fredagsmys

Det är fredagskväll i Torpet.

Jag kom hem trött. Jag lade mig i soffan. Jag fick sällskap. Jag somnade.

Älskling tog kort på oss.

Behåll era OLW-chips - Det här är fredagsmys.

(Det är ett lite mörkt mobilfoto, men det får ni ha överseende med.)

Gissa vem som hade bråttom hem med kvart i tre-tåget idag?
(Länk till GP-artikel)

Totalstopp på grund av "kraftigt tekniskt fel" Vad det betydde var det ingen där som varken visste eller berättade. I GP står det:

- Det var matningen till driftledningscentralen vid ställverket som inte fungerade, nu har den kommit igång igen, sa Clas Lundstedt, pressinformatör vid Trafikverket, när klockan hade blivit kvart i fyra.

Förstod du? Nej, inte jag heller.

Jamenvisst serru. Jag kom hem tjugo i fem. Det var den dagen det. Jag jobbar därför fortfarande.

Och till er som frågar - Gårdagens bloginlägg skickas till Västtrafik och Trafikverket. Det finns fler aktörer i det, men en väderkvarn i taget. Resegaranti-pengar ska krävas och klagomål framföras. Känns ärligt talat helt sjukt att min "upp till kamp!-energi" ska slösas på sån här skit...

Öppet brev

Kära Västtrafik, DSB First, Trafikverket, SJ, Sveriges regering och andra berörda!

Jag har ett problem. Jag jobbar med framtidsvisioner, med våra möjligheter att leva hållbart och att planera för bekväma, hållbara livsmönster. I det pusslet är kollektivtrafik i olika former en självklar del. Nej, vi ska inte bygga tågräls till överallt och nej, det ska inte rulla stora stadsbussar tomma genom landsbygd där en tant var 17e kilometer vill åka buss en sväng. Jag diskuterar dagligen nya lösningar, både tekniskt och kulturellt, som livsval, som funktion, som estetiskt element i staden och så vidare och så vidare...

Varje dag som jag behöver åka in till kontoret åker jag pendeltåg. Jag bor en bit från staden, så jag försöker behålla möjligheten att jobba hemifrån en del. Ingen idé att resa för resandets skull. Trots att jag tar bilen till pendeltåget (stationen är 9 km bort) försöker jag leva som vi lär. Jag försöker anpassa mitt liv steg för steg till en framtid med ny teknik kombinerat med gammal, nyuppväckt kunskap. Jag anser mig därför inte vara "vilken pendlare som helst". Jag anser mig vara en pendlare som tänkt över alternativen - både nutida, dåtida och framtida alternativ. Tåget - dår tåg finns - är överlägset... när det fungerar.

Men efter ännu en dag i pendeltrafiks-ansvarigas våld, utan möjlighet att påverka hur eller när jag kommer fram, sviktar även mitt förtroende. Hur ska jag kunna argumentera för att folk ska ställa bilen hemma när jag kommer 1 timme och 45 minuter för sent till jobbet?

Vissa av mina kollegor som satsat på tidigare tåg idag berättade sedan att det tagit dem tre timmar att ta sig från Alingsås till Göteborg. Allt detta berodde på ett "kraftigt tekniskt fel" i Floda. Vår tågvärd förklarade att det var signalerna i Floda som "inte fungerat på hela morgonen" och att tågtrafiken in till Göteborg därför var helt åt skogen hela förmiddagen.

Usel information. Alltför få ersättningsfordon. Usel information även till era egna anställda som måste ha mått förfärligt av all skit de fick ta emot medan de försökte göra sitt bästa för arga, försenade resenärer. Och så det värsta av allt (och det är tyvärr inte första gången): Ni skyller på varandra.

Västtrafik säger att DSB First ska sköta servicen. DSB First säger att Trafikverket ska sköta informationen. Västtrafik och DSB förklarar att SJs tåg har företräde med bitterhet i rösten. Inne på Västtrafiks information på Centralen lägger man huvudet på sned och är förstående medan man leder in samtalet på att "infrastrukturen är helt enkelt för gammal och underdimensionerad". Jag är less.

Jag saknar inlevelse. Jag vill att ni visar att ni förstår vad det innebär att vara resande, pendlare, kund.

Ert jobb är samordning, information, service. Ni sköter det inte. Jag vet inte längre vem som har ansvar för vad, och de gånger jag försökt att klaga har jag alltid blivit hänvisad "någon annanstans".

Att någon dessutom hade mage att kontrollera min biljett när jag till slut satt på ett tåg en timme och 40 minuter efter att jag parkerat vid stationen tar jag som ett hån. Jag betalar inte för den resan ändå. Alla som satt där var mer än 20 minuter försenade. Hyfs och respekt hade varit att berätta i högtalarsystemet hur man kräver resegaranti-pengar som vi alla då hade rätt att göra.

