välkommen

I en vit smyckesask med en stor rosett på låg min välkommen-till-Kanada-present. Först tänkte jag dra nåt skämt om att det väl inte var en ring... men när jag lyfta var det för tungt för det ändå, och det skramlade mystiskt. I paketet låg en nyckelknippa med nygjorda nycklar till huset, lägenheten och bilen och på nyckelringen de hängde i var mitt namn ingraverat.

Han vet hur man får någon att känna sig välkommen. Nog för att han fortfarande ursäktar sig för att lägenheten inte är ”färdigfixad” och den är rätt sunkig, men jag känner mig ändå som hemma. Mitt välkomnande var fantastiskt.

I badrummet hängde handdukar framtagna, en byrå var urstädad och i halva garderoben hängde bara tomma galgar. Så satte han mig på sängkanten och bad mig blunda. I knät fick jag en liten påse med fyra små paket och ett kuvert. Det sista paketet innehöll nycklarna. Man börjar alltid med kortet och i kuvertet låg just ett försenat födelsedagskort och ett av paketen hörde till. I det låg en förstautgåva av Douglas Coupland’s Life After God. En bok jag älskar och som jag läst högt ur för honom för länge sedan. En perfekt present helt enkelt.

Sen skulle jag öppna de två mini-paketen. Ett paket tuggummi av sorten som tog slut alldeles för fort när han var hos mig i somras och en burk Chargers, chokladdragerade kaffebönor i en burk som ser ut som ett batteri. Han skickade såna till mig en gång och jag har tjatat om dem sen dess. Jag ska nog försöka ta med mig en låda såna hem.

Jag känner mig välkommen.

Jag har träffat vänner och släktingar redan. De har alla hört talas om mig och alla frågar intresserat om allt, och jag känner mig som en i gänget inom fem minuter.

Idag ska vi till rallybanan. Spencer är hobby-rallyförare och försöker övertyga mig om att köra i teknikbanan... Jag återkommer om hur han lyckas.