Det är julhelg. Juldag.

Jag ska berätta om julklappar och julmat, julfin vovve och julsnäll familj.

Snart. Men jag firar fortfarande jul, så jag berättar sen. Tills dess kan jag dock avslöja att vi har sötaste granen i sötaste torpet, att film är bäst hemma i soffan när man är klädd i mysigaste myskläder och att gamla knappar kan bli en alldeles fantastiskt överraskande julklapp!

God fortsättning på er alla!

från Lisa i mysoverall

Skulle ta bild på hur snygga lagningarna i kanten på Rolffs tröja blev...

Men jag hittar dem inte! Så bra blev de!

hemlishurra!

Förlåt för kasst foto på fantastisk present. En ganska tung dag strax inna jul svämmade brevlådan över med nåt hemligt sambo beställt (Spännande!), en julklapp till mig som jag sparar till julafton och en julklapp från Hemlisen! Jag fuskade och öppnade hemlispaketet direkt, för jag behövde det idag. Och vilket lyckopiller!

Garn från Kampes med en nålbindningsnål och erbjudande om nålbindningskurs hos hemlisen i Örebro. Två härvor av ett av mina favvogarn (silke wool från Lavold), söta, prickiga muffinsformar och smaksatt, jättegott kaffe!

Du har varit en ljuvlig hemlis! TACK för alla paketen!

Åh vilken snygg gömma man kan vinna hos Stickfrossa! Även om jag börjat sy väskor och fickor efter bästa amatörförmåga, finns det få saker som slår Frossans lyxiga och proffsiga gömmor!

det här är inte service

Det snöar. Det är kallt. Tåg går sönder, fryser fast, blir försenade... Jag fattar. Delvis.

Men jag tar inte dålig service utöver detta. Det gör mig rent av förbannad. Och kära Västtrafik (numera Västtågen på min pendelsträcka), nu har ni betett er som skit. Inte en gång. Utan flera gånger.

Först var det tåget härom veckan som inte dök upp. Bara försvann. Det var 19 grader kallt och det stod på digitaltavlan att tåget skulle rulla in 8:46.

Klockan blev 8:46. Sedan 8:47, 8:55, 9:03...

Tåget försvann från digitaltavlan.

Inget tåg dök upp.

Ingen information i högtalarna.

Vi var 16 stycken på perrongen 8:46 och vi fick vänta till 9:16 då nästa tåg rullade in.

Det är en halvtimme på en perrong utan lä. Två tåg passerade i hög hastighet. Det snöade.

Inne på tåget (där vi fick ståplats) pratade tågvärden i högtalarsystemet:

"Ja, förra tåget blev kvar i Alingsås med fastfruset lok. Vi ber om ursäkt för det." Och lite senare: "Vi hör nu att ni som stått och väntat inte fått någon information, och vi vill bara poängtera att det inte är vi som sköter informationen längs spåren, men beklagar förstås att ni stått och frusit". Jamen tack så jävla mycket då. Vi uppmanades också ta kontakt med Västtrafik för utbetalning från reseförsäkring... men inte förrän 48 timmar senare.

Service? Nej, det här är inte service. Det är bara dåligt.

Härom dagen var pendlarskocken vid Floda station förvirrade. Vi gick och läste på tavlor och bytte plats med varandra. Pendlare är vanedjur, och när tåget som brukar gå från spår 2 plötsligt ska gå från spår 1 blir vi oroliga. Men vi står lydigt vid spår 1 och fryser, samtidigt som vi nervöst sneglar på digitalskylten var tionde sekund. Jodå, vi står rätt.

Tills tåget rullar in på spår 2 trots allt och vi får springa. Dessutom måste vi nu byta plats med de som ska till Alingsås, så att alla krockar med varandra. Mest synd är det om den lilla damen med rullatorn, som nu måste ta sig nerför trappor, genom tunnel, uppför trappor stressande i halkan. Varför utsatte ni henne för detta kära Västtrafik? Vad har hon gjort er? Hon frågade dessutom tre gånger medan hon stod på perrongen vid spår 1 "Brukar det inte gå från tvåan?"

Service? Nej, det här är inte service. Det är bara dåligt.

När man ska åka hem från Göteborg är det mycket värt att slippa åka med pendeltågen 17:17 eller 17:27. De är alltid överfyllda av pendlare och chansen att få en sittplats är minimal, men det är oftast de tågen som passar med arbetstiderna... Det är därför de är överfyllda. Hur kan man då ställa in just 17:17 och hänvisa till tågbrist (i tisdags)? Hur kan det saknas tåg till dagens mest populära avgång? Ingen ytterligare förklaring följde.

Så 17:27-tåget skulle nu få plats med två tåglaster pendlare. Dessutom stod två pendeltåg tomma och stilla inne på spår 1, och varför vi inte kunde få åka i ett av dem på ordinarie avgångstid var det ingen som berättade. (Lokfel? Elfel? Informationsfel!) 17:27 skulle därför gå från spår 2, eftersom spår 1 var fullt av tomma tåg som det var brist på...

Vi ser 17:27-tåget närma sig i fjärran. Det åker förbi växeln. Och in på... spår 1! Nu är det förvisso på andra sidan av samma perrong, men eftersom det redan stod två tåg på spår 1 blev det till att rusa längst bort på perrongen. Och alla vill ha sittplats på pendeln hem. Vi var som en skock får som sprang över varandra, och återigen hamnade en liten tant med rullator nästan i kläm. Vad har ni emot små damer med rullator egentligen?

Alla kom till slut ombord på 17:27, och sardinburken... förlåt pendeltåget åkte mot Alingsås. Vinterkläder, överfullt, inget att hålla sig i för de som hamnade stående i gångarna. Folk ramlade. Barn grät. Tanter hade ont. Kvinnan mittemot mig bad alla om ursäkt för att hon hade köpt en julklapp som tog plats. Förlåt för julklappen! Bagageräckena (som sällan används) var överfulla för att få plats med folks fötter.

Service? Nej, det här är inte service. Det är bara dåligt.

Jag hade fortfarande varit arg, men inte lika arg om ni åtminstone kunde ha informerat om Varför. Hur. När. Det blev så här? Ingen information alls är värst av allt, men även när det informeras om elfel, lokfel, tågbrist, extremt väder (Det är SNÖ! Det kommer varje år! Okej att det är mycket i år, men knappast extremt.)... Det räcker inte. Vi vill veta att ni gör allt ni kan. Vi vill veta i vad och varför ni kommer att investera härnäst. Vi vill märka att ni bryr er om vår resa. Att ge bilisterna gratis kollektivtrafikresor i en månad var ju en nobel kampanj, men tack så jävla mycket... Vad får vi som redan står ut med er för att vi tror på idén om kollektivtrafik?

And don't get me started on the >#%€"&S=#"! biljettsystem! Jag får hjälpa folk med det och reda ut hur de ska göra nästan dagligen, och nej, jag arbetar inte som tågvärd.

Rolff och kylan

Rolff älskar att rusa genom pudersnö... tills han känner kylan. Sen skakar den lille vovven.

Rolff frös.

Rolff fryser.

Rolff har väldigt lite päls och snön är väldigt kall.

Så trots många långa löften om att inte klä på mina husdjur "fåniga kläder" fanns det liksom inget val. Reflexvästar och selar är inte varma, men det är en ylletröja. Och ska du göra något, så gör det ordentligt. Alltså fick Rolff en klassisk "fiskartröja" i naturvit ull, en fläta över ryggen och en staffordshireterrier-variant på raglanpassning. Jisses vad jag arbetade med de där ärmhålen! Men snyggt blev det, och den passar. Jag provade den då och då på vägen och då satt Rolff som ett ljus och lät sig bli påklädd... Däremot lade han sig ner när jag ville ta av den. Han gillar sin tröja.

Så lämnades Rolff ensam en stund under tisdagen, och även om han älskar tröjan så kliade kanske ullen lite, så han slet raskt upp ett hål i sidan på den. Attans. Nu nosar han på tröjan som ligger i stickkorgen för lagning och tittar bedjande på mig. Jag bäddar ner honom i en filt tills tröjan är lagad.

Garn: Karisma classic, naturvitt, 2,5 nystan

Mönster: En fläta ur min japanska flätbok och resten improviserades och provades allt eftersom.

klarifikation

Ja, nu är det ju alltså inte jag som kanske döpt katten till Sixten, utan J som ska bli hans matte. Hon tingade en röd och en mörk. Förhoppningsvis en bror och en syster. Men jag håller med om att Sixten är ett bra namn.

Lisa är...

Söker på "Lisa är..." och får följande förslag från google:

Lisa är död.

Lisa är tillbaka.

Lisa är vår nya stjärna.

Lisa är det sjätte avsnittet i första säsongen.

Lisa är årets ljusdrottning.

Det blev nästan en lite läbbig zombie-berättelse det där...

han kanske heter Sixten

Åkte med till svärföräldrarna på kaffe och tingar kattungar åt bästa J. Här är favoriten två veckor gammal.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är hemma feber- och förkylningssjuk.

Kameran har inte kommit tillbaka ännu.

Stickningarna ligger och hånar mig i sin korg för jag orkar inte ens det.

Så jag är inte riktigt här just nu.

önskar er alla...

...en mysig första advent

världens bästa födelsedag

Jag är så alldeles förfärligt lycklig över vänner, kärlek och omtanke i mitt liv just nu, och sällan har det känts så tydligt som igår. Jag fyllde år, och det var länge sen jag fyllde år så ordentligt.

Firandet började på sätt och vis redan förra helgen med minisemester hemma hos min mamma i Stockholm. En välbehövlig vilohelg med god mat, fina muggar i present och tid med mamma som jag inte träffar ofta nog.

Igår väcktes jag halv fem på morgonen. Sambo skulle till jobbet och fick fira mig lite innan han åkte. Han sjöng och jag fick paket och som en extra skön present fick jag somna om sedan.

En av presenterna var fina, fina "Mumintrollet fyller år".

När jag så småningom vaknade ordentligt öppnade jag posten som ramlade in i fredags, samt mitt hemlispaket.

Wow.

Hemlispaketet innehöll tre växtfärgade ullhärvor och en bok om växtfärgning av garn! Lyx! TACK hemlis! Garnet är ljuvligt!

Fina Therese skickade mig en härva tunt, tunt silke-merino från T&K, och nästan som om de pratat ihop sig fick jag två silke-härvor och en rejäl Zauberball av fina Ulrika, för de matchade tjusigt. Älskade vännerna, vad jag är glad att jag har er!

Våran Monica skickade dessutom en annan sorts rikedom - torkade trattkantareller! En stor och välfylld ask! De ska få krydda såserna till vinterns lyxigaste middagar.

Sedan kom älskad Josse och vi åkte på loppis där jag fyndade lite som inte får vara med på kort idag. Det fick inte heller de prickiga silverörhängen jag fick av J och K. De blev genast favoriter och hängde i öronen hela födelsedagen!