Det duger inte längre att hänvisa till satsningar och eventuella uppgraderingar som ligger flera år fram i tiden. Det måste hända något snarare än så. Och jag tror att mycket vore vunnet om ni började med ordet "service". Tills spåren är fler, tekniken uppgraderad eller utbytt (vilket jag utgår ifrån att ni jobbar med, så ofta som ni har "tekniskt fel") kanske det är i samordning, information och omtanke ni har mest att vinna.

En del av den omtanken kan vara att utveckla det omöjliga biljettsystemet, så att turiststaden Göteborg kan ta emot besökare utan att de behöver läsa en bibel av teknisk information innan de kan åka kollektivt, och så att pendlare tjänar på att köpa kolletivtrafikskort även om de arbetar halvtid inne i stan...

Under vintern som gick samlade jag på "orsaker" vi pendlare fick som förklaring på att våra tåg uteblev, var försenade, evakuerades innan vi var framme, bara åkte halvvägs, ersattes med buss... Tyvärr var den vanligaste informationen "ingen alls" och vi fick snällt stå där och gissa vilt medan tårna frös fast i perrongen. Näst vanligast var "tekniskt fel", som om vi hade tur förklarades med "signalfel", "elfel" eller "en elcentral har brunnit" om någon fick för sig att säga något via högtalarsystemet. Det var dock långt ifrån alltid ändringar för oss pendlare ropades ut, utan Alingsåspendlarna i Göteborg kunde under våra snöiga månader ses springa mellan informationstavlor och perrong i panik närapå varje dag under vintern som gick.

Jag vill kunna rekommendera tåget. Ni motarbetar mina argument.
Skämmes tamejfan.

STICKAT från 1952

Den här skulle jag ha bloggat för länge sedan, men det har bara inte blivit av. Det är säkert en månad sedan nu, som ett oväntat och omtänksamt paket låg i min brevlåda. Det är Mikaela som hittat ett nummer av STICKAT från 1952. Det är fantastiskt, och det är fantastiskt att hon tänkte på mig och att jag fick den! Tack igen Mikaela!

Det är modehistoria, mönsterhistoria, kvinnohistoria... Jag skulle kunna bläddra fram och tillbaka i den i timmar! Dessutom är flera av mönstren sådana att jag genast vill börja räkna och fundera hur jag ska göra varianter till mig själv.

Poserna, blickarna och plaggen. Jag blir alldeles lycklig.

Det finns även herrmönster. Här står damen och håller ut ett pärlhalsband i en märklig pose, medan den stilige unge herrn bläddrar i en mapp där han verkar ha en hel hög med kartor.

Spetsmönstret i den här koftan är helt fantastiskt! Glöm enkla omslag - här kombineras tekniker vilt för att bilda tre dekorativa hål.

Alla uppslagen är lika vackra och den här tidningen, som är i nyskick, är nu en av pärlorna i min lilla men växande samling vintagemönster.

morgon i dimman

Höstdimma i vita sjok över skogen. Ljuden dämpas som av fuktig ull, som någon svept kring stugknuten. Ett rådjur tittar på mig från när jag öppnar dörren. Det står nära. Bara några meter bort. Hunden och rådjuret får syn på varandra och går åt var sitt håll. Ingen brådska, men bort från varandra. Den ena in i huset, den andra ut på gärdet. Som om dimman även dämpat deras reaktion. Lite som om hela världen har bomullsvantar på och tar det lite försiktigt. Ett andetag känns som en klunk friskt vatten. En katt som övernattat i ladan upptäcker att ytterdörren står öppen och jamar ett "Vänta på mig!". Det lilla ljudet blir ett skärande skrik i den tysta höstmorgonen. Det står i kontrast till den daggvåta, kalla men milt insvepta tystnaden. Katten verkar märka det själv och jamar inte mer, utan trippar bara så fort det går utan att springa in i huset. Lite försiktigt. Som om han inte vill störa. Jag tar några andetag till. Det känns som om jag väntat hela veckan på de här andetagen.

Uppstickaren

För länge sedan... Innan Bokmässan. Innan kräftskivan. På torsdagen förra veckan åkte jag och Åsa till Uppstickaren i Helsingborg. Vi åkte kl 15 från Göteborg och kom hem nån gång mitt i natten. Det är inte varje dag jag åker till Helsingborg över en kväll mitt i en arbetsvecka, men ibland måste man. Det här var ett sånt måste.

