nyårslöften och nuläge

Jag var i tidningen, och jag borde förstås ha bloggat en massa om det. Men jag väntade på att det skulle dyka upp i nätupplagan, för det trodde jag att det skulle, men det verkar inte göra det.

Nästan ett helt uppslag var det, i GP, med en bild som tog upp en fjärdedels tidningssida där jag sitter i en stol och lägger upp några knallrosa maskor på en metallsticka.

Det var en fin artikel, även om det blev fel på ett par ställen, trots korrläsning, och trots att jag inte riktigt gillade slutklämmen, men jag är stolt och glad för hur det blev i alla fall! Så det så! Fotografen lyckades ju till och med ta bilder av mig som jag inte rös av att se. Mycket vänligt av honom att låta mig gömma dubbelhakan i sjalen...

Där har vi en snygg övergång till mitt nyårslöfte: Dubbelhakeångest betyder att jag ska försöka leva ett lite nyttigare 2010. Jag har njutit lite för mycket av sötsaker igen, och grönsakstrollet i magen ger mig dubbelhakeångest. Nu ska här vandras i skogen och undvikas godis!

Stickutmaningen, som var anledningen till att jag hamnade i tidningen, lider mot sitt slut, och här sitter jag med listor och prishögar och gör en Att Göra-lista inför avslutningen. Jag måste köpa vadderade kuvert, och jag måste nog sortera prispåsen en gång till... Jag har alldeles förfärligt roligt med det här.

Till slut har jag redan fått en massa förfrågningar om det som står i tidningen att jag ska göra i vår, så därför vill jag förklara att Stickfest i Väst tyvärr redan är fullbokat i år, men håll koll på hemsidan inför nästa omgång vet ja! Och så måste det tilläggas att där stod det fel i artikeln - Jag arrangerar inte Stickfest i Väst - Jag håller bara i två workshops (Sticka enl engelska mönster och en workshopvariant av So You Think You Can Knit), och sätter samman festens kompendium.

Däremot borde det gå att få en plats till en av kurserna jag ska hålla på Studieförbundet Vuxenskolan. Det är dels en kvällskurs i stickning enligt engelska mönster, som är framflyttad från höstterminen, dels två helgeftermiddagar - en för att prova på spetsstickning, och en med stickningsutveckling, om att anpassa sina mönster än mer till sin egen smak.

Idag är det nyårsafton, och mina nyårslöften lyder som följer:

- På nyårsfesten nästa år ska jag väga mindre än vad jag gör nu.

- Under 2010 ska min blog bli roligare att både skriva och läsa.

Julpyntet är ganska sparsamt i det lilla Torpet, trots allt. Men vid mitt bord har jag pyntat med både ljusbåge, grisar och småsvampar i restgarnerna... Ganska lyckat om jag får säga det själv.

Vår Egen Gran

Vi högg världens mest perfekta gran på egen tomt igår kväll. Den är jämn runtom, tät, rak och precis lagom hög. Det är min första Gran sedan jag flyttade till Göteborg 1998. Jag har haft ris med kulor i, och granlängtan sedan dess. Nu har jag gran! Jag har inte hittat den perfekta julgransstjärnan ännu, så den får klara sig utan. Men sambon är glad över de små handgranater som hänger i granen och försöker låtsas att de är kottar...

GOD JUL

Eddie

Jag har försökt komma på hur jag ska beskriva det - igen. Det är fjärde gången jag ser honom live, men första gången jag delar upplevelsen med Sambo. Vi skrattar inte alltid mest åt samma saker, men vi skrattade alltid samtidigt.

Eddie stod på Scandinaviums scen, och var så stor så stor, och så liten så liten, på samma gång. De stora skärmarna underlättade förstås, då hans minspel och mimspel är halva showen. Men samtidigt störde de, då man glömde att titta på den lilla riktiga Eddie nedanför... Men så blir det ju med stor arena-show. På något sätt kändes det mer på riktigt att se honom på lilla, lilla Harry's för några år sedan. Då satt jag längst bak, men hade ändå kunnat pricka honom i pannan med ett suddegum om jag hade velat.

Nåja, han var fantastisk ändå. Fantastisk.

Jag önskar det gick att citera, dela med sig av hans humor, men jag kan bara råda er att söka på YouTube eller nåt, för några blograder på svenska blev bara platt. Men idag har jag på mig T-shirten jag köpte ("Cake or Death?") och jag kommer på mig själv med att le ibland, när ett Eddie-citat i mitt huvud plötsligt passar in på något jag ser, gör eller tänker.

"Quod the f**k?!" (hihi)

stickhistoria

Att flytta till ett hus har inneburit många nya upplevelser jag inte hade räknat med. En är upptäckten av en massa lådor jag kanske visste fanns. Möbler som aldrig har bott hos mig innan, men som flyttar "hem" till ett hus de har väntat på att jag ska skaffa mig. Möbler efter farmor och farfar till exempel, eller lådor som jag inte minns, men som alltid har varit mina...

Idag packade jag upp en sådan låda, och lade innehållet i en av de ärvda möblerna. En blandning av babykläder och barnböcker var det, och jag satt och var sentimental när jag bläddrade i "Sagan om den lilla Farbrorn", "Tummen får en vän", "En bra dag för Johan" och "Sagan om den lilla, lilla gumman"... Nu står alla barnböckerna i gästrummet, så att alla gäster blir leende nostalgiska!

Och så hittade jag det här:

Mamma berättar gärna, apropå min stickning, att det enda hon varit riktigt bra på att sticka är "bebishjälmar". Ja, ni vet, bebismössa stickad i ett stycke...

