Vitt

Det är fint ute. Man öppnar ytterdörren och ler.

Vitt. Vitt. Vitt.

Jag hade inga skor på fötterna, så jag nöjde mig med vyerna från ytterdörren. Det blev inte illa bara det. Jag ska snart ge mig ut och ta några djupa, kalla andetag och njuta lite till.

Lilla Q vill också vara med i bloggen, så här är hon.

Alla andra sammanfattar året eller decenniet som gått i sina bloggar. Jag försöker formulera nåt och inser att det blev alldeles för stort och känslosamt alltihopa... Jag bär det inom mig tills det formulerat sig i något slags sammanfattat format.

Larsson

Jag fick fint besök vid datorn när jag satt och jobbade, och det bjöds på en hittills helt unik möjlighet att fotografera vaken, och stillasittande Larsson.

stickning på torpet

Åtta stickerskor och en stickerskas son, två katter, en hund, en ödla och två ormar. Det är vad som fanns i vårt torp hela eftermiddagen igår. Jag är helt kass på att ta fram kameran när jag borde, så några bilder lyckades jag inte ta. Men jag hade stolt på mig mina nya muddar jag stickat åt mig:

(Mönster: Annas Muddar. Garn: Malabrigo, merino silky)

Och jag stickade ett par muddar åt sambon, då vi lätt småfryser när kaminerna slocknar här i huset. Ute är det nämligen gudomligt vacker, snötäckt vinter. (Det borde jag också ta en massa bilder på innan det smälter bort).

Sambons muddar var ett par tokenkla resår-band i fantastiskt Koigu-garn. Han har dem på sig idag, utan att jag bett honom, så det var nog lyckat. Mönster? Nej, det hittade jag på bara.

Vi hade i alla fall gudomligt trevligt igår (TACK alla som kom!) och knytkalas-idén blev jättelyckad med en värmande gulasch, hembakt bröd, smaskiga pajer och chokladkaka till efterrätt. Och så pajjade diskmaskinen förstås när jag för en gångs skull hade disk efter nio personer. Och så funkade diskmaskinen så klart alldeles utmärkt när sambon kom hem och skulle undersöka felet. Är det inte typiskt?

Hur som helst var det så lyckat och trevligt igår att jag redan nu vill flagga för att jag måste anordna stor torpstickningshelg i sommar! Börjar ladda redan.

Nu försöker jag vinna finfint garn igen! Den här gången är det här man kan vinna...

nyårslöften och nuläge

Jag var i tidningen, och jag borde förstås ha bloggat en massa om det. Men jag väntade på att det skulle dyka upp i nätupplagan, för det trodde jag att det skulle, men det verkar inte göra det.

Nästan ett helt uppslag var det, i GP, med en bild som tog upp en fjärdedels tidningssida där jag sitter i en stol och lägger upp några knallrosa maskor på en metallsticka.

Det var en fin artikel, även om det blev fel på ett par ställen, trots korrläsning, och trots att jag inte riktigt gillade slutklämmen, men jag är stolt och glad för hur det blev i alla fall! Så det så! Fotografen lyckades ju till och med ta bilder av mig som jag inte rös av att se. Mycket vänligt av honom att låta mig gömma dubbelhakan i sjalen...

Där har vi en snygg övergång till mitt nyårslöfte: Dubbelhakeångest betyder att jag ska försöka leva ett lite nyttigare 2010. Jag har njutit lite för mycket av sötsaker igen, och grönsakstrollet i magen ger mig dubbelhakeångest. Nu ska här vandras i skogen och undvikas godis!

Stickutmaningen, som var anledningen till att jag hamnade i tidningen, lider mot sitt slut, och här sitter jag med listor och prishögar och gör en Att Göra-lista inför avslutningen. Jag måste köpa vadderade kuvert, och jag måste nog sortera prispåsen en gång till... Jag har alldeles förfärligt roligt med det här.

Till slut har jag redan fått en massa förfrågningar om det som står i tidningen att jag ska göra i vår, så därför vill jag förklara att Stickfest i Väst tyvärr redan är fullbokat i år, men håll koll på hemsidan inför nästa omgång vet ja! Och så måste det tilläggas att där stod det fel i artikeln - Jag arrangerar inte Stickfest i Väst - Jag håller bara i två workshops (Sticka enl engelska mönster och en workshopvariant av So You Think You Can Knit), och sätter samman festens kompendium.

