Capucinchen

Jag har stickat en Capucine, men i tunnare garn så att den blev mindre (Debbie Bliss Donegal Tweed). Kul enkelt mönster! Det blev en barnmössa som ska bli en present tror jag... Men jag hade ingen barnmodell att visa den på, så jag bad Rolff ställa upp. Vi är överens om att det inte är en särskilt bra bild på mössan, men det är en söt bild på Rolff.

Jag har hittat en fin stickmarkör som inte är min. Den låg på vår vardagsrumsmatta och har en avlång blå pärla. Den verkar ha blivit kvar här i söndags. Säg till om den är din!

PRESENT!

Jag fyllde inte fem eller tio... men det var lika roligt att få snälla paket ändå. Jag fick flera fina saker. Coolast är Bookbooken från Älskling till min ajfån och det perfekta halsbandet av stora, prickiga kenyanska pärlor från mamma.

Idag fick jag ytterligare en på posten... En magisk present, för det har verkligen varit en förfärlig måndag. Det här paketet räddade den.

Kamilla har använt mitt Gratitudemönster för att göra kanten på Världens Finaste Halvvantar! Och JAG FICK DEM! Tack och glädjedans!

Jag har försökt fotografera det tunna, skogsgröna vackra i en kvart och det går inte att göra dem rättvisa, så titta på Kamillas foton här och här.

(Bild från Kamillas ravelrysida)

Är det min tur nu?

Nedblåsta skyltar och kall luft upp i näsan. Uppfriskande i den bultande huvudvärken. Tankarna på tre saker i taget: Borde, läste, tänkte... Gråa människor och röda halsdukar fladdrar förbi och bussen är sen. Jag är liten och less. Informationstavlan ändrar sig som om den plockar minutrar från en restaurangmeny: "Fyra minuter, tre minuter, nej sju minuter..." Jag får några extra andetag till efterrätt. Försöker rada upp tankarna i en lista. De trängs i kön. Ingen vill stå sist. Bussdörrarna öppnas med ett pys och jag hamnar i en liknande trängsel, men vill gärna gå sist. Står kvar. Väntar på min tur. Snart är det min tur. Busstur. Framme på nolltid. Vet inte vad jag tänkt eller missat medan 16 svischat förbi tre hållplatser. Tankarna är kvar där de var för några hållplatser sedan, men jag har hamnat någon annan stans. Mitt i en vardag där jag förväntas tänka på ditt men inte datt. Ditt men inte mitt. Deras. Snart min tur.

garnbytarfödelsedag

Jag fyller år. Och eftersom Sambo jobbat dag kände jag att jag behövde hitta på nåt skoj... Så jag bjöd hit mysiga stickerskor på en garnbytardag! Det blev ett rejält bord med garn som vi glatt gottade oss i och bytte med varandra. Jag tror till och med jag lyckades byta bort lite! Lite blev över på slutet och det blir en fin kasse att skänka till Hjälpstickan!

Här är garnbordet:

Och här är kakbordet:

Japp. Jag har haft en utomordentlig födelsedag!
Tack alla fina som kom och bytte garn och stickade med mig!

cheesecake

Jag har blandat recept igen. Dels för att minska mängden socker som vanligt (även om vi just nu fuskar hejvilt med dietandet), dels för att förra varianten inte blev bra. Så jag behöll det från första receptet jag gillade, blandade med ett nytt recept och kastade mig ut... och det blev toppen! En söt, mäktig och fantastisk cheesecake! Nej förresten... inte en... TVÅ!

Så här är receptet på TVÅ cheesecakes!

Jag har inte ätit allt som saknas på bilden! Det var Tobbe som tog två bitar!

Första receptet sa tre ägg - och smakade ägg. Andra receptet sa tre äggulor... Jag gjorde två tårtor på fem äggulor och är glad att jag inte la till den sjätte...
Jag är mycket medveten om att varken digestivekex eller pepparkakor är särskilt vete- eller sockerfritt, men lite får man unna sig när man fyller år (imorgon)!

Så här gjorde jag:

Pajskal:
Krossa 18 digestivekex och 6 pepparkakor med mortelstenen i en skål.

Häll 75gr smält smör över smulorna och gegga runt.

Bred ut smulgeggan i TVÅ kakformar (Gärna öppningsbara snäppformar. Jag har bara en sån) så att det täcker botten. Grädda bottnarna på 175 grader i 10 min.