Uppstickaren var ett nytt påhitt av Mia som är uppfinnaren bakom Knitbag och Elisabeth som har butiken Tant Thea. Det var en festkväll med god mat och garnshopping från flera garnmärken som fanns på plats. Shopping, middag, stickerskor och inspiration. Precis vad man behöver en höstruskig torsdag i september!

En av kvällens höjdpunkter för mig var när Gina visade vad hon hade i väskan... Hon håller på med en Gratitude! I tjockare senapsgult... Hade jag inte varit designern bakom mönstret hade jag frågat henne vart hon fått tag på det, för det blev jätteläckert i tjockare garn med snyggt definierade maskor. Häftig känsla det här...

Åsa vann en Zauberball och blev så här glad:

Jag köpte två Zauberballar som ska bli en bäbisfilt åt en kollega som går runt med stor mage och ser lycklig ut. Det blir fint att ge henne något hemstickat. Trots modevisningar från M&K, TK Yarns, Nysta, Coats och Uppstickarbrudarna själva som designat en hel kollektion att visa upp, så var höjdpunkten för kvällen de estetelever från textilprogrammet som var kvällens mannekänger, men som avslutade showen med egna alster. De har jobbat en termin med tema garn, och jag tror nästan deras design var tuffast. Mest imponerad är jag av brudklänningen - sydd av återanvända, vita, virkade dukar som kreatörskan själv köpt på loppisar! Vilken idé!

Det var så roligt att träffa flera stycken av Online-caféets stickerskor på riktigt! Det var så skoj att flera kom fram och tackade för både sjalmönster och onlinecafé! Det var så god mat! Det fanns så inspirerande garn, stickningar och stickerskor omkring mig! Det var en riktig festkväll!

Ursäkta bildkvaliteten... Iphone-kameran är bra i dagsljus, men kvällstid och inomhus blir det både grynigt och gult...

madame tutli-putli

En hemsk liten historia som gör att jag sitter med hakan i soffbordet. Tekniken! Animeringen! Blandningen av skådespel och stop-motion! Ögonen! Jag är förtrollad av en liten film om en liten madame på ett märkligt tåg. Och schackmatchen är Helt Underbar. Titta, titta!

Bokmässan och Knitwalk

Det har snart gått en vecka sedan jag och Erik Torstensson dukade upp till Knitwalk i Vuxenskolans monter på Bokmässan. Under en knapp timme på lördagen och en knapp timme på söndagen spred vi ut ett antal påbörjade stickningar på ett långt bord. Vi hade även med oss ett antal färdiga projekt. Sen fick folk klämma, känna, prova, fråga, prata, undra och inspireras av olika tekniker, material och färger.

Erik spinner eget garn och stickar gärna rakt och enkelt i sina egna garner, med mycket fokus på ullen och dess egenskaper. Sedan tovar han mycket - både nåltovat och våttovat och hans tovade fidjurer av olika slag är helt ljuvliga. Han hade med sig två tovade grodor som jag blev alldeles kär i. En av dem syns på podiet i bakgrunden här, medan Erik sticker nålen i sin nåltovade Satan som är jättesöt.

Så Eriks grejer stod i ganska stor kontrast till de projekt jag hade med mig i köpegarn, men med flätor, spetsmönster, konstruktion och detaljändringar. Det blev flera trevliga möten med folk som både blev inspirerade, nästan skrämda och nyfikna av all stick-kreativitet.

Vi kommer att köra Knitwalk igen, med ungefär samma upplägg, men under lite längre stund, på Stadsbiblioteket i Göteborg den 14 oktober i samband med Kulturnatta.

(Det är Ulla W från SV som tagit bilderna)

en liten kräftskiva

När man röjer ett loft och bygger en trappa och sedan bär upp en massa saker till det nyröjda loftet... Då får man så mycket golvyta i Ladan att man kan duka till kräftskiva!

I lördags åts det kräftor, krabba och räkor med fjuttifjorton sorters god gegga, flera goda ostar, lite brödbitar och smått och gott.

Jag måste erkänna att det faktum att jag kan säga meningen "Vi dukade till kräftskiva i Ladan" gör mig nästan lite avundsjuk på mig själv.

Nu är det bara resten av röjningen kvar.

tips på fina bilder

Jag har Massor att blogga, men då vi varit utan nät hemma i helgen och jag måste jobba nu, får jag be er vänta ett tag till på att få läsa om allt spännande och skoj jag sysslat med på sistone...

Under tiden kan jag dock bjuda på ett tips!

Alla ni som har möjlighet att ta er till Broströms café i Uppsala någon gång mellan 8 oktober och 2 november - Gör det!

Min vän Jonas ställer nämligen ut sina fantastiska bilder från en resa i Indien!

vardagsdrama

Det är lätt att skapa panik. Även för sig själv, om man tycker vardagen behöver lite drama...

