det vackra bordet

I svärföräldrarnas hem stod ett bord. Ett litet pelarbord med tre lådor. Eller ett Schatull som de kallade det. På det stod en klocka som nu pryder vårt matrum. Det var nära att bordet hamnade på loppis, men det klarade inte mitt hjärta, så det har bott hos oss. Det får inte plats hos oss utan har fått skämmas i ett hörn, men jag älskar det ju!

Rolff är också liten och nätt och fin i sin tröja, men titta på bordet!

Det är nybarock. Jag gissar sent 1800tal. Det är det perfekta lilla laptop-skrivbordet vi inte behöver, men har. Hela framstycket är fronten på en stor, dold låda. De två upphöjda hörnen baktill är också lådor man drar ut åt sidorna. Tokpraktisk, liten, nätt och vacker... Men den får inte plats här.

Så nu undrar vi om någon annan blir förtjust i det. Vi kan tänka oss att sälja det, men inga skambud tack. Jag har kikat runt och 1000 kronor vore billigt men okej. Om någon vi känner ser detta och skulle vilja ha det kan vi tänka oss att låta det bo någon annanstans på obestämd tid, så länge vi får hälsa på det ibland. För det behöver få pryda en plats igen. Inte skämmas i ett hörn utan att egentligen få plats...

UPPDATERING! Bordet har hittat ett nytt hem och flyttar dit så fort dess nya matte kan hämta! Hurra!

(Jag kommer nog inte att skriva nån årskrönika, men någon liten betraktelse om tid och år och sånt blir det nog. Nästa år.)

Nu har jag lagt in de kurser det hittills är bestämt att jag ska hålla under våren 2012 i högerkantens meny...

julklappskoftan

Halva sommaren stickade jag på min Setesdalskofta. Mycket var olikt mig med den här. Jag följde mönstret till punkt och pricka. Jag sydde på maskin och klippte upp. Jag broderade. Och jag använde endast garn ur stashen (Beige Drops Silke Tweed och grafitgrå Lucca Fino. Broderier i olika Alpacka-silke-garner). Den blev fin. Jättefin till och med. Men den passade inte. Jag är large över bysten men medium i midjan, och det är väl trevligt om man inte stickar en rak bolero... Mamma kom på besök i slutet av juli och provade min kofta. Hon var jättefin i den. Det tog mig fyra långa månader att bestämma mig för att jag kunde skiljas från koftan. Den hade ju så tydligt berättat att den var mammas. Så nu fick hon den i julklapp.

Det blev rätt. Nu blir koftan använd och älskad, i stället för att den ska värma botten på någon kista här hemma.

När man fotograferar här hemma fastnar det lätt en katt på bild, vare sig man hade tänkt sig det eller inte.

julklappskavalkad

Sambo jobbar. Julafton, juldagen och annandagen. Det ställde liksom traditionerna lite på huvudet och vi firade som mest den tjugoandra i stället. Ingen Kalle Anka och ingen Karl Bertil, men julmat, julgran och julklappar. Mamma är på besök i en vecka och var med hos Sambos föräldrar där även Sambos mormor firade med oss. Svåger och hans V firar hos sig i år, så på fel dag i decimerad tropp firade vi en mysig dan före dan före dan...

Nej, det är inte synd om mig för det, men visst känns det alltid lite mysko när julen liksom planerar sig själv på nåt vis som bryter traditioner. Igår, på själva julafton hälsade mamma och jag på Sambos mormor. Sen såg vi både Kalle och Karl Bertil, men det kändes inte som julafton ändå.

Men det kan ha varit bästa julklappsjulen den här sidan millennieskiftet - både med vad jag gav och vad jag fick. Tre stickade och en snart-stickad klapp gav jag bort i år. Sambos tröja har jag redan berättat om och mammas kofta ska få en egen blogpost när jag lyckats fota den lite mer.