Däremot borde det gå att få en plats till en av kurserna jag ska hålla på Studieförbundet Vuxenskolan. Det är dels en kvällskurs i stickning enligt engelska mönster, som är framflyttad från höstterminen, dels två helgeftermiddagar - en för att prova på spetsstickning, och en med stickningsutveckling, om att anpassa sina mönster än mer till sin egen smak.

Idag är det nyårsafton, och mina nyårslöften lyder som följer:

- På nyårsfesten nästa år ska jag väga mindre än vad jag gör nu.

- Under 2010 ska min blog bli roligare att både skriva och läsa.

Julpyntet är ganska sparsamt i det lilla Torpet, trots allt. Men vid mitt bord har jag pyntat med både ljusbåge, grisar och småsvampar i restgarnerna... Ganska lyckat om jag får säga det själv.

Vår Egen Gran

Vi högg världens mest perfekta gran på egen tomt igår kväll. Den är jämn runtom, tät, rak och precis lagom hög. Det är min första Gran sedan jag flyttade till Göteborg 1998. Jag har haft ris med kulor i, och granlängtan sedan dess. Nu har jag gran! Jag har inte hittat den perfekta julgransstjärnan ännu, så den får klara sig utan. Men sambon är glad över de små handgranater som hänger i granen och försöker låtsas att de är kottar...

GOD JUL

Eddie

Jag har försökt komma på hur jag ska beskriva det - igen. Det är fjärde gången jag ser honom live, men första gången jag delar upplevelsen med Sambo. Vi skrattar inte alltid mest åt samma saker, men vi skrattade alltid samtidigt.

Eddie stod på Scandinaviums scen, och var så stor så stor, och så liten så liten, på samma gång. De stora skärmarna underlättade förstås, då hans minspel och mimspel är halva showen. Men samtidigt störde de, då man glömde att titta på den lilla riktiga Eddie nedanför... Men så blir det ju med stor arena-show. På något sätt kändes det mer på riktigt att se honom på lilla, lilla Harry's för några år sedan. Då satt jag längst bak, men hade ändå kunnat pricka honom i pannan med ett suddegum om jag hade velat.

Nåja, han var fantastisk ändå. Fantastisk.

Jag önskar det gick att citera, dela med sig av hans humor, men jag kan bara råda er att söka på YouTube eller nåt, för några blograder på svenska blev bara platt. Men idag har jag på mig T-shirten jag köpte ("Cake or Death?") och jag kommer på mig själv med att le ibland, när ett Eddie-citat i mitt huvud plötsligt passar in på något jag ser, gör eller tänker.

"Quod the f**k?!" (hihi)

stickhistoria

Att flytta till ett hus har inneburit många nya upplevelser jag inte hade räknat med. En är upptäckten av en massa lådor jag kanske visste fanns. Möbler som aldrig har bott hos mig innan, men som flyttar "hem" till ett hus de har väntat på att jag ska skaffa mig. Möbler efter farmor och farfar till exempel, eller lådor som jag inte minns, men som alltid har varit mina...

Idag packade jag upp en sådan låda, och lade innehållet i en av de ärvda möblerna. En blandning av babykläder och barnböcker var det, och jag satt och var sentimental när jag bläddrade i "Sagan om den lilla Farbrorn", "Tummen får en vän", "En bra dag för Johan" och "Sagan om den lilla, lilla gumman"... Nu står alla barnböckerna i gästrummet, så att alla gäster blir leende nostalgiska!

Och så hittade jag det här:

Mamma berättar gärna, apropå min stickning, att det enda hon varit riktigt bra på att sticka är "bebishjälmar". Ja, ni vet, bebismössa stickad i ett stycke...

