Series of Fortunate Events

Middag och bio ikväll, med hon den där bästa.

Jag skrattar, jag kiknar, jag ler, jag pratar, jag lyssnar, jag njuter, jag lever lite extra med henne. Två själar en tanke, en vänskap, en känsla och många många skratt. Tack för att du finns! Jag älskar dig!

Vi såg Lemony Snicket’s A Series of Unfortunate Events och jag har bara superlativ att kasta omkring mig och sprida över världen, som konfetti framför en bordsfläkt!

Vackra bilder och smarta lösningar. Snygga scener och fantastiska skådespelare. Mönster, ljus, komposition, kostym, scenografi… Allt passar ihop med ord som vackert, hänförande, strålande och magiskt. Och vad ni än gör: Missa inte eftertexterna!

En animerad version av filmen trillar förbi på duken till ömsom spralliga, ömsom vemodiga toner, inramad i vackra mönster, siluetter och snygga klipp. Som om Professor Balthazar vore animerad av Tim Burton ungefär, i mer melankolisk färgskala och med tunnare linjer. Alla namn verkar liksom passa in i magin och de verkar alla vara judiska, östeuropeiska, tagna eller bara lyckosamt lagom annorlunda. Och nu måste jag köpa soundtracket, för ingen kan vara ledsen till den lilla alvens sång om en Loverly Spring!

…och nu då?

Jag måste skaffa ett gäng tapetprover att klippa mönster ur och jag måste göra den där tavlan snart. En bild liksom växer i mitt huvud för varje minut som jag gör något annat än kreativt skapande.
Jag behöver en fix.