garn trots allt

Vilken tajming! Jag hade ett möte på Vuxenskolan vid Redbergsplatsen halv fem, och just idag skulle Tummelisa ha extra öppet! Självklart rusade jag dit och möttes av underbara Petra i sin vackra Harunisjal och av Ann-Christin. Här skulle shoppas Colinette Jitterbugg till en sjal.

Men vad skulle jag välja?!

Medan färgerna låg och mognade på disken kikade jag runt lite och insåg plötsligt att jag behöver tre nystan baby cashmerino till ett par vantar i just den där knalligt gröna... "Oj då, det finns bara ett nystan kvar"

Jahapp. Då gav jag upp det (För idag. Jag ska fortfarande ha tre knalliga nystan. Sen.) och återgick till Jitterbuggarna. Efter mycken vånda ville hjärtat ha den blågröna. Två härvor tack. "Oj då, det finns bara en härva kvar"

Nää.

Så här sitter jag med två härvor härligt rosa i stället. För shoppas skulle det förstås ändå!

Och när jag kom hem hade min bok som jag hade beställt kommit hem i brevlådan! Hurra!

sticka JÄRNET - snart

Jag har en massa stickspiration (stick-inspiration) men ingen tid att sticka. Jag planerar stickning. I helgen ska jag hålla kurs - och påbörja minst en stickning, som en del av den ena kursen. Det ska förhoppningsvis släppa på fördämningarna lite.

Om jag ändå kunde få klart den här jobb-grejen nu, så att händerna skulle känna sig tillräckligt lediga för att sticka JÄRNET. Då ska jag sticka en kofta, en tröja, en kofta till och en mössa tror jag... Samtidigt som jag ska sticka minst en sjal. Förstås.

Måste förresten nysta en massa garn inför allt detta stickande. Jag tror att mitt fredagskvällsnöje ska bli att nysta garn medan jag tittar på På Spåret.

Förresten hittade jag en japansk stick-diagram-nyckel online. Bra va?

Och på tal om stickning så har Clara länkat till mig och Eva har givit mig en blogaward om inspiration! TACK!

Jag väljer att inte lägga upp hela award-kedje-grejen, utan vill peka på ett gäng saker jag inspireras av. Sju stycken inspirationslänkar ska ni få här:

1. etsy. Jag surfar här, inte bara för att shoppa utan för att inspireras. Tittar på vackra saker och geniala idéer. Leker med sökfunktionen, hoppar mellan andras favoriter, klickar mig fram genom showrooms eller skrattar åt fula saker på ett elakt sätt som känns lite fel (men en del saker är ju så fula!)

2. Annas rattmuff. Och allt annat Anna gör.

3. Mia. Ja, hela Mia. Jag tycker Mia är häftig.

4. Petras, Sillens och Janettes färgextravaganza! (Nr 4 är rena rama Kinderägget! Tre länkar i en!)

5. Ulrikas foton på Norrland och på Stickning

6. En massa bloggar man kan surfa runt på "utan mening eller mål" "för det är färden som är mödan värd"

7. Ravelry. Ravelry. Ravelry. Jag använder den här sidan nästan som snuttefilt. Särskilt när jag inte riktigt har tid att sticka själv. Jag slår upp ett favoritgarn och surfar på projekt det använts till. Jag kikar på vad vänner favvat, och vad vänners vänner favvat och vad vänners vänners favoriter har favvat... och så här kan jag hålla på. Länge. När jag inte har tid.

Einar har kommit hem

Hans matte ringde och gav oss de goda nyheterna.

Idag är det Torbjörn-dagen, så alla som känner en Torbjörn de tycker om kan väl bjuda alla Torbjörnar på en extra kram.

Einar är försvunnen

Plötsligt knackade det på dörren och jag har äntligen fått träffa en granne, som ju bor alldeles nära. Hon hade tyvärr en tråkig anledning för att knacka på... Hennes katt Einar är bortsprungen. Vi fick i alla fall en trevlig pratstund, och goda grannar är mycket värt! Så nu ska vi hålla ögonen öppna, så att vi kanske kan hjälpa Einar hem igen.

Ove är en plastuv

Att bo på landet ihop med en jaktintresserad galning ger många nya erfarenheter. Idag har vi döpt Sambos uv-bulvan till Ove.

Lisa gör en Johan Olsson...

...och tar hem en tredje medalj!