Nu har jag bevis på att hon kan mer, för detta lilla set, som jag uppenbarligen hade på mig i december 1978 (Jag är född i november 1978) består, förutom hjälmen, av en liten kofta, också stickad i ett stycke! Rätstickad i ett jättemjukt garn, som jag inte kan identifiera. Moderiktigt brunt och enkel design i revolutionerande smart konstruktion. Man ser ju att jag har att brås på - eller hur?

lite garn och allmänt bloggande

Ibland önskar jag att jag hade en sådan där medveten blog, som skrev om Unicefs julklappsidéer, Musikhjälpen, COP15 och tankar om hur världen ser ut, borde se ut, är på väg och så vidare... Men jag kan inte. Jag är inte sån. Jag skriver om stickning, om vardag, om husdjur och om saker jag ser omkring mig. Nöjdast med bloggen är jag, när jag lyckats formulera någon av alla de vardagssagor man upplever då och då, eller hela tiden beroende på hur man ser det.

Sedan inser jag ibland att jag har glömt att blogga något jätteviktigt, eller bara något som skulle göra någon annan glad om jag berättade just här. Exempelvis hur glad och överraskad jag blev av att vinna en av Annas Garndrömmars reflexblommor! Den är gulgrön och sitter på min grå jacka, i väntan på beundrande kommentarer från omgivingen. En tokrolig idé tycker jag verkligen!

Häromdagen shoppade jag garn på nätet, och det var en lycklig stund när jag öppnade mina två garnpaket i förrgår. Titta!

Det gröna är mer grönt än vad bilden visar. Inte turkost, utan mer gräsmattegrönt. Det är merinoangora, av samma typ som det Ljuvliga garn Tant Kofta gjort sina baskrar av. Det bruna är YAK-garn och ska blandas med ett annat garn i något som ska värma sambons hals är det tänkt. Det röda ska bland annat bli pulsvärmare - Merino Silky från Malabrigo! Lyxigt fantastiskt.

Hurra! Jag har vunnit i Stickameras Luciatävling! Vackert garn! Hurra!

adventsmys

Kattungarna busar och kakelugnen sprakar. Sambon lovade just att tända i bastun efter middagen. Då får han dra alla sina jakthistorier från dagen där. Han har varit på hjortjakt minsann. Jag fick beröm för hur jag hade hängt ljusslingan i växthuset, och jag är nog ganska nöjd med arrangemanget jag också. Nu tar jag fram stickningen en stund medan hunden snarkar i knät.

Tredje ljuset är tänt.

alfabetskärlek

Jag blev intervjuad av GP härom dagen. En märklig upplevelse, men mer om det när de publicerar det...

Tills dess vill jag skryta om en julklapp jag köpt till mig själv. Jag hittade den på älskade Etsy, och den kom i torsdags. Gammal trälåda med metallstämpelbokstäver, som jag ska göra så fina saker med så ni anar inte! Det är knappt så jag anar det själv, men jag älskar min slitna låda med vackra bokstavsstavar i.

grönt och brunt

Mössan är färdig, efter en liten omväg... Det började med en luddig kant, som jag inte alls tyckte om, så det blev en enkel i-cord i samma jättegröna, och nu älskar jag min mössa! Strävt loppis-garn kan passa alldeles ypperligt i sträva mönster, uppenbarligen.

Och så har jag bakat kakor idag. Farmors julbocks-pepparkaka får mig att tänka på Marc Chagall - Jag älskar den! Årets nyinköpta krokodil blev också genast en älsklingsform.

Jag har velat skriva mer om söndagen förra veckan, då stickerskor ur utmaningen kom på söndagsmys och stickning. Jag fick nämligen fantastiska och oväntade presenter, men min kamera vill på intet vis ta ett foto som gör garnet jag fick rättvisa! Tant Kofta gav mig nämligen en härva med en angora-merino i en helt ljuvlig lilafärg, som ser antingen fö luddig eller för grå ut på bild. Men åh, vilket garn! Jag vill bara klappa det!

Och Bibblostick kom med en bok, som satt som en smäck! Det är boken jag inte hunnit skriva själv, och jag är så glad att någon annan skrivit den så bra! "Knitalong: Celebrating the Tradition of Knitting Together" (Ravelry-länk), som dessutom innehåller en massa fina mönster! Tack SNÄLLA ni för presenterna! Och tack alla som var där för att ni kom, och för att söndagen blev så himla trevlig.

Det finns tusen saker till att blogga, men jag sparar lite till imorgon då jag är ensam hemma och pysslar, medan sambo åker på hjortjakt.

