mellandag

Är hos mamma i Stockholm på mellanlandning i mellandagarna. Idag var det shopping med Marias Garn som ett av de självklaraste målen. Här blev det påfyllning av ett av mina favoritgarner, Araucania Nature Wool i en brunmelerad nyans. Nu ska jag ha nog för att äntligen sticka en efterlängtad tröja.

Det har stickats en del under julen, men inget har blivit färdigt än. Men det halvkilo lingarn jag fick i julklapp ligger i väskan och lockar, och nu nyinköpen från idag... Det blir ett stickigt 2007, det är ett som är säkert.

Och så hittade jag en ny guldgruva idag. Folckers band-butik på Söder! Gamla band, sneda band, tofsar, galna snören, unika band, silkeslena snoddar... i en ljuvlig liten butik. Vilken tur att jag ska börja sy på ny-gammal symaskin snart! Det ska bli tokroligt att komma tillbaka till det här stället då.

Ett annat stopp idag var skomakaren. Jag har hittat drömstövlarna, men dröm om min förvåning när dragkedjan gick sönder med detsamma. Visst skulle jag kunna lämna tillbaka dem, men jag vill ju så gärna ha just de stövlarna... Så nu får skomakaren fixa i stället. Det känns verkligen värt det.

Vi var på Hantverkarnas Hus på Götgatan också, bara för att titta ni vet...
Men jag blev förälskad -
I en liten kakelplatta att hänga på väggen...
Det fanns flera varianter, med många olika ord på, men den jag föll för var bara enkelt brun och så står det "jord" på den. Mitt på. Litet. Enkelt. Den såg ut att redan bo hemma hos mig, så det är klart den ska hängas upp på min vägg. Om jag kommer mig för att ta en bild, eller om ni påminner mig så lovar jag att visa upp den. Då kanske jag minns vad konstnärinnan hette också... Maria nånting...

Julklappar i övrigt? Ja, jag hör att ni frågar. Jo, förutom lingarnet som blänker och lockar så har min sötaste mamma fixat julklapp åt både mig och sig genom att ge mig en weekend i Wien till våren! Den ni! Det vattnas redan i munnen vid tanken på Sachertårta och Jugend-arkitektur...

Imorgon åker jag så äntligen hem. Jag har faktiskt hemlängtan nu. Mitt hem. Mitt liv. Ska bara sticka en stund på tåget först.

lugn i giraffen

En liten dotter sitter i knät på sin far på tåget mellan Sundsvall och Stockholm. Samtalet dem emellan började med uttrycket ”lugn i stormen”. Ett mycket konstigt uttryck tyckte den lilla dottern, som tyckte att om det kan vara lugn i en storm kan det vara lugn i vad som helst... (Julen till exempel tänkte jag med mitt mest cyniska inre tonfall)

- Lugn i kaoset, föreslog fadern.

- Lugn i flodhäst!, sa dottern.

- Lugn i lill-näsan, sa fadern och nöp dottern skämtsamt i nästippen.

- Lugn i giraffen!, hojtar den lilla lyckligt.

Ja, varför inte? Lugn i giraffen... Låter som en passande beskrivning av mitt julfirande faktiskt. Precis så ologiskt är det ju. Lugnt på sitt sätt, men också så kaotiskt som det blir när man firar tre julaftnar på lika många dagar och ställen. Det var lugnt. Men inte för mig förstås. Folk omkring mig överallt och hela tiden, även om de inte var stressade eller oroliga. Men det är ju inte lugnt. Även om det är lugnt. Liksom.

Min jul var lugn i giraffen, och jag är faktiskt glad att den är över nu. Nu vill jag hem. Till min internetuppkoppling, till min ensamhet, till mina vänner, till mitt liv.

Lugn i giraffen, snart hemma.

god jul

Nu sätter jag mig på ett tåg norrut och firar jul och sånt.
Zeunerts julmust säger jag bara...

är du vaken Lars?

Kan någon komma med ett mer ödmjukt förslag på hur jag ska ta upp det här problemet med mina grannar? Jag känner nämligen för att ringa på deras dörr och säga:

"Nästa gång ert barnbarn spelar på pianot så vrider jag nacken av henne okej?"

...och jag tror helt enkelt inte att det är en bra idé. Jag har i och för sig några andra förslag:

"Tänk den där melodin 'Är du vaken Lars'... man tröttnar aldrig på den eller hur?"
"Jag tror ert barnbarn har en framtid som popstjärna! Hon kan ju två melodier - De mesta har bara en hit."

Den andra melodin hon kan är den där andra melodin man lärde sig att spela med två händer. Plong plo-long-plong, Plong pli-ling-ling, Plong pli-ling-ling, Plong pli-ling-ling... etc ad nauseam.

shedir

Vad tror ni? Är tre dagar rekord för Shedir-mössan? Det är det pilligaste jag stickat och jag tycker SÅ mycket om den! Tack igen I för garnet! Och så här ser stolthet ut på bild:

pastasås

Visst, det har varit en upptagen vecka, men när middagen ikväll blev pasta med en Varma Koppen kyckling som pastasås inser till och med jag att det är dags att gå och handla imorgon.

etagevåning

Jag har uppgraderat min lilla etta till etagevåning!

Ja, så måste det väl bli om jag har en trappa? Jag köpte nämligen en liten antik dröm som fått sin självklara plats vid min bokhylla. Plötsligt känns inte översta hyllan som Långtbortistan längre!

launch

Snart åker Fuglesang ut i rymden...

...och idag åker mitt första egna mönster ut i sajberspejs!
På en alldeles egen sida kommer jag sakta men säkert försöka skriva ner allt jag designar själv. Ibland är det helt enkelt egna varianter av redan publicerade mönster, och då kommer jag bara lägga upp mina variationer. Jag kommer att akta mig för att bryta mot några kåppyrajt-grejs helt enkelt.

Först ut är vikingùr vantùr. Håll till godo!

Åsa! Om du inte vill se dina vantar förrän du får dem i handen så ska du nog inte kika på mönstret...

logik

Jag är logisk. Jag är medveten. Men det är inte alltid hjärtat håller med om vad verkligheten säger. Ibland blir jag rent outhärdlig i mitt nojande. Men jag jobbar på det. En vän skickade mig lite visdom i form av självinsikt... Vad säger det om mig att jag känner igen mig i formuleringen av detta:

"Jag vet att du tror att du förstår vad du tyckte att jag sa men jag är inte säker på att du fattade att vad du hörde inte var vad jag menade".

ända in i själen

Jag hade fest. Vänner kom hem till mig. Bekanta kom hem till mig. Tjugofem stycken på mina fyrtio kvadratmeter. Jag hörde någon säga "hemtrevligt" och en annan "vilken ljuvlig fest!". I gästboken står det att mina vänner tycker om mig och trivs hos mig.

Någon gång i somras skrev jag någonstans att jag ville komma ihåg hur det kändes att bara vara, och inte ens märka att jag ler med hela ansiktet. I fredags var jag i det tillståndet hela kvällen.

Tack! Alla ni som kom hit. Alla ni som påminde mig om hur Livet känns, när man lever det som man ska. Tack för alla fantastiska presenter och all omtanke! Att känna sig älskad och att älska tillbaka, det måste vara det dom är livet, i alla kärlekens former. Alla mina vänner: Jag älskar er!

(Ja, jag är blödig och amatörpoetisk om det här, men jag var lycklig ända in i själen en hel kväll, för första gången på länge, och då svämmar det över med hjärta och smärta litegrann!)

på stickorna

En liten uppdatering är av nöden. Jag stickar så där... frenetiskt igen. På bussen, hemma i soffan, på hållplatsen, på caféet, här och där. Och det gör att jag har flera saker i gång. jag måste ju kunna välja typ av projekt.

Två projekt är lite hemliga då de är presenter, men att det ena av dessa är ett par vantar vet mottagaren om så jag kan skryta om dem så pass: Jag har designat ett par halvvantar med lite vikingainspiration alldeles själv!
Eller ja... jag snattar delar av mönstret från olika håll och sätter ihop själv i alla fall. Foto kommer när nummer två är klar.

Luften gick helt ur mig med Baudelaire-strumpa nummer två. Den SKA ju göras, men den dröjer tydligen. Ja, mina projekt verkar bestämma själva när de ska plockas upp. Med rätt sorts inspiration så skuttar grejerna av stickorna i rasande fart, men ibland tar det bara stopp.

I stället är det rosenknopps-sjalen jag plockar upp oftast, men varven är så långa, så långa nu (512 maskor per varv) att det går långsamt, men det går framåt. Och om ni inte har stickat i Östergötlands Ombré-garn - Gör det! Det är ljuvligt.

Igår lade jag dessutom upp för en liten löskrage i grön alpaca att ha under min rock. Jag lovar att visa bild både på krage och på min härliga vinterrock när den är klar.

Sen har jag köpt en massa Hifa-garn till en grön tröja också. Jag är tydligen alldeles i gasen. Ville mest säga det - att inspirationen är tillbaka. Äntligen.

avbruten

När inspirationen var som störst, teet var färdigbryggt och en mysig stund med stickning i soffan hägrade... Så satte jag mig på stickningen och bröt av stickan.
Äsch då.

nyhetsstoff

Det är en gräslig bild på mig (notera kryckorna), men nog är det lite kul när man hittar sig själv och vad man gör i nån artikel nånstans...

simtag

Jag simmade igår.

Nej, jag tror inte ni förstår vikten av vad jag säger här, så läs noga:
Jag simmade igår. En kilometer. Och jag har bara lite träningsvärk i ryggen, vilket inte är oväntat alls. Jag hade snarare räknat med att inte kunna gå idag.

Jag har börjat träna många gånger de senaste åren. Ja, du läste rätt: åren. Ibland med stor entusiasm och ibland rentav i smyg, för att jag inte vågar hoppas. Antingen säger doktorn att jag inte får träna si eller så, eller så gör det helt enkelt för ont. Och så jämför jag mig med tonåringen jag en gång var (vältränad sådan faktiskt) och så mår jag dåligt. Blä.

Men nu gick det! Bättre än väntat. Och det var till och med skönt. Och medan man låg där och sprattlade så hann jag dessutom tänka en massa tankar. Det var också skönt. Och när det kändes jobbigt så kom jag på en liknelse...

Om jag orkar en sticka en hel tröja med så många maskor och varv, så nog orkar jag simma fram och tillbaka tio gånger. Och så blev simtagen maskor, och längderna blev varv, och att sticka en maska är inte alls lika jobbigt som att ta ett simtag. Så där låg jag och tog lugna stora simtag i takt med att min sticknings-galna hjärna tänkte "...en rät, en avig... knit, purl..." Ja, jag är allt lite tokig.