HA! Jag fick för Single Skein Speed Skate trots min röda avmaskning!

lögner

Läste just att både Posten och Telia påstår att de har högst kundnöjdhetsindex (vilket ord!?) och i princip att svenska folket älskar dem. Jo, men eller hur? Det var i alla fall ingen som frågade mig för att få det resultatet.

Ravelympicsmedaljer

Efter många om och men (för att jag var för llat för att läsa instruktionerna för målgång ordentligt) har nu även jag fått mina medaljer. Dock bara två av tre... Kanske blev jag diskad från Single Skein Speedskate när jag maskade av med ett annat garn?

Spelar ingen roll. Jag är stolt över min sjal och över mina medaljer!

I natt såg jag hockeyn. Det var inget bra sätt att varva ner för att somna. När USA kvitterade med 20 sek på var pulsen hög vill jag lova! Men det gick vägen! Grattis Canada till välförtjänt och fantastiskt hockey-guld!

Laminaria

Efter många om och men är min Laminaria klar! Och vilken sjal det är! Sextiotvå maskor från slutet på avmaskningsvarvet tog garnet slut. Via en räddningsaktion och en beställning från Marias Garn, kom mer garn med posten och igår kunde jag äntligen spänna upp det här olivgröna miraklet!

Uppdatering efter fråga om garnåtgång: Det var den andra härvan som tog slut i avmaskningen, så nu har jag nästan ett helt tredje nystan "över".

paket!

Åh! Jag fick paket från min hemlis igår, fyllt med omtanke! jag blev dock lite störd när jag försökte fotografera... Katterna tyckte sakerna skulle ligga på deras vis, inte på mitt. (Notera, förutom Quisling till höger, en svart tass i vänster bildkant.)

Nu ikväll har jag provat Laktristeet till mackan. Åh! Så himla gott! Jag försökte fota alla delar i det fantastiska paketet, men bäst tajmade presenten (Ett Prickigt Paraply!) användes en kvart efter att jag öppnat, och låg därför på nedervåningen när kameran var framme. Men så insåg jag att den lilla prickiga shoppingkassen (som på pricken matchar paraplyet! Eller på prickarna menar jag...) fick inte vara med på kort sist, så nu fick den ta paraplyets plats på fotot. I paketet låg också en utskrift av mönstret på Annas Axelvärmare, som också garnet passar till! Underbar omtanke! TACK!

Sambon fick dock syn på garnet och önskade sig genast något grönt, så axelvärmaren kanske blir i ett annat ännu grönare garn... Återstår att se!

Lemonett

Jag har gått i mål i min OS-stickning, med en Citron som blev större än de flesta andra citroner jag sett, men jag älskar min sjal!

Avmaskningen i Silky Merino var ett lyckat drag. Den är jättegrön, jättemjuk och jättefin! Hurra för min OS-Lemonett!

insnöad

Jag är insnöad på riktigt. Jag skulle teoretiskt sett kunna få ut vår andra bil... men det skulle ta alla krafter jag har och ca 2 timmar idogt skottande. Dessutom är pendeltågen 30-60 minuter sena eller helt inställda enligt Västtrafiks sida. Så här sitter jag med laptop i knät och jobbar hemifrån. Har haft handledningsmöte via telefon. Hunden vill ut och kissa men ångrar sig på tröskeln för att det är kallt. Katterna jagar möss - men inte i ladan, utan i köket. Mössen verkar också tycka att det är kallt, och så vitt jag förstår katterna så gömmer de sig under kylskåpet. Det är obeskrivligt vackert ute, och helst av allt skulle jag vilja att jag hade ett sånt där jobb man inte kan sköta hemifrån, så att jag var insnöad helt från jobbet... Då skulle jag inte ha datorn igång, utan vara påklädd i sju lager och vara ute i allt det vita.

Igår tände vi bastun och njöt. Tjugo grader minus ute, och 80 grader plus inne. Vedeldad bastu med pudersnö utanför. Ryggmassage i värmen och en kall öl. Då hade vi det nästan oförskämt bra.