Nu har jag bevis på att hon kan mer, för detta lilla set, som jag uppenbarligen hade på mig i december 1978 (Jag är född i november 1978) består, förutom hjälmen, av en liten kofta, också stickad i ett stycke! Rätstickad i ett jättemjukt garn, som jag inte kan identifiera. Moderiktigt brunt och enkel design i revolutionerande smart konstruktion. Man ser ju att jag har att brås på - eller hur?

lite garn och allmänt bloggande

Ibland önskar jag att jag hade en sådan där medveten blog, som skrev om Unicefs julklappsidéer, Musikhjälpen, COP15 och tankar om hur världen ser ut, borde se ut, är på väg och så vidare... Men jag kan inte. Jag är inte sån. Jag skriver om stickning, om vardag, om husdjur och om saker jag ser omkring mig. Nöjdast med bloggen är jag, när jag lyckats formulera någon av alla de vardagssagor man upplever då och då, eller hela tiden beroende på hur man ser det.

Sedan inser jag ibland att jag har glömt att blogga något jätteviktigt, eller bara något som skulle göra någon annan glad om jag berättade just här. Exempelvis hur glad och överraskad jag blev av att vinna en av Annas Garndrömmars reflexblommor! Den är gulgrön och sitter på min grå jacka, i väntan på beundrande kommentarer från omgivingen. En tokrolig idé tycker jag verkligen!

Häromdagen shoppade jag garn på nätet, och det var en lycklig stund när jag öppnade mina två garnpaket i förrgår. Titta!

Det gröna är mer grönt än vad bilden visar. Inte turkost, utan mer gräsmattegrönt. Det är merinoangora, av samma typ som det Ljuvliga garn Tant Kofta gjort sina baskrar av. Det bruna är YAK-garn och ska blandas med ett annat garn i något som ska värma sambons hals är det tänkt. Det röda ska bland annat bli pulsvärmare - Merino Silky från Malabrigo! Lyxigt fantastiskt.

Hurra! Jag har vunnit i Stickameras Luciatävling! Vackert garn! Hurra!

adventsmys

Kattungarna busar och kakelugnen sprakar. Sambon lovade just att tända i bastun efter middagen. Då får han dra alla sina jakthistorier från dagen där. Han har varit på hjortjakt minsann. Jag fick beröm för hur jag hade hängt ljusslingan i växthuset, och jag är nog ganska nöjd med arrangemanget jag också. Nu tar jag fram stickningen en stund medan hunden snarkar i knät.

Tredje ljuset är tänt.

alfabetskärlek

Jag blev intervjuad av GP härom dagen. En märklig upplevelse, men mer om det när de publicerar det...

Tills dess vill jag skryta om en julklapp jag köpt till mig själv. Jag hittade den på älskade Etsy, och den kom i torsdags. Gammal trälåda med metallstämpelbokstäver, som jag ska göra så fina saker med så ni anar inte! Det är knappt så jag anar det själv, men jag älskar min slitna låda med vackra bokstavsstavar i.

grönt och brunt

Mössan är färdig, efter en liten omväg... Det började med en luddig kant, som jag inte alls tyckte om, så det blev en enkel i-cord i samma jättegröna, och nu älskar jag min mössa! Strävt loppis-garn kan passa alldeles ypperligt i sträva mönster, uppenbarligen.

Och så har jag bakat kakor idag. Farmors julbocks-pepparkaka får mig att tänka på Marc Chagall - Jag älskar den! Årets nyinköpta krokodil blev också genast en älsklingsform.

Jag har velat skriva mer om söndagen förra veckan, då stickerskor ur utmaningen kom på söndagsmys och stickning. Jag fick nämligen fantastiska och oväntade presenter, men min kamera vill på intet vis ta ett foto som gör garnet jag fick rättvisa! Tant Kofta gav mig nämligen en härva med en angora-merino i en helt ljuvlig lilafärg, som ser antingen fö luddig eller för grå ut på bild. Men åh, vilket garn! Jag vill bara klappa det!

Och Bibblostick kom med en bok, som satt som en smäck! Det är boken jag inte hunnit skriva själv, och jag är så glad att någon annan skrivit den så bra! "Knitalong: Celebrating the Tradition of Knitting Together" (Ravelry-länk), som dessutom innehåller en massa fina mönster! Tack SNÄLLA ni för presenterna! Och tack alla som var där för att ni kom, och för att söndagen blev så himla trevlig.

Det finns tusen saker till att blogga, men jag sparar lite till imorgon då jag är ensam hemma och pysslar, medan sambo åker på hjortjakt.

"Jag kan sex som Einstein kunde fysik"

...sa killen till tjejen vid busshållplatsen igår.

Jag undrar fortfarande vad han menade. Någon som har några tolkningsförslag?

Min favorit hittills är att "han utvecklar teorier som är så komplicerade att de inte går att omsätta i praktiken så att folk förstår".

Wavrinskys Palats

- Går den här till Wavrinskys Palats?! ropade den färgglada damen med den randiga halsduken till den griniga spårvagnschauffören.

- Nej. svarade chauffören och tryckte på knappen så att dörren stängdes framför hennes göteborgs-vinter-droppande näsa. Damen skyndade vidare så att halsduken fladdrade och spårvagnen började rulla.

Han ljög i och för sig inte, för det finns inte en endaste spårvagn som går till Wavrinskys Palats. Palatset existerar inte. Men spårvagnen med nummer 6 på, som den grinige chauffören körde, stannade åtta minuter senare på Wavrinskys Plats, och jag tycker gott den färgglada damen hade kunnat få veta det.

Vilken chans han missade! Vilka skämt han kunde ha dragit till med! Vilka poetiska vändningar han hade kunnat göra kring palats-missförståndet! Och vad synd att det inte finns ett Wavrinskys Palats. Det låter exotiskt och spännande. Nästa gång jag kliver av på Wavrinskys Plats i decemberrusket, ska jag blunda en stund, och föreställa mig ett palats, med tinnar och torn, lika färgglatt som damen, som försökte hitta vägen dit.

