kall sås

I blog-följetongen "Lisa leker med maten" har vi idag kommit fram till avsnittet kall sås.

Kall sås kan man ha till allt. Doppar man saker i den kallas den dipp, lägger man den intill maten på tallriken heter det sås, häller man den på salladen säger folk dressing. I torpet geggar vi gärna ihop geggor att ha till mat och jag har redan skrivit om hur man kan göra geggamoja av crème fraiche och fetaost. Det är en av våra bästa kalla såser.

Sen fick vi besök av J som åt middag här och vi värmde laxbitar i ugnen. Till laxen åt vi potatis och kall sås och J rörde ihop crème fraiche med (håll i er nu) ... MANGO CHUTNEY!

Lax med Chutneymoja (Det är så den heter nu) var en smaksensation och vi lovade oss själva att äta Chutneymoja till allt Chutneymoja vore gott till. Det har tyvärr lett till att vi kommer att drabbas av skörbjugg snart då Chutneymoja, liksom feta-geggamojan går att äta till allt.

I kväll åt vi den till grillat kött. När jag blev snackssugen doppade jag knäckebröd (Har ni inte upptäckt Fäbodknäcke Surdeg ännu så är det också ett tips) i mojan och kunde nästan lura mig själv att jag åt chips med dipp igen... Härom dagen doppade jag en morot i Chutneymoja - Också jättegott. Som lyxig förrättsgegga på en bit pumpernickel skulle det säkert också passa.

Skyll nu inte på mig när ni blir beroende av Chutneymoja. Det var vännen J som la den på laxen...

en liten värld

På väg hem genom Tollered möter jag en tjej med en fin hund. Jag har sett henne förut och jag bestämmer mig för att idag är det dags att hälsa. Jag sitter i bilen så jag bromsar in och vevar ner rutan.

Jag: Hej! Jag har sett dig förr och du har så fin hund! Vi har en staffblandning själva, så jag tänkte hälsa...

Hon: Ja, jag tror jag känner igen dig och din hund... från din blog!
Det visade sig att Freddys matte är en stickerska som bor i Tollered! Nämen! Och så paff som jag blev så kom jag ihåg att fråga vad hunden hette, men inte vad hon hette! Så om du läser detta - Du gjorde hela min dag! Klappa Freddy från mig.

Världen är liten och jag hoppas att jag och Freddys matte får anledning att sticka ihop en dag.

BILDER!

Sån tur jag har! Marianne tyckte också att den lilla Gratituden var söt och tog bilder av den! Här är sjalen som fick mig att gråta:

Hela sjalen är stickad med samma paljettströdda garn, men hon har som sagt detaljkänsla och berättade att hon klippte bort paljetterna en efter en på den slätstickade delen... Så fint!

Tack Marianne för fotandet och för att du också visade upp den i din blog!

idoldyrkan

Jag har varit på Grötö och jag hoppas blogga mer om det snart. Batteriet i min kamera dog och jag glömde reserven, så jag kommer mest att få hänvisa till andras bilder, men tills dess vill jag berätta om en känsla:

Jag har genom stickevent och träffar lärt känna två systrar lite så där inte nära, men så att jag blir glad att se dem på stickträffar. Dessa systrar stickar tillsammans och diskuterar stickning tillsammans, har varsin distinkt och snygg stil och de producerar båda vackra plagg med den där detaljkänslan alla stickerskor strävar efter. Var maska på sin plats. De har olika men ändå lika personligheter på något vis. Dessa två systrar är två av mina många stickidoler.

I lördags kväll kom en av systrarna emot mig i matsalen på Grötö. Jag fick tårar i ögonen. Glädjetårar. På hennes axlar låg den hittills finaste varianten av Gratitude jag sett. Jag såg några Gratitude till i helgen och de var alla väldigt fina och väldigt speciella att se, men Bs var extra fin av några orsaker:
- Hon brukar mig veterligen inte sticka många sjalar och att hon valde att sticka min blev då lite extra speciellt.
- Hon brukar inte klä upp sig i den spetsskira, spetskantade klädstilen utan i enklare, rakare snygga formspråk men passade så fint i röd klänning och vit Gratitude.

