare...

inköpsställen

Jag får frågor om var man kan köpa mina mönster.
Jag har ju inte skrivit någon bok (än) utan publicerar själv på Ravelry och där kan man få tag på dem alla. Dessutom har jag gjort lite "deals" med några butiker och man kan därför köpa Gratitude via Ateljé Norrgården, Smarge och Offe via Garnasinne och Offe kan man dessutom köpa över disk hos Lenas Garn i Höganäs. Opsa kan man hittills bara köpa via Ravelry. Om man vill ha hjälp med att göra det kan man maila mig och fråga. Jag finns på visalisa (a) gmail punkt com

Opsa

Jag är mycket stolt över att kunna presentera: Mönstret på Opsa!

En teststickerska är helt klar och två pysslar med stola-varianten av samma mönster.
Men eftersom jag fått bekräftat att diagrammet stämmer och att det går att sticka efter blir detta som ett förhandssläpp.

Jag kommer att uppdatera mönstret med fler bilder samt fler detaljer om stola-varianten, men det går bra att börja sticka redan nu. Fotona väntar på bättre väder, men jag hade inte riktigt tålamod att vänta på björkarnas musöron längre... Så här är den - sjalen som föddes ur ett sjok av lyxig slätstickning!

Så här gick det till när Opsa blev till:
Jag fick ett garn i mina händer. Det kom från Easyknits och heter Splendor. Jag blev lite förälskad minst sagt. Garnet behövde stickas, skina, skifta i solljuset och jag började sticka. Slätstickning. Triangelsjal. Min fiffigaste kantmaska... Och jag stickade på och tänkte att "avslutningen löser sig väl". Men jag hittade ingen sjal som dög. Inte en enda lövkant såg ut precis som jag hade tänkt mig. Så påsken 2012 blev en helg med många rutiga papper, mycket matematik och stickade löv. Det blev Opsa.
Hoppas du tycker om den lika mycket som jag gör.

Mönstret finns på både engelska och svenska.
Du väljer vilket när du laddar ner pdfen.

Världen går under och återuppstår på nåt annat vis. Det är ändå världsligt. En större fråga som blir liten av att den inte får plats just nu. Just nu är det jag, här och nu. Pendeltåg. Torsdagsmorgon. Grått. Kallt. Gråkallt.

Jag sitter med mina tankar snurrande i huvudet och tittar runt på mina medresenärer. De ser också ut att grubbla. Inte alla. Han där ser inte ut att tänka alls. Någonsin. En blank blick ut i intigheten utan att riktigt se ut som om han varken tittar på något eller funderar på något. Antagligen är han bara morgontrött.  Någon sover. Räknas drömmar som grubbleri? Hur många tankar snurrar inne i pendeltåget? Hur många grubblar om andras grubblerier?

På Drottningtorget verkar ingen tänka. Klockan åtta på morgonen är alla på väg någon stans. Ingen stannar och tänker. 7:an kommer om fyra minuter, så jag kliver ur vägen, lutar mig mot staketet och blundar. Mest motorljud och spårvagnsskrammel. Mer mås- och kaja-skrin än människoprat. Vinden. Lukterna är grå. Avgaser, stad, sten. Men det gör att kaffedoften från take-away-latten som går förbi känns väldigt tydligt och blir som en liten doftpresent. Himlen är blå och täcker allt det grå. En röd jacka påminner mig om att alla andra är klädda i svart, grått och mörkgrönt. En blå halsduk på det får mig att le, och jag ler än mer när jag tänker att min lila sjal bryter av det grå lika skarpt.

Där står jag på Drottningtorget och ler klockan åtta på morgonen. Bryter av. Det såg ut som om de funderade på vad jag grubblade på.

han är min

...och han sitter och grejar ute i sin verkstad.

Han är duktig när han gör saker med sina händer. Noga. Och hans senaste projekt har just tagit andan ur mig. Fästmannen sitter och experimenterar med material, uttryck, grepp och krok i VIRKNÅLAR! Och de är helt ljuvliga! Så länge han tycker det är roligt gör han säkert ett gäng till och jag tänkte ta med ett par till Rättvik i juni om nån vill klämma och kanske köpa nån av honom, för sånt här pysselbeteende hos min älskade måste ju uppmuntras å det starkaste. KOLLA!

(Du hade inte behövt snida virknålar åt mig älskling. Jag älskar dig ändå. Men nu älskar jag dig kanske om möjligt ännu lite mer!)