Två stickade klappar öppnades utan att jag var med. Svåger fick en Smarge i Andes som jag hoppas han tyckte om och den fotade jag på Sambo innan den slogs in i paket.

Svägerska V fick ett par halvvantar i Broken Seed Stitch som jag helt glömde att fotografera, men nästa gång vi träffar dem kanske jag kan få till några bilder.

Mina julklappar gick inte av för hackor i år. Av svärföräldrarna fick jag och Sambo en mycket efterlängtad och nu älskad espressomaskin. Det är magiskt att få en egenkomponerad latte på morgonen!

Snygg är den också... Och mina presenter från Sambo är Ännu Bättre! Är ni beredda? Ska jag visa vad jag fick? Lovar ni att inte bli alltför avundsjuka? Titta!

Stickornas Rolls Royce deluxe och med Visalisa ingraverat! Det är en 3,75mm, 80 cm lång och den är alldeles, alldeles perfekt. Han är väldresserad och omtänksam min Sambo.

Sen fick jag även ett Harry Potter Lego Xbox-spel som jag önskat mig. Jag är barnsligt förtjust i Lego-spelen. De är också barnsliga. Och tokroliga.

Bästa klappjulen nånsin. Nu har vi mysdagar jag och mamma. Promenad, TVspel, espresso, glögg, kakelugn, kattgos och lite jobbpyssel ibland när vi orkar.

Jular är bra på olika sätt. Den här blev också bra, men jag saknar Sambo. Jag längtar efter en jul som blir Vår Jul som Vi Vill Ha Det - en annan gång. Då är julklapparna mindre viktiga och samvaron viktigare...

i väntan på julbloggande

Jag ska blogga en ljuvlig för tidig jul snart, men tills vidare bjuder jag på två länkar.
Jag har köpt stickböcker idag. Suvi och Tikru i samarbete och jag vill lägga upp till nästan allt på en gång! Älskling har fått en ostickad tröja i julklapp - Han ska få en Armas - och idag fick jag äntligen tag på mönstret!

Eftersom jag nu bestämt att han ska få Armas skrev jag ut ett fotomontage och slog in ihop med garnet åt honom. Huvudet på bilden är älsklings, kroppen och tröjan är från Tikrus modell.
Alltså: Lånat foto från Tikru och fotomonterat av mig!

En annan skoj grej hände när Älskling satt och surfade bland bloggar. En jaktblog han följer hade plötsligt länkat till något vi kände igen! Skojigt! Det visar sig att det är fler stickerskor som är tillsammans med jägare, och fler jägare som är tillsammans med stickerskor!

granjakt

Nu har Sambo skjutit årets gran. Jakten gick bra och trots att det krävdes två skott för att fälla besten är jägaren nöjd. "I plusgrader får man vara nöjd när man fäller den på två försök" sa han. Tanken är nu att granen ska stå trofé i stugan över jul, pyntad med diverse traditionella pyntigheter, men även lite nördiga nymodigheter som hör torplivet till.

Är det nån mer än jag som blivit alldeles förälskad i Skuggans stora sjal/huva/kofta/multiplagg i mysiga julkalendern? (Bilden lånad från svt.se)

Sticka, sticka, sticka, sticka, städa, sticka, sticka, sticka, basta, sticka, äta, sticka, kaffe, sticka, sticka, sticka, toabesök, sticka, mata hunden, sticka...
Ja, alltså jag ligger lite efter med en julklapp. Men det går nog vägen.

lucka 15

Bara idag gäller erbjudandet i StickaMeras lucka 15. Man får mitt Offe-mönster gratis! Varsågoda!
Jag känner mig alldeles julsnäll. Nu får jag nog många julklappar va?

Ett extra tips när man stickar Offe: Testa Icordkanten på en provlapp i olika garner och stickstorlekar... Det är viktigare att den passar och inte drar ihop tyget än att du gör som det står i mönstret.