Efter loppisutflykten dök Ida upp för en mysdag med prat, stickning och lyxig middag. Ida hade med sig en liten gummipenna till min nya iphone som gör att man kan använda sin touchscreen även med vantar på! Smart i dessa frusna tider. Och så hade hon med sig dessa:

Vackraste knapparna någonsin! Listan på "saker jag vill/ ska/ kanske någon gång ska sticka" slog en kullerbytta, för nu vill jag göra nåt att fästa dessa ljuvliga på!

Sen åt vi middag och drack gott vin till. Menyn såg ut så här:

Rådjursstek - skjutet, slaktat och lagat av älskad Sambo.

till detta en grönsaksgratäng jag tyvärr inte kunnat plocka direkt ur trädgården, men som jag lagat (Med nya Valio Smetana - Fantastisk produkt!).

Kantarellsås med svamp från svärföräldrarnas skog.

Vinbärsgelé med portvin gjord på egna växthusets druvor.

Till kaffet: Varma hallon, vispad grädde och mörk choklad.

I mailen låg en bild av fantastisk present som fadern försöker ordna frakt till... Så jag kommer att få ett paket till!

I morse när jag gick igenom alla hälsningar på Facebook golvades jag nästan! Så många snälla som klickat och grattat! Tack!

Jag är rik. Rena rama Krösus.

Tack älskade, älskade ni alla!

Pomatomudd.

Jag ville provsticka i Semilla från BC garn - garnet som alla som provat älskat! Så det är klart jag inte kunde låta bli. Två nystan smög med hem och ville bli nåt litet och tvåfärgat. Planen var en tvåfärgad mössa när jag fick se Kristins tvåfärgade Pomatomus-muddar... Jag experimenterade lite och gjorde lite fel, men det blev bra! En mudd är klar och den andra har jag hunnit halvvägs med.

Och garnet?

Jag älskar det! Om någon skulle tvinga mig att välja världens just nu fem mysigaste garner, skulle nog Semilla just nu kvala in någonstans på den listan.

(Bilden är tagen med min nya iphone-kompis.)

Till min hemlis: Det har dunsat ner ett sånt paket också! Det är ett av paketen jag sparar till i morgon med att öppna... Om inte annat för att Sambo jobbar i morgon och jag vill ha så mycket födelsedag jag kan - ändå. Rapport om alla paket följer efter öppningsceremonierna.

jag är rik

Jag blir alldeles gråtigt lycklig av omtanke så här. Brevlådan bjöd på en hel hög omtanke idag. Jag gråter. Ni är så tokfina.

En del måste jag spara till imorgon, för det står på paketen att jag ska, men ett litet brunt kuvert som jag trodde var ett advents- eller julkort råkade jag slita upp en dag för tidigt... Och möttes av det här:

(Ja, jag fyller år i morgon)

Fina Kristina har gått kurs för mig och vi håller stickkontakt (ha ha!) via nätet framför allt. Den här ljuvliga människan är förutom stickerska en dedikerad scrap bookare, så jag vet hur mycket omtanke som ligger i ett sånt här kort! Och så alldeles jättesöta markörer till!

Tack söta fina bästa Kristina för omtanken!

Dessutom hade min nya bok kommit. Den är det så fint julgodis i så!

Idag är jag extra rik.

Min blogräknare står just nu på 101 101!
Ja, jag har hållit på länge, men ändå! HUNDRATUSEN!
Det här ska firas!

Jag ska lista ut nåt fiffigt och fira att ni underbara människor vill läsa vad lilla jag har för mig, tänker och stickar!

det är kallt

- Posted using BlogPress from my iPhone

Rätstickat

Kameran fick lämnas in igen, men inte innan jag förhört mig om alla följder och möjligheter framöver. Den är nu prioriterad och förhoppningsvis här och fungerande snarast. Men jag har en ny telefon, så även om det inte är den fotokvalitet jag vill kunna bjuda er så småningom men...

Jag stickar en Saroyan, men helt rätstickad fram till bladkanten. Garnet är Lavolds Silky Wool, en favorit, och tanken är att jag ska sticka en låååååååång stola snarare än "bara" en sjal" av det här. I kväll är den min vän under online-cafét som är inne på tolfte (!) veckan!

en utmaning på fyra

Jag har utmanats av Linda. Då jag sitter och försöker formulera mig och behöver en liten tankepaus, så passar det bra att försöka komma på fyra saker om mig...

4 TVprogram jag inte missar: Det är svårt att säga, då jag tittar mycket lite på TV. Det är mer DVDer här hemma. Vi tittar på TVserie-samlingar ihop här hemma, och jag tittar gärna på Vem Vet Mest på SVTplay när jag vill ha en paus. TVserier jag gillat och gillar är dock Twin Peaks, Deadwood, True Blood och Criminal Minds.

4 saker jag gjort idag: Det är ju förmiddag, så jag har inte gjort så mycket ännu. Jag berättar i stället fyra saker jag gjorde igår: Jag åt mysig frukost med mamma och sambo med hundens huvud värmande mina tår. Jag hjälpte mamma koppla ihop iphone med itunes. Jag åkte från Stockholm till Göteborg efter en minisemester hemma hos mamma. Jag halkade i det nya snötäcket på gården när jag kom hem.

4 saker jag längtar efter: Advent, en helg med en vän och stickning, ett linneskåp, Michiels besök.