Jag stod mitt emot min jacka i morse. Den hängde på en galge och jag lade nästan rituellt över "sakerna jag måste ha i jackfickan" från regnjackan jag hade igår, till snyggjackan jag har idag.

Nycklar till hus, bil och kontor. Halstabletter. Lurarna till telefonen. Telefonen.

Sen kollade jag en extra gång att jag packat det jag skulle i väskan också. Klockan var 6.15 och jag får bannemej göra det ordentligt om jag ska förstå vad jag gör vid den tiden.

När man sedan har tagit sig in till stan och står framför sin låsta kontorsdörr och stoppar handen i fickan och nyckeln inte finns där; Då blir det spännande. Kallsvett, hjärtklappning och svaga knän i ett enda andetag. Vardagsaction!

Det tar några sekunder innan man tänker En Gång Till och inser att man kan stoppa handen i andra fickan och hitta nyckeln där. När man väl står där med nyckeln i handen inser man också att kvart över sex på morgonen förstår inte min trötta hjärna att en jacka som hänger mitt emot mig på en galge har höger ficka på vänster sida och tvärtom.

Nu har jag druckit kaffe och håller reda på höger och vänster igen. Heja.

Jag var inte med på EFIT idag.

Har suttit i kursseminarium hela dagen, så det var liksom inte läge. Jag får rapportera en annan dag, som har större chans att inte vara 10 bilder i rad på en pappershög...

om att leva på hoppet

Älskling kom hem med en papperspåse som det stod Interflora på.
Jag hann precis börja hoppas.

"Vad har du i påsen?" frågade jag.
"Krut!" sa Älskling.
Påsen var från kollegan Jimmy som också jagar och gillar pangpang.

Vad trodde jag egentligen? Pfft... klart det är krut i blompåsen...

höstmarknad på Mysten

Idag höll Mysten höstmarknad! Det ligger alldeles i närheten av oss, och vi har tagit vara på den kontakten alldeles för dåligt! Mysten är ett litet paradis. Dels såldes egna produkter från fåren, från trädgården, från naturen. Från rönnbärsgelé till fårfioler. Gårdens honung hade ett eget bord, och Holma gård sålde grönsaker i en liten "bondens marknad". Mysten är inte stort, men det drivs med stora tankar och drömmar och är så fantastiskt välskött av makarna Zachrisson.

Titta bara vad de varit med och startat! Har ni sett? Ett spinneri! Som betyder att flera små fårgårdar i västra Sverige kan producera eget garn! Fantastiskt! Jag har inte sett riktigt vad det här spinneriet kommer att innebära ännu, men visst verkar det lovande!

Jag köpte korv och det blir tidernas lyxigaste viltkorvsgryta till middag i kväll. Välkommen hem älskling!

idépyssel

Har stora idéer i litet format på gång...
Jisses, det är det långsammaste, men finaste teststickningsexperimentet någonsin. Lavolds Silky Wool, flätor, lite hit och dit och lite anteckningar och en hel del filurande.

host

Men alltså... avgrundshosta, lock för öronen och bultande bihålor var väl inte riktigt i takt med mina planer för torsdagen? Så onödigt.

det goda livet

Jag har en ny definition på absolut lyx:
Att ha lite Evert-ost från Ostbiten och säga "Det skulle vara himla gott med en vindruva till den här" och därefter gå ut i växthuset och hämta en klase direkt från rankan. Det är lyx.

När det sedan visar sig att våra druvor är som gjorda för att ätas med ost blir inte upplevelsen sämre direkt.

Ahhh... Det Goda Livet.

gåvan

En hemstickad present kan vara det finaste jag kan tänka mig.

Det är vad jag har fått. Finaste fina Dödergöken har stickat ett par sockor till mig, och igår när jag kom hem låg de och väntade på mig i ett prickigt paket. Jag sitter och tittar på dem och tänker "Den där maskan har hon stickat till mig. Och den. Och den. Och den..." Det ligger så mycket tid, värme och omtänksamhet i en stickad gåva!

Riktiga gladsockor! Och de passar mina sneda fötter perfekt!

När man ska fotografera sina egna fötter i det här huset är det många som vill hjälpa till, men här är i alla fall bevis på att de passar – perfekt dessutom.

Tack. Tack. Tack. Tack. TACK!

Finaste Göken har bloggat närbild på stickningen här.

Tillägg: Och nu har hon bloggat Lite Mer om dem! Och jag sitter här och är rörd till tårar.