Förresten har jag fått en skojig väska i present på posten, men det stod inte vem den var ifrån. Var den från dig? Jag skulle vilja säga tack!

efter

Julen i år är lite trasig då älsklingen jobbar alla de viktiga stunderna. Så vi får liksom fira jul i mellanrummen på nåt vis. Kanske är det därför jag ligger efter. Med klappar, med städning, med röj, med bak, med pynt.

Så nu har jag bestämt mig för att den viktigaste stunden i jul blir de två timmar jag får ha Älskling hemma på julaftons kväll. Om jag siktar på den, så får allt runtom bli så bra det blir. (Men jag ser fram emot firande med större familjen också.)

fin present

Alice Yu var den fenomenala kvinnan bakom Knitnation i somras, men också kvinnan bakom en bok med sockmönster som är Helt Fenomenal! Och då är jag inte ens en sockstickerska. Hennes nätnamn som stickerska och designer har länge varit Socktopus och här är Boken som matchar Kvinnan.

I söndags kom Sandy förbi här på snabbvisit och lämnade över ett signerat exemplar till mig! Efter en liten hälsning skriver Alice "May the knitting forces always be with you!"

Underbart! Hon är verkligen en sticknörd som jag. And then some.

Jag tror det är en komplott. Någon försöker få mig att sticka strumpor... Jag kanske måste sticka ett par eller två för bokens skull. Men det kanske blir halvvantar eller så - bara för att stå emot lite till...

tillståndet är trött

Det kallas måndagströttma.

(Det här inlägget är det första som taggats med etiketten "självporträtt".
Det kanske kommer fler såna inlägg... )

Rolffs dilemma

Man får inte ha tuggbenet i soffan. Rolff vill vara i soffan. Rolff vill ha tuggbenet.

Stackars liten har det inte lätt.

efit

Oj då... Det är Ett-Foto-I-Timmen-dag. Det hade jag missat.

11.20 Jag försökte genast ta en bild på Evert som låg och myste för att visa vår lata lördag här. Jag varvar jobbläsning med TV-spel och husdjuren myser omkring mig. Men när jag tog fram kameran tyckte Evert att han skulle få vara i knät i stället. Han reste sig precis när jag knäppte.

12.20 När jag tittar ner i knät ser det ut så här. Rolff är lite frusen och vill vara nääära. Hur ska det gå nu när jag ska försöka ta mig för en massa projekt?

13.20 Det här var tänkt att vara en bild på byrån Före Förvandling... Jag tog ut den i ladan och körde över den med slipmaskinen. Den ska bli vitmålad och fyllas med underkläder. Men när jag slipat klart hittade jag ingen pensel, så förvandlingen får vänta till imorgon.

14.20 Nystade lite garn. (Skit också - bilden blev grynig) Det ska bli en julklapp - om jag hinner. Nu är frågan vad nästa projekt för dagen ska bli...

15.20 Lite sen lunch och några stickvarv senare. Lite stickmys i soffan med ljudbok och mjukt garn. Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten, men mobilkamera och skumt ljus går dåligt ihop.

Bonusbild ca klockan 16: Någon frågade vad Rolff är för ras. Han är en blandras och vi är inte helt säkra på alla ingredienser, men Amstaff och Boxer gör honom så här jättesöt i alla fall. Just idag är han lite frusen...

16.20 Dags för en varm dusch. (Japp, jag bjuder på en nakenbild i min blog!) Jag har varit omväxlande frusen och varm idag, kanske på grund av hur mycket jag rört mig och jobbat med saker, men jag tror nästa äventyr blir att hämta ved...

17.20 Hämtar ved. Det tog ett tag att ta sig samman och ta sig ut men Nu är jag frusen. Dags att faktiskt tända i den däringa kaminen... (För er som inte har en kamin rekommenderas brasan.nu - i helskärm) Rolff har på sig sin tröja jag stickade förra vintern och är mycket glad för det idag.

Bonusbild: Gänget i soffan har fått sällskap även av Lilla Q.