4 saker jag ogillar: Att jogga, hundspyor, prestige och jordnötter

Jag väljer att utmana de som tycker att de behöver en fyra minuter lång tankepaus.

camera infracta

Det var en gång en kamera. En dröm om en digital systemkamera som jag skulle lära mig steg för steg och ta fantastiska bilder med. Jag köpte en Nikon D3000. Alla recensioner var positiva. Killen i butiken visade mig lite enkla knep. Allt verkade toppen. Kameran följde med mig hem.

"Motivet är för mörkt" sa kameran. Till allt. Även till strålande dagsljus. Autofokus visste inte kameran vad det var och när jag bad den tänka om (ändrade inställningar enligt konstens alla regler) sa kameran "Motivet är för mörkt". Igen. Och igen. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, och allt blev suddigt.

Till slut slog jag av alla inställningar och gjorde allt själv. Utan autofokus. Det innebar förvisso att jag fick klicka minst fem gånger per motiv för att förhoppningsvis få en skarp bild. En del av dessa bilder blev fantastiska, och drömmen om att en gång ha en fungerande kamera hölls vid liv i dessa glimtar av skärpa och hopp...

Så, alldeles för långt senare, men långt innan garantin gått ut också, tog jag mod till mig och gick tillbaka till butiken. "Den här fungerar inte" sa jag. "Får jag se?" sa killen i butiken och testklickade än hit, än dit. "Den här fungerar inte" sa han. Nä precis...

Så tog de kameran ifrån mig och sa att det skulle ta tre till fyra veckor. Det tog drygt fyra. Jag fick tillbaka kameran. Nu skulle drömmen bli sann.

I butiken visade en annan kille att autofokusen vred på saker av sig själv. Min kamera såg ut att ha vaknat. Men det störde mig när han sa att allt de hade gjort var att "ändra lite inställningar"... Och mycket riktigt. Nu fungerar autofokus - ibland - godtyckligt, och inte alltid så att det nödvändigtvis blir skarpt. Och "Motivet är för mörkt" sa kameran. Till allt. har vi hört den förut? Dessutom är nu alla bilder jag tar gryniga på nära håll.

Jag hatar min Nikon D3000, för den har hittills aldrig gjort som det sagts i alla manualer, instruktioner och introduktioner att den ska göra.

I morgon ska jag tillbaka till affären och kräva bättring. Önska mig lycka till för jag har massor att visa er! Stickningar, husdjur, torp och muggar... Men just nu - bara grynigt och mörkt.

politik i stickbloggen

Idag har jag varit irriterad på mycket. Mest på respektlöshet och löpsedlar. Så jag tänkte göra något ovanligt för bloggen... Jag tänker skriva nåt lite politiskt. Jag gjorde det där omkring valet ni minns... Då jag också var lite arg och besviken. Det har inte gått över. Jag står fortfarande för vad jag tycker.

Så de senaste dagarnas kris inom socialdemokratin är ingen nyhet för mig. Jag har tyckt det har varit kris länge. Jag har tyckt att det jag ansett varit mitt parti har pratat bredvid, över eller förbi sina väljare ett längre tag. Många år faktiskt. Jag tänker här citera en av de tidningar vars löpsedlar jag hatat (igen) idag - Aftonbladet. I ledaren står idag:

"I grund och botten är socialdemokrati inte särskilt komplicerat: framtiden bygger man tillsammans, man hjälper den som är svag och varken människa eller natur är någon handelsvara. Många svenskar delar dessa värderingar. Varför är de inte socialdemokrater? Det är den konstruktiva frågan som kan ta partiet ur dess nuvarande kris."

Precis så. För mig som är uppvuxen med socialdemokrater i flera generationer har partiet och politik i stort alltid handlat om förändringar till det bättre, engagemang, solidaritet (Det är ett av de vackraste ord jag vet. Synd att många missbrukat det till oigenkännlighet) och vilja! De kretsar av socialdemokrater jag känner och identifierar mig med vill en massa saker. Ändå har partiet för många kommit att betyda stagnation, tristess, grått och fegt. Fan också. Det är inte min socialdemokrati.

Jag är glad att det nu pratas om förändring, men jag är rädd för takten vi lever i och mediadrevet - det verkar gå för fort. Samma personer som förde en valrörelse för ett parti som 30% av svenskarna röstade på säger nu att de gjorde fel, att de skulle ha sagt något annat, fört en annan politik - för bara två månader sedan... Vi pratar fortfarande om Sveriges största parti, även om man tappat. Vad inger det för förtroende om man inte kan stå för vad man säger? Nej, jag tror vi måste bromsa lite och tänka efter lite. Vad står vi för egentligen?

För mig handlar socialdemokrati om att hjälpas åt, och om ett samhällssystem som gör att även om du har fullt upp med att hjälpa dig själv, så hjälper du till ändå, efter din förmåga. Skatter handlar om att finansiera gemensamma satsningar på gemensamma saker. Politiker väljs efter förtroende av kongresser och val - inte av Aftonblads-rubriker och effektsökeri.

Sen finns det en massa sakfrågor vi kan diskutera. Samt decentralisering, storskalighet och annat. Jag tycker en hel massa saker om både sjukförsäkringar, bidragssystem, bostadspolitik och arbetslinjer... Men jag vill börja i grundvärderingarna och i ideologin där jag tror att socialdemokratin har många fler väljare på sin sida än vad som syntes i september.

Jag vill också ha en ny socialdemokrati. En som står för det den stod för - förändring och nytänkande genom solidaritet. Jag vill ta ett steg tillbaka för att ta ett steg framåt.

Och när vi ändå håller på - Kan vi inte ta tillbaka den gamla rosen också? Den var mycket finare!

Nytt nummer av Twist Collective är ute. Jag kan förstås inte låta bli att bläddra igenom det... Men jag blir inte så inspirerad som jag hade hoppats. Jag får bläddra igen i kväll, även om jag redan vet att jag Måste Sticka den där mössan.

en sån där uppdatering

Jag har stickat. Två saker är klara men obloggade. Den ena är hemlig och den andra var hemlig men är det inte längre. Så här är den:

Jag stickade klart Rosamund's cardigan, och den skulle ha varit en present till en vän. Men när garnet dök upp var det en lila-färg som fick mig att tänka på en annan vän, och när plagget var klart tänkte jag fortfarande på henne. Så J fick den idag, dagen före hennes födelsedag, så det passade ju bra.

Jag bråkar fortfarande med min reparerade kamera, som verkar göra lite som den vill fortfarande. Jag har mycket kvar att lära vad gäller den, så kanske är det jag som är okunnig, men den vill inte autofokusera alls. Jo ibland. Utan att berätta varför...

Så ni får ursäkta bilderna. De är inte riktigt vad jag tänkt mig.

Igår började jag på en stickning till mig själv igen. Det var min tur igen och det blir en Brambles. I grönt förstås. Det är en ljuvlig stickning som är svår att lägga ifrån sig, så den är nog snart klar.

Och så har jag köpt nya tesilar. Bästa tesilen någonsin tror jag minsann.

Koster

Igår åkte jag ända till Koster. Det var inte så långt bort som man kan tro, men det var tillräckligt långt för att vara Någon Annan Stans. Tankar som suttit fast släppte, och det var vila att få sitta i någon annans kaos en stund. Jag hamnade i ett vackert hus där pannan hade gått sönder. Så medan rörmokare och grannar hjälptes åt med kaoset på nedervåningen, fick jag sitta i en fönstersmyg på en vacker övervåning, som även är ett litet arkitektkontor, och prata med en av de klokaste om just det jag behöver hitta fler som är kloka kring.

Det vackra huset var ett sånt där hus där man genast märker att någon trivs. Saker är noga utvalda, även när de är överallt!

Himlen var jämngrå och ljuset tråkigt, men vattnet, snäckorna, promenaden över ön och skymningen var lika vilsamt vackra för det.

Första gången jag såg Koster var alltså öarna täckta av snö. Men jag fick ändå chansen att trampa bland snäckskalen på stranden, mysa i en fönstersmyg, inspireras av någon klok och tänka flera tankar färdigt.

Nu försöker jag tänka vidare.

plöja humör

Idag föreläste jag om läsbarhet och presentationsteknik för masterstudenterna. Jag hade längtat efter att hålla just den här föreläsningen och det gick jättebra och de var nöjda... men...

Jag känner det inte. I vanliga fall brukar såna här boostar i jobbet smitta av sig på allt annat. Jag gör något där jag vet att jag gör skillnad och uppskattas, och så kan jag uppskatta mig själv lite extra också! Lite mer energi, lite mer sprutt på ekipaget och huj vad det går...

Men inte idag.

Jag har pyspunka.

Humöret pyser, tårna fryser, garnet trasslar och tankarna hänger upp sig på ord som inte, nej, aldrig och svårt.

Samtidigt är mycket så väldigt bra, så trots att känslan av otillräcklighet sitter djupare än "Det är nog bara höstvädret" och "Ryck upp dig du bara", så känner jag mig otypiskt, obehagligt gnällig i min ledsamhet.

Precis sån jag just skrev att jag inte vill vara.

Men det är inte gnäll. Det är en vilja till bättring. En vilja till lätthet. Ge mig en Större Röd Ballong! Jag vill bli Glad-are!

Så jag försöker rycka upp mig. Jag lovar. Jag är glad när jag får träffa dig, dig, dig och Dig! Och Dig! Jag är glad när jag är mitt uppe i något av allt som är bra. Men just nu är det som om plogen just varit framme och gjort djupa diken i myllan. Det är höga toppar och djupa dalar som ligger tätt, sida vid sida, i en ganska lerig humörs-åker.

"Det kanske bara är höstvädret ändå"

"Nu rycker jag upp mig"

moderiktigt ognälligt

Inte jag, utan en nära vän, råkade ut för en gnällkärring idag. Vännens frustrerade återberättande av gnällkärringens agerande väckte minnen av gnällkärringar (och inte minst gnällgubbar) som korsat min väg. Det är lätt att hänga upp sig på hur gnälligt det kan bli...

Det borde stå bland modetipsen i de glossiga tidskrifterna att "alla blir snygga om de klär på sig ett leende", och att "missunnsamhet verkligen inte klär någon".

Höstens modefärger inkluderar förutom grönt och lila, alla nyanser av hjälpsamhet, empati och livsglädje.

ettårsdag

Ja må vi leva, ja må vi leva, ja må vi leva i torpet uti hundrade år!

Idag har vi bott i drömhuset i ett år. Det känns fortfarande som om jag hittat hem här.

Honey, I'm ho-ome!

Live long and prosper

De är lite läbbiga, men fantastiskt bekväma! Och framför allt är de färdiga!

Mönstret heter Glitten och jag har stickat dem i M&Ks Eko Baby Color.

(Foto taget med Sambos I-fån)

bästa sortens dag

Ni underbara!

Jag bjöd in till torpstickning idag och mitt hem (inklusive nytt matrum - fast vi satt bara i vardagsrummet) fylldes med fantastiska människor! Garnnörderi, glada skratt, fika, fina människor. Jag kan faktiskt inte ha det bättre än så här.

Sen hade jag verkligen inte bett om gåvor, men jag har fått handfärgat (!) garn och från U, böcker från M, himmelskt mumsig äppelkaka från Em, handspunnet (!) garn från El samt tyg och knappar från El och P! Jag är rörd. Faktiskt till tårar, för jag grät en glädjeskvätt över hur fina ni alla är efter att ni åkt! TACK alla som kom, för jag ser det som en gåva bara att få sticka ihop med er!

Sen fick jag bonus-besök av S när alla andra åkt. Via Online Stickcafé-gruppen upptäckte vi att vi är nästan grannar, så sticksnacket fortsatte en stund till! Jättemysigt!

Och på tal om stickcafé online har gruppen nu över 800 medlemmar, så jag drar strax igång en utlottning där för att fira att det har blivit en sån fantastisk grej, som inspirerar till att sticka tillsammans på ännu fler sätt! För är det en sak som idag bevisade ännu en gång, att stickning blir ännu bättre - tillsammans!

Garnnördar är vi allihopa! Hurra!

(Jag har fortfarande inte fått tillbaka min kamera, så bilden har jag lånat av E.

Fler bilder finns hos El och M och Em.)

helluva week

Jag har haft en sjujevvla vecka. One helluva week som man säger. Jag har gråtit av trötthet. Jag har gjort mitt bästa. Jag har gjort tillräckligt. Jag har inte hunnit allt. Och så har jag renoverat matrummet.

Min kamera har fortfarande inte kommit tillbaka, så jag utlovar inga bilder ännu, men jag tror det blir tokfint! (Sista lagret färg torkar just nu, så jag vet inte hur möblerna passar ännu...)

Däremot lovar jag att visa bild på mitt MixMatch-paket som kommit fram. När Sambo kommer hem med kamera, eller om jag lyckas ta en tillräckligt okej med mobilen.

Och vilket paket det var! Garnfröken - det var fantastiskt! TACK! Jag har inte fått iväg ditt paket ännu, men jag kan bara hoppas att jag kan göra dig lika glad. Att det kom fram just denna helluva week gjorde det inte sämre, för jag satt där på köksgolvet med presenterna i famnen och grät av både tacksamhet och trötthet en stund. Ja, så trött är jag.

Så idag tog jag sovmorgon. Min första på länge.

Detta bloginlägg i korthet:

Jag ska visa bilder på ett fint rum och ett fint paket - men inte just nu.

mysterium

Jag har fått ett mysteriepaket!

I brevlådan låg ett grönt nystan med ullgarn och ett hemgjort kort föreställande en röd ängel. Det var alldeles jättefiffigt ihopsatt och jag är alldeles konfys! Varför har jag fått denna omtanke och av vem!? Texten är på danska och även frimärkena säger Danmark, men vem är du okända vän som ger mig garn och pyssel bara så där!

Jag blev i alla fall jätteglad! TACK!

(Korten blev för dåliga, så jag får försöka visa den röda ängeln en annan gång)

Kan man sakna något man inte vet vad det är? Det känns som om något fattas mig, men jag vet inte riktigt vad? Är det dig jag längtar efter? Eller är jag bara sugen på godis? Märklig känsla är det i alla fall.

lycka i posten

Redan i fredags kom mitt första hemlispaket, och ett sådant paket det är! Jag skrattade faktiskt högt när jag öppnade, för min hemlis varnar för att man ska nog inte säga knallgrönt om man inte menar knallgrönt, och syftade på den knallgröna Angorett-härva hon skickat med.

Kära hemlis - jag har själv köpt detta garn i den här färgen. Jag har själv stickat i detta garn i den här färgenJag har själv givit bort detta garn i den här färgen. Jag älskar detta garn i den här färgen.

I paketet låg även Filati Pregiati i en mörk och varm vinröd färg.

Kära hemlis - jag har ett annat garn från detta märke i annan kvalitet - i nästan samma färg! Hur kunde du veta? För du skriver att vi inte träffats, men ändå är det som om du varit i mitt garnskåp!

Förutom dessa fullträffar fick jag även jättemumsigt te (jag har provsmakat) och jättefina knappar! Jag har en toppenhemlis!

TACK!

(Tyvärr har jag fortfarande inte min toppenkamera... så det är en kass mobilbild som visar den fenomenala presenten...)

Nu kan man leta reda på nästa avsnitt sticknjutning - om stickor - genom att gå in på sr.se/p4 och leta reda på P4 Göteborg och Morgonprogrammet.

Jag låter tokstressad i början, för klippet börjar när jag svarar på en fråga mitt i ett samtal känns det som...

njutning i radio

Den här veckan har Morgonprogrammet i P4 Göteborg STICKNING som tema för veckans njutning - och det är mig de spelat in! Så varje dag den här veckan spelar de upp ett litet klipp där jag pratar om stickningens njutning...

Idag sändes första njutningen och då handlar det om garn.

druvor

Jag har plockat vindruvorna i växthuset. Enligt tiolitershinken är det väl sisådär åtta liter druvor. Nu ångar jag dem i saftmajan med målet att göra druvgelé med portvin i. Det lär vara gott till viltkött, så nu får Sambo se till att få med sig nåt hem vid nästa jakttillfälle.

Rolff mår bra igen och är linslus som vanligt. Skönt.

inte så fredagsmys

(Varning för ännu ett ganska äckligt inlägg om hur det kan vara att vara hundägare...)