Den färgglada lilla damen beskrev jag snabbt för mig själv, och tänker spara tills jag behöver en färgglad figur i en historia någon gång.

För hon hade röd kappa och blåa skor, randig halsduk i rött och svart och en grön mössa. Och hon såg ut att ha bråttom. Bråttom till ett palats som inte finns. Det låter som början på en saga på något vis...

En av de allra mest speciella och mest godhjärtade av alla människor jag mött, gick bort i lördags. Om ännu fler vore som han vore världen ännu bättre. Det är jag säker på.

Vissa människor lever så intensivt, att mycket av det som var deras liv lever vidare, sedan de själva gått ur tiden. Så är det i det här fallet.

Jag ska blogga mer om söndagen så småningom, men min kamera strejkade, och jag får lite fina bilder från de gäster som var här. En av dem visar hur det såg ut i hundkorgen tidigare i eftermiddags:

som hund och katt

När vi bestämde oss för att låta små katter flytta in här, så hade vi ett lite mer akut problem än att vi båda råkar vara aningen allergiska. Rolff är inte allergisk mot katter, men har en historia av... ska vi säga problematiska relationer... med katter. Rent ut sagt - han förstår sig inte på dem, och testar genom att bita när de springer förbi. Gnafs.

Alltså har det varit hårdträning i vad sambo kallar "flockintegrerande övningar" här hemma, och katter och hund har utsatts för varandra under mycket kontrollerade former. Hunden har åthutats ett gäng gånger, då vi tycker att han verkar bli hetsig, och det har gått bra. Mycket bra.

Så här bra:

prickigt garn

Stickfrossa lottar ut prickigt garn! Jag vill ha!

Och Sillen lottar samtidigt ut jättefina märken! Vill ha! Vill ha!

mest födelsedag, men även lite annat

Kissemissarna är dåliga på att fastna på kort. Antingen har man händerna fulla när man gosar med dem, och då får kameran inte plats, eller så har de sådan fart att det blir suddigt. Jag lyckades fånga Quisling på kort igår, men Larsson syns inte på något foto som annat än en svart, suddig skugga på väg ut ur bilden.

Jag har fyllt år, och vilken fölsedag det var! Älskling väckte med frukost på sängen - messmör på vörtbröd, kaffe och hallonsaft, och ett levande ljus i hjärtformade ljusstaken. Kärlek. Och så fick jag paket! Och det var inga dåliga presenter!

Både älskling och mamma har förstått min vilja att utvecklas i handarbetet, så jag fick KnitPros virknålsset av bägge två! Bytte dock det ena mot julspecial-kitet med plaststickor i olika färger och det verkar mycket lovande. Älskling hade dessutom köpt två härvor Malabrigo Lace - i två olika färger för att poängtera att jag fick byta till vilka färger jag ville... Som ni hör var jag tvungen att hälsa på hos Deisy Design för att reda ut det här med presenterna, och väl där får jag höra hur Älskling har diskuterat presenten i garnaffären på ett sätt som fick hjärtat att bulta ännu lite mer! Mera kärlek! Och hos Deisy hade man specialpris på Drops Delight - det nya strumpgarnet, så jag tyckte jag måste prova. Fyra nystan mysigt lila-skiftande plockade jag på mig, men dem ville inte L ta betalt för! Jag fick dem i födelsedagspresent! Jag tror det är så man vet att man blivit en riktig stammis i en butik?

Mamma gav mig inte bara virknålar, utan även presentkort hos Marias Garn inför nästa Stockholmsbesök, presentkort på Gudrun Sjödén och ett par vackra knästrumpor som jag sitter och vickar på tårna i nu.

I brevlådan låg ett paket till - från min Hemlis-kompis, som skickade decemberpaketet tidigt, för att matcha födelsedagen! Tre lyxiga, tegelfärgade alpackanystan låg det i! Mumma! (Nu vet jag redan vem min hemlis är, men det gör inget alls, då det är en Mycket Bra Hemlis-vän att ha!)

Här är hela födelsedagshärligheten, från Älskling, mamma, Deisy Design och Hemlisvännen:

Sedan har jag fått en avi om att ytterligare ett paket finns att hämta på posten, och Älsklings föräldrar bjöd på mysig middag och paket igår de också! Jag är så bortskämd! Av de paketen vill jag särskilt nämna förklädet jag just hängt upp i köket, som "svärmor" (Nej, jag är inte gift - än) sytt! Detaljerna är i ett Stig Lindberg-tyg som gör förklädet så himla "jag"!

TACK alla som förgyllde min födelsedag med gratulationer och paket. Jag känner mig mäkta bortskämd med både kärlek, omtanke, garn och andra presenter. Det är nästan skamligt hur bra jag har det.

Imorgon är det första advent, och då tänder vi en massa mys i huset här! Bland annat första ljuset i min hemmabyggda adventsljusstake som står på vedspisen. Rosetter i röd silke-tweed och röda siffror jag en gång fick med som bonus vid ett köp från etsy.

Önskar att jag även hunnit fota dagens pyssel... Jag har klätt om min farmors sypall, och en älskad liten möbel ser nu mindre sliten ut, och är i stället glatt, röd och vitprickig! En humörshöjare helt klart.

Larsson och Quisling

Det saknas foton från mitt liv just nu. Stickande damer på kurs hade kunnat fastna på bild, om jag hade haft kameran med mig. Kattungarna gör sitt bästa för att slippa synas alls hittills, så bilder på dem kommer väl när de stursknat till lite och vågar komma fram ur gömslena...

