Landet Denajal ligger före landet Nangijala. Man är liksom halvdöd där, men ändå mer levande än nån annanstans
I landet Denajal är det helt säkert att jag hinner klart med allt jag företagit mig. I landet Denajal blir alltihop dessutom riktigt bra i slutänden. Där lyser solen och fåglarna kvittrar eftersom prefixet o- inte finns i Denajal. Där finns inga oväder, bara väder. Inget omöjligt, bara möjligt. Ingen oro, bara ro.
I landet Denajal behövs varken prozac eler tröstande ord, för där fixar det sig ändå. I landet Denajal ligger inte Atlanten ivägen och pengar är, precis som Karlsson på Taket alltid har sagt, bara ett världsligt problem. I landet Denajal har jag alltid råd med en till och har alltid tid kvar. Där är ett kilo 7 hekto och där är pizza näringsriktig mat.
Fånga dagen är lättare sagt än gjort, tills man hittar till landet Denajal. Där är allt lika lätt som det är sagt.
Vissa dagar flyr jag till landet Denajal, för där pågår livet redan för fullt. Där väntar jag inte på att nästa projekt ska bli klart, på att pengarna ska räcka, på att jag ska må bättre. I landet Denajal står jag redan i den grönaste grästuvan och behöver inte alls undra vad som finns på andra sidan. I Denajal lever jag i Nuet, för där finns inget Imorgon.
Men väl där måste man så småningom släppa Nuet ändå, för det gäller att inte fastna i Denajal. Det är nämligen lätt att av misstag tro att landet Denajal är samma sak som Utopia. Men Utopia ligger fortfarande bakom nästa krön, nästa kurva, nästa staket… För i Utopia är gräset grönare på riktigt.
Nu måste jag dock snart tillbaka till Verkligheten, via gränskontrollen vid Sista Minuten och hoppas att jag inte landar i För Sent.
Välkommen till landet Denajal en stund. Det är du säkert värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar