Huvudet är pressat och stressat. Tankarna är tvingade, tvingande. Samvetet är tungt och kliande, irriterande som en stor, fuktig yllefilt som kastats över mig. Yllefilten luktar gammalt och unket också bara för att göra liknelsen komplett. Forna synder gnager genom att visa på mönster jag är rädd att upprepa. Jag tror mig bli sämre av erfarenheterna i stället för bättre, hur bakvänt det än må låta.
Må sämre, prestera sämre, sitta fast, stirra i väggen...
Ibland är jag loss. Med tänderna i en macka täckt av nyplockade, smörstekta kantareller slappnar kroppen av. Med en kattunge i knät dansar tankarna runt i glada minnen i stället för att stå och skämmas i hörnet med all min oro.
I en oas, nästan ute på slätten, bland kattungar och kantareller minns jag ibland hur fantastiskt bra Jag är.
Det känns osm om jag sitter fast i mycket gammalt än, men ibland får jag glimtar av vägen framåt och jag längtar faktiskt efter att få ta av mig dumstruten och ta ett stort kliv ut ur oroshörnet, ut i en värld där jag får plats.
Jag, i ordets allra bästa betydelse.
hello girlie!
SvaraRaderaEller nåt
Jag finns på Maritimans café denna vecka mellan 11-19. eller 18 när vi stänger.
Så kom och ta en fika. Eller gå ombord på båtarna. (jag kan släppa in dig for free, för du är min kompis)Fika kanske du kan göra med mig, om det inte är alldeles för mycket att göra. till exempel om det är bomber på operan =)
eller =(
kram så länge ebba
jag finns på eniro. =)
Varför ägna all energi åt att oroa sig för något som med 95% inte kommer att inträffa i stället för att lägga energin på att njuta av ögonblicket - våta yllefiltar, gulliga kattungar, eller vad det nu är som pågår just nu?
SvaraRadera