grisskär tussilago

Nu har de krupit fram ur skuggorna. Deras vinterdvala är över. På varje trottoarkant och trappsteg, på bänkar och staket sitter de och kurar och blundar med näsorna pekande mot himlen. Soldyrkarna har börjat blomma. Som grisskära, vinterbleka tussilagos poppar de upp över hela staden. Solglasögon och stor vintersjal, kort kjol och vinterjacka. Dresscode är casual springtime.
Och runt dem börjar restaurang- och barägarna att bygga bon åt dem. Uteserveringar där soldyrkarna kan häcka.

Det är vår. Men jag fryser allt lite fortfarande...

kompromisslusta

Jag har jobbat med en förskola och vad de tycker om sin skolgård. Vi diskuterar plats för plats och bygger modell... En pojke i synnerhet tyckte en hel massa saker idag.
Till exempel:

- Men allt är ju bra för att det är gården ju! Utom det mesta som ju kan bli lite bättre liksom.

Precis. Det är därför jag jobbar med det jag gör.

tilltro

Min närbutik har haft nypremiär. (Hurra!) Min närbutik förestås nu av en trevlig, leende kvinna med sinne för service. Vad som hände i eftermiddags händer inte i verkligheten... Inte den verklighet jag lever i - trodde jag.

Ett paket kaffe. Det är lite panik eftersom kaffet tog helt slut i morse. Och så passar jag på att plocka med mig ett paket juice och en glass (vädret måste snart få ett eget inlägg igen). "Ni tar väl kort?... Inte?... Oj, då får vi lite problem... Jag får komma tillbaka då... Vad sa du? Om jag bor i närheten? Jodå, uppgången humptidum där borta".

Hon föreslog att jag tog det på krita.

Ja, jag förstår att du gapar, men jag är helt allvarlig. Idag, den 25 mars 2007, handlade jag på kredit i min närbutik för närmare 60 kronor. Hon antecknade namn och telefonnummer och så var det inte mer med det.

Jag var tvungen att fråga. Hur går det till? Tja, hon skriver upp mig om jag inte betalar inom rimlig tid och så får jag helt enkelt inte handla på krita mer då...
Tillit alltså? Tänk om det fungerar?

så det så

Under de senaste 20 åren har mängden anmälda våldsbrott ökat med 6% sammanlagt. Under samma tid har bevakningen av våldsbrott i media ökat med 600%. Undra på att vi tror att allt är på väg att gå åt pipsvängen.

När jag var liten klagade jag på TV-nyheterna för att det bara var krig och död och hemskheter. Pappa journalisten tröstade med att säga att nyheterna rapporterar det som är oväntat och ovanligt, det som bryter mot alla mönster. Så så länge det är otäcka saker på nyheterna så borde det betyda att normaltillståndet i världen är gott och vackert. En tanke som tröstar och förklarar.

De nya lekplatserna som byggs måste uppfylla en massa krav på säkerhet så att barnen inte skadar sig, trots att alla som läst om Ronja Rövardotter vet att man aktivt måste lära sig att akta sig för saker. Om man inte utmanar faran vet man aldrig var gränsen går. Hellre skrubbsår på knäna än att inte veta hur, när och varför det gör ont i livet ibland.

mars-väder

Bara de som själva bor i Göteborg kommer att tro mig:

Snöstorm, hagelskurar, kulingvarning, regnskur, störtregn, översvämning (en hel rondell under vatten), ca 5 cm djupt snöslask, soltorr barmark, strålande sol, svettig på ryggen i solen, huttrande och våt om fötterna i vinterkylan, regn-plaskvåt (kappan och skorna försöker fortfarande torka), knoppande krokus...

Och alltihopa under en dag. Den 19 mars 2007. Kallades inte sånt här för april-väder?

integration

En flock duvor lyfter i Brunnsparken. Det plaskar i luften eftersom störtskuren just vräkte sig över oss. Snart är fåglarna borta, kurande under takfötter och andra utsprång. Synen som just flaxade förbi borde vara motiv för ett Göteborgs-vykort, då Göteborgs duvor är sällsamt speciella.