14 på en skala från 1-5

För första gången har jag varit i Örebro utan att vare sig se slottet eller Eurostops Max-restaurang. Jag åkte raka vägen till Himmer och till ett hus fullt av härliga människor och katter. Där lämnade jag av ytterligare två katter. Sigurd och Glenn har nämligen flyttat hem till Catarina.

Den här resan hade egentligen ett annat syfte också, så vi gjorde flera flugor på smällen i måndags. Jag fick äntligen komma och se och uppleva Ateljé Norrgården och Ostbiten! Dessutom en kväll då de hade stickcafé. Katten Gustav välkomnade alla med gos och kel.
Vilket ställe…

Har du varit där? Ja, då vet du.
Har du inte det? Åk!

Karin har garnsorterna jag oftast handlar online för att de är svåra att få tag på. Och så har hon sina egna helt underbara garner i alla underbara färger. Och så har hon en lokal där man liksom bara vill… flytta in. En lada som fortfarande är en lada, men bekväm, mysig och vacker! Och braskaminen var tänd när vi kom dit. Mysfaktorn var uppe i 14 på en skala från 1-5.

Nu var jag inbjuden lite särskilt då Norrgården även säljer mitt sjalmönster Gratitude ihop med sitt ljuvliga mohairgarn. (Ni som tror att alla mohairgarner fortfarande ser ut som om någon slitit pälsen av Kakmonstret och hans vänner, behöver tänka om. Mohair är en kvalitet, inte en struktur. Norrgårdens mohair är blank, stunsig och alldeles… alldeles underbar.)

Det var minst sagt häftigt att se min sjal på en provdocka i entrén, sen låg en runt axlarna på Catarina och en runt axlarna på Camilla. Och jag hade på mig prototypen såklart, och så stickade jag på ytterligare en. Så småningom kom Louise (Knyppeltanten) och hade också på sig sin Gratitude, så vi såg ut som en liten stick-sekt. Roligt, roligt!

Det kom femtio personer på caféet. Ladan sorlade och stimmade på det där mysiga, hjälpsamma, nyfikna och glada sättet som nästan bara en större klunga stickerskor kan åstadkomma. Om någon bad mig definiera ordet trivsel, så skulle jag försöka beskriva måndagskvällen.

(Klicka på bilden för att se hela stora gänget!)

När alla hade betalat sina garner och sina ostar fick jag också gå upp i butiken och shoppa. Jag köpte också lite garn (är någon förvånad?), men valde också ut tre ostar att ta med hem. Evert, Barbro och Irene packades fint och lades i en påse (Ja, ostarna heter så). Sen åkte vi hem till Catarina igen. Där var Sigurd (Sigge) väldigt hemmastadd och gosade liggandes på rygg på ett fårskinn på soffan. Glenn däremot tyckte att tillvaron kändes otrygg och hemsk, så han gömde sig så gott det gick. Det här är Sigge:

Jag sov på soffan, med Sigge kurrandes i en liten boll på min mage. På tisdagen kom Katarina på stickfika och lunch, så att stickmyset kunde fortsätta en stund till. Och innan jag åkte hem var jag ute och hälsade igen på resten av Catarinas familj: Fåren och getterna.

Det finns inget mjukare än en fårmule som letar godis i din handflata, och det finns inget sötare än en liten, skitig angoraget vid namn Ebba, som knappt ser nåt för all ull, som är mindre än alla andra och säger ”Mhmhmäää” på ett både litet och ynkligt, och stöddigt sätt samtidigt.

TACK Catarina! Jag trivdes hos dig och kommer mycket gärna tillbaka.
TACK Karin! För de två grå härvorna jag fick (som nog får ett alldeles eget inlägg när jag börjar sticka av dem) och för möjligheten att sälja Gratitude hos dig, och för måndagskvällen!
TACK alla andra som var där i måndags, som utgjorde all den där Trivseln!
Och ett extra tack till Camilla för det här bloginlägget!

efit

Det är EFIT-dag och tanken var att ni skulle få se vår lada rensas och städas, med lite inhopp av en besökande far och lite husdjur. Men det blir lite lugnare än så. Det finns fortfarande husdjur och en besökande far, men halsen kittlar och huvudet är tungt, så vi tar det lugnt och jag håller mig varm och bekväm idag. 

9.00 Jag går upp och går på toa, men alla är mer eller mindre nerbäddade och fortsätter sova. 

10.00 Är lite på väg upp, men valde att släppa in Larsson för lite gos. Drar mig och har det varmt och skönt.  11.00 Sorterar tvätt och förundras än en gång hur strumpor delar upp sig. Jag tvättade två maskiner och nästan alla par strumpor såg till att de hamnade i varsin maskin.  12.13 Varmt te känns gott i halsen, men avunden bränner i maggropen där jag sitter och läser om hur mysigt de har det uppe på färga-garn-helgen i Rättvik.  13.00 Stickar en stund. Garnet kommer inte att räcka, men jag har en reservplan...