Och så älskar jag ju badhus av en annan orsak. Kroppar. Nej, jag suktar inte sexuellt efter en massa kroppar så... Men människokroppen är ju så vacker! I alla former, färger och åldrar, och utan retuscheringsverktyg och casting directors så får man se alla vackra sorter! En kurvig mörkhyad kvinna i bastun var tokvacker! En liten dam i sin prydliga baddräkt var söt. En spenslig äldre man i högt uppdragna badbyxor ville man nästan ta hem och sätta i bokhyllan... eller, ja... Ni vet vad jag menar.

Och jag med alla mina komplex kände mig riktigt... vacker.

Jag simmade en kilometer och jag erkände just i bloggen att jag är vacker naken! Vad i hela friden har det tagit åt mig?!

roomservice

...och det är jag som är Johnnie! Fast utan gotländskan.

De här två väggmotiven målade jag hos en vän i helgen:
Matplats:



Vardagsrum:

Han blev mycket nöjd, och gästerna som kom på lördagkvällens inflyttningsfest beundrade dem också. Till och med jag är nöjd, och det händer inte varje dag.
Det har varit en bra helg. En mycket bra helg.

rosenknoppar

Den här kan nog bli riktigt bra...

Förresten är Linas lista bra. Den påminde mig återigen om varför jag inte röstade på moderaterna.

storebror

Jag drömde om en bror som aldrig funnits, och nu har jag saknat honom sen jag vaknade.

husmoderns handarbeten

Jag gjorde ett fynd i ett antikvariat härom veckan. Jag kom mig dock inte för att ta kort och skryta lite förrän nu. Titta bara:

Från 1929. Här finns det mesta för den pyssliga. Eller vad sägs om broderi, stickning och virkning, filéspetsar, klädsömnad, handknutna mattor, porslinsmålning, sidenmåleri, batik, bast-arbeten, lampskärmar, bokbinderi, snörmakeri, hur man överkläder skor... och mer! Ja mitt favoritkapitel är förstås

Framför allt kanske för att jag äntligen har hittat förklaringar på de olika virkningsmaskorna som är tydliga.

Nu kanske jag vågar virka lite också. Snart. Först ska stick-krampen lossna. Imorgon är det hemma-hos-stickning hos Lea. Då ska jag börja om på min ros-bädds-sjal så får vi se om det släpper.

Men nu kan jag ju sitta och läsa lite om... läderarbeten exempelvis, så länge.

en tumme

Okej, jag behöver er hjälp! Kan ni alla hålla en tumme för att mitt halsont idag inte är början på något värre? Tack. Jag klarar verkligen inte att bli sjuk. Det räcker nu.

återkomsten

Det är inte mitt fel. Jag är faktiskt ganska bra.
Faktum är att jag Rockade jobbet för Trafikkontoret som jag haft en knut i magen i månader inför. Bara det att jag blev erbjuden 8.500 av de 15.000 jag och den andra konsulten skulle dela på!
Dessutom har jag rätt att känna som jag känner och vara den jag är. Bra va?

Däremot har jag inte kunnat/ orkat sticka nåt på länge nu. Jag hoppas stick-krampen släpper. Gärna blog-krampen också.

gör om gör rätt

Idag är en sån där dag då allt är mitt fel.
Nej, jag vet att det inte är så, men det känns så.
Alltså ska jag ägna den här dagen åt att försöka göra något rätt. Jag återkommer om hur det går.

fukt

Höststormen drar in. Regnet sprayar ansiktet även under paraplyet.
Fukt. Överallt.

Och jag tror allvarligt talat inte att mina fötter någonsin luktat surare än när jag kom hem idag.

önskelista

Skickade just det här i ett mail till mina föräldrar:

Här kommer dotterns önskelista för 2006 års högtider:

1. en bra symaskin.
2. en okej espressomaskin (med mjölkskummar-ång-munstycke)
(konstpaus)
3. upplevelser
4. INGA SMÅ GREJER SOM SAMLAR DAMM
5. Hjälp med att bli av med lite mer små grejer som samlar damm.
6. omtanke. lugn. trygghet. ledighet. må bra. - om det går att slå in i paket
vet jag inte, men jag önskar mig det ändå.

värmd pannbiff

Projektet har flyttat ut i skolorna. Styrsö igår, Grevegårdsskolan i Tynnered idag. Skolans värld är en märklig dimension, parallell till verkligheten. Jag ser framtiden (ganska skrämmande visioner) samtidigt som jag gör en resa bakåt i tiden, till ett tidigare jag.

Maten i skolmatsalen smakar skolmat. Vad hade jag egentligen förväntat mig? Men allvarligt talat, vad är det för fel när pannbiff serveras uppvärmd med ris och krossade tomater? Eller förlåt, det var ju faktiskt chilipulver i tomatgeggan och då hette det salsa minsann.
Jag har efter två dagar i skolans värld insett att sjätte klass nog är barndomens sista utpost. Små vuxna och stora barn klättrar på varandra i kyffiga klassrum och är stundtals helt ljuvliga, stundtals smådjävlar med outsinlig energi.

Nu är jag trött. Lite mat och några upprepade maskor senare så kanske jag orkar ringa ytterligare ett samtal där det tutar upptaget... Varför svarar ingen i telefonerna på tisdagar?

jag har...

Jag har inte bloggat. Jag har jobbat. Jag har inte jobbat tillräckligt. Jag har stressat. Jag har inte stickat (så mycket). Jag har försökt. Jag har inte alltid lyckats. Jag har haft roligt. Jag har inte haft roligt alls. Jag har varit duktig. Jag har varit lat. Jag har planerat. Jag har blandat ihop och strulat till det. Jag har sträckt ut mig, tänjt mig, försökt räcka till...
...sen sist.
Jag räcker faktiskt inte till. Inte till allt. Till exempel inte till att blogga om alltihopa.

Tänk er en ballong – uppblåst till bristningsgränsen. En vattenballong, för ibland spricker den. I tårar. Jag måste göra något åt att jag känner så här så pass ofta. Och det är en tanke som ställer hela livet på huvudet.

Ska jag inte jobba så här kanske? Vad ska jag göra i stället? Vad skulle jag behöva? Vad är det som saknas?

Svaret blir oftast: Trygghet. Lugn.

I alla livets fyra kapitel saknas det trygghet. Lugn.

Hälsa: Jag har på ett mycket övertygande sätt blivit varse om hur sårbar jag är.
Boende: För trångt. För tillfälligt. Jag har inte råd att ändra det vilket leder till...
Ekonomi/ försörjning: Ju mer jag jobbar desto mer stressad blir jag. Ju mer stressad jag är desto sämre jobbar jag. Ju sämre jag jobbar desto sämre mår jag. Ju sämre jag mår desto... Ja, det går runt, runt.
Relationer: Kärleken vinglar omkring i hjärtat och undrar var den ska få höra hemma och känna sig trygg en dag. Vissa kramar betyder betydligt mer än andra, men jag är minst sagt ganska vilse även här. Vänner hinner jag knappt träffa, men det är i stunderna med vänner som jag är som lugnast just nu. Jag träffar er inte ofta, men ni anar nog inte hur viktiga ni är för mig!

Därför har jag inte bloggat. Nu bloggar jag.

Det här vill jag blogga om:

Titta vad fin den blev! Ja, den ville jag bara skryta om...

Och titta vad jag har fått!

Fantastiska "Stella" hade en skämtsam liten tävling i översättning från tyska på sin blog för en tid sedan. Jag vann. Och så skickar den fantastiska människan ett 100gramsnystan av det vackraste bruna sock-garn man kan tänka sig! Lycka! Och efter att jag köpt sock-garner från Ingrid idag så måste jag väl börja snegla på än fler sockmönster. Fastän jag först ska göra klart Baudelaire... och sticka en tröja, och sticka en annan tröja, och en halsduk och... Ja ni vet hur det är.

Sen var jag med om en bisarr upplevelse idag:
Jag satt i ett lärarrum på Styrsö-skolan. På ett bord låg en fin liten bok som hette ”Inspiration” som jag fick för mig att bläddra lite i. Det var en skrift om Rum För Lärande från Lokalförsörjningsförvaltningen (LFF) och Målarmästarna. En märklig skrift som jag borde ha hört talas om, men Målarmästarnas kommersiella intresse i boken gjorde den ganska meningslös eftersom den kom fram till att ny färg på väggarna löser alla problem. Den var med andra ord ganska dålig, tycker jag som jobbar en hel del med skolans miljö. Men så bläddrade jag till litteraturlistan... Och dröm om min förvåning när jag hittar Mitt Examensarbete angett som referenslittaratur! Jag har åtminstone gjort mig ett litet namn i min lilla bransch. En bekväm tanke när det stormar som bäst i självförtroende-hålet.

Några har mailat mig och saknat mig och brytt sig om mig, helt enkelt för att ni saknat mig här. TACK.

ärrbildning

Distriktsköterskan har varit märkbart irriterad på läkaren som opererade min fot på grund av att han kunde gjort mer för att det skulle läka snyggare. Idag kunde hon inte hålla tyst längre utan påpekade att ärret ju är fulare än det hade behövt vara...
Men ärrbildning tar minst ett år, så nu är det upp till mig.

Tejpa. Tejpa. Tejpa. Tejpa - i ett år. Hurra.
Men sen kan jag skryta med fina ärr. Eller så låter jag dem vara och har tuffa monsterfötter att skrämma små barn med...

morgontårar och missförståndsälgar

På bussen in till jobbet i morse satt en kvinna och grät.
Man märkte det inte om man inte såg henne i ögonen, men hon hamnade mitt emot mig och jag såg hennes tysta tårar. Hon mötte min blick och bad liksom om ursäkt för att hon störde. Störde mig med sin mänsklighet och sina känslor. Vad är det för konstigt liv vi lever om man måste be om ursäkt för tysta tårar?
Jag gav henne ett leende och försökte säga "Gråt du! Jag är också människa och förstår om du måste." Jag tror hon förstod. Hon log lite trött tillbaka och fortsatte sedan sin tysta gråt med blicken ut i den daggvåta och grå morgonen. Ja, morgonen liksom grät på samma sätt som hon.

På jobbet stod jag redo med sagor och inspiration för att möta barnen. Men det kom inga. Sagan dog i en pappershög som blev kvar i receptionen när jag sprang iväg för att jaga telefonnummer, lärare, tider och missförstånd. Jag fick tag i alltihop efter lite gillrande av fällor, lirkande och lockande. Missförståndet var stort som en älgtjur, men jag fällde det med första skottet och började reda ut snårskogen kring det. Nu får barnen komma en annan dag och jag behöver bara hitta inspirationen igen. Den blev rädd för det stora missförståndet och sprang och gömde sig...

