Nu skakar Asterix och hans galler av rädsla, för nyss föll himlen ner.
I nio år har jag bott i Göteborg, och regn är något jag tycker mig kunna rätt bra nu. Alla sorters regn känns som hemma för en göteborgare. Små droppar och stora droppar, fuktig dimma och regn som på något underligt vis faller rakt upp i näsan på dig (även kallat horisontellt regn). Men aldrig har jag varit med om något som ens liknade skuren som föll nyss.
Nu bara regnar det. Men nyss…
Nyss föll himlen ner. Inte i droppar, utan i ett tjockt sjok. Inte snett, utan rakt ner, för en orkan hade knappast orka ändra riktning på så mycket vatten. Först var det bara en kraftig skur, och jag tittade fascinerat ut genom fönstret. Sen blev den kraftiga skuren kraftigare, tills det i några sekunder (kanske bara 10) var som att titta ut på en undervattensvärld och fönstret var glaset till ett akvarium. Kompakt vatten. På väg neråt.
Parkeringen bakom huset är översvämmad, men vattnet håller redan på att rinna undan. Det vara bara att brunnarna inte hann med att leda bort allt medan sjoket föll.
Aldrig förr har jag varit så under ytan som nyss, utan att kalla det för att bada. I några sekunder bodde jag i en dykarklocka av tegel.
Du kan komma fram ur ditt gömme nu Asterix. Himlen sitter där den ska. Nu regnar det bara. Utav bara he…
Vilket bra ord, horisontellt regn. Det är ju precis så det är!
SvaraRaderaNär jag var i Halland förra veckan regnade det så mycket att det inte gick att se något alls framför sig på vägen. Mycket bisarr känsla.
SvaraRaderaOch någon har stulit skylten med den rosa katten som du målade till mig! Jag är mycket upprörd och går och lurar på en sur lapp full med okvädningsord att sätta upp i trappuppgången. *kärringpoäng*