14.00 Bästa stunden hittills. Älsklings arm om mig, snarkande hund intill och stickningen.

15.00 Dags att handla. Trots att jag känner mig ganska trött och grå är det en färgglad dag. 

16.00 Har hällt upp lördagsgodis och sätter mig tillrätta för att bara må bra (bättre i alla fall) en stund. 

17.00 Det är verkligen inte mycket action här idag. Ser på film och stickar. Det går inte fort framåt ens med sticket. 

18.00 Middagen står i ugnen (rödspätta) och vi dukar med fina, coola tallrikarna från Fish's Eddy (Vi har fler delar i servisen nu - Tack pappa!).

19.00 Lilla damen Q ligger och myser på soffan. Nu har alla katterna varit inne en stund var idag. De verkar liksom byta av varandra i dörren så fort man öppnar. 

20.00 Quisling ligger kvar på samma plats, men nu har hon fått sällskap av Evert. Nästan samma bild, men jag var tvungen att föreviga det här mysiga... 

21.00 Vi ser på film (The Man Who Would Be King) och det är egentligen för mörkt här för att ta en bild... Med mobilkamerans blixt lyckades jag dock fånga Rolff i hans lite udda sovställning. Han var på väg ner från soffan, men somnade halvvägs... Det här blir dock dagens sista bild. Nu en dusch innan läggdags. Godnatt! 

en lista svar

Blogginspirationen tryter och jag är trött. Så jag snattar en lista frågor jag hittade hos Ulrika och hoppas ni tycker det är en bra variant på uppdatering... På lördag är det Ett Foto I Timmen. Då ska jag vara roligare än så här!

Brukar du komma i tid?
Ja. Minst en kvart i förväg. Jag hatar att vara försenad. 

Har du bra kondition?
Nej. Inte alls. Det stör mig ibland. 

När blev du fotad senast?
Igår. Av mig själv. Men det blev verkligen inte bra. 

Hur känner du dig nu?
Trött och trött och förvirrad. Lite för mycket är uppslängt i ett ovisst limbo och jag är inte så bra på att hantera osäkerhet. Så jag mår lite uppochner för att vara helt ärlig. 

Vanligaste färg på dina kläder?
Svart - med accenter. Ofta svart botten med glada färger till. Prickigt, randigt, knalligt och glatt. 

Kan du laga mat?
Ja, jag blir bättre och bättre på det, men känner mig fortfarande lite som en inkräktare i mitt eget kök. Blir mer och mer vågad i mina matlagningsexperiment alla fall. Ibland med fantastiskt bra resultat. 

Vad pluggar du?
Forskarutbildning... vilket innebär att läsa allt jag kommer över om kommunikationsforskning i olika discipliner just nu. Mitt ämne är medborgarinflytande i planeringsprocesser. 

Blir du bra på kort?
Jag har mina säkra vinklar, men jag gillar sällan foton på mig. De där hakorna och magarna som syns på kort ser jag sällan själv i spegeln... 

När och varför grät du senast?I förrgår natt, Av trötthet. När klockan närmade sig halv sex på morgonen och jag ännu inte sovit något. 

Var det pinsamt att svara på det?
Nej. 

Hade du en bra kväll igår?
Nja. Det är ju det här med sömnen just nu... 

Din favoritdryck på morgonen:
Kaffe. Bara kaffe tack. 

Är du nyttig?
Hm... ibland. Försöker. Men jag har svårt med det. 

Har du någonsin haft något jobb?
Ja. Som museiguide, butiksjobb, annonssäljare, telefonbanksinfogrejs, egen företagare inom arkitektur och kommunikation, museipedagog, stadsguide... och nu doktorand. 

Är du blyg?
Nej. Inte ett dugg. Snarare alltför In Your Face ibland. 

Vilken tid gick du upp idag?
halv sju. Tog pendeltåg kl åtta och var på jobbet kvart i nio. 

Vilket tv-spel är ditt favoritspel?Xbox LEGO-spel. Barnsligt enkla, men pussel-pyssliga.

Hur mycket krävs för att du ska bli full?Rejält med tricks och fula intentioner. Jag blir lätt påverkad och slutar genast om världen blir lite suddig. 

Jag sover:Dåligt just nu. 

Vad sade du senast?"Tack älskling" när Tobbe kom och sa att badrummet nu var ledigt.

Var du på festival i somras?Nej. Jag tror de här frågorna är skrivna för folk under 25... 

Vem ringer du när du är arg/ledsen?Tobbe, Josse, mamma... beroende på vad jag är ledsen över.