"Jag kan sex som Einstein kunde fysik"

...sa killen till tjejen vid busshållplatsen igår.

Jag undrar fortfarande vad han menade. Någon som har några tolkningsförslag?

Min favorit hittills är att "han utvecklar teorier som är så komplicerade att de inte går att omsätta i praktiken så att folk förstår".

Wavrinskys Palats

- Går den här till Wavrinskys Palats?! ropade den färgglada damen med den randiga halsduken till den griniga spårvagnschauffören.

- Nej. svarade chauffören och tryckte på knappen så att dörren stängdes framför hennes göteborgs-vinter-droppande näsa. Damen skyndade vidare så att halsduken fladdrade och spårvagnen började rulla.

Han ljög i och för sig inte, för det finns inte en endaste spårvagn som går till Wavrinskys Palats. Palatset existerar inte. Men spårvagnen med nummer 6 på, som den grinige chauffören körde, stannade åtta minuter senare på Wavrinskys Plats, och jag tycker gott den färgglada damen hade kunnat få veta det.

Vilken chans han missade! Vilka skämt han kunde ha dragit till med! Vilka poetiska vändningar han hade kunnat göra kring palats-missförståndet! Och vad synd att det inte finns ett Wavrinskys Palats. Det låter exotiskt och spännande. Nästa gång jag kliver av på Wavrinskys Plats i decemberrusket, ska jag blunda en stund, och föreställa mig ett palats, med tinnar och torn, lika färgglatt som damen, som försökte hitta vägen dit.

Den färgglada lilla damen beskrev jag snabbt för mig själv, och tänker spara tills jag behöver en färgglad figur i en historia någon gång.

För hon hade röd kappa och blåa skor, randig halsduk i rött och svart och en grön mössa. Och hon såg ut att ha bråttom. Bråttom till ett palats som inte finns. Det låter som början på en saga på något vis...

En av de allra mest speciella och mest godhjärtade av alla människor jag mött, gick bort i lördags. Om ännu fler vore som han vore världen ännu bättre. Det är jag säker på.

Vissa människor lever så intensivt, att mycket av det som var deras liv lever vidare, sedan de själva gått ur tiden. Så är det i det här fallet.

Jag ska blogga mer om söndagen så småningom, men min kamera strejkade, och jag får lite fina bilder från de gäster som var här. En av dem visar hur det såg ut i hundkorgen tidigare i eftermiddags:

som hund och katt

När vi bestämde oss för att låta små katter flytta in här, så hade vi ett lite mer akut problem än att vi båda råkar vara aningen allergiska. Rolff är inte allergisk mot katter, men har en historia av... ska vi säga problematiska relationer... med katter. Rent ut sagt - han förstår sig inte på dem, och testar genom att bita när de springer förbi. Gnafs.

Alltså har det varit hårdträning i vad sambo kallar "flockintegrerande övningar" här hemma, och katter och hund har utsatts för varandra under mycket kontrollerade former. Hunden har åthutats ett gäng gånger, då vi tycker att han verkar bli hetsig, och det har gått bra. Mycket bra.

Så här bra:

prickigt garn

Stickfrossa lottar ut prickigt garn! Jag vill ha!

Och Sillen lottar samtidigt ut jättefina märken! Vill ha! Vill ha!

mest födelsedag, men även lite annat

Kissemissarna är dåliga på att fastna på kort. Antingen har man händerna fulla när man gosar med dem, och då får kameran inte plats, eller så har de sådan fart att det blir suddigt. Jag lyckades fånga Quisling på kort igår, men Larsson syns inte på något foto som annat än en svart, suddig skugga på väg ut ur bilden.

Jag har fyllt år, och vilken fölsedag det var! Älskling väckte med frukost på sängen - messmör på vörtbröd, kaffe och hallonsaft, och ett levande ljus i hjärtformade ljusstaken. Kärlek. Och så fick jag paket! Och det var inga dåliga presenter!

