Visar inlägg med etikett fotosafari. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fotosafari. Visa alla inlägg

onsdag 21 augusti 2013

nytt objektiv

Det är minst ett par år sedan nu, som jag skaffade en systemkamera. Jag har både försökt bli tillräckligt intresserad för att lära mig allt kameran kan göra, och jag har förbannat allt som varit fel på den. Det har varit en del fel på den och det har gjort att jag fortfarande inte vet allt den kan göra... Men nu. Nu har jag äntligen köpt ett objektiv, som är mer anpassat efter hur jag fotograferar just nu. Mest närbilder. Mest hemma. För er som kan sånt här har jag en Nikon D3000 och jag har köpt ett AS-F Nikkor 50mm f/1.8G.

Så nu kan jag visa lite av trädgården... Nej, den är inte så rolig i alla hörn längre. Men man kan ju välja sina vinklar. Jag lär mig mer och mer om min trädgård, lite på samma sätt som med foto. Lite i taget. Så jag tog en runda och knäppte lite bilder och testade lite inställningar.

I år står en tomatplanta direkt innanför den ruta som saknas i växthuset. Direktsol tänkte jag, men det tänkte både tomatplantan och vinrankan också, så fönstret utan ruta har liksom blivit ett grönt hav. Lite fint på nåt vis, men nej, så här ska jag inte låta det bli nästa år.

Ett av sommarens projekt var att bygga min parkbänk. Jag köpte de fantastiska gjutjärnsgavlarna på HusTillHus i Alingsås. Men det tog en del passande och grejande och anpassande innan det blev så här täta ribbor i bänken. Fin är den i alla fall. Jättefin om jag får säga det själv.

Ett bortglömt hörn av trädgården är ladans bortre gavel. Den behöver målas om och just nu ligger här en del bråte så där som det brukar göra på baksidor. Det här är fönstret i vedboden. Det är himla fint det också.

Ett annat projekt i sommar var att ta bort en plantering och ersätta med en annan. Vi byggde en minigärdesgård, som det är tänkt att det ska klättra bärbuskar på. Vi har börjat med en liten björnbärsplanta som ska få ett par kompisar och med tre amerikanska blåbär. Nästa år måste jag dock förfula det här lite, för rådjuren har just snattat alla blåbären...

"Vad pysslar du med? Går och knäpper kort i trädgården när vi skulle kunna leka med bollen! Va!?" 

"Sparka då! Sparka då! Sparka då! Sparka då!..."

...så jag och Rolff sparkade boll ett tag.

Igen...

...och igen. Medan jag försökte komma på hur jag bestämde var kameran skulle lägga fokus.

Äppelträdet kan ni också få se. Det är... överfullt.

Helt galet överfullt. Jag funderar på en råsaftcentrifug för att bl a göra äppelmust. Har ni erfarenheter av sådana? Vilken ska man ha?

Och det här hörnet är också värt ett foto. De här stolarna köpte jag på loppis i början av sommaren och renoverade lite. De blev fina. I år har vi tittat lite på den sidan av huset som vetter mot vägen. Det ska bli spännande att se hur vi tänker vidare här.

Rolff är sur. Han tycker vi borde ha lekt mer med bollen.

Men jag vill gå in. Fotomodell Q hjälper mig förstå det nya objektivet genom att posera snällt i trappan.

Rolff är dock mycket tydlig med vad han vill. Han hämtar bollen och lägger den vid mina fötter.

Men jag fotograferar Qs vackra blåa ögon i stället.

...och testar skärpedjup och olika inställningar nerför trappan.

Jag kommer fortsätta ta massor med bilder nu, för äntligen svarar kameran med vad jag vill att den ska göra åt mig - Ta fina bilder medan jag lär mig att ta ännu finare bilder.


måndag 9 augusti 2010

stickläger

...eller "min resa till stickhimlen"
Det blev många bilder, så jag låter er klicka er framåt i bildspel med bildtexter i.
Det går att klicka sig fram till att se bildspelet i helskärm om man vill.

söndag 2 maj 2010

ruinromantik

Jag, Sambo och Rolff travade iväg ut i spenaten och tittade på skogen, på solen, på naturen och på ruinen.
Den här lilla källar-ruinen ligger fem minuters promenad hemifrån. Den är inte stor, men ljuvlig. Den är inte pampig, men bedårande. Alldeles intill ligger stenar i en fyrkant. Jag gissar att det är bostadshuset och det här har varit något slags uthus eller förråd.

Och promenaden blev längre än så. Fler bilder kan man titta på här.

söndag 18 april 2010

hittepå-kofta




Eget uppfunnen, asymmetrisk hittepå-kofta med mojängknäppning.
Jag är toknöjd.

måndag 12 april 2010

förresten...

...så har vi det så här bra på torpet idag. Tur att jag kan kalla det jobb att sitta i den där hängstolen och läsa en stund på eftermiddagen.

om saker

En del saker man har sitter det minnen i. Ibland ens egna. Ibland andras. Men saker med en historia, både nya och gamla, flyttar in i hjärtat på ett sätt som andra saker inte kan.

Jag har saker efter min farmor, och i dem sitter både mina och andras minnen. Skåpet luktar gammal tobak när man öppnar det, för där i hade nog farfar sina cigaretter. Han slutade röka nån gång på 70-talet. Bordet har repor i sig, för Rolff visste inte att man inte fick göra så när han var nyinflyttad hos oss. Boken har klotter i sig, för jag visste inte bättre när jag var så liten...

Andra saker bär på andras historier, och ibland kan anonyma loppisfynd ha den där magin av minnen omkring sig, även om man själv inte var med om ett enda av dem. Jag har en kista där det lilla extra facket inuti har en sliten lucka. Vad har det legat för små skatter där i? Stolen jag blev kär i en gång i Frölunda har bokstäver i blyerts under sig - vad betyder de?