18.20 Middag på g. Det blir magiskt god köttfärssås.

19.20 Middagen är uppäten. Sitter lutad mot älskling, dricker kaffe, stickar och ser ett avsnitt av serien Alphas. Jag gillar den.

20.20 Har piffat mig. Dags att göra ett litet inhopp på en julfest.

sota

Jag jobbar, sover, oroar mig, gör det jag måste och andas. Däremellan försöker jag sticka en maska eller så. Har dubbelbokat mig eller glömt lite halvviktiga saker två gånger på två veckor vilket brukar vara ett tecken på att något är knas. Men jag tror jag börjar få rätsida på det här nu. Hösten 2011 kommer att gå till historien som en forsränning av massor som inte blev så mycket... Det är mest andras grejer som tar min tid. Men nu är det min tur.

I morgon kommer sotaren. Det är bra. Önskar han kunde borsta ur lite slagg och skit ur mig också.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

foto: UNICEF

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp."

Capucinchen

Jag har stickat en Capucine, men i tunnare garn så att den blev mindre (Debbie Bliss Donegal Tweed). Kul enkelt mönster! Det blev en barnmössa som ska bli en present tror jag... Men jag hade ingen barnmodell att visa den på, så jag bad Rolff ställa upp. Vi är överens om att det inte är en särskilt bra bild på mössan, men det är en söt bild på Rolff.

Jag har hittat en fin stickmarkör som inte är min. Den låg på vår vardagsrumsmatta och har en avlång blå pärla. Den verkar ha blivit kvar här i söndags. Säg till om den är din!

PRESENT!

Jag fyllde inte fem eller tio... men det var lika roligt att få snälla paket ändå. Jag fick flera fina saker. Coolast är Bookbooken från Älskling till min ajfån och det perfekta halsbandet av stora, prickiga kenyanska pärlor från mamma.

Idag fick jag ytterligare en på posten... En magisk present, för det har verkligen varit en förfärlig måndag. Det här paketet räddade den.

Kamilla har använt mitt Gratitudemönster för att göra kanten på Världens Finaste Halvvantar! Och JAG FICK DEM! Tack och glädjedans!

Jag har försökt fotografera det tunna, skogsgröna vackra i en kvart och det går inte att göra dem rättvisa, så titta på Kamillas foton här och här.

(Bild från Kamillas ravelrysida)

Är det min tur nu?

Nedblåsta skyltar och kall luft upp i näsan. Uppfriskande i den bultande huvudvärken. Tankarna på tre saker i taget: Borde, läste, tänkte... Gråa människor och röda halsdukar fladdrar förbi och bussen är sen. Jag är liten och less. Informationstavlan ändrar sig som om den plockar minutrar från en restaurangmeny: "Fyra minuter, tre minuter, nej sju minuter..." Jag får några extra andetag till efterrätt. Försöker rada upp tankarna i en lista. De trängs i kön. Ingen vill stå sist. Bussdörrarna öppnas med ett pys och jag hamnar i en liknande trängsel, men vill gärna gå sist. Står kvar. Väntar på min tur. Snart är det min tur. Busstur. Framme på nolltid. Vet inte vad jag tänkt eller missat medan 16 svischat förbi tre hållplatser. Tankarna är kvar där de var för några hållplatser sedan, men jag har hamnat någon annan stans. Mitt i en vardag där jag förväntas tänka på ditt men inte datt. Ditt men inte mitt. Deras. Snart min tur.

garnbytarfödelsedag

Jag fyller år. Och eftersom Sambo jobbat dag kände jag att jag behövde hitta på nåt skoj... Så jag bjöd hit mysiga stickerskor på en garnbytardag! Det blev ett rejält bord med garn som vi glatt gottade oss i och bytte med varandra. Jag tror till och med jag lyckades byta bort lite! Lite blev över på slutet och det blir en fin kasse att skänka till Hjälpstickan!

