WWKIPD

Jag kommer tyvärr inte att vara där i år, men jag är med er i tanken. Dock har jag som vanligt anmält Göteborgs-eventet, så på lördag är det STICKNICK i Botaniska som vanligt. Filtar, garn, stickor, barn, termosar, bullar, oömma kläder och gott humör samlar ni på gräsmattan utanför caféet klockan 13.
Själv sitter jag på tåg och stickar dagen före och efter, samt försöker få in några maskor i väntan på brudparet, då jag är på bröllop på lördagen.

MEN - jag kommer att prata om WWKIPD som evenemang i morgondagens Sticksnack i radio! Så ratta in era apparater klockan 10 så får ni höra min väna stämma berätta precis hur gärna jag hade velat vara med er på lördag!

gos

När man kommer hem dödstrött med huvudvärk måste Rolff vara det perfekta husdjuret. Om jag lägger mig ytterst på soffan vill han krypa in och lägga sig längs med ryggen. Instant värmedyna längs hela ryggen. Jag behöver aldrig frysa. Och bjuder jag in med armen kryper han upp och lägger huvudet på min axel, med en framtass på min midja, och så kan vi somna där i varandras famn.

I övrigt kämpar jag med skrivkramp, huvudvärk och flickornas eviga dilemma:
Vad ska jag ha på mig ikväll?

Är det någon som väntar på mera stickning i bloggen? Lugn - det är på gång. Jag lovar.

Och ja - gosdealen gäller för husse också.

Dylan

...var så bra att jag grät av skratt hela tiden.
Underbar tisdagskväll. Men att köra tur och retur till Fredrikstad i Norge och sen gå på standup gör att jag är så trött idag att...

Jag är så trött att jag inte vet hur man avslutar en mening.

byta bank

Är det någon av mina läsare som är nöjd, eller till och med mycket nöjd, med sin bank? Kan ni i så fall berätta för mig vilken bank jag ska byta till, för jag är inte nöjd med min.

uppskattning

Citerar nedan delar av ett mail jag fick idag:

"...Kan (en students namn här) få sin stora önskan uppfylld??
...nämligen att du skall ingå i hennes examensjury den (datum) klockan (tid) i (lokalens namn)! (Studenten) har ett mycket, mycket stort förtroende för dig och vill helst ha dig som huvudperson vid sin examination."

Ja det kan jag tänka mig, och jag tänker leva på hur den här förfrågan formulerades i flera, flera dagar. Jag blev ju jätteglad.

att motverka pessimismen.

Det här är ett blogginlägg om absolut ingenting. Jag skriver det för att påminna mig om att jag varit orolig för stress den här veckan, oroat mig sömnlös för saker som var en klackspark, oroat mig till magont för saker som var som en fjärt i reningsverket.

Det ordnar sig. Och ordnar det sig inte så löser det sig på nåt annat vis.

Och så luktar det sommar också.

fynda

Ja alltså, det tar sin lilla tid ibland. Jag kom äntligen iväg till KarMa garn! Och nu tänker jag stjäla bilen dit fler gånger! Jag skulle egentligen bara dit för att köpa lite Araucania ull som saknades till en kofta jag håller på med, men det blev lite mer än så...
Rowan till halva priset kunde jag ju inte motstå, så nu bor äntligen åtta nystan Felted Tweed hemma hos mig. Nu gäller bara att hitta rätt projekt till åtta nystan bourdeaux-brunlila drömgarn...

tystnaden blir alldeles för högljudd

Sverigedemokraterna pratar skit. Men de har rätt i en sak de säger. De har rätt att prata skit. Så när det buas för att de inte ska höras, när andra partier vägrar debattera med dem, när de portas från politikens finrum på grund av vad de säger, så är det faktiskt de som vill bojkotta som begår det värsta brottet mot demokratin. För med yttrandefrihet innebär faktiskt att man får prata skit också.

