affärens grejer

Det var så många delar av världen som förvirrade honom. Han ställde frågor bäst han kunde, men det är inte lätt att fråga när man inte vet vad det är man inte förstått.

Det var när vi handlade på stormarknad igår, som vi mötte en förståndshandikappad tonårskille och hans manlige anhörig som kan ha varit allt från personlig assistent till vän till bror. Från och med nu kallar jag dem för Killen och Mannen.

Det var vid trädgårdspryttlarna och grill-special-extrapriserna det började. Killen ville ta med sig allt möjligt skoj ur hyllorna, men fick nej efter nej efter låt bli.

"Men får jag ingenting?!" sa Killen. "Nej, det här är affärens grejer", sa Mannen "Då får man inte nånting. Man måste köpa dem av affären då."

Då. Klickade. Det.

Något som tills då måste ha varit ett mysterium för Killen fick rätt förklaring, och hela tillvaron bland stormarknadens alla ha-begär blev plötsligt logisk och begriplig.

"Det är affärens grejer".

Sen sågs vi då och då mellan hyllorna under de 20 minuter vi hade kvar i affären. Killen svepte med armen över grönsaksdiskarna: "Allt det här är affärens! Eller hur?" sa han med beundran i rösten. Han lyfte ett huvud med isbergssallad. "Den här är affärens!" Han tittade ner i en dams kundvagn och tittade på henne och sa "Det är affärens grejer alltihop det här..." lite fundersamt. Visste tanten att hon måste köpa dem? När min Tobbe gick förbi honom pekade han på en hylla med saker och sa "Du? De här...", "Ja, det är nog affärens de också" sa Tobbe och Killen gav honom ett strålande leende. Mannen log mot Tobbe i samförstånd. Vi hade förstått.

Nere bland kryddorna stod en tjej med stormarknadens logotyp på t-shirten och lastade upp varor i en hylla. Killen tittade intresserat på en stund innan han gick fram: "Är det affärens grejer det här?" "Ja... jo... det är det ju" sa tjejen fundersamt. "Jag vet det" sa killen nöjt och gick vidare.

Vi hörde hans röst ibland mellan raderna av honungsburkar, frysdiskar och extraprishögar.

"De här är också affärens!"

"Den här... den är affärens va?"

"Och HÄR! Det är affärens alltihop!"

Såna här små stunder är magiska. Jag känner varken Killen eller Mannen och jag kommer kanske inte att träffa dem igen, men jag kommer att minnas vilken lycka det kan innebära att förstå vad som är mitt, vad som är ditt och vad som är affärens grejer.