Rolff var ensam hemma ett tag igår. Det brukar gå bra och jag kom hem till en hund som var glad att se mig, viftade på svansen och var så där skuttig som Rolff ska vara. Men på golvet i vardagsrummet var det lite stökigt. Rolff verkade ha hittat nån påse eller någon förpackning som han haft sönder. Vad var detta?

För första gången hade Rolff bestämt sig för att själv leta efter ett mellanmål i köket, och det kunde inte ha varit en sämre idé än vad det var just igår. På köksbänken låg nämligen en hel, oöppnad kaka med mörk blockchoklad som jag skulle baka en kaka med... Den. Åt. Han.

Choklad är giftigt för hundar. Ju mörkare desto värre.

Efter en telefonkonsultation med veterinären i Alingsås konstaterades att beroende på när han fått i sig den kunde det vara bråttom. När Rolff dessutom skakade och gnydde fanns det liksom inget att tveka om, så jag åkte till Blå Stjärnans akutmottagning i Göteborg. När vi kom fram var Rolff kokhet. Han skakade, smackade och trampade på stället som om han ville krypa ur sitt eget skinn. Han fick kräkmedel och så stängde de dörren till vårt undersökningsrum. Där satt jag och en skakande Rolff som snart började kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Och... Efter en kvart verkade det vara klart och en mycket svag liten Rolff och jag satt kvar tjugo minuter till.

Sen höll jag också på att kräkas.

När det äntligen kom nån och öppnade dörren rusade jag ut i korridoren och satte mig, sniffandes på min pappersservett med tvål. Då hade jag och Rolff suttit instängda i ett litet rum med hundspyor överallt i en dryg halvtimme. Vi blev båda piggare av att sitta i korridoren.

Ytterligare tjugo minuter senare hade Rolffs feber gått ner till nästan normal temperatur och han var nyfiken igen på alla spännande lukter och ljud. Svansen viftade och ögonen sökte kontakt igen.

Vi fick åka hem.

Idag verkar han frisk. Han tiggde till och med frukost. Men jag har haft mysigare fredagskvällar...

Ett gulrött kalhygge med frost på i morgonljus är helt hisnande vackert.

Men kameran är fortfarande inte tillbaka, så ni får tro mig när jag säger det...

Gissa om jag saknar min kamera som är på reparation! Nu när färgerna är som vackrast!

inside this knitter's studio

Råkade slå på TVn mitt i "Inside the actor's studio" och James Lipton var mitt i sitt lilla frågeformulär. Jag gillar det och har länge funderat på vad jag skulle svara på några av frågorna. Några av mina svar ändras ibland, och några har jag aldrig funderat på eller är fortfarande osäker på, men jag bestämde mig för att ge mig samma intervju. Jag letade reda på frågorna. Alltså - läs frågorna med långsam och välartikulerad basröst så att stämningen stämmer, så svarar jag på följande:

What is your favorite word?

nära

What is your least favorite word?

prestige

What turns you on?
långsam och kärleksfull beröring

What turns you off?

skrytsamhet

What sound or noise do you love?

tystnad i naturen (är aldrig tyst) och vovven som pratar i sömnen

What sound or noise do you hate?

när någon tuggar isbitar och skarpt falska toner

What is your favorite curse word?

Jag vet inte om jag har något, men "fan" ligger närmast tungspetsen när jag slår i en tå eller så

What profession other than your own would you like to attempt?

Stickdesigner och/eller författare

What profession would you not like to do?

Prostituerad eller ekonom

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"Så du tvivlade va? Haha! Välkommen!"

tjugotvå löv

Självporträttet blev suddigt. Men glad är jag! För sjalen är färdig!

I ett infall hoppade jag på mysteriesjalen 22 Leaves Shawl, för jag hade ju ett så vackert grönt garn som längtade efter att få bli just löv... Nu är sjalen klar. Jag maskade av mitt handfärgade, mjuka, gröna merinogarn från Babylonglegs med Rowan Cotton i stenhårt, knallrött. Jag är väldigt glad i kontrasten!

Och kameran är på reparation, men jag lånade Sambos lilla kamera och kan visa lite hur den blev i alla fall...

Här ligger Larsson i mitt knä och sover. Det är inte lätt att ta kort på en svart katt med webcam, men den valda sovställningen kände jag mig tvungen att föreviga. Han snarkar och smackar, så han verkar tycka att han har det bekvämt...

oskärpa

Idag har jag till slut lämnat in min kamera på reparation, så jag slipper vara hon med "kameran som kanske tar en skarp bild". Så i två till tre veckor blir det webcam, mobil eller gamla kameran som tar mina bilder. Jag vill på förhand varna för att ni inte kommer att se några dunderskarpa fotografiska mästerverk här den närmaste tiden.

Photoshop fungerar fortfarande och nåt sorts illustration kan jag nog ofta fuska ihop men... jag saknar redan min trasiga Nikon.

presenter presenter

Kamerans batteri har lagt av. Det sitter i laddaren.Har vi hört den förut?

Jag ville fotografera, för jag har nämligen fått min stickpåsebytepåse - som var två påsar! Och garn! Men eftersom söta Maria själv lade upp bild på påsarna hon sytt innan hon skickade dem, så säger jag bara: TACK Maria! I brevlådan låg en massa omtanke i både två sorters välsydd påse och två nystan strumpgarn! Jag synade genast sömmarna på den lilla påsen för att lista ut hur du gjort, så jag kan göra fler! Urfiffig påse!

I lördags hade dessutom söta Sandy med sig söta knappar! Keramikknappar i form av älgar!