Låt dem prata, så vi kan bemöta deras argument med motargument.
Låt dem höras så vi får reda på att det är skit de snackar.
För det här sättet att tysta ner dem gör dem bara till ett missnöjesparti. Något att rösta på för att säga emot etablissemanget. Och det är många som är missnöjda nu, och det ger SD röster från folk som aldrig hört ett enda argument.

Snälla - Bjud in SD till debatter och torgmöten. Utmana dem.

lika möjligheter

Jag är faktiskt väldigt säker på vad jag tycker. Jag har svårt att diskutera frågor med stora gråzoner då jag snabbt blir arg av orättvisorna i allt det gråa, så politiker kommer jag aldrig att bli. Men vissa frågor ter sig för mig så väldigt svartvita och självklara att jag nästan blir perplext förbannad när jag hör någon tycka tvärtemot mig. Faktiskt. Där och då är jag beredd att ta diskussionen. Mycket för att jag vill förstå hur någon kan måla gråzoner i för mig så tydliga frågor. En sådan fråga är valfrihet.

Självklart ska man få välja vem man vill och klarar av att vara. Just nu finns dock en paradox i politiken som gör mig totalt perplex. Jag kan byta elbolag eller teleoperatör en gång i veckan om jag så önskar, men mitt eget livs riktning ska jag enligt ny skolpolitik nu kunna välja, så gott som oåterkalleligt, redan vid 15 års ålder? Nå, är du praktisk eller teoretisk? Va? Va?

Maud Olofsson frågade vänsterblocket i en debatt nyligen om de skämdes för yrkesutbildningar. Jag fnyser åt frågan. Nej, det är inte pinsamt med yrkesutbildningar, men det är pinsamt att tro att en 14-15åring vet vad han eller hon vill göra med resten av sitt liv. Jag vill att en gymnasiehumanist ska kunna bli bilmekaniker och att en fordonselev ska kunna bli näringsminister. Jag vill att vi låter tonåringar lägga grunden för valmöjligheter, snarare än att dela in dem i vattentäta skott redan i gymnasievalet.

Det ”nya” gymnasiet är inte nytt – Det är redan nu stor skillnad för framtidsplanerna om man går en praktisk eller en teoretisk utbildning på gymnasiet, men det ”nya” gymnasiet förstärker inte valfriheten utan bara de sidor som kan bli rent livsavgörande olyckliga för en osäker tonåring.

Jag har ett mycket tydligt exempel på det här i min närhet just nu, och med hans historia, vill jag berätta vad som inte fungerar i den politiska visionen om gymnasiet.
Den unge mannen jag skriver om kommer att känna igen sig i texten och jag väljer att inte skriva ut precis vem han är.

Mitt exempel går ett industriprogram på gymnasiet och tar studenten nu i juni. Hans utbildning har fokuserat på jobb i en industrisektor som nu befinner sig i kris. Han är inte dummare än han ser detta och något tänds i en tonåring som tills nu varit ganska tyst, tänkande, antagligen sökande efter vad just han vill göra. Nu när han inte kan fortsätta söka sig själv inom industrin bestämmer han sig för att Jag Kan, Jag Vill, Jag Vågar och alla vi runt omkring är lika förvånade när han plötsligt tillkännager att han ska flytta långt hemifrån, ta sig in på universitetet, läsa språk och i slutändan förhoppningsvis bli tolk. Så fort han kommer på detta försöker han få varenda boll han kan i rullning mot detta mål. Han vet att han har bråttom. Han tar snart studenten och ska ut i livet…

Då. Då får han reda på att han tänt sin klara gnista lite för sent. Det vill säga efter den 15 april. Det är för sent att söka till universitetet. Ingen i hans årskurs kände till sista ansökningsdatum. Ingen i hans klass visste vad det innebar att registrera sig på studera.nu, skicka in kompletteringar, hamna i listor och system för att eventuellt hamna på drömutbildningen. Det var det ingen som informerat om högskolor och universitet på industriprogrammet, för tonåringar på industri kan väl inte vilja plugga?