Både älskling och mamma har förstått min vilja att utvecklas i handarbetet, så jag fick KnitPros virknålsset av bägge två! Bytte dock det ena mot julspecial-kitet med plaststickor i olika färger och det verkar mycket lovande. Älskling hade dessutom köpt två härvor Malabrigo Lace - i två olika färger för att poängtera att jag fick byta till vilka färger jag ville... Som ni hör var jag tvungen att hälsa på hos Deisy Design för att reda ut det här med presenterna, och väl där får jag höra hur Älskling har diskuterat presenten i garnaffären på ett sätt som fick hjärtat att bulta ännu lite mer! Mera kärlek! Och hos Deisy hade man specialpris på Drops Delight - det nya strumpgarnet, så jag tyckte jag måste prova. Fyra nystan mysigt lila-skiftande plockade jag på mig, men dem ville inte L ta betalt för! Jag fick dem i födelsedagspresent! Jag tror det är så man vet att man blivit en riktig stammis i en butik?

Mamma gav mig inte bara virknålar, utan även presentkort hos Marias Garn inför nästa Stockholmsbesök, presentkort på Gudrun Sjödén och ett par vackra knästrumpor som jag sitter och vickar på tårna i nu.

I brevlådan låg ett paket till - från min Hemlis-kompis, som skickade decemberpaketet tidigt, för att matcha födelsedagen! Tre lyxiga, tegelfärgade alpackanystan låg det i! Mumma! (Nu vet jag redan vem min hemlis är, men det gör inget alls, då det är en Mycket Bra Hemlis-vän att ha!)

Här är hela födelsedagshärligheten, från Älskling, mamma, Deisy Design och Hemlisvännen:

Sedan har jag fått en avi om att ytterligare ett paket finns att hämta på posten, och Älsklings föräldrar bjöd på mysig middag och paket igår de också! Jag är så bortskämd! Av de paketen vill jag särskilt nämna förklädet jag just hängt upp i köket, som "svärmor" (Nej, jag är inte gift - än) sytt! Detaljerna är i ett Stig Lindberg-tyg som gör förklädet så himla "jag"!

TACK alla som förgyllde min födelsedag med gratulationer och paket. Jag känner mig mäkta bortskämd med både kärlek, omtanke, garn och andra presenter. Det är nästan skamligt hur bra jag har det.

Imorgon är det första advent, och då tänder vi en massa mys i huset här! Bland annat första ljuset i min hemmabyggda adventsljusstake som står på vedspisen. Rosetter i röd silke-tweed och röda siffror jag en gång fick med som bonus vid ett köp från etsy.

Önskar att jag även hunnit fota dagens pyssel... Jag har klätt om min farmors sypall, och en älskad liten möbel ser nu mindre sliten ut, och är i stället glatt, röd och vitprickig! En humörshöjare helt klart.

Larsson och Quisling

Det saknas foton från mitt liv just nu. Stickande damer på kurs hade kunnat fastna på bild, om jag hade haft kameran med mig. Kattungarna gör sitt bästa för att slippa synas alls hittills, så bilder på dem kommer väl när de stursknat till lite och vågar komma fram ur gömslena...

Två kattungar flyttade alltså in igår. Rolff är inte hemma förrän på fredag, så de har god tid på sig att hitta alla husets gömställen innan han eventuellt skrämmer livet ur dem... Larsson är helsvart. Han är den planerade katten som hetat Larsson ända sedan idén om att han skulle bli vår dök upp. Den andra kattungen är mycket ljust grå, med lite mörkare öron och nos, och är en högst oplanerad bonus. Men när det är ett syskon kvar i en kull om tre kattungar finns inte mycket att göra. Hjärtat värkte till, och en liten Quisling fick också följa med. Larsson och Quisling alltså... Vi är antagligen inte riktigt kloka.

Jag försökte få sambo att gå med på att kalla dem Stickan och Nystan, men han tyckte inte det. Och för all del, de är ju hans katter också.

Stickande damerna på kurs undrar ni? eller så kanske ni inte undrar, men jag höll i vilket fall som helst kurs i att sticka enligt engelska mönster igår kväll, på Studieförbundet Vuxenskolan. Det gick bra, även om jag tycker varje gång att det är svårt att hamna i rätt tempo inför en blandad grupp. Några tycker det går för fort, och andra att det går för långsamt, nästan hur man än gör. Jag tror de flesta var nöjda i alla fall?

Om någon av damerna har hittat till min blog, kanske ni kan berätta här i kommentarerna om ni faktiskt är nöjda eller inte?