Tack ljuvligt söta människor för omtanken!

Själv har jag listat ut vad min hemlis ska få... Nu ska det bara samlas ihop och petas ner i ett paket.

några andetag senare

Jag och kaffekoppen gick ut en stund. Tankar behövde landa och intryck smältas. Hunden gnagde på den stora pinnen en stund. Katten pratade och strök sig runt mina fötter. Vinden ven och luften var fräsch. Några djupa andetag senare var det inte fräscht längre, utan svinkallt och blött.

Hösten är både sunkig, unken och rutten, men samtidigt fräsch och vacker. Lite som jag idag. Nytvättad och fräsch, men unket sunkig i alla fall.

höstlördag

Innan jag åkte till Grötö igår var jag, Rolff och Larsson på äventyr i skogen närmast tomten. Vi höll oss nära hemma, så kunde Rolff springa lös lite. När jag tittar ut just nu ser det lite blött och trist ut, men tittar jag noggrannare är det ju alldeles fantastiskt vackert med höstens tidiga färger. Det kalla grå, mot gröna toner som fortfarande vittnar om sol. Varmt brungult i kanterna på kallt blågrått...

Och så är det inte fel att ha sällskap av bästa husdjurskompisarna i allt det vackra heller.

garnlördag

Efter några om och men (Bilen startade inte så i stället för att jag hämtade Åsa, fick Åsa hämta mig) kom vi iväg till Grötö och Stickfestens Förfest på Grötö! Alla var där! Eller, nej, alla var inte där och jag saknade de jag saknade förstås, men de som var där var jag så glad att se! (Och nu är det söndag, så nu saknar jag er allihop!) Det stickades och spanns och krokades och virkades och skrattades och pratades och åts. Det var en fantastisk stickfest.

Slavi var där med garndrömmar. En härva röd colinette jitterbugg fick följa med hem till mig, för vem kan motstå hav av vackra garner spridda över bord på det här viset...

Jag stickade på en lila kofta, och på en grön sjal, som jag hoppas ha bilder på färdiga snart, för jag är nästan less på bägge projekten. Nästan.

Nu längtar jag efter nästa stickevent igen. Kanske måste jag hitta på ett själv snart, för såna här dagar gör dagarna däremellan mycket lättare, för man kan minnas eller längta till Stickdagarna.

(Det ljusrosa mästerverket är Slavis Laminaria i Malabrigo lace)

fredagsvardag

Det är fredag. Jag försöker jobba, varvat med handtvätt. Tvättmaskinen är trasig. Det är inte alltid roligt att vara husägare. Men ofta. Jag försöker tänka "trädgård, snickarbod, bastu, vindruvor" i takt med gnuggandet i den ganska äckliga tvättbaljan.

Så jag läser ett kapitel, sköljer några plagg, läser lite till, gnuggar en byxa, antecknar några tankar, vrider ur en strumpa... Fredagsmyset får vänta. Jag ska ta mig igenom lite mindre idyllisk vardag först.

det händer saker ibland

Vi bygger snickarbod. Taket och en vägg är klara.

Stolt snickare beundrar sitt verk.

Vindruvorna är mogna och jag funderar på vad det ska bli av dem.

De växer sida vid sida med sena, gröna, små och få tomater.

Och Balsaminen fortsätter att blomma fastän allt annat bara är blött, brungult och höstigt.

närhet

I vår lilla familj tycker vi om varandra.

skogens drottning

Igår höll jag kurs på Vuxenskolan. Det var jätteskoj och jag vill återigen tacka de som var med för en toppentrevlig kväll, där jag hoppas ni lärde er saker både av mig och av varandra!

Men det var inte därför jag öppnade bloggen idag, fastän jag skulle skriva massor om just att hålla kurs... Det får bli en annan gång.

För igår på vägen hem mötte jag "vår älgko".

Sedan vi flyttade till torpet har jag sett älg tre gånger och det har alltid varit en ensam älgko, så jag väljer att tro att det är en och samma. Igår stod hon alldeles intill vägen, precis i en kurva, så jag kunde stanna alldeles bredvid henne. Hon stod kvar en stund och vi tittade på varann en stund, innan hon sakta gick framför bilen över till andra sidan vägen och majestätiskt klev ut i spenaten och försvann. Hon var så nära, så stor och så fantastisk!

Det är få saker som imponerar på mig som stora djur, stora växter, stora väder (storm, åska, ösregn) och stora landskap.

ett rör

Det låg ett mystiskt rör i brevlådan. Rolff trodde det var till honom, och försökte först stjäla det, men aja baja, det är mattes mystiska rör.

Jag lättade på silvertejpen och hittade en grön tuss. Mystiskt. Mycket mystiskt.

De gröna tussarna garn verkade vara "fyllnadsmaterial", men kommer väl till pass! Jag håller ju på att virka en drake, och jag tror jag vet hur de här gröna tussarna passar in...

Men när jag tömde röret på sitt innehåll dök ett nystan och en härva rött ullgarn upp! (Jag vann tre härvor av samma garn under sticklägret, och donatorn Johanna lovade generöst att jag skulle få resten av garnet också som hon hade hemma.) Men det är inte nog med det! Ser ni vad hon skickade med?! De ligger där, antagligen väl omskakade i varsin plastpåse... Norrlands-champagne! Zeunerts Trocadero! Johanna förstår verkligen en exil-norrlännings behov! Tack Johanna!

Jag tror nästa projekt till mig själv blir en röd-grå-randig Lisa-kofta...