författardrömmar

Tack!

Tack för alla kommentarer jag fått om mitt inlägg "ett ögonblick"! Ni är så snälla. En av kommentarerna jag fick i afton när jag var på stickcafé var att jag borde skriva mer sånt, och det föreslogs till och med att jag borde skriva en bok! Ja, precis som alla andra som gillar att skriva så drömmer ju jag också om den där Romanen, Livsverket, Konstverket, Resultatet av ens skrivande som ska bli av någon gång. När någon gång ska infinna sig hummar vi dock obestämt och otydligt om. (Mina romandrömmar är till och med så avancerade att jag vill skriva sittande i en viss fönsternisch i Toscana, och korrekturläsningen och lite mer stämning ska läggas till sittandes utomhus med utsikt någonstans i Kiruna-trakten... Kanske mina romandrömmar i sig ska bli själva romanen?)

Men jag har redan skrivit mer sånt här vardagsbetraktande faktiskt, och på begäran länkar jag därför till tidigare bloginlägg om maffia, kärlek på bussen, munspel av metall, tågperrongen, om när jag mötte en varulv och min egen favorit om hur jag är när jag är hormonstinn - ifall ni inte redan visste det. Ni som redan läst allt behöver förstås inte läsa igen, men smickrad som jag är av berömmet bjuder jag förstås gärna på tidigare alster (tills jag skriver fler).

Dock har inte så mycket av alla kommentarer jag fått skrivits här, och jag fick idag en fråga om det är meningen att det ska vara så besvärligt att lämna kommentarer i min blogg... NEJ! Det är inte meningen. Är det krångligt? Vad är krångligt? Jag har kollat alla inställningar och det ska enligt blogger vara enkelt och bra för alla som vill kommentera här. Är det inte det, så berätta det för mig! (I mail då, om det är nåt fuffens här) Jag hade ingen aning om att något ens skulle vara fuffens...