Svart, grått och brunt är stadsduvornas uniformsfärger, men i Göteborg finns en färg till. Vitt. Fredsduvor. Fria. På riktigt.

Under invigningen av VM i friidrott 1995 släpptes nämligen en skock vita duvor ut som en symbol för freden. Vart de skulle ta vägen efter att de lämnat Ullevi var det ingen som hade funderat på verkar det som, men de hittade i alla fall nya hem och nya vänner både här och där i staden. Svarta, gråa och bruna vänner. Ibland så nära vänner att det började kläckas väldigt speciella duvägg i Göteborg.
Här är duvorna svarta, gråa, bruna och vita. Ibland alla färgerna på en gång. Ibland mest vitt. Ibland vitfläckigt.

Så när skocken flaxade iväg i regnet idag, log jag åt alla de vita vingarna. De ska bara finnas i varmare väder, men just i Göteborg har la Paloma Blanca hittat ett sätt att överleva - integration.

författardrömmar

Tack!

Tack för alla kommentarer jag fått om mitt inlägg "ett ögonblick"! Ni är så snälla. En av kommentarerna jag fick i afton när jag var på stickcafé var att jag borde skriva mer sånt, och det föreslogs till och med att jag borde skriva en bok! Ja, precis som alla andra som gillar att skriva så drömmer ju jag också om den där Romanen, Livsverket, Konstverket, Resultatet av ens skrivande som ska bli av någon gång. När någon gång ska infinna sig hummar vi dock obestämt och otydligt om. (Mina romandrömmar är till och med så avancerade att jag vill skriva sittande i en viss fönsternisch i Toscana, och korrekturläsningen och lite mer stämning ska läggas till sittandes utomhus med utsikt någonstans i Kiruna-trakten... Kanske mina romandrömmar i sig ska bli själva romanen?)

Men jag har redan skrivit mer sånt här vardagsbetraktande faktiskt, och på begäran länkar jag därför till tidigare bloginlägg om maffia, kärlek på bussen, munspel av metall, tågperrongen, om när jag mötte en varulv och min egen favorit om hur jag är när jag är hormonstinn - ifall ni inte redan visste det. Ni som redan läst allt behöver förstås inte läsa igen, men smickrad som jag är av berömmet bjuder jag förstås gärna på tidigare alster (tills jag skriver fler).

Dock har inte så mycket av alla kommentarer jag fått skrivits här, och jag fick idag en fråga om det är meningen att det ska vara så besvärligt att lämna kommentarer i min blogg... NEJ! Det är inte meningen. Är det krångligt? Vad är krångligt? Jag har kollat alla inställningar och det ska enligt blogger vara enkelt och bra för alla som vill kommentera här. Är det inte det, så berätta det för mig! (I mail då, om det är nåt fuffens här) Jag hade ingen aning om att något ens skulle vara fuffens...

punktse/pdf/punktse_goteborg.pdf

Jag lever. Jag är frisk. Jag har fått skit på jobbet. Jag har fått beröm för att jag är så grymt bra på jobbet. Jag har fått en betalningsanmärkning på en räkning som hade gömt sig i pappershögarna. Jag har betalat räkningen och rensat den mest akuta av pappershögarna. Jag har tänkt skriva blogginlägg om sura busschaufförer och snälla vänner, om mjukt garn och vårsol. Men det blev det här i stället:

Jag är på bild i tidningen idag där jag stickar och dricker vin. "Stick och knyppla" heter artikeln. Hon som skrev den lilla artikeln vet inte att knyppla är en teknik för att knyta spetsar, men använde ändå ordet i rubriken. Varför använder man ord man inte behärskar i en rubrik?
Men jag tycker ändå att det är lite roligt att jag sitter och stickar på bild i tidningen, och att jag blundar och ser tjock ut.
Dessutom måste det kommenteras att tidningen .SE har ett namn som antyder att de är hippt uppkopplade, online och nätbaserade... Men adressen till deras tidning ser ut så här och är en PDF-fil:
http://www.aftonbladet.se/punktse/pdf/punktse_goteborg.pdf
Visst är det skrattretande bara det? Där är jag i alla fall. På sidan 12.

bihåleinflammation

penicillin