Jag har inga problem med språkmisstag. Jag älskar att diskutera språk, svårigheter, egenheter och melodier i språk. Jag gör själv misstag. Jag tycker inte att det gör något.
Jag studerar på doktorandnivå, och engelska är undervisningsspråk både när jag undervisar masterstudenterna och när jag själv sitter i skolbänken på diverse kurser. Ganska ofta blir engelskan ett hinder snarare än ett kommunikationsmedel då nivån på språket är så olika att man knappt förstår varandra. Men då är det förstås något i upplägget det är fel på, inte på människor som kan engelska olika bra.
Men vad som händer när svenska och engelska blandas blir ibland humoristiskt. När man hör hur svenskans melodi går in i Engelskans, eller när ord byts ut. Men på samma sätt som jag skrattar åt ordvitsar på svenska, så skrattar jag (ibland bara inombords) åt något som blir en ordvits eller ett skojigt sammanträffande mellan språkmelodier.
Jag gör mig inte rolig över detta på någons bekostnad. Jag ser inte ner på människor för att de gör misstag (då skulle jag få börja med att gräva en grop åt mig själv). Men jag är intresserad av språk, dess svängar och snirklar. And it's a juuuudsch interest!
du behöver inte ursäkta dig!
SvaraRaderaKan man inte se det roliga, härliga, fnissiga och komiska i vardagen så vore allt så mycket gråare. Jag diggar dina språkinlägg och sållar mig till den skara som ler glatt inombords över så mycket i vardagen. Det leendet och fnissandet har inget att göra med förakt eller förolämpningar, snarare med livsglädje, kärlek till allt som gör oss till människor och ett aktivt sinne för humor.
Så, du behöver inte ge brasklappar när någon inte delar dina iakttagelser^^
Som tur är så är ju tyckandet fritt i detta avlånga land! Som lärare utbildad även i svenska har jag dock förståelse för om människor med läs-och skrivsvårigheter kan känna sig trampade på tårna av "språkpoliser" och därmed reagera på det du skriver. Som du med all säkerhet vet finns det många som har väldigt dåligt självförtroende när det gäller skrivandet och därmed tar åt sig trots att de inte borde göra det! Det viktiga är, tycker jag, att man oavsett skriftliga och språkliga förutsättningar vågar och känner lust att uttrycka sig offentligt, i både tal och skrift!
SvaraRaderaSvengelska eller helt enkelt dålig engelska kan vara väldigt underhållande. Min sambo har en kollega som ständigt pratar med sina amerikanska kontakter i Virginia om "vödjajnia", vilket skulle stavas ungefär "vaginia" och definitivt inte är ett ortsnamn...
SvaraRaderaDyslexi och andra svårigheter är nåt helt annat än släppja (roligare ord för slapphet), ignorans, dumhet och att göra sig märkvärdig med ord man inte behärskar. Du behöver inga brasklappar, menar jag. Har du fått skit för polisandet? Jag tycker det är fantastiskt skönt att nån tar över stafettpinnen, som sagt. :)
SvaraRadera