ruttet

Hade mitt liv varit en tecknad film i morse hade en brungrön, dimmig slinga kommit krypande i luften, ut genom köksdörren och kittlat mig under näsan. Jag registerade halvt om halvt att luften blev lite kvalmig. Mitt nytvättade hår kring ansiktet kunde inte riktigt överdofta en dödens stank från skåpet under diskhon. Ruttet. Brungrönt. Läbbigt. Äckligt. Men bara som i en tunn slinga, utspätt av vardagens alla normala dofter, som gjorde att det tog en lång stund innan jag kom att tänka på morötterna. Morötterna som jag skalade för ganska precist en vecka sedan och vars skal jag sedan slängde i en nästan helt ny soppåse under vasken.
Morotsskalen hade genom metamorfos slutat vara orangea strimlor, och var nu istället brun vätska i botten på sophinken. Efter att påsen var slängd, hinken urdiskad och fönstret öppnat var inte doften någon slinga i luften längre. Det ruttna hade lagt sig som en hinna runt mig och jag fick ta en dusch till innan dagen kunde starta.

Nu doftar min värld av balsamerat, mjukt hår och ylangylang-skrubbad hy. Nu kan jag återgå till att med blyertspenna flytta väggar i ett märkligt hus, till att läppja på mitt nybryggda kaffe.