Här är garnbordet:

Och här är kakbordet:

Japp. Jag har haft en utomordentlig födelsedag!
Tack alla fina som kom och bytte garn och stickade med mig!

cheesecake

Jag har blandat recept igen. Dels för att minska mängden socker som vanligt (även om vi just nu fuskar hejvilt med dietandet), dels för att förra varianten inte blev bra. Så jag behöll det från första receptet jag gillade, blandade med ett nytt recept och kastade mig ut... och det blev toppen! En söt, mäktig och fantastisk cheesecake! Nej förresten... inte en... TVÅ!

Så här är receptet på TVÅ cheesecakes!

Jag har inte ätit allt som saknas på bilden! Det var Tobbe som tog två bitar!

Första receptet sa tre ägg - och smakade ägg. Andra receptet sa tre äggulor... Jag gjorde två tårtor på fem äggulor och är glad att jag inte la till den sjätte...
Jag är mycket medveten om att varken digestivekex eller pepparkakor är särskilt vete- eller sockerfritt, men lite får man unna sig när man fyller år (imorgon)!

Så här gjorde jag:

Pajskal:
Krossa 18 digestivekex och 6 pepparkakor med mortelstenen i en skål.

Häll 75gr smält smör över smulorna och gegga runt.

Bred ut smulgeggan i TVÅ kakformar (Gärna öppningsbara snäppformar. Jag har bara en sån) så att det täcker botten. Grädda bottnarna på 175 grader i 10 min.

Fyllning:

900 gram Philadelphiaost (TRE familje-paket)
en kvarts dl socker och en tsk vaniljsocker
Rör ihop med elvispen.

I en annan bunke rör du ihop 2dl crème fraiche (eller Smetana) med 5 äggulor.

Blanda försiktigt ihop de två geggorna till en jämn smet (hälften av ostgeggan i taget eller så). Är du för våldsam eller geggar för länge här skär det sig på nåt märkligt vis. Det gjorde mitt första försök.

Häll ostsmet över kakbottnarna (häften i varje... duh.).

Grädda tårtorna i 175 grader i 20-25 min.

Låt svalna.

Ställ i kylen minst två timmar.

Njut med varma hallon - eller som i vårt fall - bärsås gjord på trädgårdens röda vinbär.

Jag kommer att ha lite magknip i morgon, men det var det banne mig värt!

ny skjorta

Via älskade etsy hittade jag en designer i Kina som jag skickade mina mått till... och hon sydde en linneskjorta till mig. Den sitter perfekt. Den är nu det finaste klädesplagg jag äger.

ett citat

"Det samhälle vi vill ha skapar trygga människor som orkar dela med sig av det goda till varandra. Det hårda, egoistiska samhället skapar otrygga människor, som vänder taggarna mot varandra i sin ensamma oro för att bli en av de många, många förlorarna i de få vinnarnas paradis.
I det hårda konkurrenssamhället finns det inte något förtroende människorna emellan. Ty där måste människorna ständigt bekämpa varandra; den som inget har, måste slåss för sina möjligheter att få det bättre.

Och den som har något, måste ängsligt skydda och bevaka det från angrepp. Varje människa blir en medtävlare och ett tänkbart hot. Ur detta föds misstro och misstänksamhet. Ur detta föds slutligen också förtrycket, när de välbeställda tar sig rätten att till skydd för sin egendom och sina privilegier bygga murar mot vanliga människors krav på en mera rättvis fördelning. Det blir ett i längden isande kallt och ödsligt samhälle för alla att leva i."

- Olof Palme, i ett tal till SKTF 11 feb 1986.

Det här sammanfattar på ett bra sätt varför jag tycker ordet Tillsammans är det viktigaste i svenska språket.

Avund

Kanske gör jag en exposé över dödssynder. Kanske behöver jag bara få säga att den finns där i stället för att försöka undvika den: Avundsjukan.

Grön och lite pinsam, men äkta och inte alls illa ment. I mitt fall är det inte alls missunnsamhet - Jag vill inget illa till de som har/får/kan och jag unnar er/ dem alltihopa. Men jag vill också.