- Det var små paljetter strödda i bladkanten, men inte på det slätstickade. Det var fint.
- Det var en av mina stickidoler som hade stickat mitt mönster. Det känns ju förstås extra häftigt. Och jag hade ingen aning om att hon hade stickat den, så det var en total överraskning. Samma känsla har pirrat i maggropen när andra stickidoler stickat eller berömt mönstret, men det är något extra magiskt med det oväntade och överraskande...

En del presenter kan man inte slå papper och snöre om. De går inte att ställa i en hylla, men man har dem hela livet. En sån present blev Bs Gratitude. Tack.

Tobbas

Fästmannens tröja är färdig. Både han och jag är alldeles toknöjda.
Tröjan är stickad enligt mönstret Armas av Tikru, och jag har stickat den i Andes från Garnstudio (Japp, samma garn som till Lövet) och det blev jättefint! Bara ett problem: Stickfastheten. Den stämde inte alls. Så jag har utgått från mönstret som är smart konstruerat uppifrån och ner, men fått ändra en del. Jag startade med den storlek som gav rätt antal maskor för en lagom krage och sedan bara fortsatt med ökningarna i flätmönstret tills den passade. Sen var det bara att sticka på tills den var tillräckligt lång.

Ibland får han nåt lurigt i blicken...

Andra ärmen var seg att få klar, men det gick! Och se så fin den blev!

Precis nu är den perfekt i tjocklek för att ha som mellanting mellan ytter- och innerkläder så här när våren smyger sig närmare.

Så HÄR glad är han för sin nya tröja!

(Det blev ingen knappkant som på mönstret i halsen på den här - Det blev en I-cord-kant och en virkad ögla runt en tennknapp.)

Och just det - Jag maskade av med Elizabeth Zimmermanns magiskt smarta sydda avmaskning (youtube-länk för den som missat den här varianten) för resår som är två eller fler maskor bred. Tokenkelt och jättesnyggt och resåren ligger snällt och rakt ner utan minsta rullning eller volangverkan.

Här är länken till tröjans projektsida på Ravelry.

Det färdiga lövet

Jag glömde fotografera det.

Det blev färdigt. Jag var inte helt nöjd. Jag lämnade in det.

Inspirerad av koftstickningen i somras blev det ett slags Setesdals-löv i tjock ull-alpacka-blandning (Andes). Lövet är formstickat och med korta varv och ökningar precis i kanten passade lövets "vante" perfekt och jag sydde ihop längst upp. Sen såg jag att det passade för perfekt. I sektionen med blomman/ stjärnan har jag ju det vita garnet löpande på baksidan runtom... och det syns igenom. Mellan de grå maskorna skymtar vitt garn som gör att tyget ser alltför sträckt ut. Jag var inte nöjd. Men jag lämnade in det.

Sen fick jag be hemslöjdskonsulenten ta nåt foto åt mig för att jag glömde. Snälla snälla konsulenten gjorde det:

Och på håll ser det ju rätt okej ut.

TACK Tobias på Slöjd i Väst som hjälpte mig fotografera lövet. Nu är det bara en sak kvar. I sommar ska jag ta mig till utställningen och leta reda på min "vante" bland alla de fantastiska löven...

Här kan du se många fler alldeles fantastiska löv!

Skamlös reklam:

Det finns tydligen två platser kvar på min workshop i flätstickning på Grötö i helgen (lördag 14-16). Om man redan kan sticka flätor kanske det inte är så intressant då vi börjar med grunderna, men vi ska titta på hur flätor får sin form och hur man kan komponera egna utifrån en skiss... Passande workshop om man ska till SiV över dagen också. Synd om man slösar bort platser som finns tillgängliga tänker jag...

knappar

Ibland är man extra tacksam. Som när det dimper ner ett paket med en hel påse osorterade knappar i brevlådan som jag fått av U "bara för att jag gillar knappar"! Wow! Tack!