Vår unge vän gör nu allt han kan. Han skriver brev till institutioner och hör sig för om hur det funkar, vad han kan göra, läsa, fixa för att kunna ta nästa chans. Han skickar in en försenad ansökan när han vet hur man gör, för att åtminstone finnas i systemet. Han börjar titta på hur han ev skulle kunna bo på studieorten för att ha så mycket som möjligt fixat när drömmen äntligen kan slå in.

Vi pratar om tonåringar. Tiden då man väljer nytt liv en gång om året. Tiden då man hittar sig själv, byter riktning, är osäker, tappar bort sig, byter igen, får en ny idé, ändrar sig…
Men man ska bestämma sig för vilka möjligheter man ska ha som 18åring när man är 15. När man väljer gymnasium. Vad är det här för skit?

Men nu när han har valt ”fel liv” och måste trassla sig till det liv han vill ha under längre tid än nödvändigt, så kan han åtminstone välja elbolag, teleoperatör, pensionsfond…

Visst måste det kännas skönt för honom att ha en sådan valfrihet? Lika förutsättningar för alla? Pyttsan. Klassamhället är tillbaka with a vengeance.
Och Lisa är för en gångs skull ganska förbannad.

alarmerande

Vi bor i så spännande kvarter. Väktar-sambo har numret till polisens ledningscentral och har använt det ett par gånger de senaste två veckorna och jag har fått ringa 112 två gånger under samma tid.
På valborgsmässoafton hade vi rena farsen nedanför vår balkong. I hörnet på torget lekte ett gäng pojkar i undre tonåren med fyrverkerier. De var ungefär lika varsamma som om de hade jonglerat med bomullstussar. Måttet var rågat när de siktade med en fyrverkerifontän (ni vet en sån där som spottar raketskott rakt upp med glada tjut?) mot bussen som kom till hållplatsen. Två barnfamiljer fick stå och vänta på att kunna ta sig till bussen utan att träffas av eldklot. Pojkarna skrattade och vi ringde polisen. Senare samma kväll lekte pojkarna att en stor kartong var en öppen spis och fyllde den med brännbart material – på torget. Det blev en rejäl brasa med nåt farligt i, för hur brandmännen en släckte och släckte så verkade den få fyr igen. Brandkåren jobbade med lådan en dryg halvtimme.
Sedan dess har vi ringt om skadegörelse (Klotter med sprayburk på affären. Smarta klottrare hejar inte på varandra med glada tillrop så att grannarna kommer och tittar på vad de gör…), spritlangning (igen) och härom natten var en herre ute och kröp på vår gård iklädd t-shirt. Nej, ni missförstår mig – alltså bara t-shirt. Han hade svårt att hålla sig upprätt ens på alla fyra stackaren.
Jag skriver inte det här för att skvallra på nakna farbröder och fulla fjortisar. Jag skriver det här för att de här händelserna är så märkliga då samma område många dagar är rena rama idyllen! Vi har massor av grönt, stora gräsmattor, familjer på picknick, promenerande hundägare, söta tanter med rullatorer, grannar som hejar på varann och barn som leker i solen.
Högsbohöjd har allt! Från igelkottar i buskarna och rådjur i skogsdungen, till fulla fjortisar och sprayfärgsgäng…

skrivkrampskur

Jag skriver... och skriver om... och skriver...
Ibland hjälper synonymer.se mig vidare.

