När man mitt uppe i en helt förfärlig situation inser att det här kan bli en hysteriskt rolig historia att berätta... Då är det bäst att berätta om skiten på det roliga sättet. Men snälla kom ihåg att det var skitjobbigt när det hände. Jomen alltså, på riktigt...
När hunden äter mycket ben, så blir han dålig i magen och pruttar och fiser en massa. Och vi vet alla att pruttar och fisar kan vara ganska komiska. Så vi börjar där. Med att ge hunden ben.
Hunden har ätit ben i helgen, lite för mycket lite för snabbt, och det vore inte jättehemskt om vi inte hade lämnat honom ensam söndag eftermiddag och han sket i en låda medan vi var borta. Det luktade hemskt, men komiken här är hur mycket vår hund skäms när han gör nåt han vet att han inte får. Så du läste rätt. Han sket i en låda. Det går inte ens att vara arg på honom. Han gjorde verkligen sitt allra bästa för att inte skita inomhus. Inte skita på golvet. Det var meningen att Tobbe skulle sortera böcker i den där lådan, men nu ska lådan brännas. Och så trodde vi att det var bra med det. Men stackars Rolff hade fortfarande gaser i magen.
I morse skulle jag upp tidigt. Det var lite viktigt att jag fick sova. Så att ha en hund med ont i magen var inte optimalt. Till slut märkte jag på desperationen i hunden att det var kris. Klockan var 02.10 och vi rusade. Nerför trappan och UT! Hunden blev precis så lättad som du eller jag blir när vi preciiiiiiiis hinner på toa. Sen... knakade det. Och så sa det pust och frust lite och jag insåg att det antagligen var den där älgkon som går omkring här som lät. Nu hör det till saken att när jag och hunden RUSADE ut, så hann jag inte få på mig glasögon eller kläder. Så jag stod alltså där på yttertrappan, iklädd tshirt, trosor och tofflor, när jag såg en suddig, brun fläck rusa ut i natten. Rolff blev nyfiken på älgen och... drog.
Jag svor. Högt. Sen rusade jag in och hämtade morgonrock och glasögon och så klev jag i gummistövlarna. Och ännu mer humor tycker jag det blir att alla våra tre katter tyckte det var intressant och kom smygande och jamade efter mig. Så anledningen att jag är lite extra trött denna måndag är att mellan 02.15 och 02.40 ungefär stövlade jag runt i skogen med ficklampa, iklädd röd morgonrock och röda gummistövlar och ropade på min hund, med tre mycket förvånade katter i släptåg.
Det är tur att jag kom över min mörkerrädsla när jag flyttade ut i skogen. Stjärnhimlen var underbar i natt och just då var hunden billig.
Men han kom tillbaka och vi vet hur vi hjälper honom med magen och allt är lugnt och väl igen. Hoppas ni skrattade lite, eller i alla fall log. Det gjorde inte jag.
När hunden äter mycket ben, så blir han dålig i magen och pruttar och fiser en massa. Och vi vet alla att pruttar och fisar kan vara ganska komiska. Så vi börjar där. Med att ge hunden ben.
Hunden har ätit ben i helgen, lite för mycket lite för snabbt, och det vore inte jättehemskt om vi inte hade lämnat honom ensam söndag eftermiddag och han sket i en låda medan vi var borta. Det luktade hemskt, men komiken här är hur mycket vår hund skäms när han gör nåt han vet att han inte får. Så du läste rätt. Han sket i en låda. Det går inte ens att vara arg på honom. Han gjorde verkligen sitt allra bästa för att inte skita inomhus. Inte skita på golvet. Det var meningen att Tobbe skulle sortera böcker i den där lådan, men nu ska lådan brännas. Och så trodde vi att det var bra med det. Men stackars Rolff hade fortfarande gaser i magen.
I morse skulle jag upp tidigt. Det var lite viktigt att jag fick sova. Så att ha en hund med ont i magen var inte optimalt. Till slut märkte jag på desperationen i hunden att det var kris. Klockan var 02.10 och vi rusade. Nerför trappan och UT! Hunden blev precis så lättad som du eller jag blir när vi preciiiiiiiis hinner på toa. Sen... knakade det. Och så sa det pust och frust lite och jag insåg att det antagligen var den där älgkon som går omkring här som lät. Nu hör det till saken att när jag och hunden RUSADE ut, så hann jag inte få på mig glasögon eller kläder. Så jag stod alltså där på yttertrappan, iklädd tshirt, trosor och tofflor, när jag såg en suddig, brun fläck rusa ut i natten. Rolff blev nyfiken på älgen och... drog.
Jag svor. Högt. Sen rusade jag in och hämtade morgonrock och glasögon och så klev jag i gummistövlarna. Och ännu mer humor tycker jag det blir att alla våra tre katter tyckte det var intressant och kom smygande och jamade efter mig. Så anledningen att jag är lite extra trött denna måndag är att mellan 02.15 och 02.40 ungefär stövlade jag runt i skogen med ficklampa, iklädd röd morgonrock och röda gummistövlar och ropade på min hund, med tre mycket förvånade katter i släptåg.
Det är tur att jag kom över min mörkerrädsla när jag flyttade ut i skogen. Stjärnhimlen var underbar i natt och just då var hunden billig.
Men han kom tillbaka och vi vet hur vi hjälper honom med magen och allt är lugnt och väl igen. Hoppas ni skrattade lite, eller i alla fall log. Det gjorde inte jag.