Två kattungar flyttade alltså in igår. Rolff är inte hemma förrän på fredag, så de har god tid på sig att hitta alla husets gömställen innan han eventuellt skrämmer livet ur dem... Larsson är helsvart. Han är den planerade katten som hetat Larsson ända sedan idén om att han skulle bli vår dök upp. Den andra kattungen är mycket ljust grå, med lite mörkare öron och nos, och är en högst oplanerad bonus. Men när det är ett syskon kvar i en kull om tre kattungar finns inte mycket att göra. Hjärtat värkte till, och en liten Quisling fick också följa med. Larsson och Quisling alltså... Vi är antagligen inte riktigt kloka.

Jag försökte få sambo att gå med på att kalla dem Stickan och Nystan, men han tyckte inte det. Och för all del, de är ju hans katter också.

Stickande damerna på kurs undrar ni? eller så kanske ni inte undrar, men jag höll i vilket fall som helst kurs i att sticka enligt engelska mönster igår kväll, på Studieförbundet Vuxenskolan. Det gick bra, även om jag tycker varje gång att det är svårt att hamna i rätt tempo inför en blandad grupp. Några tycker det går för fort, och andra att det går för långsamt, nästan hur man än gör. Jag tror de flesta var nöjda i alla fall?

Om någon av damerna har hittat till min blog, kanske ni kan berätta här i kommentarerna om ni faktiskt är nöjda eller inte?

...men böckerna!

Jag skäms. Jag glömde böckerna. Jag lade ut en önskelista på min blog, och jag glömde böckerna. De där böckerna som jag ångrar varje år att jag glömde att skriva på önskelistan. Men nu är jag dessutom nybliven torpägare - och har ett nytt hobbyrum. Och det betyder att det är vissa böcker jag snart inte klarar mig utan.

Ergo: Önskelistebilaga 1:

Böcker.

Jag önskar mig (utan inbördes ordning):

Britt-Marie Christofferssons fantastiska stickbok

Husbibeln

Tapetboken

Knitting on the edge

Knitting over the edge

(Jag fick "...beyond the edge" förra julen och den gav mersmak)

Så renoveras torp och gårdar (duh!)

... och alla andra fantastiska stick- och hus-böcker, som just nu är de som står högst i kurs på intresselistan.

Lägg till detta även fina bastutillbehör (Nåt å skrubbe me. Nåt å tvåle me. Nåt å bli ren me.) och en trädgårdstomte, så tror jag vi nästan är klara sen. Nästan.

Eller kan man få presentkort på loppis?

(Och nätet är så långsamt här hemma just nu, så att adlibris-länka böckerna som jag hade tänkt tar en evighet, så det får vara)

Skit också. Det är någon som har snott min idé...

dilemma på kanten

Min jättegröna mössa är färdigstickad, med undantag för kanten. Hade tänkt mig en knallröd I-cord för att verkligen få den att lysa... Men så började jag fundera. Jag har ju knallrött hår, som skulle se mindre knallrött ut bredvid en knallröd kant. Så nu undrar jag vad det ska vara för kant egentligen? Vad tycker ni?

Mojäng

Vi har en Mojäng. Den är helt oumbärlig, Sambo vet inte varifrån han fått den och vi kallar den bara "Mojängen". Är det någon som känner igen den och vet var man får tag på fler? Jag är beredd att köpa styv ståltråd och börja tillverka snart! Mojängen är nämligen en helig pryl i vårt kök. Ligger den på fel ställe ropar någon av oss, utan undantag, nästa gång det är dags att laga mat:

- Älskling! Var är mojängen!?

Men det går inte att få tag på någon extra. Jag har aldrig sett en Mojäng någon annan stans än i vårt kök...

Så här ser Mojängen ut:

Och så här använder man Mojängen:

När man lägger locket på grytan med mojängen hängande på grytans kant, bildas en liten glipa. Vet ni vad det betyder? Inget kokar över!

spontan present

Idag fick jag en fantastisk present!

Sprang på stickerskan I av en slump i Uddevalla, och hon hade sex nystan garn i "fel färg" som hon tyckte jag kunde få, då hon känner till min faiblesse för chokladbrunt. Men nu var det ju inte vilket garn som helst heller, utan sex nystan Rowan Pure Wool 4ply i ett material-kit. Nu kommer jag nog inte att sticka mönstret som följde med, men garnet är ljuvligt!

Tusen tack I! Spontan snällhet av det här slaget värmer något oerhört!

några hörn

Här är ett hörn av tomten. Tomtgränspinnen står till vänster där. Och så ser man hur stort vårt gärde är. Ganska precis där jag står här, brukar rådjuren stå varje kväll och beta...

I ett annat hörn av tomten ligger resterna från något som stod här fram till 1700talet ungefär. Rester av vägarna från den tiden bildar fortfarande ett nät av breda mossiga stigar runt ägorna. Här och var med en murad vägg, vägbank eller liten vinkel.

Här är ladan och ladan. Alltså fågelbordet i förgrunden är ganska lik ladan i bakgrunden. Växthuset är byggt av gamla fönster som bytts i huset, och där inne klättrar en fantastisk vinranka omkring.

Här är ett hörn av vardagsrummet med drömtapet, täljstenskamin, vedkorg och vovve. Mysigt värre.

Och till sist mitt nysorterade hörn på hobbyrumsbordet. Pryttlar i prickiga lådor och farmors knappar i fina burkar.

Fick just ett mail från Ulrika där min hemliga vän avslöjades! Hurra! Det ska bli så roligt! Jag ser verkligen fram emot att skämma bort min hemlis-kompis lite!

hemma

Till slut sitter jag med en dator i knät, en halvtimme att ”slå ihjäl” och en massa bloggande som aldrig blir gjort.

Det har varit en händelserik tid. Jag har presenterat småbitar ur veckor som kan vara de mest innehållsrika någonsin hittills, och när jag har haft bloggtid har jag ägnat mig åt utmaningen (So You Think You Can Knit) för att få tänka på annat en stund. Men nu mina vänner är det er, och mitt eget livs tur.