trevlig
trivsam, treven, behaglig, angenäm, tilltalande, gemytlig, mysig, hemtrevlig, charmfull, inbjudande, schysst; glad, rolig, kul, ball; sällskaplig, underhållande, roande, charmig; hygglig, snäll, rar, sympatisk, vänlig
(motsatsord: motbjudande, vidrig, otrevlig)

doftminnen

Vovven nosar runt och letar spår. Dyker i en buske och kommer ut med nosen prickig av vita blomblad. Det är då jag slås av minnet. Busken doftar av ett minne som jag hade glömt att jag kom ihåg: Jag är liten. Mindre än sex år gammal och jag står i en trädgård i en Stockholmsförort jag då fortfarande kallar hemma, och busken framför mig doftar precis som den här. Men busken i minnet är mycket större, helt enkelt för att jag är mycket mindre. En grön vägg med vita blommor. Jag minns inte att jag gör något. Det är liksom ingen händelse jag minns, utan en plats, ett väder, en storlek och en doft. Så där som doftminnen ofta fungerar.
Ett doftminne får mig att minnas andra. För när man väl slagits av en sådan här insikt från en annan tid glömmer man dem aldrig igen. Jag minns ett trapphus i Gårda som plötsligt förde mig tillbaka till mormor och morfars källartrappa på Trästavägen. Nedanför trappan stod den stora byrån där Bosses låda innehöll spännande saker. Byrån är blekgrönblå i mitt minne, men kan precis lika gärna ha varit knallblå eller grön i verkligheten, för det är ett bleknat minne jag har.
En annan gång satte jag näsan i en lånad handduk och förflyttades till bastun i källaren på villan. ”Bara en liten stund till mamma!” Min handduk från då var gul. Den finns fortfarande kvar, men luktar inte längre källarsten blandat med bastupanel.
En mössa lånad av en manlig vän gjorde mig en gång alldeles nyförälskad, då den luktade starkt av samma lukta-gott som en gymnasiekärlek använde. Pirr i magen bara så där!
Häftigaste doftminnena har jag hemma. Jag vet inte vad det luktar egentligen, men farmor och farfars hus hade en alldeles egen doft, och jag har många saker därifrån. Det märkliga är att doftminnet är det som sätter igång minnet, men olika saker som på många sätt luktar likadant från samma plats sätter igång olika minnen. Jag lade en blåvit duk som varit farmors på bordet och plötsligt känner jag smaken av hennes rödvinbär-citron-saft som bara hon kunde göra. Jag öppnar locket på en sypall och minns hur jag läste efternamn i telefonkatalogen, inkrupen i ett skåp. Jag bäddar med galet gula 70talslakan och minns ett blankt mörkgrönt täcke som en gång stoppades in i samma påslakan.
Nu har jag lagt in den där busken på min vanligaste hundpromenads-rutt, för då får jag vara fyra-fem år igen, en liten stund varje dag.

två biljetter till

...bokades nyss.
Fast den här gången till Dylan Moran som kommer till Göteborgs Konserthus den 2 juni! Jag ska skratta hela vägen till Ticnetombudet!

Jag ska få se Dylan och Eddie!

två biljetter

...är mina!

Vi ska se Eddie i Scandinavium den 20 december! God jul till oss!

tulle prosit

Vår mördar-kamphund till pitbull har nu visat ytterligare en stenhård sida som gör att han verkligen passar in i stereotypen för sin ras: Pollenallergiker à la hösnuva. Så med lite medicin i kroppen ska snart den hemska besten darra av skräck i badet, då han efter att ha fräst och spottat i gräset under promenaden nu ligger och flämtar, överhettad med täppt i nosen. Stackars liten tulle. Inte särskilt bestialisk alls...

alla fyra

Jag, vovven och mina ögonbryn har haft en helt okej måndag. Jobba hemma rockar när man känner sig lite utstyrslad i sina egna ögonbryn...

ögonbryn

^ ^
Hade tänkt skriva ett längre inlägg så småningom om det äventyr mitt hår och min frisyr går igenom den här våren. Mitt hår är inte helt mitt eget tills den 24 maj och det är faktiskt jätteroligt - men...
Igår fick man för sig att "fixa" mina ögonbryn. Jag har gjort det en gång förut, och det gjorde ont. Igår framfördes också idén om att färga dem lite så att de inte såg gulgröna ut till mitt röda hår. Jaja, jag har givit dem fria händer och litar på dem så lek ni bara...

