den lille krigaren

Liten kusin på besök igen. En vecka om året blir det. En tradition jag håller hårt på. Men lite ändras år från år. Ena året är han fyra, ställer frågor om allt. Ett annat år är han sex år gammal och vågar åka flygande raggarbilarna på Liseberg för första gången. I år är han nio och ställer fortfarande frågor om allt. Inget är tufft nog åt denne orädde yngling... Tills vi kommer till karusellerna. Det är fortfarande Jukebox, med sina flygande raggarbilar som är roligast. Glädjen i att utmana sina gränser har den lille fegisen vuxit i från och till och med Slänggungan där treåringarna hojtar förtjust snurrar för högt över marken. Ja, jag gnäller faktiskt lite över detta för något är förlorat. Jag tvingar förstås inte upp barnet i karuseller, men när försvann den modige lille krigaren som skulle prova allt han var lång nog för att åka? Dagen på Liseberg blev jätteskojig och blöt (Vi åkte Kållerado) men kortare än vanligt, för klockan fyra var karusellerna slut. Vi hade åkt alla hans tre favoriter minst fem gånger styck. Det är något märkligt med barn som vill gå hem från Liseberg?

Men så ikväll satt han och tittade på filmen Willow med mig. Gammal, söt fantasy där bebis-prinsessan blir räddad av den lille hjälten. Och det glödde i de nioåriga ögonen, som längtar tills han förstår Sagan om Ringen, som hittills är filmer och spel för honom. Jag upptäcker att min lille karusell-krigare har blivit en fantasyälskande bokmal som helt kan försvinna i sagornas magi! Helt underbart! Dessutom gillar han brieost på kex och är sötast på alla vis.

Hellre böcker än karuseller faktiskt. Min lille krigare hittar nya gränser att utmana, nya äventyr att ge sig ut på, fast inte på så höga höjder som bergochdalbanor.