Varför är det fult att säga att man är avundsjuk? Det är vi väl allihopa på nånting. På någon. På några. Avundsjuk, men inte missunnsam. Lyllos dig/dem/er liksom...

Missade efit idag. En bra men konstig dag idag.
Besvikelser och förhoppningar, oro och glada överraskningar, sura människor och snälla personer... Livet kanske det heter.

kurser och skamlös reklam

På lördag håller jag kurs i hur man kan tänka när man designar sitt eget stickade drömplagg. Det utgår från vilka mått jag använder och hur jag räknar på stickfasthet och önskad passform, och sen leker vi med och räknar på deltagarnas egna idéer utifrån skisser de har med sig. Det ska bli skitkul!

Men så berättade jag om detta för en vän i en annan del av stick-Sverige som blev alldeles till sig och ville att jag skulle hålla kurs DÄR. Nu håller jag just den här för Studieförbundet Vuxenskolan, men upplägget och innehållet är förstås mitt eget. Så jag tänkte att jag kanske kan erbjuda mina tjänster lite... annanstans.

Nu finns det alldeles galet många fantastiska stickerskor i vårt avlånga land som håller kurser i allt möjligt kreativt, så om ni bara ser er omkring kan det mycket väl hända att den kurs du söker pågår i din egen hemkommun.

Men OM du skulle ha tillgång till en lokal, en liten ersättning och resepengar till mig, så är jag beredd att hålla kurser även annanstans om någon är intresserad. Det gäller bara att få almanackan att räcka till. Kanske kan jag bara dyka upp på er syjunta som kan ha ett litet tema för kvällen?

Jag har lovat en ledig helg efter nyår till Stickamera och en kurshelg (som är på planeringsstadiet), men kanske vill ni anlita mig? Jag kan tänka mig att komma och stickspirera på lite olika sätt. Förutom kursen ovan håller jag även kurser och workshops i att förstå mönster på engelska (och lägger mig på den nivå gruppen vill), i små detalj-ändringar som gör ditt stickade projekt till ditt eget, i flät-teknik och hur man kan tänka när man komponerar flätmönster, i att förstå diagram och spets-mönsterkonstruktioner...

Jag drömmer om en karriär som inspiratör och lärare då det häftigaste som finns är att lära sig nytt (även allt jag lär mig av fantastiska stickerskor!) och att se den där "aha-upplevelsen" i en deltagares ögon slår allt!

Det här är väldigt osvenskt av mig, men jag tror jag har inspiration att bjuda på, och jag vet att det finns en massa stickerskor där ute som kan mycket mer än de tror. De är de häftigaste att möta... När man ser någon om- och upp-värdera (är det ett ord?) sin egna kunskap och räta på ryggen lite extra... Det är stort!

10 knitters you'll meet in hell

Läs läs läs! Franklin Habit beskriver de där sällsynta stickerskorna vi inte vill träffa i nya Twist Collective!

Jag tänker på intet sätt försöka jämföra mig med den fantastiske Franklin Habit, men jag har varit både elev och lärare i stickworkshops. Nog känner vi igen dem? Både studenterna och lärarna. Och som Franklin påpekar så är de alla väldigt sällsynta, men vi minns de av dem vi stött på.

Om jag någonsin uppfattats som någon av Franklins beskrivna stereotyper av "10 knitters you'll meet in hell" så ber jag om ursäkt i efterhand! För förutom de tydliga stereotyperna så beror ju hur vi uppfattar människor på både deras och vårt eget humör och dagsform. Glöm inte det.

De allra, allra flesta sorters stickerskor som har en dålig dag går att lugna med ett leende och lite garn.

smarge in progress

Mönstret syns inte så bra på fotona som i verkligheten på min röda Smarge. Så jag kände att jag behövde prova den och visa den i ett annat garn - och den är lika mysig i den här varianten! Den ser verkligen annorlunda ut på stickorna än den gör blockad sen, men här syns i alla fall mönstret tydligt. Sick-sack. Enkelt men effektfullt.