Jag lade upp ett litet album över hur det såg ut här hemma efter det senaste snöfallet. Rolff bottnar inte längre utan provade hundsim i snötäcket... (klicka på texten för att få se albumet)

liten men söt

Ett litet extraprojekt. En liten leksak. Redan mycket älskad. Kan bero på att jag preparerade stoppningen med kattmynta... Kanske blir den sönderälskad ganska fort, men det var det banne mig värt. Färdig på en knapp timme.

kvadrupelsuccé och OS-terapi

Det är ett märkligt OS, för jag litar inte längre på någonting. I stället för att vara imponerad av planeringen, organisationen, storslagenheten, så har jag börjat utgå från att kurvor är feldoserade, staket felplacerade, banor felbyggda, skrällvinnare dopade, teknik trasig, bildproducenter dumma i huvudet (Skidskyttet! Hallå? Kan vi få se när de skjuter?!)...

Men det är fortfarande OS. Fantastiska prestationer, imponerande människor, bragder, medaljer, spänning...

Jag älskar OS.

Det gör inte min sambo.

Han har ett uppfriskande nytt perspektiv till det mesta, om han kan förmå sig att vila ögonen på TVskärmen en minut när det är tävlingar. Mannen vet inte skillnaden på slalom och storslalom. Han vet inte vem Pernilla Wiberg är och kan fortfarande skratta åt kombinationen skidor och gevär, så vi hittar glatt på nya kombinationssporter. Puckelmilen, rodelcross, störtcurling...

Den här morgonen tittade jag på Adrian Schultheiss konståkningsåk - och grät. Att göra sitt livs åk på OS. Ladda i fyra år för att göra det! Jag grät lite till. Showen, temat, tvångströjan, musikvalet... Bättre än alla andra! Jag grät lite till. Aftonbladet uppfann ordet kvadrupelsuccé.

Min kusin konstaterade i sin facebookstatus igår att hon är helt ointresserad av sport, men gråter till prestationer i OS. Det är något speciellt det här med fyra års väntan mellan loppen.

Och Anja. Ja, jag grät. Jag grät när hon var på väg mot silver i störtlopp. Jag skrek när hon kraschade. Jag grät när pappa Pärson konstaterade att "Hon kunn ha schlag ihjäl se". Jag grät när hon kom till start dagen efter. Jag grät när hon skrek av smärta medan hon åkte. Jag grät när hon gick i mål. Jag grät när hon tog ledningen efter slalomen. Jag grät när det såg ut som om hon skulle sluta fyra. Jag jublade åt Vonn när hon körde ur... Sen hade jag lite dåligt samvete för det. Och sen grät jag igen. Åt bronset. Bragden.

Jag blir verkligen alldeles tagen av OS-prestationer.

Sedan måste jag erkänna att jag helt sonika stjäl deltagarnas känslostormar för att lätta på mina egna ventiler. Allt det där jag stänger in - i stress, i oro, i vardagens små fadäser... - det släpper jag ut när Ferry dansar på prispallen. Eller när Ejeborg imiterar Stenmark. Eller när Helena Jonsson gråter.

Jag gråter av OS, men det är nyttig gråt. Så alla ni ointresserade ska veta att OS kan fungera som terapi, om man låter alla känslor spelen innehåller komma tillräckligt nära.

alla hjärtans dag...

...tassar förbi mig medan Hjärtat jobbar.

Jag OS-stickar, sätter ihop ett kompendium, jobbar, klappar hunden, eldar i kaminen, inreder hemmet, skottar snö, bär ved, stickar lite till, tittar på OS-sändningar, klappar en katt, klappar den andra katten, tinar middagen, ska snart laga middagen så att den är klar när Hjärtat kommer hem.

OS-stickningen består av två sjalar, men den ena är fortfarande lite hemlig. Den andra är en jättegrön Citron i angorett. Mjuk och härlig. Jag tror den kan bli en favorit i vårjackans stora krage...

lolQuisling

Det är roligt att ha katter. Om ni har missat fenomenet lolcats så kan det vara svårt att förstå hur mycket vi vrider oss av skratt åt katternas poser, minspel och lekar här hemma...

Idag lyckades jag fånga Quisling i två tydliga lolcat-situationer:

"Katthult! Tåget är på väg till KATTHULT!!!"

{Rolig bildtext som syftar till att katten har huvudvärk}

(Kom gärna med förslag!)

bygga stash

Jag har fått ett UNDERBART paket av min hemlis (Ja, jag vet vem hon är, men jag njuter av att bli lite bortskämd av just henne), men måste skämmas. Jag har på fyra dagar inte lyckats ta en vettig bild av det ljuvliga innehållet. En mjuk, mjuk, mjuk härva Posh Yarn Diana i en nästan odefinierbart skiftande färg mellan grön, beige och lila.