...men böckerna!

Jag skäms. Jag glömde böckerna. Jag lade ut en önskelista på min blog, och jag glömde böckerna. De där böckerna som jag ångrar varje år att jag glömde att skriva på önskelistan. Men nu är jag dessutom nybliven torpägare - och har ett nytt hobbyrum. Och det betyder att det är vissa böcker jag snart inte klarar mig utan.

Ergo: Önskelistebilaga 1:

Böcker.

Jag önskar mig (utan inbördes ordning):

Britt-Marie Christofferssons fantastiska stickbok

Husbibeln

Tapetboken

Knitting on the edge

Knitting over the edge

(Jag fick "...beyond the edge" förra julen och den gav mersmak)

Så renoveras torp och gårdar (duh!)

... och alla andra fantastiska stick- och hus-böcker, som just nu är de som står högst i kurs på intresselistan.

Lägg till detta även fina bastutillbehör (Nåt å skrubbe me. Nåt å tvåle me. Nåt å bli ren me.) och en trädgårdstomte, så tror jag vi nästan är klara sen. Nästan.

Eller kan man få presentkort på loppis?

(Och nätet är så långsamt här hemma just nu, så att adlibris-länka böckerna som jag hade tänkt tar en evighet, så det får vara)

Skit också. Det är någon som har snott min idé...

dilemma på kanten

Min jättegröna mössa är färdigstickad, med undantag för kanten. Hade tänkt mig en knallröd I-cord för att verkligen få den att lysa... Men så började jag fundera. Jag har ju knallrött hår, som skulle se mindre knallrött ut bredvid en knallröd kant. Så nu undrar jag vad det ska vara för kant egentligen? Vad tycker ni?

Mojäng

Vi har en Mojäng. Den är helt oumbärlig, Sambo vet inte varifrån han fått den och vi kallar den bara "Mojängen". Är det någon som känner igen den och vet var man får tag på fler? Jag är beredd att köpa styv ståltråd och börja tillverka snart! Mojängen är nämligen en helig pryl i vårt kök. Ligger den på fel ställe ropar någon av oss, utan undantag, nästa gång det är dags att laga mat:

- Älskling! Var är mojängen!?

Men det går inte att få tag på någon extra. Jag har aldrig sett en Mojäng någon annan stans än i vårt kök...

Så här ser Mojängen ut:

Och så här använder man Mojängen:

När man lägger locket på grytan med mojängen hängande på grytans kant, bildas en liten glipa. Vet ni vad det betyder? Inget kokar över!

spontan present

Idag fick jag en fantastisk present!

Sprang på stickerskan I av en slump i Uddevalla, och hon hade sex nystan garn i "fel färg" som hon tyckte jag kunde få, då hon känner till min faiblesse för chokladbrunt. Men nu var det ju inte vilket garn som helst heller, utan sex nystan Rowan Pure Wool 4ply i ett material-kit. Nu kommer jag nog inte att sticka mönstret som följde med, men garnet är ljuvligt!

Tusen tack I! Spontan snällhet av det här slaget värmer något oerhört!

några hörn

Här är ett hörn av tomten. Tomtgränspinnen står till vänster där. Och så ser man hur stort vårt gärde är. Ganska precis där jag står här, brukar rådjuren stå varje kväll och beta...

I ett annat hörn av tomten ligger resterna från något som stod här fram till 1700talet ungefär. Rester av vägarna från den tiden bildar fortfarande ett nät av breda mossiga stigar runt ägorna. Här och var med en murad vägg, vägbank eller liten vinkel.

Här är ladan och ladan. Alltså fågelbordet i förgrunden är ganska lik ladan i bakgrunden. Växthuset är byggt av gamla fönster som bytts i huset, och där inne klättrar en fantastisk vinranka omkring.

Här är ett hörn av vardagsrummet med drömtapet, täljstenskamin, vedkorg och vovve. Mysigt värre.

Och till sist mitt nysorterade hörn på hobbyrumsbordet. Pryttlar i prickiga lådor och farmors knappar i fina burkar.