Vi börjar bo in oss, i ett torp som fortfarande känns magiskt, otroligt… ja, overkligt. Men det är på riktigt. Det sprakar i kaminer och kakelugn mest hela tiden. Nästan varje dag kan vi sätta upp en hylla till, lägga ytterligare saker på sin plats. Nu i kväll har jag satt upp några tavlor äntligen.

Det saknas hyllplan i garderoben, och mycket ligger fortfarande i väskor och säckar. Hyllor till lite här och var ska köpas, målas och sättas upp innan den, den och den lådan kan packas upp. Men mycket står där det ska. Mitt alldeles egna kontor och hobbyrum börjar ta form. Jag väntar bara på att den perfekta lilla loppisfynd-fåtöljen ska hitta mig, så blir ytterligare ett hörn helt färdigt. Men, i stället för att jag beskriver alltihopa i ord, så får ni fortsätta vänta på bilder, tills det känns mer färdigt…Eller så får ni komma och hälsa på!

Jag kunde med min nya fina dators kamera ta en bild på restgarnskorgen, på hobbybordet, i mitt rum.

Men jag ska leta reda på batteriladdaren till kameran, göra färdigt här och där, och sen, ska ni se, blir det bilder.

På tomten bor en rådjursfamilj. De står där nästan varje kväll och betar ute på vårt gärde. I går kväll skrämde jag och en av killingarna nästan livet ur varann, när jag klev ut på trappen och killingen stod cirka tre meter bort. När vi svängde upp på vår avtagsväg häromdagen slog en uggla ut vingarna och tog till flykten alldeles till vänster om bilen. Idag såg jag och hunden en hare. Vi har satt upp ett fågelbord (en miniatyr av vår lada nästan) och fyllt med frön och nötter, i hopp om att få stå i köksfönstret och kika på småfåglar. Det blir till att skaffa en fågelatlas – men talltita har vi redan identifierat.

Idag tog jag bussen till pendeln till bussen hem. Det var en lugn resa, som gick förbi andra människors drömtorp, plockade upp skolbarn och stannade här och där... Busschauffören kände väl till vår lilla busskur, som egentligen inte är någon officiell hållplats, så jag blev avsläppt nere på vägen, alldeles intill huset.

"Hej herr busschaufför! Känner du till den lilla rödmålade busskuren alldeles efter hållplatsen bortanför den lilla sjön? Där skulle jag vilja kliva av?"

"Jamen då ordnar vi det! Välkommen på Bussen!"

Det här är en märklig text, för även om ord följer på ord så känns det som om jag inte säger någonting. För hur beskriver man torpet, utan att det bara handlar om rödmålade väggar och vita knutar, fönster, dörrar, möbler, tavlor, rådjur, bussar, ting… när det är känslan av hur detta är Hemma jag vill förmedla.

Vår plats på jorden.
Vi bor här.
Hemma.

Annas tävling

Anna lottar ut fantastiskt garn i sin tävling!
Min konstigaste garndröm kan du läsa om i kommentar nummer 70!

Dåligt humör höll på att förstöra eftermiddagen, men fisksoppa, ett glas vitt vin, en uggla vid uppfarten, nya fina vedkorgar och fina helgplaner lyfte mungiporna igen.

jättegrön

Den blir grön. Jättegrön. Garnet är ett loppisfynd, och det är lite styvt, så vi får se hur det blir med passformen, men jag kunde inte motstå den gröna färgen.

Mönstret är Miller's Hat av Kirsten Kapur.

nästa station: Floda

Idag åkte jag pendeltåg.

Jag är en pendlare.

Det gick bra. Även om tanten mittemot bokstavligen ställde sin stora påse i mitt knä, och flickorna bredvid hade en så urbota dum konversation att öronen nästan blödde... Ändå kittlade det lite mysigt i maggropen när jag klev av i Floda och tänkte "Hemma!"

äcklet

Varning till känsliga läsare: Följande text innehåller äckliga saker!

Mysiga söndagen i torpet började inte så bra.

Först väckte vovven mig klockan tre i natt, och jag kände genast att det var akut, så det var bara att masa sig upp och släppa ut. Det händer verkligen inte ofta, så jag oroade mig lite för om han mådde dåligt... Men han kom snällt in igen efter att ha uträttat lite behov och jag kunde somna om.

Sedan kom han och väckte mig i morse igen, men den här gången var jag säker på att det bara hade att göra med att han hade tråkigt, och det var ljust ute. "Sovmorgon!" mumlade jag och somnade om. Det skulle jag inte ha gjort...

En trappa ner luktade det illa. Jag räknade tre spyor och två högar som kommit ur andra änden på hunden. Till hans försvar försökte han faktiskt få mig att släppa ut honom, men nu satt han och skämdes över de stinkande högarna inomhus i stället.

Blä.

Rolff mår bättre, men är utmattad. Vi vet precis vad som hände, då han hälsade på hos sambos föräldrar igår och föråt sig på torrfoder och kattmat. Här hemma får han ju mat på bestämda tider och tömmer skålen. Där står maten framme, så han äter... och äter... Dessutom hade han tuggat på ett ben, och hade således mycket att kräkas upp. Hurra...

Men nu är allt äckligt borta, golvet såpat, huset vädrat och jag är lättad.

inte färdig

Jag hittade kameran, och tänkte ta några husbilder. Men det står lådor och kassar överallt, så jag vill liksom inte visa upp det förrän det är lite färdigt och lite som det ska vara.