I samma paket låg en shoppingkasse. Svart med vita prickar! Hurra! Den är så jag och så fin! Fick även servetter och små doftljus, som jag tänker duka med när vi ska ha en mysig middag någon dag.

Sedan har jag köpt garn av Efva, som färgat en nyans hon kallar Machiato, och hon hade ju lagt upp en jättefin bild på härvan jag köpte... Så den snodde jag och lade här. Den är lika fin i verkligheten, men även mjuk och på riktigt!

Sedan gjorde jag faktiskt som Mia sade och stalkade Madelinetosh's etsy-sida ett par dagar... Det ledde till att jag kastade mig över en härva 2bloomsbury (dark) - tosh merino light"! Och så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte två. De bör dimpa ner i brevlådan när som helst. Det pirrar i fingrarna av förväntan nu.

OS-förberedelserna går vidare. Jag ska sticka en Citron i knallgrön Angorett som jag köpt från Liene. Det blir en fantastisk stickning i en stressig tid, då den ska bli pendel- och väntetidsstickning. Jag hoppas jag hinner se lite av vad några svenskar lyckas åstadkomma i OS också. Heja heja!

Jag ska skriva ett riktigt Stickbloggs-inlägg om garn jag fått, garn jag köpt och garn jag beställt... Men bilderna blev så kassa att ni får vänta tills jag kan få till nåt vettigt i bildväg.

sju saker...

Gina (edit 2 feb: och nu tre till!) har givit mig en utmärkelse! Jag fick en liten kommentar om att hon gillar min blog, och sånt blir man ju jätteglad att höra! Nu var det ju en sån här "gör ditt och länka datt och skicka vidare dutt", och sådana har jag lovat mig för länge sedan att inte medverka i. Så alla som tycker det verkar roligt att avslöja sju saker om sig själva (Det var ditt man skulle göra) är härmed uppmanade att göra det - om ni vill.

Mina sju avslöjanden lyder så här:

1. Jag kan vara grymt effektiv, om jag bara sätter igång. Men jag kan vara olidligt lat ända tills det är bråttom... Att man aldrig lär sig?

2. Jag har tusen idéer i mitt huvud. Jämt. Men de flesta är bara ren galenskap.

3. Jag föddes med en extra stortå på höger fot, och trots att den är borta kommer mina fötter aldrig att vara riktigt som de ska...

4. Jag lärde mig kauka (kula) en gång, men är hiskeligt otränad. Flera gånger i veckan tittar jag ut över vår natur och önskar att jag vågade ta i ordentligt igen. I sommar ska det övas...

5. Jag hatade syslöjd i skolan. Garn, tyg och nål och sticka var mina svurna fiender.

6. Jag kommer alltid att tycka att du är bättre än jag, fastän jag börjar lära mig att jag kan vara ganska bra jag också.

7. Hade någon sagt till mig för tre år sedan att jag skulle bo i ett torp i Tollered med en älskad sambo, sex husdjur och en månadslön hade jag bara skrattat åt deras fantasier.

koftkärlek

Jag är inte helt kompis med nya kameran ännu, men sambo lyckades knäppa en ganska kall bild, som trots lite oskärpa visar hur mycket jag gillar min nya kofta!

I övriga nyheter hade vi en trevlig söndag med goda vänner på besök. Å hade med sig ett par stickade tofflor "i stället för en blomma". En fantastisk idé som jag är mycket tacksam över, då gästtofflor är något jag försöker samla på i torpet... Tack igen för dem!

bruna koftan

Jag har stickat en kofta! Det är Vivian av Ysolda Teague och jag är kär som en förälskad tonåring i den! Jag blir glad av att se den och jag är omåttligt stolt. Den har nämligen varit, minst sagt, ett äventyr. Jag hade inte nog med garn, och bestämde mig för att sticka ärmarna i en mörkare nyinköpt ton (Oh, så snyggt det blev - och med sadelisättningen över axeln... mm) och stickade glatt två av de vackraste ärmar jag någonsin haft mönster på.

Mosstickning i Araucania Nature Wool rekommenderas varmt. Men så skulle ju ärmarna stickas ihop med två framstycken och en rygg, och jag har ju inte stickat något vettigt i intarsia-teknik tidigare... Men det fanns ingen återvändo. Garnet tvinnades om varann och fem nystan ville vara med och leka, samtidigt som det skulle minskas - på samma ställe!