...

"De kommer att ljusna en del de närmaste två dagarna" sade hon. Jag hoppas det! För just nu ser jag teatersminkad ut. För att gå till jobbet i eftermiddag måste jag lägga en fest-makeup för att matcha dem tror jag.
Jag får skylla på att jag firar att det är måndag!

Det har varit lite aber, lite ångest och lite tandagnisslan om jobbet, men nu när konstigheterna börjar klarna är det väl bara att bita i skiten, jobba på och få det klart. Så, när jag kommit så långt i min klagolåt så kunde jag till och med tänka mig att skriva lite i min blog.
Jag har bestämt mig för att göra en liten lista, för min egen skull, och till ert nöje. Jag behöver den, och ni andra kanske kan inspireras att göra en liknande.
Listan heter:

saker jag mår bra av som faktiskt finns tillgängligt hela tiden:
1. Sambo. Komplimanger, närhet, trygghet och kärlek. Han vill vara med mig alldeles frivilligt till och med när jag är ett pms-monster. Snacka om må-bra-faktor.
2. Vovven. Han försöker till och med trösta när jag mår dåligt, och känner på sig saker jag inte berättar för någon. Vovve-tryggheten är en stor, ny upptäckt i mitt liv.
3. Vänner. Jag har faktiskt flera stycken av er, och jag är alldeles för dålig på att höra av mig till alldeles för många, men när jag väl gör det så finns där bara kärlek ändå. Ni är bäst allihop. Tack.
4. Oasen Skogen. Bara tanken på att lämna vardagen en stund gör att jag andas lugnare flera andetag i rad.
5. Vackra garner och stickprojekt som låter mig glömma mina bekymmer och dyka ner i inspiration och kreativitet. Under punkt fyra borde jag också få in att skriva och teckna, för det finns fortfarande tillgängligt, men den sortens inspiration har trutit på sistone...
6. Jag klarar mig. Det löser sig. Jag har det bra. Faktiskt.

gåvan

De behövde ett eget inlägg så de fick vänta till idag.
Här kommer de:


Michiel hade med sig två koner Habu till mig i present! De skimrar! De strålar!
En är ull och stål och en är silke och stål. Det blir inte lätt att välja mönster, men jag är så sugen på att få prova! Väntar dock tills jag får de tre koner jag beställt själv, så kanske jag har tillräckligt till nåt lite "riktigt". Vill gärna ha en scarf eller så i detta magiska garn.
Ja, du läste rätt - Stål. Det är Rostfritt Stål i garnet.

av stora mått

En sån vecka det har varit! Och så mycket det är som jag inte har bloggat!

Det finns till och med ett helt stickprojekt som inte är bloggat eller sajberspejsat alls... Ni förstår jag förådde mina ideal under stickfesten på Grötö och lekte en stund med en stickmaskin... Ja, ni läste rätt. Det var rund och lite plastig och knattrade ganska snällt för det mesta, men när den bråkade så bråkade den verkligen. Tappade maskor i maskin är tio resor värre än på stickorna måste jag säga. Nej, jag tänker nog inte skaffa någon då det inte riktigt var min grej, men det var roligt att prova och det blev en rolig grej!
Inspirerad av Maria G och en halsduksmojäng hon visade på ravelry häromsistens vevade jag upp två nystan Kid Silk Haze i en lång tub. Och vips så hade jag en multifunk-halsdukskrage-mojäng! Trä den över huvudet, vira den runt som en lång snodd, vänd ut och in, byt färg, vit kant på grönt eller tvärtom, ja du kan till och med dra den över huvudet! Och jättemjuk är den också. Jag kallar den halsdukskrage-mojäng kort och gott...

(Tack Lea för maskin-bilden)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Det var ju om påskveckan!
Veckan då vänner samlades, traditioner firades i fel ordning och vi åt så mycket fisk att det snart växer gälar på oss...