Det är tur att man är flexibel som det heter.

krycklös

Jag fick släppa kryckorna i måndags. (Hurra-rop och jubel höres över nejden)
Doktorn sa att jag nu ska gå på foten så mycket jag orkar och träna upp den. Problemet är att jag tog honom bokstavligt, och han vet ju inte att jag är jättebra på att orka med fysisk smärta - särskilt i fötterna. Så idag sa det lite stopp... Jag kände hur det bokstavligen rann i skon. Trots lager av bandage så - jajemän - blödde jag igenom.
Vårdcentral, nytt bandage och order om att ta det lite lugnare.

Vaddå? Skulle jag inte kunna ha stadsvandringar? Jag haltar ju bara lite? Vaddå sjukskriven? För ett par kryckor?

Jag vet - Det där är dumt. Särskilt som jag ju är lite ynklig av alltihop. Hela det här året har gjort mig lite ynklig, men det sitter mer i huvudet än i foten förstås. Gäller det fysisk smärta är jag dum-macho (om nu flickor kan vara det), medan jag när det gäller känslomässig smärta är vad en spänd ballong är för en vass nål - Ingen tolerans alls. Stackars, stackars mig...

(Så här mycket ynk kommer ni aldrig höra igen från mig tror jag...)

lärdom

Idag har jag lärt mig minst tre saker.
En av dem är att inte vänta med att blogga tills det är så sent på natten att jag har glömt de två andra...

alfabet

A is for age:
Tjugosju år. I ett par månader till.

B is for booze of choice:
En riktigt mörk ale i goda vänners lag eller en liiiiiten skvätt av nyfunna favoriten Talisker tillsammans med god kamrat, över ett samtal om livet frampå småtimmarna. Ja, kontexten är viktig.

C is for career:
Självvald men snårig. Önskar mig mer enkelhet i livet.

D is for your dad's name:
Jag kallar honom Pappa.

E is for essential items to bring to a party:
Gott humör. Utan det är det lika bra att inte dyka upp alls.

F is for favourite song at the moment:
Jag tror jag måste säga... Rammsteins version av DMs Stripped. Den hörde jag i alla fall senast.

G is for favourite game:
Jag har för mycket kvar att lära för att svara på den här frågan.

H is for home town:
Snigelposten säger Mölndal, men jag anser mig vara göteborgare ändå.

I is for instruments you play:
Stämband. Jag önskar jag kunde spela nåt mer, men jag slutade med fiolen... Men jag kanske ska lära mig några ackord på gitarren jag har ärvt.

J is for jam or jelly you like:
Hallon. Och så varm hjortronsylt, som ju slår det mesta.

K is for kids:
Barn har jag inga, men jag har varit ett.

L is for living arrangements:
För trångt, för stökigt.

M is for mother's name:
Jag kallar henne Mamma

N is for name:
Lisa heter jag.

O is for overnight hospital stays:
I maj i år låg jag hospitaliserad i drygt tre dygn. Regnbågshinneinflammation.
Innan det – när de tog bort min extra-tå när jag var ett och ett halvt.

P is for phobias:
Getingar och fönsterkuvert.

Q is for quotes you like:
”I am from Europe, where history comes from”
-Eddie Izzard

R is for relationship that lasted the longest:
Tre och ett halvt år med M.

S is for sartorial style:
Jag klär mig i svart-plus brukar jag säga. Ofta enkelt och svart med något som bryter av. Vad det är för stil? Min stil.

T is for time you wake up:
Alltid för sent känns det som. Just nu verkar jag helt enkelt sova dåligt.

U is for underwear:
Svarta boxers. Nästan alltid.

V is for vegetables you love:
Sötpotatis i ugn.

W is for weekend plans:
Helgen som kommer är det ju bokmässa!

X is for x-rays you've had:
Många. Mest på fötterna.

Y is for yummy food you make:
Vattenmelon-sallad med fetaost och rostade pinjenötter.

Z is for zodiac sign:
Skytten

Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till:
Den som vill. Jag gillar inte kedjebrevs-känslan...

Ä är för älsklingstrend:
Trender?? Jag gillar att stickning har blivit hett.

Ö är för en önskan just nu:
Fast inkomst, lugn i maggropen, större och mer städat boende, säkerhet och lugn.

politik igen

Vad gäller politik så är jag nog som många svenskar - Jag tycker i mångt och mycket som mina föräldrar. Det är de som gett mig mina värdegrunder. Min känsla för rätt och fel. Så där står jag dem båda väldigt nära, och politik är något som varit viktigt och stort i familjen. Alltid.
Därför tänker jag göra min far glad och er upplysta genom att hänvisa alla mina kommentarer om valresultatet till hans ledare i Länstidningen Östersund både från igår och idag. Heja pappa!

kan själv!

...sa Lisa.
Jag borde ha bett om hjälp med att handla. Två kryckor, två tunga kassar och en ryggsäck. Det gick, men jag är genomsvettig.

jaha

Jaha. Såret vill inte läka. Jag är inte ens överraskad.
Ytterligare minst en vecka på kryckor. Antibiotika. Jaha.
Jag bara suckar och haltar vidare.

boklista

Jaha... Så fick man en lista slängd på sig igen. Och när det gäller böcker så bangar jag INTE.

1. En bok som förändrat mitt liv?
Förändrat mitt LIV? Herre han där uppe... Jag kan säga flera som berört mig djupt, men jag får väl välja en? Nu säger jag Kallocain av Karin Boye, men det är mer hela hon som gjort intryck. Skulle kunna säga 1984 också bara för att helt snöa in på dystopier.
2. En bok jag läser mer än en gång?
Jag har plockat upp Liftarens Guide till Galaxen flera gånger, men annars är det nog Sagan om Ringen-trilogin jag läst flest gånger. Fem gånger hittills, varav fyra under tonåren. The Dice Man kommer jag att läsa igen och igen och igen... Hittills två.
3. En bok jag skulle vilja ha med mig på en öde ö?
The Dice Man och en tärning kanske? Fast den blev jag så arg på ibland så då säger jag Robinson Crusoe i stället. Dels för att jag inte läst den än, och dels för att den kanske skulle ge lite överlevnads-inspiration. Annars skulle Jonathan Strange and Mr Norrell ligga bra till så att jag kommer igenom den...
4. En bok som fick mig att skratta?
Man sätter skrattet i halsen, men Mark Haddons "The Curious Incident About The Dog In The Nighttime" var ljuvlig. Och så Pratchett då. Men jag tänker inte välja EN av hans böcker.
5. En bok som fick mig att gråta?
Nu får jag saga “The Curious Incident…” igen. Och så grät jag av Mio min Mio för länge sedan.
6. En bok jag önskar hade skrivits?
Jag hade velat läsa allt Tage Danielsson kunde fått skriva om han inte dött i förtid. Och så önskar jag att jag redan hade skrivit min första roman...
7. En bok jag önskar aldrig hade skrivits?
Choklad och apelsin-nånting hette den. Av samma författarinna som skrev Chocolat. Svordom i hett ställe vad kass den var. Och så skulle nog världen vara en bättre plats just nu utan Da Vinci-koden. Att den väckte så mycket hoopla stör mig.
8. En bok jag just nu läser?
Oj, just nu läser jag ju flera stycken... Eric av Pratchett, Good Omens av Pratchett och Gaiman, nämnda Jonathan Strange and Mr Norrell (som jag nog måste börja om med) och så ligger en hel rad på kö.
9. En bok jag tänkt läsa?
Ja, allt Pratchett jag inte läst vill jag läsa så småningom. Och så är det en massa klassiker jag vill ha läst själv, inte bara läst om.

crikey!

Det känns lite osmakligt att slå på Discovery Channel idag, och de visar Crocodile Hunter. Steve Irwin ropar och hojtar om hur nära döden han är och jag kan inte låta bli att tänka "Skrattar bäst..." och sen känner jag mig hemsk. Det är verkligen... märkligt, att se honom skutta runt och utmana döden och veta vad som hände sen. En vän till mig sa en gång att han ville dö "med spaden i handen knall fall, mitt i slutet av livet". Förutom att det inte var på slutet i den meningen, så var det väl just det den galne krokodiljägaren gjorde... Jag vet inte varför han får så många rader i min blog. Jag ville mest reagera på att de visar honom på Discovery idag.

I övrigt försöker jag motivera mig att städa, men jag haltar och det är helt enkelt för stökigt. Så jag ska nog sticka lite i stället på den fantastiska Baudelaire-sockan jag startade i fredags.

politik

Politik, politik, politik, politik, politik.
Okej, det är val alldeles snart, men jag fortsätter vidhålla att politiken är som mest ointressant närmast valdagen. Det handlar om marknadsföring, försäljningsteknik och övertalning. Inte alls om samhällsförändringar och inflytande.

Jag skulle bli en bra politiker, men det är en karriär jag inte skulle orka med. Just för att den handlar om så mycket annat än just politik. Jag kan stå upp för mina åsikter, men jag orkar inte tävla med dem.

Jag vet vilken ideologi jag står bakom, men jag vet inte längre vilket politiskt parti som står för den. Efter alla mina turer i vården på sistone så tror jag inte längre på systemet. Politikernas ord verkar inte handla om min verklighet.

"Det går bra för Sverige". My ass. Inte mitt Sverige i alla fall.
Jag har aldrig tvekat förr, men nu blir det svårt att gå och rösta.

Det här är så politisk jag kommer att bli i den här bloggen. Jag har skrivit om politik och reklam en gång förut. Vill ni läsa nån som vet vad han tycker och vad han står för så ska ni läsa Myggan.

bead for rail

Spencer har försökt läsa min blog på svenska igen. Det blir verkligen hysteriskt roligt när han kör den genom diverse översättningsprogram. Här är senaste inlägget "översatt":

Self had one black plastic pärlhalsband on me igår. Superb bead. Far necklace. Three crutch - spring into street was going the cotton of. clank Bead was hoping, bounce, coiled , bead across street, down in spårvagnsrälsen, over övergångsstället, everywhere. If any heard if a trolley had problem wide Järntorget in am going afternoon because black plastkulor in various size , ors if any seated feet on a such bead and as breaking back igår, so is that all to certain part midst fault. Sorry. IN övrigt ska self on cut maraton in evenings. Maybe tips to imorgon. I have packaged stickprojekt, multi stickprojekt, yarn, more yarn and for poll cut. I have nots enough with cut. And I've no case to they cut I have. Must find cut förvarings - system. Ors sew

pärlor för räls

Jag hade ett svart plast-pärlhalsband på mig igår. Stora pärlor. Långt halsband.
Tre kryck-hopp ut i gatan gick tråden av. Rassel. Pärlor hoppade, studsade, rullade, pärlade ut över gatan, ner i spårvagnsrälsen, över övergångsstället, överallt.
Om någon hörde om en spårvagn hade problem vid Järntorget i går eftermiddag på grund av svarta plastkulor i olika storlekar, eller om någon satte foten på en sådan pärla och bröt ryggen igår, så var det till viss del mitt fel. Sorry.