Fick just ett mail från Ulrika där min hemliga vän avslöjades! Hurra! Det ska bli så roligt! Jag ser verkligen fram emot att skämma bort min hemlis-kompis lite!

hemma

Till slut sitter jag med en dator i knät, en halvtimme att ”slå ihjäl” och en massa bloggande som aldrig blir gjort.

Det har varit en händelserik tid. Jag har presenterat småbitar ur veckor som kan vara de mest innehållsrika någonsin hittills, och när jag har haft bloggtid har jag ägnat mig åt utmaningen (So You Think You Can Knit) för att få tänka på annat en stund. Men nu mina vänner är det er, och mitt eget livs tur.

Vi börjar bo in oss, i ett torp som fortfarande känns magiskt, otroligt… ja, overkligt. Men det är på riktigt. Det sprakar i kaminer och kakelugn mest hela tiden. Nästan varje dag kan vi sätta upp en hylla till, lägga ytterligare saker på sin plats. Nu i kväll har jag satt upp några tavlor äntligen.

Det saknas hyllplan i garderoben, och mycket ligger fortfarande i väskor och säckar. Hyllor till lite här och var ska köpas, målas och sättas upp innan den, den och den lådan kan packas upp. Men mycket står där det ska. Mitt alldeles egna kontor och hobbyrum börjar ta form. Jag väntar bara på att den perfekta lilla loppisfynd-fåtöljen ska hitta mig, så blir ytterligare ett hörn helt färdigt. Men, i stället för att jag beskriver alltihopa i ord, så får ni fortsätta vänta på bilder, tills det känns mer färdigt…Eller så får ni komma och hälsa på!

Jag kunde med min nya fina dators kamera ta en bild på restgarnskorgen, på hobbybordet, i mitt rum.

Men jag ska leta reda på batteriladdaren till kameran, göra färdigt här och där, och sen, ska ni se, blir det bilder.

På tomten bor en rådjursfamilj. De står där nästan varje kväll och betar ute på vårt gärde. I går kväll skrämde jag och en av killingarna nästan livet ur varann, när jag klev ut på trappen och killingen stod cirka tre meter bort. När vi svängde upp på vår avtagsväg häromdagen slog en uggla ut vingarna och tog till flykten alldeles till vänster om bilen. Idag såg jag och hunden en hare. Vi har satt upp ett fågelbord (en miniatyr av vår lada nästan) och fyllt med frön och nötter, i hopp om att få stå i köksfönstret och kika på småfåglar. Det blir till att skaffa en fågelatlas – men talltita har vi redan identifierat.

Idag tog jag bussen till pendeln till bussen hem. Det var en lugn resa, som gick förbi andra människors drömtorp, plockade upp skolbarn och stannade här och där... Busschauffören kände väl till vår lilla busskur, som egentligen inte är någon officiell hållplats, så jag blev avsläppt nere på vägen, alldeles intill huset.

"Hej herr busschaufför! Känner du till den lilla rödmålade busskuren alldeles efter hållplatsen bortanför den lilla sjön? Där skulle jag vilja kliva av?"

"Jamen då ordnar vi det! Välkommen på Bussen!"

Det här är en märklig text, för även om ord följer på ord så känns det som om jag inte säger någonting. För hur beskriver man torpet, utan att det bara handlar om rödmålade väggar och vita knutar, fönster, dörrar, möbler, tavlor, rådjur, bussar, ting… när det är känslan av hur detta är Hemma jag vill förmedla.

Vår plats på jorden.
Vi bor här.
Hemma.

Annas tävling

Anna lottar ut fantastiskt garn i sin tävling!
Min konstigaste garndröm kan du läsa om i kommentar nummer 70!

Dåligt humör höll på att förstöra eftermiddagen, men fisksoppa, ett glas vitt vin, en uggla vid uppfarten, nya fina vedkorgar och fina helgplaner lyfte mungiporna igen.

jättegrön

Den blir grön. Jättegrön. Garnet är ett loppisfynd, och det är lite styvt, så vi får se hur det blir med passformen, men jag kunde inte motstå den gröna färgen.

Mönstret är Miller's Hat av Kirsten Kapur.

nästa station: Floda

Idag åkte jag pendeltåg.

Jag är en pendlare.