Michiel kom på besök. Michiel bor i London, men kommer från Sydafrika, och vi upptäckte bland annat hur lika afrikaans och svenska kan vara. "Varheen?" sa Michiel. "Hitåt" sa vi. Och vän Jonas kom ner från Uppsala och Sambo tog med våra gäster och vovven ut i skogen. Vovven blev lycklig och sydafrikanen tyckte att svensk tallskog var mäkta exotiskt.
(Fotot taget av vännen Jonas)
På måndagkvällen öppnade vi en flaska glögg och åt pepparkakor, för vår stackars afrikan hade aldrig druckit glögg. Det blev en måndagsfest av stora mått! God Jul!

Sen blev det tisdag och vi lagade fisksoppa. För att det skulle bli nån fisksoppa så turistade vi i både Feskekôrka och Saluhallen för att få tag på ingredienser. Vitling, fjärsing, sjötunga, fänkål, saffran... Det var succé förstås. Och Jonas köpte hummer (Hummer!) och det blev en tisdagsfest av stora mått! Vi skålade till och med i bubbel till hummern!

Sedan blev det onsdag - även känd som Midsommarafton i april. Vi hade bjudit in fler vänner som kunde sjunga med i Helan Går, och vi dukade upp sill och lax och snaps, och då satt även Monica med vid bordet och det var mysigt. Michiel blev särskilt förtjust i gravlaxen, men slukade allt med god aptit. Även inlagd sill. Störst succé var det när Jonas hoppade Små Grodor! Det blev en onsdagsfest av stora mått! Glad midsommar!

Sedan blev det torsdag och vi var ganska slappa och möra efter midsommarfirandet och spelade mest TV-spel hela dagen. Heja Indiana Jones! Jonas åkte hem till Uppsala igen, men byttes ut av Sambos bror som hade turen att få vara med när det var Sambos tur att ta på sig förklädet och laga mat. Vi bjöds på lamm och Världens Godaste Sås (nej jag skojar inte) och det blev en torsdagsfest av stora mått!

På fredagen tog jag och Michiel med oss Rolff på äventyr i stora staden för att landa på spelkonventet Gothcon, där bröderna Sambo med Lillebror mötte upp. Där ägnade vi oss åt nördspaning, geeksafari, glassätning och spelshopping i solen. Sedan, medan Tobbe tog hand om trött men lycklig hund, promenerade jag och vår vän till tåget för att fira påskhelg med min mamma i Stockholm. Tågresor är fantastiska. Fem timmar sightseeing av svenska landskap, samtal, stickning och middag. Vi hade med oss Kinamat och åt dumplings medan vi räknade röda stugor på svensk landsbygd. Det var en tågresefest av stora mått, och vi fnissade oss ända till Hufvudstaden där mamma mötte oss.

Soliga påsklördag firade vi promenerandes i Gamla Stan. Michiel flirtade med högvaktsbytets uniformsklädda pojkar och köpte en svensk liten hustomte med ullskägg. Alla var lyckliga och blev rosiga om kinderna i solen. På kvällen lagade mamma lax och Michiel konstaterade att han aldrig ätit så mycket fisk på en och samma vecka förr! Det var en fiskfest av stora mått! (Börjar jag bli tjatig?)
Efter middagen tackade vi för maten (förstås!) och mötte sedan upp med ett par vänner till på en pub på Söder och skrattade oss genom resten av aftonen över god öl.

Nu var det bara söndag kvar och då Michiel blivit rekommenderad det så gick vi på Vasa-museet. Jag har varit där förr, men tycker det är lika spännande varje gång. Det är verkligen ett fantastiskt museum! Michiel köpte en kylskåpsmagnet med ett klokt citat på svenska:

"Den som går sin egen väg behöver ingen karta" - Drottning Kristina









Den kvällen bjöd mamma på renskavsgryta. Nästan mer exotiskt än inlagd sill förstås, och mycket uppskattat. Det låter som om vi inte gjort annat än ätit, men ack vad vi har skrattat, pratat, levt den här veckan. Han blev ett sånt där besök som nästan blir som familj med en gång. Rolff tyckte det var jättemysigt att dela soffan med gästen, och tyckte Michiel kunde stanna jämt verkade det som. Det tycker nästan vi med. Välkommen åter. Det var en underbar vecka!