Har även sett en med lite fler maskor och några fler varv i det lite tunnare Manos Silk Blend (på lika stora stickor) och den blev en fluffigare variant. Den här blir en present till en man och jag tror verkligen den blir skitsnygg när den är blockad och uttänjd som det är tänkt.

Lite senare: Nu har jag maskat av. Tänkte visa hur den ser ut innan blockning. Den blir lite tajt två varv om halsen så här, och jag är ute efter ett lite annat sorts tyg... Så nu åker den i badbaljan innan den spänns upp och får sin färdiga form.

Det är sån där efit-dag idag, men jag hinner inte vara med. Jag får visa er en mindre hektisk dag någon annan gång...

Det var det här som hade hänt

Igår när jag fick klättra ur tåget var det en isolator som krossade en kur på perrongen.
GP skriver om det här.

Tre extra roliga saker med artikeln är:
- att jag känner vittnet de intervjuat
- att jag har nästan exakt samma bild på väntande människor mellan tåg och glasvägg i min mobiltelefon
- att pressinformatören på Trafikverket heter Buller i efternamn...

frukt är livet

Igår tog jag en bild i vår lunchrestaurang. Det sitter en skylt i fruktkorgen där.
Den är rolig.
Idag blev det ännu roligare då mitt foto kom med på skyltat.se! Skoj tycker jag!

dagens äventyr

Jag vill inte prata skit om tåget. Jag vill att tågen ska funka och vara bästa alternativet. Jag är fortfarande glad att jag inte sätter mig i bilköerna in till stan på morgonen, och det kommer jag fortsätta med. Men det här börjar bli löjligt.

Idag tog jag ett tidigare tåg för att hinna allt jag skulle under dagen. Detta tidiga tåg fick elfel (nej, jag vet inte mer än så) vid Lerums station. Vi hade hunnit ett par hundra meter och sista vagnen stod fortfarande vid perrongen. Där satt vi i nära 40 minuter tills vi fick klättra ut på stegar och sedan hjälpa varandra upp på perrongen. Där väntade sedan... ingenting.

Ingen information. Inget tåg. Så vi sprang som yra höns ett tag, tills nästa tåg rullade in. På det trängdes sedan dubbelt så många passagerare mot vad ett morgon-pendeltåg brukar ha.

Jag tänker fortsätta pendla med tåg. Bil är inte ett alternativ alls för mig, men till och med jag måste erkänna att det här börjar bli löjligt. Jag åker gratis den här månaden, men är inte glad ändå. Resegaranti-pengarna är nu uppe i vad mitt månadskort kostar...

i högtalaren...

...inne i nästan fullsatt tåg klockan 18.15:

"Avgången 18.17 mot Alingsås är inställd för det här är fel tåg. Och om vi ska byta så tar det så lång tid att vi missar vår tågtid, så den här avgången är inställd. Vi hänvisar till avgången 18.47. Jag får be er lämna tåget."

Jag trodde ert uppdrag var att transportera folk från punkt A till punkt B på utsatt tid. Inte "köra tåg". För det kan ni köpa en modelljärnväg och sluta slarva med min tid och mitt liv på det här viset.

nya muggar

Nu har jag uppdaterat shoppen med lite muggar igen. Äntligen.

hantverk och lanthandel

Idag åkte jag till Sollebrunn för att gå på hantverksmässan. Fast jag tjuvstartade med en liten stickträff på Café Kaffekoppen. Mysigt att träffa några likasinnade en stund, även om det kliade väldigt i näsan... Christina hade nämligen med sig en härva ljuvligt vitt garn hon hade spunnit - av sina angorakaniners päls. Jag kan bara konstatera att hur mycket min katt-allergi än gått över så är jag fortfarande fasligt allergisk mot kaniner.