I övrigt ska jag på stick-maraton i afton. Kanske ända till imorgon. Jag har packat stickprojekt, fler stickprojekt, garn, mer garn och för få stickor. Jag har inte tillräckligt med stickor. Och jag har ingen väska till de stickor jag har... Måste hitta stick-förvarings-system. Eller sy ett.

vägen hem

Ibland är vägen hem bästa stunden på dagen. En stunds lugn och ro innan läggdags, på en buss eller spårvagn. I en väntkur eller i ösregnet. Det kan vara en stunds meditation för mig. Men inte idag.

Idag började det med väntan på en hållplats, där jag snart fick sällskap av tre välutbildade unga flickor som pratade politik inför valet. Jag är redan ganska less på politik inför valet, då jag tycker det handlar mer om reklamkampanjer än om faktiska förändringar av samhället. Men de här unga damernas samtal höll på att driva mig till vansinne:
-Jag ska rösta på FI!
-Varför då? De är så dåligt pålästa... tycker jag... det verkar som... när jag hörde en...
-Jag litar på Gudrun.
-Ja, hon är bra. Och så är Karin Jämtin bra, och Margot, fast hon är i Bryssel, och så Maria Wetterstrand och så hon Birgitta folkpartisten är bra. Men det är fan alla bra politiker som finns.
-Ja alla gubbar är bara gubbar!
...och så vidare. De pratade girlpower med Margot i stället för Scary Spice, kändes det som. Inte politik. Och mina öron blödde nästan när vagnen rullade in sådär lagomt fem minuter sent.

Och så slår jag mig ned. För mig själv. Blicken ut i mörkret. Andningen blir tyngre. Lugnare. På väg hem. Då kliver han på. Det ofrånkomliga fyllot som invaderar Min Stund. Han var harmlös och snäll, men han kom nära och han pratade nonsens. Inte här! Inte nu! Och stackars lilla konflikträdda jag är snäll mot den fulla, snälla, lilla rödnästa mannen. Fem "Det är synd om människorna, som Strindberg sa" senare flyr jag ut ur vagnen på Järntorget. Stapplande med mina kryckor, ser jag att min buss för första gången i historien är för tidig i stället för försenad, så det blir till att hoppa fort. (Två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget, he-ej!)

Jag hann med.
Och så slår jag mig ned. För mig själv. Blicken ut i mörkret. Andningen blir tyngre. Lugnare. På väg hem. Då slår hon telefon-numret och bästisen svarar. "He-ej! Jag är på bussen hem så här och kan inte du typ hålla mig typ lite sällskap på mobilen så här? ... Guuud du är så gullig typ så här!" Och så åker bussen. Och vi lyssnar på hur hon haft det idag. "...och jag ba, och hon ba, typ så här..." Hur det varit på jobbet, i kassan på nåt ställe. Och vi hör hur hon stört sig på fulla tanter och idioter som pratar för tyst så stackars hon fick säga va flera gånger. "För typ man står typ i kassan på ett typ ställe med massa ljud så här och då kan man ju inte typ prata så här viska ba typ!" Bussresan är 12 minuter lång. Hon klagar på den tysta kunden i elva av dessa minuter. Jag har just tryckt på stannar-knappen och stapplar mig mot dörren. En krycka i taget. Tjejen med mobilen håller på att avsluta historien om att prata tyst. "Man vill ju typ inte behöva skrika typ i idiotens öra så här typ 'VAA SAA DU?' liksom skulle ju va typ elakt så här!" Då räcker det för en medresenär som också vill sitta för sig själv, med blicken ut i mörkret och andas. På väg hem. "Nej, det är bättre att berätta det för hela bussen."
Där klev jag av, med ett leende. Ägd blondin.

Förresten kanske jag måste lägga en lapp i min grannes brevlåda med texten "Snälla, sikta på porslinet!". Hela huset hör nämligen när han träffar vattenytan. Det porlar så högt och tydligt att det är som om jag stod bredvid honom när han kastar vatten. Hur ber man egentligen sin granne att kissa tystare?

snabb bolero

Snabbstickad och rolig var den. Men den hade samma problem som alla andra kortkoftor har på oss lite... kurviga... kvinnor. Den glappade i ryggen. Men det är inget lite i-cord inte kan ändra på. Så jag gjorde om lite. Och nu får jag visa min smala midja också! Även om magen ser gravid ut på det här märkliga fotot! Och ljuset är minst sagt märkligt. Nåja, jag har en varm shrug i alla fall!

svullen designer

Så, jag fick alltså foten opererad förra veckan. De har städat lite kring några nervknippen och jag har två sår som försöker läka på höger fot. De lade om mina bandage igår och jag var svullen. Mer svullen än de hade räknat med. Sköterskan tvättade såren lite och det ena var så fint så, men det andra... Stygnen är glesa för att ge foten plats att vara svullen medan det läker, men det ser lite obehagligt ut.
Tänk er en skjorta som är för liten, men du har ändå tvingat ihop alla knapparna. Nu byter du knapparna mot blå tråd och tyget mot lila-svullen hud. Och under såret tränger en svullen fot igenom. Blä.

Föutom foten så lever jag ganska bra just nu. Jag mår bättre inuti än på ett tag. Phew.
Och det händer små roliga saker här och var...
I måndags var jag på stickcafé och Linda från min favorit-garnbutik (som för övrigt arrangerar stickcaféet) knackade mig på axeln. Jag vände mig om och fick se: Min Design! Hon hade beställt tröjan från cafépress, och den kostar faktiskt inte mer än ca 160 kronor! Det var en speciell känsla att se en logotyp jag har suttit och fipplat ihop på en tröja någon köpt! Trycket är lite blekt, men den är snygg ändå tycker jag!

Nu har jag en fråga: Skulle några av er läsare vara intresserade av den här tröjan och kanske några andra motiv jag kan göra? Jag funderar på att trycka upp en liten upplaga tröjor här hemma och sälja... Maila eller kommentera med era önskemål så ska vi se vad det kan bli!

Just nu på stickorna: En alpaca-sjal enligt ett finskt mönster! (Tack för diagram och för L som översätter åt mig), en mössa med flätmönster åt T och en kort bolero-väst i eskimo-garn.

bloggade päron

Just nu skriver jag om våra dagar i Nattpäronland. Men det gör jag för att hjälpa kommande pedagoger i projektet, och därför kan man bara läsa om vad jag jobbar med på projektets blog. Här.

listigt värre

Erik är en smart man. Han utmanar mig så att jag måste känna mig utvald och speciell så att jag bara måste fylla i alla frågor han skickade:

Klädsel: Svarta byxor, svarta underkläder, svarta strumpor, lite stygn i foten och en massa bandage, svart tröja, blå tröja, halsband.
Frisyr: Rufsigt, blont, oklippt
Låt: Radiohead Creep (finaste videon här)
Tv: Jag försöker låta bli ikväll, men jag kanske ser ett avsnitt Deadwood senare. Kanske.
Vill ha: råd. Stadig inkomst, större boende, större lugn och trygghet
Tråkigaste: gå på kryckor
Roligaste: Nattpäron - att ha sagor som jobb några dagar till

SENASTE PERSON SOM:

Sov i din säng: T
Såg dig gråta: T
Fick dig att gråta: jag själv. Jag är knäpp.
Fick dig att börja skratta: Carina på stickcaféet nyss tror jag
Du gick på bio med: T (Pirates of the Caribbean II)
Du gick på stan med: J var jag på café med...
Skickade ett e-mail till dig: En amerikanska som vill köpa saker jag designat!
Skickade ett sms till dig: J om att det var ok att flytta träff till senare
Skickade en bloggkommentar till dig: Erik.

HAR DU NÅGONSIN:

Sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja. Och säger jag det så menar jag det. Förstås.
Bråkat med ditt husdjur: Har inget husdjur men dammråttorna är jag arg på med jämna mellanrum.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Räknas sexdrömmar?

EXTRA STUFF:

Vad är du mest rädd för: Mig själv, fönsterkuvert, getingar och jordnötter. Om man inte räknar såna där fåniga saker som att anhöriga dör, jorden går under eller att himlen faller ned i huvudet på oss.
Var vill du gifta dig: Murbergskyrkan eller utomhus på nåt ställe som betyder nåt.
Vem hatar du verkligen: Jag är dålig på att hata, så återigen måste jag säga mig själv - stundtals. När jag förstår vad jag gör för fel, men ändå fastnar. Fan också.
Har du varit kär: Jajemän.
Kör du bil: När jag har möjlighet. Jag drömmer om att ha en 2CV
Har du ett jobb: Mja. Eget företag och timanställning... Här ligger många drömmar.
Gillar du att ha folk omkring dig: Ja, oftast. Men inte alltid.
Är du ett hälsofreak: Nej. Borde nog bry mig mer dock.
Är du ensam nu: Ja. I min soffa.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: I sommar fastnade Soleil hårt, men annars är visor ett hett tips, eller melodier jag just hörde i nån radio...

FAVORIT:

Rum i huset: Eh... rummet.
Typ av musik: Sån som känns i magen. Som passar där och då och som betyder nåt.
Parfym: Elizabeth Ardens Green Tea är det nu. Förut var det Eau d'Eden
Månad: September. Tröjor och sjalar. November. Mer ylle och te och så fyller jag år.
Mat: Orgasmsallad (smeknamn på en sommarsallad med fetaost), grillade grönsaker och Ks fetaoströra... och så all annan god mat.
Dricka: Vatten eller Coca Cola (Jag borde hålla mig ifrån sockermonstret)
Godis: Ja tack. Ibland. Men helst pistagenötter. Alltid.
Tidning: Nej, inte många. Nyheter på nätet och design- och arkitekturinspiration här och där.
Film: Big Fish, Edward Scissorhands, Quills, Amelie... och tusen andra.
Djur: Jag vill ha en hund. En basenji som ska heta Pavlov. Så småningom.

DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:

Gråtit: Ja faktiskt.
Köpt någonting: Mat och fika.
Varit sjuk: Tja, jag har en nyopererad fot sen i torsdags...
Sjungit: Jag nynnar mest hela tiden.
Sagt "Jag Älskar Dig": Nej
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Jag önskar jag kunde. Här och nu.
Träffat någon ny: Det var ett par nya ansikten på stickcaféet... men jag tror inte det är vad som efterfrågas. Nej.
Saknat någon: Ja.
Kramat någon: Ja.
Kissed someone: Varför är bara den här frågan på engelska?
Ätit: Läbbig lunch, cashewnötter, en wrap med köttfärs och guacamole till middag.

Nu har jag uppdaterat så långt i alla fall. Sen skriver jag igen, om än inte blogtexter hit, men det är nog bara en tidsfråga. Jag ska spänna ut en sjal, fota en mössa och sticka klart en annan sjal... Så stickar gör jag också. Jag lever.
Mycket är jobbigt men mycket går framåt. En del känns mer och mer och annat känns mindre. Mindre bra och mindre viktigt. Ett haltande steg i taget. Framåt.

nattpäron

Imorgon börjar jag jobba som pedagog i Riksutställningars nya projekt Nattpäron.
Det ska bli helt fantastiskt! Vilket projekt! Jag ska hjälpa mellanstadiebarn leka med att berätta, med att leka med språk, med att upptäcka en fantastisk utställning i den här:

Japp. DÄR ska jag jobba. I den utfällbara bussen. Klicka på länk och bild och läs mer om projektet vet ja! Jag återkommer med mer berättelser om berättandet i Nattpäron.

Ja och så stickar jag en del också... Det borde också bloggas. Snart.

ett andra intryck

När man träffar en människa för andra gången kan det hända att man får oanade insikter i människans psyke... Eller så faller sig orden bara så att det är den man känner minst som säger roligast saker.

- Varför är allt roligt olagligt!? sade C förtvivlat. Vi andra vek oss av skratt. Samtalet hade med bomber och eldkastare att göra, men jag tror fortfarande att C är en snäll kille. C fortsatte att tänka på eldkastare tror jag, för när vi andra började diskutera vattenpipe-tobak så sade han:
- Jag har butan-gas hemma...
Ja, vi vek oss igen. C ska få chans att göra både intryck nummer tre och femtioåtta, så det gör nog inte så mycket att jag skrattar lite åt honom nu.

I övrigt har jag fått paket nr 2 av min hemliga vän på posten, men kameran är undangömd nånstans, så ni får se det senare. Och så har jag fått en bok och köpt tre andra. Och så fortsätter livet och det finns massor att skriva... Men just nu ska jag kamma mig och gå till jobbet.

änglar

Varje år bor han hos mig en vecka. En liten kusin och en gudson som blir större, modigare och klokare för varje år. Jag är in till döden trött, men det är det värt för att se hans ögon lysa efter alla äventyr vi hittar på. Liseberg, äventyrsbad , pyssel och upptäcktsfärder i Göteborg.

Han vill ha och han tjatar, han vill inte och han gnäller, och visst tar det på krafterna ibland, men mest är han en ängel. Han ler och han säger tack. Han kramas och skrattar. Han åker karusell, åker rutschkana och hoppar från kanten. Äventyr, upptäcktsfärder och kärlek i en hel vecka. Åh, vad jag älskar denne lille pärla!

Idag sitter vi på tåget norrut. Ängeln ska hem och jag också på sätt och vis. Ett snabbt besök i gamla hemstaden, men inte på det sätt jag hade hoppats mitt nästa besök skulle vara. Jag har inte mycket tid i Härnösand och den tid jag har ska jag använda till att gå igenom de av farmors saker som står hos pappa. Välja, välja bort, minnas och antagligen och förhoppningsvis känna en massa. Sedan på torsdag ska vi ha begravning för lilla farmor. Då tror jag att en del lossnar. På gott och ont. Jag längtar på sätt och vis efter just känslor, vilka de än må vara...

Det är ju så, när livet serverar för mycket på en gång, att man liksom inte hinner med. Och mina sådana avstängningsmekanismer är alldeles för effektiva att jag känner inte alls när det känns som mest. Jag måste hitta ett sätt att bearbeta det, för jag saknar faktiskt känslostormarna.

En uppmaning till er som känner mig: Känn mig! Berätta för mig vad jag gör och varför. Självinsikterna sitter just nu i logiken och inte i maggropen och jag behöver hjälp med den. Det känns för mycket – så det känns inte alls.

balkong

Min balkong är lite magisk om natten...
Jag måste nog bjuda till fest snart och visa för alla vad de går miste om genom att inte umgås med mig jämt. Nästan så.

hemlig vän

Min hemliga vän är en bra hemlig vän. Hon är i och för sig inte så hemlig längre eftersom hon presenterade sig i paketet... (Hej E!) Förlåt att det tagit några dagar att få upp det här i bloggen, men är man inte på bloghumör så är det så. Så det så.
Men TITTA!

Strumpgarn, mohairgarn och hemstickade disktrasor. Jättefina. Det är märkligt hur ombonat ett kök kan se ut bara för att man hänger upp ett par små stickade lappar. TACK! Jag hoppas att min vän som jag skickat saker till blev lika glad för sin present!

Förresten har jag bloggat lite kortfattat och sluddrigt på engelska ikväll också. Så ni kan ju kila över till engelska bloggen och ta en titt också.

sting

Om livet var som kvällens Sting-konsert på Stockholms Jazzfestival, så skulle jag leva med en lyckligt pirrande känsla i maggropen och liksom finnas till lite extra, så där som man gör när det verkligen Känns.

slöseri

Om du har 100 kr över; Lägg dem då inte på en biljett till Pirates of the Caribbean II - Dead Man's Chest på bio. Det är rent slöseri.

listigt

Blev utamanad av cirkux och listor är roligare än att fippla med internetbanken så... Här kommer fler listor.

Fem saker i min frys:

1. Sex isbrickor. Isbitar behöver finnas i olika former och storlekar. Ju.

2. Grönsaksbiffar och falafel. Nej, jag är inte vegetarian, men de är ju så goda... Trots halvfabrikat och dyr prislapp.

3. Bröd. Sånt där man rostar och sånt där man tinar.

4. En påse spenat. Funkar i mycket och så mår man bra av det.

5. ...och så brukar det finnas hallon som man kan värma och hälla över glass som också brukar ligga där, men jag tror allt gott är slut.


Fem saker i min garderob:

1. Korsetten.

2. Många kjolar och linnen, men jag har ändå inget att ta på mig. Ja, jag är flicka.

3. Kavajen från NoaNoa som är så fin, men som jag känner att jag kan ha alldeles för sällan.

4. En hängande linnegarderob med hyllor, eftersom mina garderober saknar just hyllor.

5. ...allt jag skulle kunna skriva som nummer fem ligger just nu i en osorterad hög på min säng.


Fem saker i min bil:

Jag har ingen bil (än), men den dagen jag är stolt ägare till mina drömmars Citroën 2CV, eller till nån annan liten rackare med personlighet, så är jag övertygad om att detta kommer att finnas där:

1. En bilstereo. Gärna en som funkar att koppla mp3spelaren till, som tar mp3skivor etc... Det blir en lite pimpad 2CV tror jag.

2. En påse med en pågående stickning på baksätet.

3. En filt på passagerarsätet där min framtida hund ska ha sin självklara plats.

4. En liten campingstol och lite picknicktillbehör (utom maten förstås) i bakluckan. Alltid redo.

5. Ett handskfack full med bös. (...and a map of Belgium or something)


Femton saker i min handväska just nu:

1. Plånbok.

2. Busskort. (Sånt där nytt, coolt som man bara blippar)

3. Mobil.

4. Skissbok och pennor.

5. Nyckelknippa.

6. Stickning förstås (just nu en grön bomullssjal jag inte visat er i bloggen ännu)

7. The Wee Free Men av Terry Pratchett

8. massa gamla hopknycklade kvitton i botten

9. läppglans jag sällan använder

10. kalendern

11. stickningsväskan med sax och markörer och mojs i...

12. en lånad varvräknare (har också med stickning att göra)

13. en lapp med en adress på

14. en gammal tågbiljett som har varit bokmärke

15. handcreme almond från bodyshop som jag fått av sötaste J. Den är ett måste.

Men jag utmanar inte vidare. Den som tycker att det är kul med listor kan ju känna sig manad förstås... Och så ska jag alldeles snart visa vad jag fick av min hemilge vän med posten igår. Men kameran är på laddning. På återbloggande.

detta har hänt

I slutet av maj hade jag lite ont i ögat. Det blev värre i en vecka tills allt jag såg med vänsterögat var mjölkvitt. Jag blev inlagd i fyra dagar och man tog åtta rör med blod ur min arm och skickade till laboratoriet. Det visade sig så småningom att min ögoninflammation var en indikation på Bechterews sjukdom. En reumatisk sjukdom i korsryggen. Jag är på många sätt glad att ha fått en diagnos, men det märks att jag fick mig en törn. En av alla dessa ”...men det händer inte mig” hände just mig. Det ligger mycket mer i det här som skaver i mitt huvud. Jag har fortfarande inte lyckats formulera det.

Mitt i detta somnade min älskade lilla farmor in. Hon var nittio år och hon somnade stilla. Efter att ha varit medvetslös länge nog för att vi skulle hinna säga hejdå, så somnade hon stilla och hade aldrig ont. Jag är tacksam för det. Men jag har ont.

Så dök det upp en liten blodblåsa på mitt vänstra ringfinger. Den sprack och läkte – till en ny blåsa, som sprack och läkte – till en ny blåsa... Och för varje gång blev kratern större och blåsan läbbigare att se på. När jag till slut hamnade hos rätt läkare på rätt ställe efter att ha skickats runt bland institutionerna i fyra dagar så plockade man bort en infektion stor som en gul ärta från sidan av mitt finger. Den här ärtan är egentligen värd ett eget bloginlägg, för många skämt och fyndiga formuleringar har formulerats kring Eugene George (som äckel-alien-mojängen i mitt finger kom att döpas till). Nu är han i alla fall vräkt, och hans tidigare bostad i ringfingret bränd. Allt som återstår är en svart sårskorpa. Här måste dock en anekdot berättas:
Den kanske galne läkaren som brände såret på mitt finger för att försegla det yttrade den mest osmakliga kommentar jag någonsin hört, men det är så absurdt att jag faktiskt skrattar åt det ändå. Cynikern i mig mår tydligen bättre än jag trodde. Han hade bränt mitt finger en stund, men var tvungen att lämna rummet och komma tillbaka en sväng. Det luktade illa i rummet. Men man får ändå inte säga vad han sade när han kom tillbaka:
-Usch, det luktar som Auschwitz här inne!
Så får man för i svordom inte säga!

