blommor

Just nu lever jag i stället för att blogga verkar det som. Jag umgås med vänner, går till och med ut på krogen (ja, det är ovanligt) och jag har krupit ut ur min glasbubbla. Nu vill jag vara med i stora världen igen.

Jag tror det började med storasyster J:s kalas. Jag gick dit utan partyhumör, men hade jätteroligt, och blev alldeles lycklig av att se syster och hennes skotte stråla mot och med varandra. Det syns när något är rätt. Syster har hittat Kärleken och det kunde inte hända någon bättre.

I mitt eget liv har vänner jag redan haft kommit närmare, vänner jag trodde jag tappat bort kommit tillbaka och det finns till och med helt nya vänner som har ramlat in i mitt liv.

I söndags satt syster J och vännen Jch i mitt vardagsrum och fnissade ikapp i en slö, men ljuvlig för tidig födelsedagsmiddag. Jag satt bara och log av att ha två så älskade människor hos mig samtidigt. Jag fick en bok av syster som jag måste tipsa om också: Hångla mer! Trots skämtsamt tema och ibland haltande språk så träffar den klockrent. Ofta.

K, som inte kunde komma i söndags, bjöd på middag i torsdags - och vilken middag det var! Tre fantastiska rätter, där jag måste säga att förrättsfikonen vann, trots pannacotta till efterrätt! Och hon skämde bort mig med en vardagslyx-present som tillsammans med en kram och den middagen verkligen fick mig att känna mig älskad. K är fantastisk - på så många sätt.

Imorgon, som faktiskt är min födelsedag, är jag bjuden till ett litet Gudfadern-maraton med filmer och italiensk mat hos vännen E. Det är nämligen så illa att jag Fortfarande inte sett Gudfadern-filmerna. M lovade visa mig dem nån gång på 90-talet, men det blev aldrig av. Nu är det vännen E som får äran att presentera mig för Don Corleone.

Och idag fick jag blommor. Med blombud. Det ringde på dörren och en söt pojke i ful keps räckte över ett Gigantiskt paket med Fantastiska orangea blommor i. De var från syster J. Jag grät glädjetårar.

Jag har tur. Jag har fantastiska vänner, och just nu känner jag mig extra medveten om den lyckan. Till er vänner jag inte sett på länge, så kan jag säga att jag säkerligen tänkt på er på sistone. Jag hör av mig snart.

På onsdag åker jag till Skottland för att träffa fler fantastiska och ganska nya vänner, och så ska jag få se Antony & the Johnsons. Jag kommer gråta till My Lady Story...

Och den 15e åker jag till Kanada.

Just nu känns det verkligen att jag lever.