Sedan gick jag och svärmor och svärmorsmor på hantverksmässa. Där letade jag julklappar, men lyckades bara köpa ett halsband till mig själv... Typiskt.

Men jag träffade också på mina nästan grannar Zachrisson från fantastiska Mysten som sålde sina fårprodukter. Nu fick jag äntligen chansen att klappa på det Nya Garnet som de spinner i det nya spinneriet Ull i Väst där flera små gårdar gått samman och kan spinna garn. Fantastiskt! De två kvaliteter jag kände på från Mysten var magiskt fina! Jag ska definitivt göra mig ärende dit nån dag och prata garn och stickning med Margareta - och köpa garn!

I stället för att åka direkt hem efter att ha klappat på allt från halmtomtar och lerkrus till lapptäcken och smideskrokar åkte vi till Stora Mellby. Det hade annonserats att det var loppis där, och det visade sig vara i det lilla lanthandelsmuseet. Så många gånger har jag åkt förbi denna lilla pärla utan att titta in! Det yttre rummet hålls som lanthandelsmuseum. Här är inget till salu, men allt är ögongodis.

I det inre rummet såldes allt mellan himmel och jord i loppisformat. Men jag kunde inte se mig mätt i lanthandeln. Färg, form, grafisk design och varor som knappt finns längre! Läskpapper och grifflar, mustaschkammar och tomteskur. Och allt kändes både som en svartvit pilsnerfilm och som en färgglad dröm!

Lägg märke till snör-hållaren i taket!

Och titta! En hel väggdisplay fylld med "Härvans färger". Synd att de inte var till salu...

När jag väl kom hem hade jag tänkt fixa med både ditt och datt, men jag har bara stickat. Och stickat. Dessutom på en sjal till mig själv. Nu vankas snart middag och ett glas rött och Älskling har tänt i bastun. Härligt! Det blev en mycket ledig lördag.
I morgon ska jag planera kurser och göra lite mer än bara sticka. Lite.

smått till en liten

Nu är det överlämnat och mottagerskan blev glad, så nu kan jag visa det på bloggen också. Ett litet babyset till en liten novemberbebis som ploppar ut vilken dag som helst.
Det är en Ribbed Baby Jacket, en Aviatrix-mössa och små söta toffel-sockor som med genial konstruktion stannar på små fötter. De söta tossorna är jättesmarta i sin konstruktion, när de är färdiga, men jag kan inte låta bli att tänka att de finns en söm eller två att bespara sig någonstans. Jag ska klura på det...

Han pratar i sömnen.
Hon gör en blog av det.

Jag skrattar så jag gråter.

lugnande besked

Till er som väntar - Offe ska översättas till svenska, och mycket av det är klart. Jag måste dock skriva mina mönster på engelska och sedan översätta. Dels för att få med allt på det sätt jag vill, dels för att jag är säkrare och kan fler varianter i de engelska sticktermerna.

Men det tar tid helt enkelt för att jag gör för mycket annat - också.

Jag har ju en idé...

Jag tror jag skickar den hit när den är klar. Om den hinner bli klar.

So much to knit - so little time!

OFFE

Helt galet, men nu äntligen har jag vågat lägga ut mönstret på Koftan. Den blev länge känd som "Koftjäveln", men nu heter den Offe.

Mönstret hade kunnat filas och slipas på i all oändlighet, då det går att ändra och göra egna varianter på koftan på väldigt många sätt... Men nu finns det i alla fall! Gör din version!

Än så länge finns den endast på engelska, men tjatar ni så översätter jag till svenska.

Du köper mönstret genom att klicka på knappen ovan eller i menyn till höger.

Fler bilder finns på Ravelry. Klicka på bilderna för att se större format.

Några teknikdetaljer som används i koftan kan man vilja kolla upp, så lite instruktioner kan man hitta här:

Provisional cast on on waste yarn förklaras bra här.

Mattress stitch förklaras bra här.

I-cord bind off förklaras bra här.

(Länkarna går till youtube-klipp)