Vad skulle du behöva nu?Sömn och några arbetsvilliga hantverkare i huset. 

Har du snygga skor?
Ja. Och fula. Men inte så många. 

Vad var det första du sade i morse?
Ingen aning. "Urk". Kanske.

Har du sovit i din egen säng i natt?
Ja.

Har någon annan sovit i din säng i natt?
Ja, Tobbe - fast på sin sida. 

Har du körkort?
Ja. 

Är du ensam nu?
Nej. Tobbe är en trappa upp. Evert och Rolff är i mitt knä. 

Vad ser du fram emot mest denna vecka?Sömn. Klarhet. Besked. 

LEDIGA KURSPLATSER!

Idag har jag träffat en del av gänget som håller kurser i olika former av hantverk på Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg. Jag är en av dem. Det visar sig att det finns LEDIGA PLATSER på flera av hösten prova på- och slöjda-kurser. Bl a har jag fått ett par avhopp till kursen i att läsa engelska mönster som går den 27 september!

Så hörni som är sugna på mer stickteknik, prova att tova eller lära er fler varianter på tekniker eller plaggdesign... Kolla in kursprogrammet! Massa skojiga platser kvar på lyxigt skojiga kurser!

UPPDATERING: Pga avhoppen och därmed för få deltagare har vi valt att flytta fram kursen i att läsa engelska mönster till den 20 oktober. Ber om ursäkt om detta ställer till det för någon, men vi vill ju så klart att det blir av!

lasagne utan lasagne

Ibland lagar jag lasagne. Utan lasagne. Återigen fanns det en gång i tiden ett recept - med ostsås i - som jag förenklade och ändrade och lekte med. Det kan du också göra, och gott blir det. När vi slutade äta en massa pasta i det här huset saknade jag min köttfärssås, så det första jag gjorde när jag hittade lasagne-idén var att laga min mumsiga köttfärssås. Jag var så stolt över min köttfärssås - den är gudomligt god. Du kan använda din köttfärssås!

Först lagar du köttfärssåsen. Jag steker lök, sen köttfärs, kryddar med timjan och peppar. Sen häller jag i tomatpuré och lite soja samtidigt som jag blandar i nån deciliter rivna morötter. Så småningom har jag i en klick Smetana eller lite grädde och sen kryddar jag efter smak och hittar ibland på tokigheter som att ha i soltorkad tomat eller paprika eller svamp eller... nåt annat. Men du gör som sagt din köttfärssås som du vill.

Sen skär jag en zucchini på längden med en osthyvel. Den första helgröna strimlan slänger jag. Dessa breda zucchiniremsor är dina "lasagne-plattor".

"Ostsåsen" är ett minne blott - Jag gör Klägg. Jag blandar riven, lagrad, stark ost och en burk Smetana. Det ska vara massor av ost. Dubbelt så mkt riven ost som Smetana (Det går bra med Crème Fraiche också, men jag tycker Smetana är godare). Sen täcker jag botten i en gratängform med zucchiniplattor. På det brer jag ut ett lager ostklägg, sen köttfärssås på det. Sen gör jag dessa tre lager en gång till. Längst upp strör jag mer riven ost.

Sen in i ugnen på 200 grader i 30-40 minuter beroende på storlek och tjocklek.

Variationer: Jag gör gärna olika "teman" på den här. Fetaost i ostgeggan om jag haft en massa soltorkade tomater i köttfärssåsen. Kanske mozzarella på toppen i stället för samma ost du hade i klägget? Eller en svamplasagne, med champinjoner i köttfärssåsen och kantareller längst upp på toppen. Till svampen är det ännu godare om osten har rejält med smak. Så som du ser kan du göra som du vill. Gott blir det i alla fall.

en extra semester

Älskling har gärna ett intresse i taget, men väljer bland cirka sjuttiofjorton hobbies, som dock ofta har lite med varandra att göra. Gärna krigshistoria, historia, jakt, krig, djur, tidsepoker eller dylikt, och sen lite relaterat pyssel, hantverk, målande av pryttlar, filurande och fixande på det.

Just nu är det Vilda Västern som gäller, och Älskling har nu ny hatt och funderar på att starta med pistolskytte igen...

Som sagt - ombytlig men konsekvent, det är min Älskling det.

Så i söndags upptäckte han att High Chaparall skulle stänga för säsongen. Det var sista öppetdagen. Och eftersom jag vet hur man gör Älskling glad, så tog vi en spontan tur till Småland och en nöjespark med Western-tema.