"Can I keep him?"

kommer strax

Har haft en fantastisk påskvecka med besök och en massa äventyr. Har bara inte riktigt tid att samla det i text och bild ännu. Det kommer, det kommer...

hur man har det

Jag sitter med en liten orosklump i magen. Jobbrelaterat. Alla klappar mig på axeln och säger att det kommer att lösa sig på bästa sätt. Jag är bäst på att oroa mig, så det är vad jag gör. Så står TVn och går medan jag pysslar inför vovvens kvällspromenad.I öppningen av TV3s "Diagnos Okänd" sitter en professionell dansare som på senare tid fått ont, problem med koordinationen, går vingligt... och som inte vet vad som är fel och säger:

"Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det"

Jag känner mig träffad. Det är lätt att oroa sig, svårare att ta tag i det som oroar en. I morgon ska jag försöka tänka på dansarens ord, när jag tar det.

uppdatering

Två nya djur-broscher i etsyshoppen. En katt och ett lamm.
Lammet var jag nära att behålla själv för att sätta på stickväskan...

gratis

Här är mitt erbjudande:

Min gamla stereo måste ut. Den köptes 1995 och var då hypermodern.
Sex skivors CD-växlare, två kassettdäck (!), equalizer med massa förprogrammerade inställningar, radio... Och så två högtalare. Går att koppla som stereoljud till TVn till exempel. Fungerar perfekt. Men vi behöver den inte. Inte alls.
Den är din om du hämtar den på Högsbohöjd. Den kanske kan stå på barnens rum, eller så kan du sälja den eller så kan du plocka isär den och se hur en stereo från nittiotalet ser ut inuti?
Då kan man plocka ut coola kretskort, klippa sönder dem och sätta en broschnål bakpå så har man en häftig brosch... Eller nåt.
Får jag nåt trevligt svar på detta blir den en gåva. Om inte åker den på tippen och det vore faktiskt lite synd. Besväret med att sälja den ids jag inte alls.

Uppdatering: Det gick fort! Stereon är nu Aidas.

festen är över...

...men en sån fest det var!

När jag packade ur väskan nyss kunde jag rada upp den här buffén av nytt godis på soffan:

Lägg märke till den Gigantiska Virknålen jag fick! Det står inget nummer på den men vi gissade på 25mm...

Dessutom har jag lekt med stickmaskin och gjort en ny halsduk-krage-mojäng. Den visar jag när jag lyckats ta någon vettig bild.
Trevligt folk, massa garn, jättegod mat och hela helgen handlar om stickning, virkning, krokning, hantverk, fibrer, garn, shopping... Ja, jag har njutit. Men idag är jag så trött så jag ser i kors. Tre workshops har jag hållit, så jag var inte deltagare på någon, även om flera lockade! Alla mina workshops blev lyckade och deltagarna verkade nöjda, så då är jag det också! Tack alla som var med! Och tack Marie, Ingrid och Linda som ordnat, fixat och donat!

Min kamera var inte med på ön, så kanske kommer det ett inlägg till med ett par snattade bilder på väl valda motiv. Jag har inte hunnit sticka så väldigt mycket själv, men några varv på min Venezia hann jag med! Det blir så himla fint!