Något som verkligen är som det ska vara är utsikten från sovrummet. Jag vaknar med blicken i trädtopparna och trivs!
Och närman är sjuk orkar man inte bära så många tunga lådor och kassar, men garnnystan orkar man lyfta! Så innan resten av rummet är klart är garnerna sorterade i sitt skåp.

tassar

Det är sagt att det ska flytta in fler små mjuka tassar i vårt hem. Åtta stycken tassar verkar det bli - fördelade på två katter.

Jag har aldrig haft katt. Jag har alltid varit allergisk. Jag är fortfarande allergisk, men det är oändligt mycket bättre. Nu är planen att de får vara inne om de vill, men att vi gör i ordning så att de även trivs i ett eget krypin i ladan. Så får vi se hur det går.

De två små bor hos sin mamma ännu. Kanske blir det bara en av dem. Kanske två. Kanske blir det massa söta kattungebilder även i den här bloggen...
Det finns risk för det.
Men var i katten är den där kamerasladden...

visalisa blir ännu gladare av...

Sillens discostickning!

visalisa blir glad av...

...googles humor och kakmonstret!

önskelista

Födelsedag och jul är på ingående och mamma ville ha en önskelista. Jag är hemma sjuk och är ytterst självömkande och självupptagen, så här kommer min önskelista till allmän beskådan:

Kaffenörden i mig längtar efter att få blomma ut nu, så högst upp står en espressomaskin och en Don Pedro. Sedan önskar jag mig/ vi oss snygga lakan och påslakan i lite bättre kvalitet än allt trådslitet vi har. Gärna i färgskalorna brungrå, grön och vit.
Det skulle också vara roligt att någon gång gnugga sig torr med handdukar av lite finare sort.

Egen punkt på listan får önskemålet: Inga prydnadspyntsaker! Vi har ett överflöd.

Vidare önskar jag att jag/vi hade:
-minst två fina, stora vedkorgar
-långsmala trasmattor med vit grundfärg.
-fler vackra garner
-fler fina stickböcker
-KnitPros julutgåve-set med trälåda
-KnitPros virknålsset
-mörk lingonrött linnetyg att sy vackra saker av
-en vattenkokare
-bernadotte-vispskålar i vitt eller rött

...men som vanligt blir jag allra gladast av andras glädje, av omtanke och av överraskningar.

Jag hittar inte kameran! Men det kommer bilder så fort den är hittad och några hörn är färdig-inredda.

tack till hjältarna

Tänk - nu bor vi här.

Fullständig, eller i alla fall mer utförlig redogörelse kommer när jag orkar.

Jag är helt slut. Hostattacker plus flyttdag är lika med luftbrist och kippande efter andan.
Men i korthet vill jag bara säga att vi har HJÄLTAR till vänner och jag älskar er innerligt!
TACK för hjälpen hjältar!

hemlisfrågorna

1. Vilken sorts garn tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om?

Jag vill ha naturmaterial - mest ull, men silke- och linblandningar hör också till favoriterna. Ett av de mysigaste garner jag stickat med var Lavolds SilkeWool, och SilkeTweeden som just nu sitter på stickorna är också en favorit.
Men grundregeln heter Ull, Ull, Ull med lite Ull till.

2. Vilka är dina favoritfärger?

Alla färger som går att hitta i naturen går att hitta i mitt garnskåp tror jag. Från blommornas knallfärgade blomblad till vinterns mörkgröna granbarr. Höstens dämpade, men samtidigt sprakande, naturfärger är nog de favoriter som alltid hänger i. Björklövsgul, ljunglila, rönnbärsröd, lingonröd, aspbarksbrun, törnesnårsgrön...

3. Är det någon färg du absolut inte tycker om?

Jag har konstigt nog väldigt svårt för blått. Jag tror att världen är så blå ändå (himmel och hav) att jag hellre pyntar med jordfärger där mitt emellan...

4. Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?)

Just nu använder jag nästan bara mitt KnitPro-set (som växer och växer med roliga tillbehör, storlekar, längder...), men min absoluta favoritsticka är fortfarande ebenholtzstickan från Suzanne - 80 cm kabel, 4mm tjock.
Fyra mm är min favorittjocklek och Allt stickas på rundsticka. Gör några små turer på strumpstickor ibland också.

5. Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?

Jag började en tisdagseftermiddag i juli 2005 då jag dök ner i ett spetsmönster på engelska. Sedan har jag utmanat mig vidare därifrån. Jag anser mig vara en modig mittemellan-stickerska, för jag behärskar verkligen inte alla tekniker eller så, men det finns nog ingen teknik jag inte skulle våga mig på...

6. Dricker du kaffe? Te?

Jag är en kaffetunna och älskar starkt, mörkt, smakrikt kaffe. Te är en annan sorts dryck för mig, som dricks i mysiga stunder med honung i, tända ljus omkring mig och mest under hösten. Och då blir det mest svarta teer med kryddiga smaker.

7. Är du allergisk mot något?

Jag kräks av jordnötter, ogillar hasselnötter och valnötter samt har en lindrig pälsdjursallergi och hösnuva.

8. Vilken slags musik tycker du om?

Musik ska fungera som bakgrund till olika saker jag gör, så jag är en allätare med faiblesser för det lugna, lite underliga och mysiga. Favoritskivan heter Fäbodjazz av Lars Gulin. Jag har just upptäckt Melody Gardot och andra favoriter heter Sting, Morcheeba, Antony & the Johnsons, Rufus Wainwright, Frida Hyvönen, Maia Hirasawa och Teitur.

9. Favoritgodis?

Choklad! Från dyra praliner till vanlig Marabou mjölkchoklad. Hellre ljus än mörk. Och Malaco Colaflaskor...

10. Håller du på med någon annan "skapande hobby", förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.)

Jag tecknar en del, och fuskar lite i virkning. Nu när jag flyttat ska symaskinen få stå framme också, och jag hoppas bli bättre på att använda den. Syr gör jag hellre än bra, men hoppas bli bättre på...