Sen kom bakslaget! Ysolda har gjort fel! Jag skulle minska runt oket, och mönstret sade att jag skulle sticka fram till markören och sedan minska, i alla fyra minskningarna... Men då skulle jag ju ha minskat i spiral? Och då stickningen just då, och just där, var ett virrvarr av trådar, gjorde jag fel, fel igen, ilska, fel igen, hopplöshet... Där låg koftan. I korgen. Hatad. Längtad efter.

Jag ryckte upp mig och tänkte till, och här är den.

Nu väntar jag bara på dagsljus då både jag och sambo är hemma, så vi kan ta lite fina bilder när jag har den på!

ravelympics - Jag är med!

I väntan på ett annat inlägg, vill jag bara meddela att det äntligen blivit dags igen! Vinter-OS är lika med sticknings-OS och jag har förstås gått med i

och ska sticka så det glöder (när jag hinner) under OS. Nu ska jag bara välja gren...

Hunden åt upp den...

Jag ringde hem i fredags eftermiddag, för att berätta att jag kom med ett tåg senare än planerat. Vi skulle få gäster och tidsplanen var redan lite tight. Ville inte spräcka planeringen... Sambo svarar.

Sambo: Hej. Vi har ingen middag.

Jag: Va? Hur? Vad menar du?

Sambo: Hund*** (lång harang svordomar här)

Sambo hade lagt fram en stor fin lammbog att tina, och sedan åkt iväg för att handla ingredienser till en potatisgratäng jag skulle göra. När han kom hem hade hunden ätit sig mätt på lamm.

Han har aldrig stulit mat förr, och jag kunde ju inte låta bli att skratta. "Hunden åt upp den" låter som ett så klassiskt skämt... Jag ringde gästerna, förklarade att vi var lite försenade, och fick ett gapskratt i luren. Vi åkte in i Floda och handlade en fläskfilé, och det blev en jättegod middag ändå, och vi hade en fantastiskt trevlig fredagskväll, med fantastiska gäster! Ni är så välkomna tillbaka!

habegär

Jag har massor att blogga, och ingen skrivinspiration, så medan den växer till sig så vill jag bara berätta om mitt habegär efter härvan som Solfjäder-bloggen lottar ut! Den ser magiskt vacker ut! Jag gillar den här trenden med utlottningar i stickbloggarna, för nån gång måste det väl vara min tur att vinna va?

inch

Min egen julklapp till mig själv, tack vare skatteåterbäring, var en ny kamera. Den hjälper mig att visa er en annan liten julklapp till mig själv: Dessa örhängen - exakt en inch långa. "Perfect for architects or knitters" stod det om dem. Hur skulle jag ha kunnat låta bli att köpa dem då?

Fina va?

Vitt

Det är fint ute. Man öppnar ytterdörren och ler.

Vitt. Vitt. Vitt.

Jag hade inga skor på fötterna, så jag nöjde mig med vyerna från ytterdörren. Det blev inte illa bara det. Jag ska snart ge mig ut och ta några djupa, kalla andetag och njuta lite till.

Lilla Q vill också vara med i bloggen, så här är hon.

Alla andra sammanfattar året eller decenniet som gått i sina bloggar. Jag försöker formulera nåt och inser att det blev alldeles för stort och känslosamt alltihopa... Jag bär det inom mig tills det formulerat sig i något slags sammanfattat format.

Larsson

Jag fick fint besök vid datorn när jag satt och jobbade, och det bjöds på en hittills helt unik möjlighet att fotografera vaken, och stillasittande Larsson.

stickning på torpet

Åtta stickerskor och en stickerskas son, två katter, en hund, en ödla och två ormar. Det är vad som fanns i vårt torp hela eftermiddagen igår. Jag är helt kass på att ta fram kameran när jag borde, så några bilder lyckades jag inte ta. Men jag hade stolt på mig mina nya muddar jag stickat åt mig:

(Mönster: Annas Muddar. Garn: Malabrigo, merino silky)

Och jag stickade ett par muddar åt sambon, då vi lätt småfryser när kaminerna slocknar här i huset. Ute är det nämligen gudomligt vacker, snötäckt vinter. (Det borde jag också ta en massa bilder på innan det smälter bort).

Sambons muddar var ett par tokenkla resår-band i fantastiskt Koigu-garn. Han har dem på sig idag, utan att jag bett honom, så det var nog lyckat. Mönster? Nej, det hittade jag på bara.

