fler fynd

Jag hittade ett gäng böcker och tidningar idag också. Och en gaffelvirkningsgaffel för en femkrona.

Gamla heminrednings- och handarbetsböcker och annan gör-det-själv-tips-litteratur roar mig och idag hittade jag tre tidskrifter om hemrenovering från sjuttiotalet. I en av dem fanns rubrikerna "nytt tegeltak på torpet", "en murad grillplats i natursten" och "spångar över våta marker". Jag tackar och tar emot, för det är saker vi behöver här hemma.

Och så blev det lite stickmönster också, för vem kan motstå "Sticka Mera nr7" om flerfärgsstickning från 1991, med bland annat det här konstnärsporträttet:

Han hade gråare hår när jag såg honom härom veckan...

I intervjun med honom säger Kaffe bland annat:

"Inte för att jag vill generalisera, men jag undrar om inte kvinnor är mer konventionella än män. (...) Och det är ju de som hållit i stickningen. Eller - hållit den tillbaka..."

Först reagerade jag ilsket och fnysande på detta citat. Våga-prova-stickerska som jag anser mig vara trampade han mig förstås ordentligt på tårna med att säga så där, men så öppnade jag mitt andra loppisfynd - fem kronor för "Sticka och Virka" från 1965.

En ljuvlig liten bok på många vis, men inte öppnar den direkt för experimentlusta och prova-på-mentalitet. I boken presenteras en uppläggning, en avmaskning, ett tankesätt. Man gör så här, eller fel. Och jag minns min egen textillärare, som lärde mig att jag gjorde fel, och hur jag 15 år senare har listat ut att mitt fel var att jag stickade vridna maskor. Hujedamej.

Men jag tror inte det har att göra med att vi är kvinnor som dominerat hantverket. Jag tror det har att göra med syftet, och förändringen av syftet med stickning. Nödvändigheter inspirerar sällan till konstnärliga experiment, medan lyxigt, avslappnande tidsfördriv passar perfekt för den sortens kreativitet. Så Kaffe är inte bara man - han är konstnär också. Och jag stickar inte för att jag måste, utan för att jag vill.