Fyllning:

900 gram Philadelphiaost (TRE familje-paket)
en kvarts dl socker och en tsk vaniljsocker
Rör ihop med elvispen.

I en annan bunke rör du ihop 2dl crème fraiche (eller Smetana) med 5 äggulor.

Blanda försiktigt ihop de två geggorna till en jämn smet (hälften av ostgeggan i taget eller så). Är du för våldsam eller geggar för länge här skär det sig på nåt märkligt vis. Det gjorde mitt första försök.

Häll ostsmet över kakbottnarna (häften i varje... duh.).

Grädda tårtorna i 175 grader i 20-25 min.

Låt svalna.

Ställ i kylen minst två timmar.

Njut med varma hallon - eller som i vårt fall - bärsås gjord på trädgårdens röda vinbär.

Jag kommer att ha lite magknip i morgon, men det var det banne mig värt!

ny skjorta

Via älskade etsy hittade jag en designer i Kina som jag skickade mina mått till... och hon sydde en linneskjorta till mig. Den sitter perfekt. Den är nu det finaste klädesplagg jag äger.

ett citat

"Det samhälle vi vill ha skapar trygga människor som orkar dela med sig av det goda till varandra. Det hårda, egoistiska samhället skapar otrygga människor, som vänder taggarna mot varandra i sin ensamma oro för att bli en av de många, många förlorarna i de få vinnarnas paradis.
I det hårda konkurrenssamhället finns det inte något förtroende människorna emellan. Ty där måste människorna ständigt bekämpa varandra; den som inget har, måste slåss för sina möjligheter att få det bättre.

Och den som har något, måste ängsligt skydda och bevaka det från angrepp. Varje människa blir en medtävlare och ett tänkbart hot. Ur detta föds misstro och misstänksamhet. Ur detta föds slutligen också förtrycket, när de välbeställda tar sig rätten att till skydd för sin egendom och sina privilegier bygga murar mot vanliga människors krav på en mera rättvis fördelning. Det blir ett i längden isande kallt och ödsligt samhälle för alla att leva i."

- Olof Palme, i ett tal till SKTF 11 feb 1986.

Det här sammanfattar på ett bra sätt varför jag tycker ordet Tillsammans är det viktigaste i svenska språket.

Avund

Kanske gör jag en exposé över dödssynder. Kanske behöver jag bara få säga att den finns där i stället för att försöka undvika den: Avundsjukan.

Grön och lite pinsam, men äkta och inte alls illa ment. I mitt fall är det inte alls missunnsamhet - Jag vill inget illa till de som har/får/kan och jag unnar er/ dem alltihopa. Men jag vill också.

Varför är det fult att säga att man är avundsjuk? Det är vi väl allihopa på nånting. På någon. På några. Avundsjuk, men inte missunnsam. Lyllos dig/dem/er liksom...

Missade efit idag. En bra men konstig dag idag.
Besvikelser och förhoppningar, oro och glada överraskningar, sura människor och snälla personer... Livet kanske det heter.

kurser och skamlös reklam

På lördag håller jag kurs i hur man kan tänka när man designar sitt eget stickade drömplagg. Det utgår från vilka mått jag använder och hur jag räknar på stickfasthet och önskad passform, och sen leker vi med och räknar på deltagarnas egna idéer utifrån skisser de har med sig. Det ska bli skitkul!

Men så berättade jag om detta för en vän i en annan del av stick-Sverige som blev alldeles till sig och ville att jag skulle hålla kurs DÄR. Nu håller jag just den här för Studieförbundet Vuxenskolan, men upplägget och innehållet är förstås mitt eget. Så jag tänkte att jag kanske kan erbjuda mina tjänster lite... annanstans.

Nu finns det alldeles galet många fantastiska stickerskor i vårt avlånga land som håller kurser i allt möjligt kreativt, så om ni bara ser er omkring kan det mycket väl hända att den kurs du söker pågår i din egen hemkommun.

Men OM du skulle ha tillgång till en lokal, en liten ersättning och resepengar till mig, så är jag beredd att hålla kurser även annanstans om någon är intresserad. Det gäller bara att få almanackan att räcka till. Kanske kan jag bara dyka upp på er syjunta som kan ha ett litet tema för kvällen?

Jag har lovat en ledig helg efter nyår till Stickamera och en kurshelg (som är på planeringsstadiet), men kanske vill ni anlita mig? Jag kan tänka mig att komma och stickspirera på lite olika sätt. Förutom kursen ovan håller jag även kurser och workshops i att förstå mönster på engelska (och lägger mig på den nivå gruppen vill), i små detalj-ändringar som gör ditt stickade projekt till ditt eget, i flät-teknik och hur man kan tänka när man komponerar flätmönster, i att förstå diagram och spets-mönsterkonstruktioner...