Det gick bra. Även om tanten mittemot bokstavligen ställde sin stora påse i mitt knä, och flickorna bredvid hade en så urbota dum konversation att öronen nästan blödde... Ändå kittlade det lite mysigt i maggropen när jag klev av i Floda och tänkte "Hemma!"

äcklet

Varning till känsliga läsare: Följande text innehåller äckliga saker!

Mysiga söndagen i torpet började inte så bra.

Först väckte vovven mig klockan tre i natt, och jag kände genast att det var akut, så det var bara att masa sig upp och släppa ut. Det händer verkligen inte ofta, så jag oroade mig lite för om han mådde dåligt... Men han kom snällt in igen efter att ha uträttat lite behov och jag kunde somna om.

Sedan kom han och väckte mig i morse igen, men den här gången var jag säker på att det bara hade att göra med att han hade tråkigt, och det var ljust ute. "Sovmorgon!" mumlade jag och somnade om. Det skulle jag inte ha gjort...

En trappa ner luktade det illa. Jag räknade tre spyor och två högar som kommit ur andra änden på hunden. Till hans försvar försökte han faktiskt få mig att släppa ut honom, men nu satt han och skämdes över de stinkande högarna inomhus i stället.

Blä.

Rolff mår bättre, men är utmattad. Vi vet precis vad som hände, då han hälsade på hos sambos föräldrar igår och föråt sig på torrfoder och kattmat. Här hemma får han ju mat på bestämda tider och tömmer skålen. Där står maten framme, så han äter... och äter... Dessutom hade han tuggat på ett ben, och hade således mycket att kräkas upp. Hurra...

Men nu är allt äckligt borta, golvet såpat, huset vädrat och jag är lättad.

inte färdig

Jag hittade kameran, och tänkte ta några husbilder. Men det står lådor och kassar överallt, så jag vill liksom inte visa upp det förrän det är lite färdigt och lite som det ska vara.

Något som verkligen är som det ska vara är utsikten från sovrummet. Jag vaknar med blicken i trädtopparna och trivs!
Och närman är sjuk orkar man inte bära så många tunga lådor och kassar, men garnnystan orkar man lyfta! Så innan resten av rummet är klart är garnerna sorterade i sitt skåp.

tassar

Det är sagt att det ska flytta in fler små mjuka tassar i vårt hem. Åtta stycken tassar verkar det bli - fördelade på två katter.

Jag har aldrig haft katt. Jag har alltid varit allergisk. Jag är fortfarande allergisk, men det är oändligt mycket bättre. Nu är planen att de får vara inne om de vill, men att vi gör i ordning så att de även trivs i ett eget krypin i ladan. Så får vi se hur det går.

De två små bor hos sin mamma ännu. Kanske blir det bara en av dem. Kanske två. Kanske blir det massa söta kattungebilder även i den här bloggen...
Det finns risk för det.
Men var i katten är den där kamerasladden...

visalisa blir ännu gladare av...

Sillens discostickning!

visalisa blir glad av...

...googles humor och kakmonstret!

önskelista

Födelsedag och jul är på ingående och mamma ville ha en önskelista. Jag är hemma sjuk och är ytterst självömkande och självupptagen, så här kommer min önskelista till allmän beskådan:

Kaffenörden i mig längtar efter att få blomma ut nu, så högst upp står en espressomaskin och en Don Pedro. Sedan önskar jag mig/ vi oss snygga lakan och påslakan i lite bättre kvalitet än allt trådslitet vi har. Gärna i färgskalorna brungrå, grön och vit.
Det skulle också vara roligt att någon gång gnugga sig torr med handdukar av lite finare sort.

Egen punkt på listan får önskemålet: Inga prydnadspyntsaker! Vi har ett överflöd.

Vidare önskar jag att jag/vi hade:
-minst två fina, stora vedkorgar
-långsmala trasmattor med vit grundfärg.
-fler vackra garner
-fler fina stickböcker
-KnitPros julutgåve-set med trälåda
-KnitPros virknålsset
-mörk lingonrött linnetyg att sy vackra saker av
-en vattenkokare
-bernadotte-vispskålar i vitt eller rött

...men som vanligt blir jag allra gladast av andras glädje, av omtanke och av överraskningar.

Jag hittar inte kameran! Men det kommer bilder så fort den är hittad och några hörn är färdig-inredda.