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor? Sjalar? Tröjor? osv...

Jag stickar mest sjalar och mössor, men har alltid minst en tröj-idé på gång. Jag älskar sockgarn, men inte sockor. Därför går spräckligt självmönstrande garner bort, medan självrandande är roligt.


12. Prenumererar du på någon sticktidning?

Nej, men jag köper någon då och då om jag gillar något mönster särskilt mycket.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan?

Oj, många! Det finns så många sjalar som vill stickas, så många designidéer i min hjärna... Men för att nämna någon så vill jag sticka en Sylvie-kappa till mig någon gång, och en Mermaid till min söta mamma - men jag vill välja andra färger än Hanne Falkenberg satt ihop! Och så har jag en egen idé på en kofta som borde bli av någon gång...

14. Använder du pulsvärmare/handledsvärmare? I så fall, vad är ditt handledsmått?

Jag gjorde det, när jag hade ett par jag gillade, och jag tänker ofta att jag borde sticka fler. Men jag är inte så förtjust i såna med pärlor. Jag har inget måttband tillgängligt där jag sitter just nu, så måttet är svårt, men jag har ganska små händer och handleder - Normalstor damstorlek borde funka...

15. Tycker du om att sticka pulsvärmare?

Det borde jag göra, men har inte gjort ännu. De jag hade och älskade (som försvunnit, som jag sörjer) var en present.

16. Stickar du sockor?

Nej.

17. Vad har du för fotstorlek? (T.ex. längd, omkrets på tjockaste stället.)

Jag har breda vrister, men har aldrig mätt mina fötter, då jag helst gömmer dem. De är dock skostorlek 37, höger fot är tjockare än vänster, och vänster är längre än höger...

18. När fyller du år?

27 november

19. Stickar du med pärlor?

Nej. Kanske borde hitta ett projekt med pärlor som "är jag", men har ännu inte lyckats. Funderar dock på Aeolian-sjalen med pärlor i... Den skulle kunna bli fantastisk i rätt färgkombo... Grön med röda pärlor?

20. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?)

Jag är doktorand och har blivit kass på att läsa skönlitteratur, då jag blivit alltför bra på att skumläsa, och har svårt att läsa utan penna i handen. Böcker är dock en stor kärlek i mitt liv, och några favoriter är Neil Gaiman, Harry Potter-böckerna (på engelska!), Carl-Johan Vallgren och Joe Abercrombie. Lite magi i vardagen tycker jag allt om...

presenter

Jag bestämde mig för att jag vill fixa med än mer pyssel, och så vill jag ha paket, så jag anmälde mig till fina Stickameras Hemlis 6. Hurra för paket! Både till och från.

Nästan allt handlar om flytten. Bloggen, livet, helgen, vardagen... Inte så konstigt kanske. Den här helgen handlade också om flytten. Jag och J och E målade och tapetserade i två av rummen i Torpet. Vi blev trötta och rummen blev fina. Kakelugnen sprakade precis så mysigt som kakelugnar ska och björkved luktar precis som den ska när den brinner...
Livet är på väg åt rätt håll till rätt plats - till en bekväm hörna, framför en sprakande brasa i kaminen, med en stickning i knät, en vovve snarkande intill och med en sambo som kallar samma drömtorp för hemma.

nyckellycka

Det här, mina vänner, är en bild på ren och skär lycka. Det där är min nyckelknippa, och en av nycklarna som hänger på den passar i dörren till drömtorpet. Torpet är vårt. Nycklarna är överlämnade, kvittona påskrivna och försäkringen fixad. Vi har redan varit där och dansat lite i de tomma rummen. Det där var lögn - Sambo dansar inte. Men jublade gjorde vi.
Och trots att vi inte är gifta tyckte Sambo det var passande att Lyfta Mig Över Tröskeln! Romantik och gapskratt i hallen till vår gemensamma dröm.

Nyp mig inte! För drömmer jag vill jag verkligen inte vakna!

Det kom ett prickigt paket...

Jag SLET upp det!

Sen grät jag en glädjetår!

Sen JUBLADE jag och skuttade runt lite!



Och den är JÄTTEGRÖN (Inte alls så blågrön som bilderna antyder) och jag är JÄTTEGLAD!
TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK Anna!

Det här är en sådan där sak jag alltid längtat efter, men aldrig unnat mig. Unnar jag mig stickning, så blir det lyxigt garn. All annan sticklyx är presenter som andra unnat mig. Och att få en STICKFROSSA-pryl är liksom... (paus för några glädjetårar till)
TACK!

(Hur bloggar man glädjetårar och tacksamhets-skakande glädje? Allt ser ut som bara... ord! Jag är ju... GLAD ju!)

Les Mis

Jag tänkte att jag måste blogga lite om mina egna danser ibland också. Här är stickningen som just nu kommer upp ur korgen oftast - min Venezia (Ravelry-länk) i Järbos entrådiga ullgarn.
Så det är ett flerfärgsprojekt - ergo Broadway - men helt i grått? Kan det vara annnat än Les Miserables?

Rolff tycker att jag ska klappa honom mer, och sticka och klicka på datorn mindre, men han nöjer sig oftast med att tryna ner nosen i knät på mig och somna, vare sig jag har laptop eller stickning där redan.

Och jag tror det gröna garnet ska bli en Flaming Flowers (Ravelry-länk)... En nykomling i inspirationslistan.

grönt garn

Så, jag stickar sjalar åt höger och vänster. Laminaria är på gång exempelvis. Men nu har jag köpt underbart knallgröna, fina gräsgröna, ljuvliga smaragdgröna, bästa GRÖNA Zauberball... och nu undrar jag förtvivlat: Vilket sjalmönster ska jag välja!?

