Ur Rolffs dagbok:

Idag var först ingen bra dag, för jag mådde jättekasst på morgonen och har varit slö hela dagen. Men nu på kvällen blev det action ska ni veta! Matte har redan skrivit om det, men jag tycker hon missar hur spännande det var, så jag vill berätta själv lite också.

Jag låg alltså och slöade i en trädgårdsstol och hade det rätt gött, och matte kliade på mig ibland och hela jag var varm och slö... men så luktade det plötsligt jättestarkt av det där konstiga jag hittat spår av i skogen ibland. Det luktade liksom inte hund, men ändå som Någon Annan. Och så hörde jag ett knak borta i mitt bajs-hörn av gården också. Så jag tittar upp och där står en fyrbent jäkel med tufsig svans - På Min Gård! Och han bara står där. Jag vet inte vad han ville. Så jag ville ju jaga bort honom förstås. Säga att "här är det jag som bestämmer", och kanske få ett bett i den där tufsiga svansen så han inte vågar sig tillbaka hit sen heller.

Men matte sa NEJ på det där sättet som verkligen betyder nej och jag visste att jag måste stanna där i stolen. Tråkmatte. Hon fick hålla fast mig lite, men jag insåg att från den där stolen bredvid matte skulle jag inte kunna dra nånstans på egen hand, så jag tänkte vänta tills hon tittade bort...

Sen gick den där inkräktaren iväg igen, men jag har ju känt lukten av honom förr. Jag visste att han kommer tillbaka. Och matte och kompisen E (Hon är förresten jättebra och kliar massor på mig och så) gick in. Matte skulle göra mat och jag kollade först om hon tog fram nån spännande korv eller så, men det var bara sallad på bänken så då...

DÖRREN VAR ÖPPEN!

Fatta vilken tur jag hade! Så då drog jag! Full karriär! Inga buskar och snår har en chans när jag springer allt vad jag kan. Matte och E upptäckte mig rätt fort och började vissla och ropa, så visst, jag skulle kanske ha vänt, men det är Min Gård vi pratar om. Man kan ju inte bara komma och inkräkta så där hur som helst.

Jag spårade inkräktaren över hygget, men på andra sidan hygget är det brant och hur jag än försökte bromsa rasade jag ner alldeles för fort och for ner i bäcken där på andra sidan... Jag gillar inte att bada, och nu var jag blöt hela jag och den där fyrbeningen hade ju ett attans försprång... Så jag vände. Men backen upp till hygget är ju brant och jag är egentligen ganska lat... så jag tog den upptrampade stigen upp till vägen och sen hem. Där stod matte och väntade, och trots att jag hade varit lite olydig var hon allt ganska glad att se mig... tror jag...

Nu är jag toktrött. Vilken dag! Dags att inta kanelbulle-position i älsklingsfåtöljen. Godnatt!