Jag bär ständigt runt på mitt klargula frikort inom sjukvården eftersom jag fortfarande har minst ett läkarbesök i veckan. Åtminstone ett par veckor till. Och den 24 augusti ska jag operera högerfoten.

Nu vill jag säga tack. Här kommer en hel hög med tack:

Tack till E och J som förstår på avstånd och visar vad vänskap är genom att helt enkelt låta mig veta vad de förstår. De formulerade många tankar som jag inte ens formulerat för mig själv. J skrev saker jag grät och lärde mig av. E ringde och fanns där. Många självinsikter har kommit tack vare deras sätt att förstå saker jag inte kunde se själv. Jag har lärt mig mycket på sistone.

Tack till J och K som kommit mig ännu närmare sedan jag fått förklara för dem att jag börjar förstå vad det innebär att kunna visa sig svag, be om hjälp, kanske till och med gråta. De kom ännu närmare genom att redan ha förstått och genom att sitta kvar och hålla även svaga Lisa i handen. Jag älskar er.

Tack till T som dök upp som en ny bekantskap, och som genom att just förstå kom väldigt nära väldigt snabbt. Nattliga promenader och väldigt långa samtal har lärt mig mycket, både om de spel alla människor spelar och lite om de spel som andra människor spelar. Mycket om självbilder och självillusioner. Mycket om mig. Mycket om mycket.

Tack till alla andra vänner som hört av sig och undrat hur det är med mig. Tack för mail som saknat mitt bloggande (att någon saknar mina ord betydde mer än jag hade trott!) Tack till stick-vänner som man kan prata garn och mönster med i stället för att älta sin egen hälsa hela tiden.

Tack.

Jag har upptäckt många saker den senaste månaden och här är en väldigt förkortad version av de största livsvisdomar som slagit mig hårdast:

1. Jag har alltid byggt höga skyddsmurar, men alla som står mig nära har alltid kunnat genomskåda dem. Bara jag är naiv nog att tro att jag alltid kan vara stark.
2. Mina vänner är fantastiska och finns faktiskt kvar även om jag inte är glad, fnittrig och underhållande hela tiden.
3. Jag är jävligt irriterande enerverande när jag desperat försöker vara glad, fnittrig och underhållande hela tiden.
4. Det finns många fler som mår lika dåligt som jag.
5. Även om det finns många fler som mår lika dåligt som jag så har jag rätt att må dåligt.
6. Man kan be om hjälp.
7. När jag känner för mycket så känner jag fortfarande inte alls. Mina skyddsmurar fungerar alltså mest på mig själv. Det är högst opraktiskt och gör att kriserna sipprar ut i gråt vid dåligt valda tillfällen, ilska mot oförtjänt utskällda medmänniskor...
8. Jag ska nog be om lite hjälp för att få ordning på det där i nummer sju.

Jag ska försöka berätta mer om nuet, men det kanske dyker upp nån liten intetsägande anekdot från min omvärld, eller en bild, eller en stickning då och då emellan livskriserna i bloggen framöver också...

så länge

När man har stängt av allt man känner för att man inte orkar med. När man vet att man ligger på bristningsgränsen. När man vet att orden, beskrivningen av det jag inte känner skulle kunna släppa på fördämningarna... Då aktar man sig även för orden.

De senaste dagarna har jag skrivit in ett läkarbesök, en ryggröntgen, en fotoperation och farmors begravning i kalendern. Det var när pennan stavade till begravning som jag upptäckte hur nära allt fortfarande var.

Jag skulle kunna skriva om triviala saker, om möten på bussen, om nattliga samtal på min balkong, om vädret... men det blir bara trivialt. För det är inte de orden hjärtat söker. Det är orden jag inte vågar skriva som jag måste rota fram först.

Tills dess tittar jag på semifinal i fotbolls-VM. Så länge.

borta

Nu vaknar inte lilla farmor mer.

farmor

Min lilla farmor hostade när jag kom in i hennes rum. Ögonen var slutna och andningen raspig. Men en hand på hennes panna och några lugnande ord och andetagen blev jämnare och huvudet sjönk tillbaka på kudden.
Jag tog hennes hand och vi berättade att det var jag som kommit. Hon klämde min hand och jag är säker på att hon visste att det var jag. Jag fick en stund ensam med henne och jag strök hennes kind, höll hennes hand och pratade med henne.

Farmor var vaken, men ändå inte. Hon kunde inte öppna ögonen och hon kunde inte svara, men hon hörde mig. Jag pratade om minnen. Jag gick genom hennes och farfars hus i mitt huvud och berättade minnen från de olika rummen.
Jag berättade om sånt där jag inte berättade om när jag var liten. Om hur jag brukade vara rädd för herrbyrån och hemligheterna i dess lådor. Om hur jag gick barfota hos henne för att en av mattorna var extramysig under fötterna. Om var jag gömde mig den där gången. Men också om dofter, saker, händelser, känslor som hör hemma hos henne när jag tänker på dem. Jag hade på mig ringen hon gav mig och jag satte hennes tumme mot den.

”Känner du att jag har på mig ringen farmor?” Och visst rörde hon på handen?

Jag är säker på att farmor hörde, visste, kände, tänkte. Men det var en ansträngning att lyssna på alla barnbarnets minnen. Hon somnade. Det var en så tydlig skillnad mellan vaken och sovande, och samtidigt så mycket likhet. Slutna ögon, inga ord, men en så mycket tyngre liten hand i min, så mycket tystare, lugnare andetag, och inte längre några reaktioner på mina ord. Lilla farmor sov lugnt, men kanske hade jag hunnit ge henne ett par mysiga minnen att drömma om.

Jag fick lämna farmor medan hon ännu sov så där lugnt.
Tillståndet är oförändrat.
Jag tror jag har sagt hejdå, men farmor är fortfarande där. Jag tror att hon har tillräckligt många mysiga minnen att drömma om nu. Det är faktiskt så att jag nästan tycker att hon kan få somna in nu. Och vila.

svennis

Allt som saknas är att någon lyckas filma honom när han säger "Eeeeeeexcellent..."

nystan

På tåget hem från Stockholm låter jag tankarna nysta upp sig som de vill en stund. Jag tittar ut genom fönstret och håller inte fast i en enda tanke. Försöker så småningom få tag i ändar på röda trådar och försöker följa dem in i härvan av känslor och tankar som trasslat ihop sig inuti. Men på en röd tråd sitter en svart liten knut och det tar stopp. På en annan hänger en mjuk bit silke som är så mycket lättare att få tag i än de sträva knutarna så jag pysslar med den en stund. Det är svårt att hitta i härvan.

Jag hittade en lång röd tråd som gällde jobbet. Som gällde försörjning, ekonomi och framtid. Det är en sträv tråd som jag inte gärna har närmast huden, men den måste följas, tänkas igenom, redas ut. Jag tjänar för lite pengar. Jag går minus.
Ska jag söka jobb här? Vilken sorts jobb? Hur vill jag jobba? Var hittar jag det? Hur går vägen dit? Ska jag på allvar börja tänka på att söka mig till Glasgow en gång? Eller nån annanstans? När? Till vad? Boende? Vill jag lämna Göteborg? Bara frågetecken. Tråden är så mycket längre än jag trodde och tanken började skava. Jag lämnade den för en silketrådstanke en stund och tröstade mig med lite mjukt som jag lindade kring härvan där inne.

Sen hittade jag en tråd som handlar om mig själv. Mitt inre, mina tankar som jag inte får kontakt med. Jag undrar vart de tagit vägen, och hur jag än drog i tråden så nådde jag aldrig känslorna. Bara kallt isblå logik där jag vill hitta mitt blodröda, sprängande hjärta. Vart har jag tagit vägen?

Jag tittar ut genom fönstret när tåget passerar ännu ett samhälle någonstans i Sverige. Vi åker i ganska långsamt mak förbi en kyrkogård, där en kvinna sitter med nedböjt huvud på en medhavd pall vid en av gravarna. Hon ser ut att ha tappat en del av sig själv hon också – en älskad. Det hugger till i mig, för den delen av mitt liv är inte heller lätt att tänka på. Vem är egentligen min andra halva? För jag har ju fått en försmak av vad det är jag vill ha, men det är ju så svårt. Jag saknar mer än jag älskar. Ingenting är avgjort. Inget har några tidsramar och allt jag önskar är egentligen ett stilla tillstånd där jag kan vila. En trygghet, en famn. Inte bara allt detta avstånd. Jag inser att jag är trött på att vänta, men alternativet just nu är fortfarande ett iskallt hugg i magen och inget jag ens vågar tänka. Han ska ju komma hit.

Jag ska berätta sagan om en svensk midsommar och jag ska berätta om min stund med farmor. Men inte just nu. Jag klarar inte att ens pilla på en enda tråd-ände till där inuti, för det är som att dra i självaste nervtrådarna nu. Jag är trött. Jag tror jag måste sova innan jag ens försöker tänka igen. Än mindre känna någonting.

spontant

Spontant så känner jag att jag borde skriva nåt lysande om den senaste tiden, men så här rent spontant så kan jag meddela att det inte kommer att ske. Jag orkar inte.
Igår bestämde jag mig för att åka till farmor. Det är jag glad att jag gjorde.
Farmor sover, andas lugnt men går inte att väcka. Ibland är hon vaken, men medvetslös ändå. Hon reagerar på beröring, hon hör vad man säger och hon trycker min hand... Men jag kommer nog att skriva om det när orden kommer på plats.

Sedan fanns det inget tåg hem, så jag hamnade hos mamma i Stockholm över midsommar. Jag åker hem imorgon. Timmarna på tåget kanske inspirerar författarinnan i mig. Tåg brukar göra det. Men när jag kommer fram ska jag först se på fotboll. Jag kommer till Centralstationen tre minuter i fyra, så jag har inte riktigt bestämt vilken TV jag ska ta mig till för att heja på de våra. Har ni nåt förslag om någon TV som det kommer att sitta trevligt sällskap vid, så får ni gärna höra av er.

väder

Bilden har jag lånat från Jay Leno's "Headlines"

2-2

Sviten mot England håller i sig. Vi är obesegrade sedan 1968.

Jag behövde verkligen den paus från livet, och den här matchen var ett perfekt sätt att komma undan från mig själv. Trevliga människor i mitt vardagsrum, för mycket goda snacka, underhållande fotboll och en helt omöjlig Staffan Lindeborg som kommentator. Jag blir tokig på hans omöjliga uttal. Beckham blir Backham, Cole blir Cool, Rooney blir Rony... Men det blir roligt.

Kvällens citat blir dock en av väninnorna som utbrister i ett spontant "JAAAAAAAAAAAAAA!" vid Allbäcks 1-1-mål och sedan: "Puh! Jag tappade tre maskor, men det var det värt!"

