Jag har saker efter min farmor, och i dem sitter både mina och andras minnen. Skåpet luktar gammal tobak när man öppnar det, för där i hade nog farfar sina cigaretter. Han slutade röka nån gång på 70-talet. Bordet har repor i sig, för Rolff visste inte att man inte fick göra så när han var nyinflyttad hos oss. Boken har klotter i sig, för jag visste inte bättre när jag var så liten...
Andra saker bär på andras historier, och ibland kan anonyma loppisfynd ha den där magin av minnen omkring sig, även om man själv inte var med om ett enda av dem. Jag har en kista där det lilla extra facket inuti har en sliten lucka. Vad har det legat för små skatter där i? Stolen jag blev kär i en gång i Frölunda har bokstäver i blyerts under sig - vad betyder de?
Ute vid ladan står bordet med svarvade ben som hittades i ett tidigare igenmurat utrymme i en källare under Vallgatan. Man undrar vad det har varit med om innan det blev balkongbord hos mig, och nu torp-trädgårdsbord hos oss...
Huset vi flyttade in i har samma sorts magi över sig. I ladan finns spår av både det ena och det andra. Till exempel står det "Viggo 4 år" målat på golvet. Han måste ha haft ett häftigt kalas den där Viggo...
Och så hänger det trasiga hammare på laduväggen - de fick sätta livet till i renoveringen. Nere i vattentunnan stod en hink jag vill ställa i ordning - den kommer att berätta historien om hur vi hittade den, hur jag borstade den...
I vedbon stod en stege. Den kommer att berätta om våra äventyr i takhöjd, på samma sätt som den berättar om någons omsorg om en gammal stege och hur den någon gång blev målad turkos, trots att den redan var sliten och skev...
Själva huset berättar historier om sig självt. Dels om designhistoria, arkitektur, stilideal och funktioner förstås. Dels om renoveringen eftersom någon varit omtänksam nog att sätta spår här och var för att huset inte ska glömma bort dem. Initialer i golvet som gjöts i jordkällaren, virke som blev över på loftet, tapetprover i skåpet, barnens klistermärken inne i väggar...
Igår flyttade en ny sak hem till oss, som fick mig att fundera på sakers historier, och hur de skrivs om och ändras varje gång någon ny ägare berättar dem. Saken som flyttade in har tydligen en del mindre roliga minnen i bagaget, men de vet vi så lite om, så hos oss skrivs historien om till "Det osannolika trädgårdsbordets osannolika historia" som bland annat innehåller hemmagjorda lyktor som nu hänger i trädet ovanför...
Så otroligt bra det känns när saker hittar sin rätta plats, långt borta ifrån skuld och dåligt samvete. Jag tror faktiskt att det kommer kännas riktigt bra att ta en fika runt ditt bord! Kram
SvaraRadera