Jag såg det som en fotoutflykt med möjlighet att få tag till mamelucker till nån sommarklänning (de var slut). Älskling gick i barndom. Han berättade om tidigare besök. Klämde och kände på hattar och västar. Log lyckligt när det doftade svartkrut... Vi åkte tåg som blev rånat av amatörskådisar som rånat samma tåg hela sommaren. En del "lik" hade lite svårt att ligga stilla efter skottlossningen och den hemske rånaren lät lite för mycket "sista öppetdagen, snart får jag gå hem" i sina hot om "pengarna eller livet".

Men vi hade skoj.

Vi såg westernshow och bisonoxar, klappade åsnor och provade hattar.

Sen åkte vi hem och tittade på ett avsnitt Deadwood eller tre.

This town ain't big enough for the Tobb.

(Lekplatsen är en Westernstad i barnskala)

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

urverk

Äntligen har jag lyckats sticka något fint till älskling som han nog kommer att använda! Stephen Wests Clockwork i ett grönskiftande Colinette Jitterbug och grå Semilla. GUD så fin den är (och han är). Återigen en dröm till mönster att följa. Stephen är fenomenal på att liksom "hoppa över" att något är krångligt, och bara göra det till nästa naturliga steg i konstruktionen. Den här är rätstickad i många, långa varv, och ändå stickades den på en knapp vecka! Skoj skoj skoj!

Och Älskling är finfin i den förstås.

Märks det att jag är ganska nöjd med den här?

Det är för att jag är ganska nöjd med den här.

garnshopping

Jag har shoppat garn. Och en jacka. Och så har jag stickat en sjal till Sambo som behöver fotograferas. Så allt nytt kan jag inte visa ännu. Men garnet... Garnet!

På KnitNation i somras hade OldMaidenAunt med sig drömgarnet, men bara tre härvor. Jag behövde fyra kanske fem. Så jag fick lämna drömhärvorna där, och se dem köpas av någon annan. Jag sörjde.

Sedan twittrade jag lite med bästa Lilith (Old Maiden Aunt herself) och hon specialfärgade fem härvor bara till mig! Och nu är drömgarnet här! Det är alldeles bredvid mig. Jag kan klappa det!

Det är fantastiskt... Alpacka och silke i färgen "Ghillie Due" som skulle kunna liknas vid en riktigt härligt äcklig algblomning. Skitigt gröngult på det allra vackraste vis.

Och så skickade hon med den sötaste lilla nyckelringshärvan med emergency yarn! Kris-garn för kris-situationer! En fenomenalt söt, snygg och fiffig idé!

Sen har min härva från Easyknits dumpit ner i brevlådan. Min egen, handfärgade, unika Deeply Wicked-härva som passar ett Harry Potter-fan som jag. Den sista filmen till ära döpte Jon detta Gryffindor-inspirerade garn till "Goodbye Harry". Den här härvan håller nästan egenhändigt på att inspirera en designidé... Heja mig!

bästa bilden

I förrgår var vi ute och rörde på oss i skogen som vanligt, och när man går ut och rör på sig med Rolff kommer katterna med. Den här bilden blev bara helt underbar. Klicka gärna upp i fullt format för att se varför Evert är väldigt fokuserad på var och hur Rolff ska sätta ner tassarna härnäst... Rolffs min är oslagbar.

förklaring

Så här ser vårt telefonjack ut. Igen.

Skyddskåpan ligger några meter ifrån med svartbränd insida. Igen.
Blixtnedslag. Igen.

Snälla, säg inte "Men varför sätter ni inte upp en åskledare?". Hade det varit så enkelt hade vi självklart gjort det. Nu är det inte så enkelt, beroende på hur teleledning är dragen, beroende på var huset står och hur osv osv... Vi undersöker hur ett åskskydd vi kan ha råd med ser ut och behöver inte fler goda råd vi redan känner till. Det är inte därför jag berättar om blixtnedslaget. Vi jobbar på det.

Blixtnedslaget råkade ske när min laptop var inkopplad med strömkabel i för tillfället väldigt fel eluttag, och det var en kontakt vi missade att dra ur kvällen innan, och väcks man av blixten är skadan redan skedd. Min älskade dator. Dog.

Den är inlämnad och det är under utredning om det går att rädda något på hårddisken i den, men som det är just nu har jag förlorat en massa bilder, en massa anteckningar och en massa minnen. Det jobbrelaterade är ganska väl backuppat, men en hel del stickat och anteckningar kring mönster jag arbetade med kan vara borta...

Så nu vet ni. Varför bloggen varit tyst, varför jag inte varit så närvarande här eller där. Jag har fixat. Och donat. Och ringt. Och svurit.

Men nu har vi i alla fall nät hemma, så nu ska här bloggas lite, och sen ska jag sticka igen. Sticka ikapp en anteckning så jag kan börja skriva på det där mönstret igen... Jajamän.