Stickerskor och fotboll. Oslagbart.

Ibland måste man få fly från sig själv och rakt in i en VM-åttondelsfinal mot Tyskland. Jag är ledsen om jag är lite pessimistisk nu, men vi har inte slagit Tyskland i en landskamp sedan 1958 och de har hemmaplan nu... men ändå. När vi försöker bryta den sviten tänker jag ta paus från mitt eget liv i 90 minuter till.

naken pojke

Två grannfamiljer samsas om en uppblåsbar barnpool på gräsmattan. Grannpojken på ca fem springer runt i bara mässingen när han ropar över grannskapet:

-Jag är alldeles NAKEN! Utomhus! Det var väl på tiden!

Det leendet behövde jag.

nej.

Skulle skriva nåt fyndigt om sällskap i sängen eftersom jag blivit biten av nåt bi- eller geting-aktigt under foten i natt. Men det låter så fånigt. Jag bryr mig inte om bett. Sån smärta finns inte.

Farmor är medvetslös och de tror att det är en hjärnblödning. De tror att hon inte vaknar. Jag har varit rädd för det här i hela mitt liv.

En olycka kommer sällan ensam säger de, och jag må låta så ini helvete (ja jag svor) självisk när jag säger:

Det räcker nu.

Jag behöver goda nyheter, stabilitet, trygghet. Ibland hjälper det att gråta men jag har haft en sån överdos av tårar nu att de är helt verkningslösa.

Det gör ont. Inuti.

där satt den

Liten fotbollsnörd är glad.

KWA - Knittazs With Attitude

Världens Bästa Erik och Världens Bästa Jessica är Världens Bästa! De har skrivit en Knittaz With Attitude Rap Extravaganza för att pigga upp mig en dag då jag inte mår så bra! Så slå an rytmen, läs högt och njut!

Avigan och Rätan - stickar och brinner
Vi stickar, ni brinner, vi stickar, ni brinner, vi stickar, ni brinner, vi stickar

Ni keffa typer som tycker vi maskar

kolla löpet - rubrikerna braskar

Avigan och Rätan - vi stickar för freden

men om du dissar vårt mönster får du smaka på vreden

(Kören): ”Ein Knit für Frieden, Ein Knit für Liebe...”

vi kör så det ryker, står inte still

gör inte skillnad på fattiga och täta

vänder och byter garn en gång till

på den andra sidan är de aviga räta

halsduk, mössa och olle på en gång

Avigan och Rätan - alltid på språng

garnet kommer i lass till vårt hem

och om du kaxar får du smaka nummer fem

(Kören): ”Fem myror är fler, än fyra elefanter”

En värld du aldrig sett, i ull och akryl

i vår stick-republick får du full asyl

stickor och garn kan alla skaffa

sen kör man så att det står härliga till

stickar på måfå, en jätteblaffa

och använder vilka färger man vill

(Kören): Ein Knit für Frieden, Ein Knitt für Hoffnung.

fattaru mannen, det går åt flera nystan

det rimmar bara nästan om man tummar på bystan

när man har börjat går man an som en terrier

fyrti meter halsduk i regnbågsfärger

förr eller senare, på något vis

skaffar vi ståltråd och stickar en spis

och till de typer som dissar vårt omslag

och tror att vi missat vårt efterstygn

ditt eget mönster har kommit i olag

men vi skulle fixa det på ett dygn

du kan inte fatta vad garn det går åt

vi kör så våra stålstickor blänker

med våra skillz kan vi sticka en båt

som inte ens atombomber sänker

(Kören) – KaBOOOM!!!

Börsar och tossor och mascot-troll

Pannband och lila jongleringsboll

Det är en slät stickning, men inte beige

Passar nästan bättre i en cirkusmanege

För att få fart på stickningslaget

Strumpstickor rätt i vägguttaget

(Kören) "För allt går ju med elektricitet, elektriskt, det är nåt konstigt med det”

Du tror du kan fronta med din socka utan häl

men vi har ett nytt projekt på gång

vore jag du skulle jag ta farväl

för stannar du här blir din tid inte lång

det börja’ som en hätta att täcka ditt nylle

för detta är tveklöst krav

men det får nog bli en liksäck i ylle

och ganska snart skall jag maska av

(Kören) ”Ratatatatatatata…”


det börjar på dagis med en sticka i plast

när man färgar sitt eget, ja då är man fast

skillz och otålighet - vi haret

vi stickar direkt i färgningskaret

Stickorna klickar som Pillan i pisten

garnet tar slut endera dagen

en mössa i mossgrönt som räcker till vristen

vi stickar direkt från fåren i hagen

(Kören: ”Määäh!?”

Vi sträcker och räknar och mäter i tum

Bland våra skillz finns det alltid rum

För trä och stål och aluminium

Nakna och skakande lamm i vårt fönster

Är varma igen men i rutigt mönster

Ibland är det lättare att sticka än stava

Är den svart eller rosa, din ballaklava?

Vi är Sticknings-Gerillan, en ullig armé

Mönsterelever i Lovikaskolan

Avigan och Rätan, och alla kan se

Vi klarar oss bra utan anabolan

(Kören): ”Ricky Bruch, Ricky Bruch”

Vi är Ollepirater, och Lasse i Gatan

Har inget på oss och vår Ylle-Roger

Med lapp för öglan och Bomulls-cantatan

Vi håller oss nöjda på garnsliga droger

Vi hade inga segel, men vi stickar pö om pö

Vi äro fast beslutna att sticka eller dö!

(Kören): ”Pom, pom, pompom, pom, pompom, pompom, pompom.)Tredje satsen ur Chopins 12:e pianosonat i A-moll – även känd som ”Begravningsmarschen”)

många-fula-ord-rubrik

Man kunde väl tycka att det räcker nu. Men icke.

Jag var på återbesök på sjukhuset angående ögat och det ser bra ut. Jag får fortsätta med kortison ett bra tag, men inflammationen försvinner och jag slipper ta mer pupillvidgande. Snart kanske jag tål solen igen.

Men så var det det där med alla blodproven de tog. Allihopa var klara nu. Fröken doktor visade papper. Det stod negativ, negativ, negativ på sex prov i rad. Det är goda nyheter. Men på ett papper stod det positivt. Det var på provet angående antigener som avgjorde att jag är HLA-B27-positiv. Ja just det. Det är ungefär som att berätta vilken blodtyp jag har, fast det här gällde antigener. Ca 10 % av befolkningen är HLA-B27-positiva, men alla de har inte ont i korsryggen som jag och har råkat ut för en elakartad irit (regnbågshinneinflammation). Då tyder det på Bechterews sjukdom.
Jajemen. Ögat är bra, men jag fick med mig en diagnos på en kronisk reumatisk sjukdom med mig hem.

Jag är på många sätt glad över att jag fått en diagnos och att jag därmed kommer att få hjälp med mina ryggproblem, men bara tanken på smärtskov i ryggen och att jag kommer stelna i ryggen när jag blir äldre är ganska jobbig. Minst sagt. Sköter jag träning och sjukgymnastik och medicinering kan jag må bättre än vad jag gör idag länge, länge och det är ju bra. Men jag skulle hellre vara utan besvären alls. Förstås.

Nu räcker det med elände ett tag tycker jag.

Inga "åh vad det är synd om dig!"-kommentarer nu tack. Då gråter jag ju bara. Det är BRA att jag får hjälp med ryggontet. Jag ser det så.

fyra och inte så mycket

liten flicka på bussen: Vad fint du stickar!
jag: Tack!
flickan: Vad ska det bli?
jag: En tröja har jag tänkt.
flickan: Oj!
[tyst paus medan hon uppmärksamt studerar mina stickande händer]
flickan: Mamma lär mig att sticka och jag gör en halsduk. Nu är den så här stor! [måttar ca tre cm mellan tumme och pekfinger] Den blir nog klar när jag är så här många år [håller upp fem fingrar]
jag: Hur många år är du nu då?
flickan: Så här och inte så mycket. [håller upp fyra fingrar] Jag hade kalas i april. Den tolfte.

svejtsch

Nej, nej, nej! Inte nu igen!

Först under OS i Turin och nu i matchen mot Frankrike. Hur svårt är det att säga Schweiz? Det hörs att de försöker. Ibland blir det nästan övertydligt korrekt:

Sch-vej-t-s.

Sedan blir det spännande och bråttom och orden ramlar fram i hastig oordning:

Svejtscharna anfaller! Det är svejtsch som har bollen!
Nej... Det blev inget mål för [paus för andetag och eftertanke] Sch-vej-t-s den här gången heller...

Schweitz. Schå schka man schäja.

färgglatt

Stickvännen Carina frågade lite försiktigt varför jag inte stickar saker med mer färg. Svart, grått, beige, djupt mörkrött och andra naturfärger är det ju mest som gäller hos mig. Tja, alltså... Jag klär mig ju mest i de färgerna och jag vill ju sticka saker som jag kommer att använda, men hennes fråga gnagde ändå i huvudet sist jag kikade i garnhyllan i affären. Och så slog det slint ordentligt.

Igår lade jag upp och började sticka på ännu en Top Down Raglan. Jag har diverse galna planer för det här plagget men jag kan nästan chocka er med den här tröjan redan nu. Eller vad sägs om detta:

Lila och lime! Nu svordom!
Och i-cord i kanten blir så fint, så fint, så fint.

cicero och jag

"Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ", sade Cicero för lite drygt 2000 år sedan. Min kropp har en själ och mitt hem har böcker. Numera är böckerna dessutom prydligt inhysta i en ny Billy-bokhylla.

Billy från IKEA i vitt kan tyckas väl fantasilöst, men hemligheten är att inte låta bokhyllan ta över väggen, utan låta innehållet ta över bokhyllan. En bokhyllepjäs mitt på en vägg blir lätt en ganska bastant möbel som hamnar i blickfånget. En vägg fylld med hyllor blir i stället en vägg fylld med böcker och saker i vilken du kan hitta små ledtrådar till vad innehavarens själ egentligen är.

Mina bokhyllor kryper numera längs väggen och innehåller förutom böcker diverse saker som på något sätt låter nyfikna besökare lära känna mig lite bättre, och saker som får mitt hem att kännas som mitt.

Det tog mig bara en kväll att komponera innehållet. Jag vet hur jag vill ha det. Men jag blev svettig av att flytta runt och sedan flytta runt igen...