Min knappsamling börjar bli ganska diger och den här skatten fyllde på. Det är en present i sig att få "osorterade" knappar för det betyder att jag får sortera dem, och det är ju halva nöjet!

Jag häller ut dem på en stor bricka och sitter och plockar, räknar, kategoriserar och skattletar...

Där finns en hel del ganska "vanliga" knappar, mest plast i grått och brunt ni vet, men när man hittat sex exakt likadana och börjar föreställa sig koftan eller tröjan de skulle kunna passa i... Då kan alla knappar vara skatter. De kommer ju inte till sin rätt förrän de är i rätt sällskap!

Knappar som alltid kommer till sin rätt är pärlemorknappar! Det fanns många i den här påsen. Jag är extra svag för de största fyrhåliga. Särskilt de lite äldre som är härligt tjocka, tunga och lite rundare i kanterna...

Sen hittade jag fler favoriter. Bulliga gröna knappar gör vem som helst lite gladare.

I kategorin träknappar fanns flera ljuvliga sorter.

Och så hittade jag flera udda men tokfina fynd. De två mörka längst fram är av trä och har ett blommönster i relief som är så svag att det nästan inte syns. En svart porslinsknapp känns extra lyxig. Grovt borstade metallknappar som skiner vitt om ljuset faller in från sidan...

TACK! Jättetack Ulrika för denna knappskatt! Jag ska se till att inte sortera färdigt på länge. Jag ska njuta en stund då och då...

(Det var samma Ulrika som gav mig förra knappskatten. Så nu kommer säkert 25% av Alla mina knappar från henne. Om du nånsin behöver knappar till ett projekt Ulrika, så får du tillbaka de som passar av mig!)

kompisarna

Gosar liggandes i sked.

Om

Jag har stickat snett. Korta varv, randigt, assymetriskt och värmande för min ömma högra axel som inte riktigt vill läka ut. Muskelfästesinflammation. Ett långt ord som låter värre än vad det är. Värme hjälper. Så jag stickade en grej som ligger Om det onda. Om jag lyckas räkna på det jag bara improviserade blir det ett mönster som får heta Om. Den håller Om mig.
(Dagens outfit är en kombination av frusen, trädgård, trött och glad...)

Jag gjorde en knappkant i en Icord-avmaskning. Det blev lyckat och det tänker jag nog använda mig av igen.

Garnet heter Rustic och kommer från Hjertegarn. Jag köpte mitt hos Lena. Det var en total överraskning för det är märkliga små nystan som blir fantastiskt uppstickat! Den här ska få värma mig ofta. Man kan ha den snett åt vilket håll man vill, men den värmer alltid som mest där jag oftast fryser.

en bra dag

Vissa dagar är bättre än andra. En solig söndag då både jag och fästmannen är lediga hör till ovanligheterna, men det är nog sådana här dagar man lever lite extra för. Kaffe i solen med vovve tätt intill. Fågelsång och katter som jagar sork. Röj i trädgården så jag blev alldeles svettig. Rensat från fjolårsris och vintersunk. Högen med ris till vårbrasan växer. Sedan fick vi besök då ljuvliga Catta var på väg hem från Göteborg med sin P. Männen fick prata jakt och stickerskorna fick prata garn och kattgos.