Vi hade i alla fall gudomligt trevligt igår (TACK alla som kom!) och knytkalas-idén blev jättelyckad med en värmande gulasch, hembakt bröd, smaskiga pajer och chokladkaka till efterrätt. Och så pajjade diskmaskinen förstås när jag för en gångs skull hade disk efter nio personer. Och så funkade diskmaskinen så klart alldeles utmärkt när sambon kom hem och skulle undersöka felet. Är det inte typiskt?

Hur som helst var det så lyckat och trevligt igår att jag redan nu vill flagga för att jag måste anordna stor torpstickningshelg i sommar! Börjar ladda redan.

Nu försöker jag vinna finfint garn igen! Den här gången är det här man kan vinna...

nyårslöften och nuläge

Jag var i tidningen, och jag borde förstås ha bloggat en massa om det. Men jag väntade på att det skulle dyka upp i nätupplagan, för det trodde jag att det skulle, men det verkar inte göra det.

Nästan ett helt uppslag var det, i GP, med en bild som tog upp en fjärdedels tidningssida där jag sitter i en stol och lägger upp några knallrosa maskor på en metallsticka.

Det var en fin artikel, även om det blev fel på ett par ställen, trots korrläsning, och trots att jag inte riktigt gillade slutklämmen, men jag är stolt och glad för hur det blev i alla fall! Så det så! Fotografen lyckades ju till och med ta bilder av mig som jag inte rös av att se. Mycket vänligt av honom att låta mig gömma dubbelhakan i sjalen...

Där har vi en snygg övergång till mitt nyårslöfte: Dubbelhakeångest betyder att jag ska försöka leva ett lite nyttigare 2010. Jag har njutit lite för mycket av sötsaker igen, och grönsakstrollet i magen ger mig dubbelhakeångest. Nu ska här vandras i skogen och undvikas godis!

Stickutmaningen, som var anledningen till att jag hamnade i tidningen, lider mot sitt slut, och här sitter jag med listor och prishögar och gör en Att Göra-lista inför avslutningen. Jag måste köpa vadderade kuvert, och jag måste nog sortera prispåsen en gång till... Jag har alldeles förfärligt roligt med det här.

Till slut har jag redan fått en massa förfrågningar om det som står i tidningen att jag ska göra i vår, så därför vill jag förklara att Stickfest i Väst tyvärr redan är fullbokat i år, men håll koll på hemsidan inför nästa omgång vet ja! Och så måste det tilläggas att där stod det fel i artikeln - Jag arrangerar inte Stickfest i Väst - Jag håller bara i två workshops (Sticka enl engelska mönster och en workshopvariant av So You Think You Can Knit), och sätter samman festens kompendium.

Däremot borde det gå att få en plats till en av kurserna jag ska hålla på Studieförbundet Vuxenskolan. Det är dels en kvällskurs i stickning enligt engelska mönster, som är framflyttad från höstterminen, dels två helgeftermiddagar - en för att prova på spetsstickning, och en med stickningsutveckling, om att anpassa sina mönster än mer till sin egen smak.

Idag är det nyårsafton, och mina nyårslöften lyder som följer:

- På nyårsfesten nästa år ska jag väga mindre än vad jag gör nu.

- Under 2010 ska min blog bli roligare att både skriva och läsa.

Julpyntet är ganska sparsamt i det lilla Torpet, trots allt. Men vid mitt bord har jag pyntat med både ljusbåge, grisar och småsvampar i restgarnerna... Ganska lyckat om jag får säga det själv.

Vår Egen Gran

Vi högg världens mest perfekta gran på egen tomt igår kväll. Den är jämn runtom, tät, rak och precis lagom hög. Det är min första Gran sedan jag flyttade till Göteborg 1998. Jag har haft ris med kulor i, och granlängtan sedan dess. Nu har jag gran! Jag har inte hittat den perfekta julgransstjärnan ännu, så den får klara sig utan. Men sambon är glad över de små handgranater som hänger i granen och försöker låtsas att de är kottar...

GOD JUL

Eddie

Jag har försökt komma på hur jag ska beskriva det - igen. Det är fjärde gången jag ser honom live, men första gången jag delar upplevelsen med Sambo. Vi skrattar inte alltid mest åt samma saker, men vi skrattade alltid samtidigt.