Ute vid ladan står bordet med svarvade ben som hittades i ett tidigare igenmurat utrymme i en källare under Vallgatan. Man undrar vad det har varit med om innan det blev balkongbord hos mig, och nu torp-trädgårdsbord hos oss...
Huset vi flyttade in i har samma sorts magi över sig. I ladan finns spår av både det ena och det andra. Till exempel står det "Viggo 4 år" målat på golvet. Han måste ha haft ett häftigt kalas den där Viggo...
Och så hänger det trasiga hammare på laduväggen - de fick sätta livet till i renoveringen. Nere i vattentunnan stod en hink jag vill ställa i ordning - den kommer att berätta historien om hur vi hittade den, hur jag borstade den...
I vedbon stod en stege. Den kommer att berätta om våra äventyr i takhöjd, på samma sätt som den berättar om någons omsorg om en gammal stege och hur den någon gång blev målad turkos, trots att den redan var sliten och skev...

Själva huset berättar historier om sig självt. Dels om designhistoria, arkitektur, stilideal och funktioner förstås. Dels om renoveringen eftersom någon varit omtänksam nog att sätta spår här och var för att huset inte ska glömma bort dem. Initialer i golvet som gjöts i jordkällaren, virke som blev över på loftet, tapetprover i skåpet, barnens klistermärken inne i väggar...

Igår flyttade en ny sak hem till oss, som fick mig att fundera på sakers historier, och hur de skrivs om och ändras varje gång någon ny ägare berättar dem. Saken som flyttade in har tydligen en del mindre roliga minnen i bagaget, men de vet vi så lite om, så hos oss skrivs historien om till "Det osannolika trädgårdsbordets osannolika historia" som bland annat innehåller hemmagjorda lyktor som nu hänger i trädet ovanför...

fredag 9 april 2010

Bäreberg

Jag och sambo var på skroten. Riktiga skroten.
Det fanns en skrot-Nisse och så fanns det Allt.
Reservdelar till vedspisen? Jajemän.
Brunnslock? Jamen såklart.
Skyltar med varningar och information för allt möjligt? Javisst.
Allt annat du kan tänka dig? Antagligen.
Vi ska till skroten fler gånger, för det fanns mycket mer att shoppa än de lådor vi fick med oss den här gången...

tisdag 6 april 2010

Jag vill ju inte skryta, men vi har nog Världens Sötaste Hund.

söndag 4 april 2010

påskägg

Vi målade påskägg igår.

Det blir lite speciellt när man bor med någon som Sambo. Jag försökte till exempel på mitt mest romantiska vis ge honom ett Full Metal Jacket-ägg, men det var alldeles förfärligt svårt att få ett ägg att se ut som om det hade en hjälm på sig.
Då blev mitt dödskalleägg mer lyckat.
Sambo har snöat in på Amerikanska inbördeskriget, så jag fick det här ägget.
Sen blev han än mer romantisk och gav mig ett svampmoln...
Mitt sista ägg fick ett ansikte, som kändes lite läbbigt att äta ur...

en annan sorts nörd

Det är mest sticknörderi i den här bloggen, men via sambo har jag även kommit i närkontakt med en annan typ av nörd: Spelnörden.

I vanliga fall häckar spelnördarna ganska undangömda runt soffbord och i spelbutiker, och det är ganska sällan som andra människor kan få se och studera det säregna spelnördsbeteendet. Men några gånger om året samlas de i tillräckligt stora skaror för att även vanliga dödliga ska få en skymt av dem i så kallade spelkonvent.

Göteborgs konvent kallas Gothcon och går av stapeln under påskhelgen. Här ses nästan alla arter av spelnörden, och det är inte alls svårt att få syn på dem.

Överst till vänster ses en civilklädd krigsspelsnörd, men invid ett spelbord där andra världskriget pågår för fullt. Till höger om honom ses den så kallade fyndnörden, som kan tillräckligt om spelen för att veta vad som är värt mer än 20 kronor i fyndlådan. Nederst har vi militärnörden till vänster och till höger ett praktexemplar av en av de tydligaste sorterna: svartnörden. Här med svart hatt och rock.

Den art som är roligast att studera är dock lajvaren. De kommer i många olika utföranden, men är ändå ganska lätta att känna igen. Några tecken man kan titta efter är påklistrade alvöron, spetsiga långa luvor, män i ylletunika eller flickor i lång linneklänning i medeltida stuk... När man ser vuxna män slåss med låtsasvapen på parkeringen kan man också vara ganska säker på att det är en sorts lajvare man hittat.
Inne på konventet ses också många av nördens livsnödvändiga tingestar: Spel, tärningar med många eller få sidor, figurer och terrängmaterial. Det vill säga allt som behövs för att bygga spel av alla de slag.

Vi gör en särskild studie här av en underklass av krigsnörden - Flames of War-nörden. Detta är ett av många spel som spelas på konventet. Ett spel som går ut på att ta kommando över små Andra Världskrigs-arméer och ställa dem mot varandra på bord som möblerats om till slagfält.
Generalerna har själva byggt sina slagfält och målat sina arméer. Det ska vara rätt mönster på rätt stridsvagnsmodell och rätt kamoflagefärger på respektive uniform. Det är imponerande att tänka på hur många studie- och arbetstimmar som ligger bakom dessa minityrslag för nöjes skull!
Tur att jag har min garn-galenskap att jämföra med, även om den är mindre krigisk. Hade jag ingen egen nördkategori hade jag nog spärrat in sambo i ett madrasserat litet rum, iklädd en skojig jacka med långa ärmar och många spännen...

(Alla bilderna är klickbara för att ses i större format)