Jag drömmer om en karriär som inspiratör och lärare då det häftigaste som finns är att lära sig nytt (även allt jag lär mig av fantastiska stickerskor!) och att se den där "aha-upplevelsen" i en deltagares ögon slår allt!

Det här är väldigt osvenskt av mig, men jag tror jag har inspiration att bjuda på, och jag vet att det finns en massa stickerskor där ute som kan mycket mer än de tror. De är de häftigaste att möta... När man ser någon om- och upp-värdera (är det ett ord?) sin egna kunskap och räta på ryggen lite extra... Det är stort!

10 knitters you'll meet in hell

Läs läs läs! Franklin Habit beskriver de där sällsynta stickerskorna vi inte vill träffa i nya Twist Collective!

Jag tänker på intet sätt försöka jämföra mig med den fantastiske Franklin Habit, men jag har varit både elev och lärare i stickworkshops. Nog känner vi igen dem? Både studenterna och lärarna. Och som Franklin påpekar så är de alla väldigt sällsynta, men vi minns de av dem vi stött på.

Om jag någonsin uppfattats som någon av Franklins beskrivna stereotyper av "10 knitters you'll meet in hell" så ber jag om ursäkt i efterhand! För förutom de tydliga stereotyperna så beror ju hur vi uppfattar människor på både deras och vårt eget humör och dagsform. Glöm inte det.

De allra, allra flesta sorters stickerskor som har en dålig dag går att lugna med ett leende och lite garn.

smarge in progress

Mönstret syns inte så bra på fotona som i verkligheten på min röda Smarge. Så jag kände att jag behövde prova den och visa den i ett annat garn - och den är lika mysig i den här varianten! Den ser verkligen annorlunda ut på stickorna än den gör blockad sen, men här syns i alla fall mönstret tydligt. Sick-sack. Enkelt men effektfullt.

Har även sett en med lite fler maskor och några fler varv i det lite tunnare Manos Silk Blend (på lika stora stickor) och den blev en fluffigare variant. Den här blir en present till en man och jag tror verkligen den blir skitsnygg när den är blockad och uttänjd som det är tänkt.

Lite senare: Nu har jag maskat av. Tänkte visa hur den ser ut innan blockning. Den blir lite tajt två varv om halsen så här, och jag är ute efter ett lite annat sorts tyg... Så nu åker den i badbaljan innan den spänns upp och får sin färdiga form.

Det är sån där efit-dag idag, men jag hinner inte vara med. Jag får visa er en mindre hektisk dag någon annan gång...

Det var det här som hade hänt

Igår när jag fick klättra ur tåget var det en isolator som krossade en kur på perrongen.
GP skriver om det här.

Tre extra roliga saker med artikeln är:
- att jag känner vittnet de intervjuat
- att jag har nästan exakt samma bild på väntande människor mellan tåg och glasvägg i min mobiltelefon
- att pressinformatören på Trafikverket heter Buller i efternamn...

frukt är livet

Igår tog jag en bild i vår lunchrestaurang. Det sitter en skylt i fruktkorgen där.
Den är rolig.
Idag blev det ännu roligare då mitt foto kom med på skyltat.se! Skoj tycker jag!

dagens äventyr

Jag vill inte prata skit om tåget. Jag vill att tågen ska funka och vara bästa alternativet. Jag är fortfarande glad att jag inte sätter mig i bilköerna in till stan på morgonen, och det kommer jag fortsätta med. Men det här börjar bli löjligt.

Idag tog jag ett tidigare tåg för att hinna allt jag skulle under dagen. Detta tidiga tåg fick elfel (nej, jag vet inte mer än så) vid Lerums station. Vi hade hunnit ett par hundra meter och sista vagnen stod fortfarande vid perrongen. Där satt vi i nära 40 minuter tills vi fick klättra ut på stegar och sedan hjälpa varandra upp på perrongen. Där väntade sedan... ingenting.

Ingen information. Inget tåg. Så vi sprang som yra höns ett tag, tills nästa tåg rullade in. På det trängdes sedan dubbelt så många passagerare mot vad ett morgon-pendeltåg brukar ha.