Men jag hade fullt upp med att leva, så jag hade ju inte med mig kameran denna ljuvliga dag.
Den tog vi fram nu. När vi har lite paus. Jag och vovven gosar. Försök bortse från mitt hår - det är risigt, tunt och ofriserat. Det var ju faktiskt en trädgårdsröjardag!

nuläge

I en tillvaro där man ska tillgodose flera finansiärer, projekt och viljor när man redan känner sig ganska liten, är det som att försöka hålla balansen på en stol med alltför många ben, som är olika långa och olika stadiga.

efternamn

Det här med att gifta sig... Vi gör om många traditioner så att det blir som vi vill. Men en del saker behöver man verkligen fundera på. Jag vill markera att jag gift mig, men att byta bort ett namn jag känner mig själv som är ju jättesvårt. Och varför ska jag markera men inte han? Dubbelnamn är krångligt, långt och inte alls vad jag vill ha. Kombinationen av våra namn skulle bli Åhlblad och nää, ingen av oss känner sig som en sån. Han vill inte byta. Jag vill inte riktigt byta heller. Ingen av oss vill heta dubbelnamn. Båda har sagt sig vilja markera att vi gifter oss. Kan man lägga till en initial bara? Verkade fånigt på nåt vis...
Det här är ju svårt!

konsumentrådgivning?

Att handla är att välja. Man måste välja med plånboken, men vi försöker välja med samvetet också. Du hjälper ju faktiskt till att berätta vilka varor vi vill ha, vilka butiker vi vill ha kvar och i förlängningen vilken värld vi vill leva i. En del varor är svåra. Det är dubbelt så dyrt med ekologiskt och plånboken är tunnare än man hade önskat. Man önskar det vore tvärtom. Världen borde fungera så - Att det rätta valet är det lätta valet. Men det är inte riktigt så.

När det gäller garn tycker jag det är enkelt. Det är inte vilken förbrukningsvara som helst och jag kan välja att handla med hjärtat först. Stödja små eldsjälar, lokalproducerat eller i liten skala någon annanstans ifrån. Ibland lyxar jag till det och köper från en eldsjäl långt borta. Då vet jag att garnet fraktas en del, men det stödjer ändå garnproducenter jag tror på och vill stödja.

Det är inte så lätt som man skulle vilja. En vän håller i butiken garnasinne.se som säljer endast ekologiskt eller fairtrade, och jag har fått se hur svårt det är att få reda på hela historien bakom ett garns tillkomst.

Men med våra svenska gårdar är det inte svårt. Kampes, Östergötlands, gårdar kopplade till Ull i Väst, Ateljé Norrgården. Handspunna garner, enskilda fiberälskande människor som spinner på samma gård som djuren bor på... Om det nu är garnets ursprung vi vill vara noga med finns Många Vackra Garner till bra pris som vi kan följa hela vägen bakåt till det enskilda fåret, geten, kaninen...

Men det är inte alltid vi vill ha svensk ull. Ibland vill vi ha ännu lyxigare eller ännu mjukare fibrer eller helt andra kvaliteter till exempel. Då går jag till garnbutiken och pratar med eldsjälar och andra garnälskare. Jag älskar garnbutiker. De måste vi vara rädda om.

Storskalig produktion utan möjlighet att få reda på varifrån garnet kommer, eller hur det kan vara så billigt undviker jag faktiskt helt. Det är att välja bort det jag tycker är fel och att välja hur jag önskar att garnindustrin fungerade överallt. Jag vill förstå och må bra över vad jag stickar med helt enkelt.

Jag förstår att inte ha råd med lyxiga härvor för 200kr styck. Jag får spara för att ha råd med dem ibland. Jag förstår att man väljer "bra och billigt", att man väljer med plånboken. Men man kan välja med hjärtat också. Jag väljer också med plånboken. Det måste jag. Men vad gäller garn väljer jag verkligen med hjärtat först utan att för den skull alltid handla dyrt.

vårsol!

Som vi har längtat. Den här mörka vintern höll på att knäcka mig. Idag var min andra stund på bänken, med kaffe, sol och friska, djupa andetag. Som att dricka vitamindricka! Med ryggen mot ladan som ger lä, med näsan mot vårsolen och nybryggt kaffe i koppen kändes livet riktigt njutbart!

Jag sitter här och begrundar hur mycket som ska hända i år... Taket är provisoriskt lagat och ska läggas om i sommar. Entrétrappan ska renoveras/ byggas ny och ytterdörren ska få ny färg. Och så ska vi måla klart, så det vita kommer att skina i solen! När sommaren nästan är slut är det tänkt att vi ska gifta oss på den där entrétrappan...

