Nej det är inte så enkelt, samtidigt som det är just det det är. Jag svor elaka ramsor åt en kommentar på mitt förra inlägg, för vore det så enkelt så vore det ju så enkelt... liksom.
Nej det är inte så enkelt, samtidigt som det är just det det är.
Jag sitter lite fast i tankemönster, samtidigt som jag ju så väl vet att det är jag som måste bryta dem. Jag får hjälp. Jag vågar se alltihopa nu.
Men snälla säg inte att "Det är väl bara att..." - för det är inte så bara.
Samtidigt som det är just det det är.
Idag har jag i alla fall kommit loss i flera ändar samtidigt. Det räcker inte för att trassla sig ända fram till knuten, men några måste-nystan är utredda, utpratade, avlastade och gjorda.
Som en liten bieffekt av detta röjande har jag nu två påsar böcker jag aldrig mer kommer att läsa vid mina fötter. Jag ger dem till loppis. Jag rensar ur. En sak i taget, ur mig, ur mina tankemönster, ur min bokhylla, ur min lista...
En sak i taget. Så enkelt Kan det vara.
(Till er som tycker att jag skriver kryptiskt och avhugget - Det är så just nu. Det kommer nog stickningar och andra betraktelser när några tankar landat. De måste få flyga runt så här just nu. Jag bara lastar av lite här.)
Jag tror jag kan förstå hur du känner och tänker inte komma med käcka hejjarop. Vill bara säga - Ta hand om dig och glöm inte att njuta av livet ibland. (lättare sagt än gjort) *kram*
SvaraRaderaoh så bra så bra så bra. jag gläds med dig. har haft arslet fullt som du antagligen är varse, så några alternativa nystan har inte blivit gjorda. men i sinom tid så. heja dig! och försök skita i det überförenklande inlägget, du gör vad du gör när du gör det. man kan inte annat. du gör vad du kan, eller hur?
SvaraRaderaIngen har påstått att det är enkelt att leva i nuet, särskilt som man faktiskt måste oroa sig litet för framtiden om man inte ska gå alldeles vilse.
SvaraRaderaBalansen är svår.
Men det är ändå bra om man inser att 95% av den oro man känner är obefogad. Fast man kan förstås aldrig vara riktigt säker på vilka 5% som det är viktigt att oroa sig för.
Ack ja.
Anonym har uppenbarligen levt ett mer skyddat liv än jag och flera av mina vänner. Njut gärna av din priviligierade tillvaro, men att slänga ur sig plattityder om livsnjutande (inte du Cina)är lätt för den som har torrt på fötterna. Visalisas situation törs jag inte uttala mig om, men jag känner gott om människor som drabbats av precis allt de oroat sig för, och några saker som de aldrig hade kunnat förutse, så hundra procent av det de oroade sig för inträffade, och därutöver en 15-20% till. De flesta oroar sig för sin ekonomi och sina relationer, men många oroar sig (tack och lov) inte för saker som fysiska sjukdomar, olyckor och våldsamma brott i sin närhet. Ändå händer det helt vanliga människor hela tiden. Ingen förväntar sig att dra på sig en stalker och tvingas att flytta utomlands till exempel - det är sånt där bonus-crap som går utanpå de nog så vanliga magonten pengarna och kärleken.
SvaraRaderaJag tycker inte alls att man ska leva helt och hållet i nuet, det vore oansvarigt. Vad man kan sträva efter istället är att behålla beredskapen och försöka hitta ett sätt att hantera oron så att den inte förstör allt. Men när man ändå sitter där och oroar sig, så hjälper det banne mig inte med förnumstiga "Lilla Fruntimret"-plattityder. Då behöver man ett praktiskt handtag där det behövs, och ett öra som accepterar att man behöver oroa ur sig lite.
Att få höra att man dessutom är dum som oroar sig är _inte_ konstruktivt. Då ska man oroa sig över det också... Dämn it.
Ja, rensa ut är alltid bra! Har du läst "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston? Annars är den ett hett tips! Man blir så mycket mer lugn av att göra sig av med gammalt bråte som bara ligger nånstans och tar plats - precis så som det kan kännas inne i hjärtat och magen också.
SvaraRaderaKram på dig!
Förresten, ännu ett boktips. Titeln är lite fånig, men essensen känns som nåt som stämmer in, iaf på mig - kanske på dig också?
SvaraRaderaDet är hur som "Kvinnor som tänker för mycket" av Susan Nolen-Hoeksema.
Handlar om hypertänkande och sånt, och är rätt intressant. :) KRAM igen!