Jag tänker fortsätta pendla med tåg. Bil är inte ett alternativ alls för mig, men till och med jag måste erkänna att det här börjar bli löjligt. Jag åker gratis den här månaden, men är inte glad ändå. Resegaranti-pengarna är nu uppe i vad mitt månadskort kostar...

i högtalaren...

...inne i nästan fullsatt tåg klockan 18.15:

"Avgången 18.17 mot Alingsås är inställd för det här är fel tåg. Och om vi ska byta så tar det så lång tid att vi missar vår tågtid, så den här avgången är inställd. Vi hänvisar till avgången 18.47. Jag får be er lämna tåget."

Jag trodde ert uppdrag var att transportera folk från punkt A till punkt B på utsatt tid. Inte "köra tåg". För det kan ni köpa en modelljärnväg och sluta slarva med min tid och mitt liv på det här viset.

nya muggar

Nu har jag uppdaterat shoppen med lite muggar igen. Äntligen.

hantverk och lanthandel

Idag åkte jag till Sollebrunn för att gå på hantverksmässan. Fast jag tjuvstartade med en liten stickträff på Café Kaffekoppen. Mysigt att träffa några likasinnade en stund, även om det kliade väldigt i näsan... Christina hade nämligen med sig en härva ljuvligt vitt garn hon hade spunnit - av sina angorakaniners päls. Jag kan bara konstatera att hur mycket min katt-allergi än gått över så är jag fortfarande fasligt allergisk mot kaniner.

Sedan gick jag och svärmor och svärmorsmor på hantverksmässa. Där letade jag julklappar, men lyckades bara köpa ett halsband till mig själv... Typiskt.

Men jag träffade också på mina nästan grannar Zachrisson från fantastiska Mysten som sålde sina fårprodukter. Nu fick jag äntligen chansen att klappa på det Nya Garnet som de spinner i det nya spinneriet Ull i Väst där flera små gårdar gått samman och kan spinna garn. Fantastiskt! De två kvaliteter jag kände på från Mysten var magiskt fina! Jag ska definitivt göra mig ärende dit nån dag och prata garn och stickning med Margareta - och köpa garn!

I stället för att åka direkt hem efter att ha klappat på allt från halmtomtar och lerkrus till lapptäcken och smideskrokar åkte vi till Stora Mellby. Det hade annonserats att det var loppis där, och det visade sig vara i det lilla lanthandelsmuseet. Så många gånger har jag åkt förbi denna lilla pärla utan att titta in! Det yttre rummet hålls som lanthandelsmuseum. Här är inget till salu, men allt är ögongodis.

I det inre rummet såldes allt mellan himmel och jord i loppisformat. Men jag kunde inte se mig mätt i lanthandeln. Färg, form, grafisk design och varor som knappt finns längre! Läskpapper och grifflar, mustaschkammar och tomteskur. Och allt kändes både som en svartvit pilsnerfilm och som en färgglad dröm!

Lägg märke till snör-hållaren i taket!

Och titta! En hel väggdisplay fylld med "Härvans färger". Synd att de inte var till salu...

När jag väl kom hem hade jag tänkt fixa med både ditt och datt, men jag har bara stickat. Och stickat. Dessutom på en sjal till mig själv. Nu vankas snart middag och ett glas rött och Älskling har tänt i bastun. Härligt! Det blev en mycket ledig lördag.
I morgon ska jag planera kurser och göra lite mer än bara sticka. Lite.

smått till en liten

Nu är det överlämnat och mottagerskan blev glad, så nu kan jag visa det på bloggen också. Ett litet babyset till en liten novemberbebis som ploppar ut vilken dag som helst.
Det är en Ribbed Baby Jacket, en Aviatrix-mössa och små söta toffel-sockor som med genial konstruktion stannar på små fötter. De söta tossorna är jättesmarta i sin konstruktion, när de är färdiga, men jag kan inte låta bli att tänka att de finns en söm eller två att bespara sig någonstans. Jag ska klura på det...

Han pratar i sömnen.
Hon gör en blog av det.

Jag skrattar så jag gråter.

lugnande besked

Till er som väntar - Offe ska översättas till svenska, och mycket av det är klart. Jag måste dock skriva mina mönster på engelska och sedan översätta. Dels för att få med allt på det sätt jag vill, dels för att jag är säkrare och kan fler varianter i de engelska sticktermerna.

Men det tar tid helt enkelt för att jag gör för mycket annat - också.

Jag har ju en idé...

Jag tror jag skickar den hit när den är klar. Om den hinner bli klar.

So much to knit - so little time!