Jag tänker mig eventuellt en tunn knallröd kant på den också. Mina alternativ just nu är:
(Ravelrylänkar alltihop som följer)
Ishbel
Springtime Bandit
Revontuli
och Travelling-Woman

HJÄLP!

antiklimax

Jag - Vad kostar den här drömtapeten?
Säljaren - [Ett svar som var en bra mycket lägre än jag fruktat]
Jag - Hurra! Hur många rullar behöver jag för fyra meter vägg med en dörr mitt i?
Säljaren - Oj, två rullar borde räcka, men det blir tajt... Men om du köper tre kan du alltid lämna tillbaka den tredje om den blir över... men jag skulle råda dig att köpa tre.
Jag - Hurra! Då gör vi så.
(Säljaren går ut på lagret och kommer tillbaka)
Säljaren - Uhm... vi har bara två rullar hemma och beställer jag nya blir det nog inte samma trycknummer...

Jag beställde tre rullar, men jag får inte känna att de är MINA förrän på onsdag. Sen ska det målas och tapetseras nästa helg. Spännande värre!

rätt svar

Sambo är sjuk och lite ynklig och ville att jag skulle gå ett ärende åt honom efter jobbet idag. Den nätta lilla omvägen till Avenyn, när jag bara ville hem...
"Så vad får jag för det då?" frågade jag lite sturskt.
"En chans att shoppa hos Deisy?" svarade sambo.

Detta måste vara självaste definitionen av "rätt svar". Och svaret på din fråga är "Nej, han är upptagen. Han är min."

Där är någon annans liv!

Varför är det sånt liv om "Här är ditt liv!"? Aftonbladet verkar upprörda över att man gör ett TV-program som inte avslöjar skandaler, så man gör programmet i sig till en skandal.

Jag hade faktiskt inte reflekterat över att det var tre gubbar i rad i de första programmen - kanske för att jag räknade med att det skulle komma tanter senare. Kanske för att jag insåg att det krävs en del logistik för att kunna kidnappa en svensk kändis en lördag kväll, och att programmen ligger i den ordning det var möjligt att ordna kanske? För mig är det inte jämställdhet när man måste kämpa in tanterna i listan - För mig är det jämställt när det inte spelar någon roll längre. Så är min föreställning om världen mer jämställd än Aftonbladets då?

Och nästa "skandal" om att Oldsberg är för trubbig som intervjuare? Att han inte ställer de "vassa" frågorna? Det diskuterades väl mest ang Svennis, som man inte diskuterade Casanova-fasoner med (Tack och lov! Det hade blivit outhärdligt obekvämt!), och ang Stina Dabrowski som är intervjuare själv och därför hade gjort på ett annat sätt. Måste personligt innebära obehagligt avslöjande numera?

Hörde två damer diskutera programmet på bussen förra veckan. "Såg du hur glad han blev när Kofi kom in?", "Ja, det var väl en överraskning!", "Och nog för att jag får vrida upp volymen på TVn, men de pratar ju så man förstår tack och lov!", "Ja, äntligen!"...och så vidare.
Det är ett må-bra-program, prime time lördag kväll. Jag tycker att underhållningen kan vara att få lära känna lite fler sidor hos folkkäa svenskar, och att få se dem bli glada. Man kan titta och le, och fundera på vilka man skulle vilja träffa i ens eget "Här är ditt liv!".

Må bra-TV passar helt enkelt inte i skandalpressen...

Yo babe!

Det blir inte alltid som man tänkt sig! Snacka om hip hoppigt projekt... Jag ville sticka Rose Red i knallgrönt, men hade inget knallgrönt hemma, så vad gör man? Man testar i ett annat garn förstås? Stickfasthet - you must be joking? Provlapp - I think not! Jag tutade och körde... och stickade en Enorm Mössa.

Just nu är den i tvättmaskinen i ett filtningsexperiment, för jag gillade den verkligen! Den var bara stor... No big deal? Nåja, mönstret var Ljuvligt och Ysolda fortsätter att triumfera som en av mina favoritdesigners. Nu vill jag bara ha knallgrönt garn så att jag kan göra den igen!

det kom ett mail från en kvinna...

...heter inlägget i ett forum som sambo just visade mig.
Nu har jag fnissat en lång stund.

pepparkake-te

Vaknade med bultande huvud, svidande hals och feber.
Det har givit mig en ömsom sovande, ömsom surfande dag i soffan, med pepparkake-te och skogshonung i en stor kopp, och en sjuklings längtan efter glass...

Det har i alla fall givit mig tid att surfa ett varv till i alla utmaningsbloggarna, så jag är, trots glassbrist, en leende sjukling.

stolt och glad

Jag hade aldrig kunnat tro att mitt galna påhitt skulle bli så stort! Jag har nu utmanat sjuttioen (Sjua Etta!) stickerskor att bryta invanda mönster och sticka på nytt sätt - och de gillar det! Responsen är enorm, och det känns som om jag publiksurfar som en hjälte genom blogosfären, på stickinspiration, nya idéer och stickglädje! Det är fantastiskt!
Sjuttioen bloggar gör att det är svårt att visa er, men jag har valt ett par smakprov på hur GLAD jag är!

Här, här, här, här, här, här, här och här! Till exempel...

a-a, a-a, a-a, nä-ä

Hur pratar man med någon som svarar - hela - tiden - ?

På bussen hem idag stod två kvinnor och pratade om sönernas gymnasiekarriärer som flitiga elever. Den ene pluggade duktigt och den andre behövde lite hjälp med matematiken.
Men den ena mamman svarade - hela - tiden -.
Det går inte att blogga, för jag kan inte skriva texten ovanpå sig själv...
Eller vänta! Photoshop! Så här:

Jag var inte ens med i samtalet, men blev alldeles stressad av hennes sätt att "lyssna med rösten"...