Nu står pocketböckerna i alfabetisk ordning längst upp. Övrig skönlitteratur i varierande storlekar står längre ned i hyllan. Också de sorterade i alfabetisk ordning efter författarnamn. Längst ned står en rad med telefonkatalogs-tjocka böcker. Mest är det konst och arkitektur. Sedan finns det en liten språk-avdelning, ett par hyllor för övrig facklitteratur och en egen liten avdelning med pocketböcker på franska. Lite här och var tittar det fram en vas, en docka, ett foto, en leksak och en husmodell... Saker och böcker som gör det här till Hemma.

Cicero sade också att "Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet". Jag saknar ännu trädgården, men min balkong är himla mysig...

WWKIPD

World Wide Knit In Public Day Knit-nic blev en solig succé! Stickerskorna samlades på gräsmattan och log mot passerande parkflanörer när de undrade varifrån allt garn plötsligt kommit. Det var ljuvligt med några få undantag. Till exempel att jag var tvungen att bära keps. Kepsar är jävulens påfund och jag ser idiotisk ut i keps. Men det är ännu mer idiotiskt att vägra bära keps när ens vänstra öga rinner och rinner på grund av solljus. Men jag tog av mig kepsen en minut så att Mia kunde ta det här fotot:

Ja, kolla! Den är färdig! Och den är ljuvlig! Jag vill nog sticka fler freestylade raglan-tröjor uppifrån och ner för den här är verkligen fenomenal! Jag önskar nästan hit hösten redan innan sommaren kommit igång bara för att en ull-alpaca-tröja som denna kan bäras varje dag!
Jag kisar ordentligt och jag har glasögon på mig pga onda ögat, men i min gråsvarta tröja blir jag ändå alldeles... alldeles... jättefin!

Efter sticknicken i parken följde Ida och Lea med hem till mig och stickade framför Sveriges öppningsmatch i VM mot Trinidad-Tobago. Det var jättetrevligt, även om matchen kunde ha varit roligare. Noll - noll... Jag kan inte annat än sucka. Men hör och häpna: Jag tog mig i kragen och tog fram min Tubey-tröja att sticka på till fotbollen. För er som missat det hade jag förvisat detta beiga vidunder till skamvrån då den inte blev precis som jag ville. Men nu får den en chans till under VM. Heja Sverige! Och heja Tubey!

Och så vill jag nämna min nya bokhylla. Den är uppsatt, inredd och jättefin! Men jag jobbar lite på ett poetiskt inlägg oim kärleken till min boksamling, så jag säger inte så mycket nu och här. Men det finns många mjuka och fina ord om böcker. Och om fina saker som får plats i bokhyllor även om de inte är böcker. De kommer sen. De sitter fast i mina hjärnvindlingar ännu. Tangentbordet får vänta med att stava dem en stund.

småtimmars-humor

Klockan 01.19 är såna här saker hysteriskt kul. Jag hittade uppdraget i en annan blog och kunde inte låta bli att prova. Nu har jag ont i magen efter en skrattattack och så undrar jag hur många bakterier jag just slickade från mitt tangentbord...

type your name with your...

FINGERS: Lisa
CHIN: olkoi8kuswaszw
ONE FINGER WITH EYES CLOSED:lids
CHEEK: k,plöo bu8es
ELBOW: llllllisa
LIPS: lisa
PALM: liksa
BACK OF HAND: .kdssa
NOSE: o8sa
TONGUE: llidsa

Sticknyheter

(Läses med Jarl Alfredius-röst):

Lisa är färdig med sin första top-down raglan. Denna premiär var en succé och Lisa låter hälsa att citat: "Så här ska jag göra fler gånger" slutcitat. Fler bilder väntas efter att tröjan varit ute i solen och visat upp sig framför en kamera.

World Wide Knit In Public Day ser ut att bli en annan succé. Stickfolket i Göteborg skall samlas i Botaniska Trädgården klockan fjorton noll noll svensk tid, imorgon den tionde juni. Uppladdningen har gått som planerat och även solen hälsar att den tänker närvara. Detta kan i och för sig ställa till en del problem, då åtminstone en av stickerskorna fortfarande medicineras med pupillvidgande preparat i vänster öga, vilket gör henne extremt ljuskänslig.

Efter genomförd stick-nick förväntas en utbrytargrupp ur stickerskornas skara att fortsätta till ett något kaotiskt, men trivsamt hem i den närliggande Toltorpsdalen för att bevittna Sveriges öppningsmatch i sommarens största fest - fotbolls-VM. Mer om det senare.

Tidigare nämnda Lisa har också blivit intervjuad om sin stickhobby, och sagda intervju kan komma att publiceras i den glossiga tidskriften Cosmopolitan, vid sidan av sexspalter och parfymreklam. Lisa är verkligen en ny stjärna på stick-himlen. Snart ser vi henne säkert på röda mattan inför eventuella garnsläpp och garnbutiks-premiärer.

Men först skall denna Lisa vara med som en av många hemliga vänner i den nya omgången av Nordisk Hemlig Vän. En knapp för blogg-användning har tagits fram för detta evenemang, men då Lisa visat sig vara en nitisk estet vad gäller storlekar och proportioner i sin blogs sidomeny, så har hon beslutat att endast publicera sagda knapp i text-delen av sin web-dagbok. Hon hälsar dock att hon trots dessa elitistiska och högst osympatiska personlighetsdrag ser fram emot detta evenemang med odelad entusiasm!

Sist idag ska också rapporteras om att nya projekt redan sitter på stickorna, picknickmaten är inhandlad, skyltarna textade och på det stora hela ser helgen ut att bli en riktig stick- och fotbollsfest!

G som i garn

Efter att ha varit utmattad i två veckor och somnat så fort jag lagt ner örat på antingen kudde eller för all del en bordsskiva, har jag nu drabbats av insomnia igen. Kanske jag till slut betalade av min sömnskuld? Uppdelad i tjugominutersperioder och utspridd över två veckor... Men det verkar märkligt. Jag är ju så trött?

Nåja, jag provar igen. I stället för att räkna får kör jag en runda med min egen tankelek. Kategoriserade alfabet. Saker relaterade till stickning och garn från A till Ö till exempel:

A som i Alpaca och Araucania.
B som i Birch-sjalen och Bomullsgarn
C som i Classic Cashcotton 4ply
D som i Drops och Deisy Design... och så vidare.

Ja, jag har blivit fullfjädrad sticknörd. Stickningen följer med även i mina tankelekar.
Bokstavsleken är en gammal idé från mamma som jag använder nästan varje kväll. Man brukar tappa bort sig lite runt G eller H, och om man hittar tillbaka, somna runt K. Men frågan är om jag inte hinner till S eller T i afton.

livskvalitet

Vännen S, kvällsvarmt på balkongen, vattenpipa med äppeltobak, kaffe, mysigt samtal och Sigur Ròs i stereon. Då är livet faktiskt riktigt, riktigt underbart.

watch out!

Böcker!

Nedersta hyllan i min bokhylla rasade just.

Jag vet att böcker är tungt och jag vet att jag räknade fel när jag försökte få min fina bokhylla att upphäva tyngdlagen med tunna hyllplan, men den höll i alla fall i nästan fyra år och det är bara hyllan med telefonkatalogs-stora böcker som givit upp...

Men, när jag försöker räta upp det hela något så märker jag att självaste fästena i väggen helst vill krypa ur sina pluggar. Om de får välja så tänker de begrava mig i böcker. En lycklig död för en bokälskare i och för sig, men frågan är om jag inte måste investera i nya bokhyllor. Typ nu.

Varför händer alltid många saker på en gång? Kan de inte sprida ut sig lite så att livet blir lite mer jämn-spännande i stället?

I en sal på lasarettet

"Så, tredje gången gillt", tänkte jag och åkte taxi till sjukhuset på söndagen. Jag kom hem idag. Läkaren tände tavlan med bokstäver och frågade om jag kunde läsa något. ”Var?” frågade jag. Jag såg inte ens tavlan.
Hon tittade, petade, droppade och lyste. Hon harklade sig, andades in för att säga något, sa ”hmm” och bad mig sedan sitta och vänta medan hon ringde nån överläkare.

När jag fick komma in igen använde hon alla de där orden man inte vill höra: allvarligt, aggressiv, värre... och så till sist ”Vi lägger in dig. Åtminstone några dagar.” Jag hade med mig plånbok, mobil och hemnycklar. Jag visades till ett rum som blev mitt dunkla hem i tre dagar.

Natt på sjukhus är inte så mycket en tid på dygnet som ett tillstånd. Ett mörkt mjukgrått tillstånd med mjuka, släpande fotsteg, mumlande röster som hörs genom väggar och på avdelning 205 på Mölndals Sjukhus råder en mjuk tystnad som ibland avbryts av ett skratt från sköterskeexpeditionen. Jag tog aldrig reda på vilken av sköterskorna som var så lättroad, men någon skrattade ibland ett skratt som fick mig att tänka på ett helt handbollslag i gummisulor som springer intervaller på gymnastiksalsgolvet. Det var ett trivsamt ljud, men märkligt.

Mitt rum var som sjukhusrum ska vara. Sterilt och naket med ett litet försök att liva upp i ett hörn. I mitt rum var försöket en blå fåtölj som var förvånansvärt bekväm, men som tjusig stol betraktat var den ganska misslyckad. Den såg mest ut som om 760-bussen mot Lindome saknade ett säte.

Jag fick besök. Mamma kom. Det är sånt mammor är extra bra på. Dyka upp och bry sig om. Det betyder trygghet och kärlek och var långt mer uppskattat än vad man lyckas förmedla i ett sterilt, naket rum med en blå stol.
Syster J kom med en kasse. Kassen visade sig innehålla ett helt skafferi av frukt, godis och omtanke. Eddie Izzard-prat i lånade i-pods är vad vi borde skicka till tredje världen i biståndspaketen! Det hjälper mot det mesta och är en sån omtänksam sak att låna ut att jag är alldeles, alldeles... tacksam.

Vännerna K, Jch och L kom och jag kände mig som en prinsessa. En trött prinsessa med ont i ögat för all del, men en omtyckt prinsessa med fina vänner. Och Spencer ringde och brydde sig om och sade rätt saker vid rätt tidpunkt och frågan är om vi inte blev lite nykära i allt sentimentalt ”No, you are!... No, you!”

Hur som helst så hjälpte alla dropparna. När jag igår morse blev jublande glad när jag såg 30 cm höga bokstäver på två meters avstånd, så var det nog bara jag och läkaren som förstod varför det var så fantastiskt. Men att på ett dygn gå från att vara från blind till att se ett jättestort M är faktiskt minst lika härligt som marängtårta!

Och idag ser jag ännu mer. Bokstäver. Dataskärmen. Klockslag på armbandsurets pyttelilla urtavla. Och nu är det dags för ännu en ögondroppe...