Jag får snabbt sällskap på bänken. Lilla Q kommer och tigger lite gos och sätter sig sedan och spanar på småfåglar.

Rolff har koll på allt. Marken är blöt och grå och jag längtar efter att röja en massa risigt fjolårs-krafs.

Jag hade så bråttom ut i vårsolen att jag klev i ett par av fästmannens skor för att det var enklast. De är lite stora för mig...

efit

10.00 Jobbar hemma. Har inte tid att vara sjuk, men mår märkligt. Dålig i magen och väldigt ojämn i temperaturen. Så jag tar det lugnt. I mjukisbyxor. Och tänder i kakelugnen. Jag kommer att använda att det är EFIT-dag till att ta mig en fotoredigeringspaus på 5 min varje timme.

11.00 Den här bilden är fusk. Den är inte tagen idag (men färgredigerad idag). Larsson kom in en snabbis och ville ha mat och gosa, men skuttade snabbt till dörren när jag ville ta ett foto, så då blev det en gammal bild på när han var inne och gosade.

12.00 Frusna fingrar på tangentbordet.

13.00 Den här är min bästa vän idag.

14.00 Rolff gör vad jag önskar att jag gjorde... Sover.

15.00 Försöker äta lite... Knäckebröd och te. Nej, jag mår inte toppen.

16.00 Även om jag inte orkar leka så våldsamt uppskattar vovven att jag kastar pinnen åt honom en stund. Marken är mer blöt än grön (även om jag visar den som lite väl grå kanske...) och vårsolen orkar inte riktigt värma mig... men den gör tappra försök.

17.00 Har fått sällskap av lilla fröken Q. Hon är mycket fascinerad av ett snöre i mina kläder och har riktat sina jätteblå (okej jag har överdrivit lite) ögon på det.

17.50 Nu behövde jag inte ta en gammal bild, utan kunde fotografera polarna Rolff och Larsson som gosar med varandra i mitt knä.

19.00 När man lagar mat i torpet får man hoppfullt sällskap.

20.00 såg vi på film och nu vill jag strax gå och lägga mig... så nu blir det inga fler bilder idag.

hemlisen

Jag har en hemlisvän i stickameras hemlisbyte. Min hemlisvän verkar förstå mig.

I mitt första paket låg två härvor silkblend i en helt fantastisk senapsfärg. Den är svår för mig att ha på mig då min hudton blir lite glåmig intill den, men den är ju så Vacker! Tyvärr förstår man inte riktigt Hur vacker när jag använder iphone-kameran i skymningsdunkel.

Men sen blev det extra roligt när jag la min senaste stickning på min present. Exakt. Samma. Färg. Helt olika garner och kvaliteter, men min hemlis har träffat exakt den färg mina händer ville pyssla med just nu. (Vad jag stickar i den ljuvliga färgen är lite hemlis det också...)

I paketet låg även en strut med godis från Åre Chokladfabrik, men den åt jag upp innan jag hann fota den. Lakritschokladkola doppad i mjölkchoklad. Alltså... Hur visste du? Som om någon hade tagit den där mest förälskade känslan som pirrar i maggropen och översatt den i en chokladpralin bara för just mig.

Jag vågar kalla första hemlispaketet för en så kallad Fullträff! Tack tusen gånger om hemlisen!

ratatatatatatatatatatata

Visst. Jag visste att Public Enemies var en gangsterfilm, men jag hade ändå räknat med att jag skulle gilla den. När den gick på bio sa ju folk att den var bra. Ingen berättade att större delen av handlingen utspelar sig till ljudet av kulsprutor. Och eftersom jag inte klarar sånt och inte kan titta när folk skakande skvätter blod omkring sig och dör på det där viset, så tittade jag ner i stickningen större delen av filmen. Jag fick därför fråga Tobbe flera gånger vad som hade hänt under kulspruteorgierna.