Eddie stod på Scandinaviums scen, och var så stor så stor, och så liten så liten, på samma gång. De stora skärmarna underlättade förstås, då hans minspel och mimspel är halva showen. Men samtidigt störde de, då man glömde att titta på den lilla riktiga Eddie nedanför... Men så blir det ju med stor arena-show. På något sätt kändes det mer på riktigt att se honom på lilla, lilla Harry's för några år sedan. Då satt jag längst bak, men hade ändå kunnat pricka honom i pannan med ett suddegum om jag hade velat.

Nåja, han var fantastisk ändå. Fantastisk.

Jag önskar det gick att citera, dela med sig av hans humor, men jag kan bara råda er att söka på YouTube eller nåt, för några blograder på svenska blev bara platt. Men idag har jag på mig T-shirten jag köpte ("Cake or Death?") och jag kommer på mig själv med att le ibland, när ett Eddie-citat i mitt huvud plötsligt passar in på något jag ser, gör eller tänker.

"Quod the f**k?!" (hihi)

stickhistoria

Att flytta till ett hus har inneburit många nya upplevelser jag inte hade räknat med. En är upptäckten av en massa lådor jag kanske visste fanns. Möbler som aldrig har bott hos mig innan, men som flyttar "hem" till ett hus de har väntat på att jag ska skaffa mig. Möbler efter farmor och farfar till exempel, eller lådor som jag inte minns, men som alltid har varit mina...

Idag packade jag upp en sådan låda, och lade innehållet i en av de ärvda möblerna. En blandning av babykläder och barnböcker var det, och jag satt och var sentimental när jag bläddrade i "Sagan om den lilla Farbrorn", "Tummen får en vän", "En bra dag för Johan" och "Sagan om den lilla, lilla gumman"... Nu står alla barnböckerna i gästrummet, så att alla gäster blir leende nostalgiska!

Och så hittade jag det här:

Mamma berättar gärna, apropå min stickning, att det enda hon varit riktigt bra på att sticka är "bebishjälmar". Ja, ni vet, bebismössa stickad i ett stycke...

Nu har jag bevis på att hon kan mer, för detta lilla set, som jag uppenbarligen hade på mig i december 1978 (Jag är född i november 1978) består, förutom hjälmen, av en liten kofta, också stickad i ett stycke! Rätstickad i ett jättemjukt garn, som jag inte kan identifiera. Moderiktigt brunt och enkel design i revolutionerande smart konstruktion. Man ser ju att jag har att brås på - eller hur?

lite garn och allmänt bloggande

Ibland önskar jag att jag hade en sådan där medveten blog, som skrev om Unicefs julklappsidéer, Musikhjälpen, COP15 och tankar om hur världen ser ut, borde se ut, är på väg och så vidare... Men jag kan inte. Jag är inte sån. Jag skriver om stickning, om vardag, om husdjur och om saker jag ser omkring mig. Nöjdast med bloggen är jag, när jag lyckats formulera någon av alla de vardagssagor man upplever då och då, eller hela tiden beroende på hur man ser det.

Sedan inser jag ibland att jag har glömt att blogga något jätteviktigt, eller bara något som skulle göra någon annan glad om jag berättade just här. Exempelvis hur glad och överraskad jag blev av att vinna en av Annas Garndrömmars reflexblommor! Den är gulgrön och sitter på min grå jacka, i väntan på beundrande kommentarer från omgivingen. En tokrolig idé tycker jag verkligen!

Häromdagen shoppade jag garn på nätet, och det var en lycklig stund när jag öppnade mina två garnpaket i förrgår. Titta!

Det gröna är mer grönt än vad bilden visar. Inte turkost, utan mer gräsmattegrönt. Det är merinoangora, av samma typ som det Ljuvliga garn Tant Kofta gjort sina baskrar av. Det bruna är YAK-garn och ska blandas med ett annat garn i något som ska värma sambons hals är det tänkt. Det röda ska bland annat bli pulsvärmare - Merino Silky från Malabrigo! Lyxigt fantastiskt.

Hurra! Jag har vunnit i Stickameras Luciatävling! Vackert garn! Hurra!

adventsmys

Kattungarna busar och kakelugnen sprakar. Sambon lovade just att tända i bastun efter middagen. Då får han dra alla sina jakthistorier från dagen där. Han har varit på hjortjakt minsann. Jag fick beröm för hur jag hade hängt ljusslingan i växthuset, och jag är nog ganska nöjd med arrangemanget jag också. Nu tar jag fram stickningen en stund medan hunden snarkar i knät.

Tredje ljuset är tänt.