Så, för att du ska slippa se den här filmen kommer här en resumé. Jag är inte helt säker på vilka som dog i slutet, så jag skippar det helt så blir det inga spoilers heller:

Fängelse, ratatatatatata, rymma, Johnny Depp i rock och hatt, fler män i rock och hatt, bankrån, ratatatatatatata, flera dör, Christian Bale i rock och hatt, ratatatatatatatatata, biljakt, tjockis i rock och hatt, ratatatatatatatata, tjockis död, kvinna, Johnny Depp, Oh baby, ratatatatatatatata, kvinnan förklädd med hjälp av rock och hatt, Oh baby, ratatatatatata, Where is he? - I don't know! - SLAP, BANG, Johnny Depp gråter, ratatatatatatatatatatatatatatatatatata... Sen orkade jag inte hålla ordning på dem mer.

tips

Om man gör en I-cord-avmaskning i stället för att sticka ärmar så blir Offe en tokfin väst.

jobba hemma

Jag fryser, men för att tända i kakelugnen måste jag hämta ved och jag var helt enkelt inte beredd att göra det innan morgonkaffet. Så här sitter jag klädd i fleecetröja med huva och fleecefilt och fårskinnstofflor. Var är alla stickade sjalar undrar du? Det undrar jag också. Hur blev jag täckt i fleece? Sedan fastnade jag här framför datorn, och så fick jag mysigt sällskap också.

Så nu hoppas jag i stället att den lediga fästmannen tänder en brasa åt oss snart.

reklam!

Bästa Ulla på Vuxenskolan berättade just att det finns platser kvar på min kurs Små Ändringar den 3 mars. Det är en kurs som flera efterfrågade förra terminen och som flera sagt till mig att den låter intressant, så vet att det inte är för sent!

ett fint möte

För en vecka sedan var jag som jag tidigare berättat i Höganäs. Men en upplevelse därifrån har jag sparat på, men tänkte berätta nu. På söndagen kom Annika från Nystat i Landskrona för att vara med på kursen. Hon hade med sig något fantastiskt.

En av hennes kunder har stickat en kofta och lånade ut den för att Annika skulle kunna visa den för mig... Titta!

Det är en kofta - med Gratitude-kanter! Jag blev alldeles pip-glad! Fråga de som var där - jag pep en lång stund. Den är fantastisk fin och jag blev alldeles, alldeles lycklig av att träffa den. Sen fick den träffa prototyp-original-gratituden och det blev en liten stick-plaggs-dejt där...

Det här var så roligt! Stort tack till koftmakerskan för att jag fick träffa din kofta!

hålla tassen

Ibland fräser de och är riktigt elaka mot varandra... men ibland är de så söta att man blir alldeles varm ihjärrar.

minnesanteckning

Medan vår bil repareras har vi fått låna svärfars VW Caddy. Den har svärfar köpt begagnad och jag fick en glimt in i Caddyns förra liv idag. Jag blev bländad av morgonsolen och fällde ner solskyddet. Sen skrattade jag högt.

Texten är inte helt rättstavad eller helt lätt att tyda, men den kan heller inte ha varit helt lätt att plita dit. Men där står i alla fall:
"Min Son Börjar på Dagis

20030822 agust i onsda"

Larsson-draken

Vi såg om den söta filmen "How to train your dragon" igår. Just nu sitter jag med Larsson i knät och jag tycker mer och mer att min svarta katt, som så tydligt är mest min, är min egen lilla Night Fury-drake.

Bilden från filmen har jag lånat härifrån
och bilden på mig och Larsson är från i somras.

mitt jobb

Någon undrade vad jag jobbade med. Jag är doktorand vid Chalmers Arkitektur.

Jag skriver väldigt lite om det på den här bloggen, men det är för att jag skriver en hel del på jobbet tror jag...
Här berättas det mer om mig och vad jag arbetar med.