Men bilden är lite suddig, så klicka inte upp den i full storlek - då blir ni lika yra i huvudet som jag blir när jag räknar maskorna i den för länge...

packlista

Imorgon bär det av till Grötö (Iiiiih! Ska bli skojiiiiigt! Med många iiiiii!) och så här ser min packlista ut:

workshops - bok, bok, laptop, sladden, tråden, verktyg, verktyg, mojängen, exemplet, papperna, USB-minnet, anteckningsboken, blocken...
stickning - garnet, mönstret, pennan, tillbehörsväskan, UFO, (mönster plus garn till ny mojäng) x3... ska jag nysta ditt eller datt? Ska ditt eller dutt packas?... och bytesgarnet till lotteriet...
bo - kläder (helvete jag hann inte tvätta!), necessär med innehåll, bok, ipod, penna, skissbok, telefon, laddare...

Nää! Kan det verkligen bli så här mycket?

vakthund

"Kommer ni i närheten av min balkong så... så... Akta er noga!"

habu

Iiiiiiihhhh! Jag har just beställt tre små koner med olika Habu-garner! Två med ull och stål och en med silke och stål! Så himla spännande garner!

men först...

...ett MÖSS-mönster!

"Mysse" är klar och publicerad på visalisadesign!

Varsågoda!
Den går att variera Massor! Jag håller på med en i barnstorlek som får en knorr på toppen. I knallblått. Fler bilder kommer.

på gång

Jag har just skickat ett lite halvhattigt TRÖJMÖNSTER till min teststickerska (Ja, jag har redan en sådan till och med!)
Nu ska vi bara se exakt hur oförståeligt det blev och hur mycket rättelser jag måste göra...
Det är på gång!
(När mönstret väl är klart så får vi väl ha namntävling på vad den randiga skapelsen ska heta...)

Det var en gång en vinterdag...

... nej vänta, jag börjar om:
En dag började det snöa... (slask)
Plötsligt så snöade det... (ne-ej, jag börjar om igen)
Snön vräkte ner... sen smälte den...
Ja, se det snöar! ...
Så kom den första snön och bäddade in staden i ett mjukt täcke av... slask.
Den första vinterdagen gnistrade... (Går det fortfarande att räkna som den första?)
Årets sjunde vinter började med ett lätt snöfall...
Snön vräker ner och drivorna... ne-ej!
Nej, nu vill jag ha en fortsättning på den här historien, så jag slipper börja om den hela tiden. Nästa kapitel får gärna innehålla sol, fågelsång och uteserveringar!

en stor dag

Rolff är officiell nu. Registrerad, chipmärkt, vaccinerad och besiktigad utan anmärkning. Han var jätteduktig hos veterinären och vi är jättenöjda. Det är väldigt skönt att få höra att vi gör rätt, tänkt rätt, känt rätt om vår hund, och hunden mår bra!

För att fira åkte vi och köpte nya täcken och kuddar åt oss! Ett efterlängtat inköp, och jag ska snart krypa ner i ett nytt litet himmelrike av mjukhet och komfort. En varm, kort kvällsdusch kommer att göra att rena lakan och nytt täcke känns som en spa-behandling. Skönhetssömn ska det bli, och attan vad vacker jag kommer att vara i morgon!

Från nya täcken till fika med en god vän som bjöd på äppelpaj - Den här dagen blev ju bara bättre och bättre! Och jag är ändå inte klar ännu!
När vi kom hem låg ett paket och väntade på mig... Min väska!
Jag förälskade mig i denna väska på etsy häromsistens, och kom fram till att jag skulle ångra mig mer om jag inte köpte den, än över hur jag hade behövt de ynka hundralapparna till något annat i slutet av månaden. Så som present till mig själv köpte jag den här:

Bilderna är från annonsen på etsy - och väskan i verkligheten är Ännu Bättre! Jag är alldeles väskkär.

säg ost

Inte ett endaste litet hål, och en tandläkare som förtjust piper att jag har så söta små tänder och så fint det är och...
Ett tandregleringsbarn som jag, som i tidiga tonår vande mig vid att tandläkaren och sköterskan ryggade bakåt i ren panik när jag öppnade munnen, njöt. Hurra.

koppelträning med mera

Tre gånger om dagen går Rolff i koppel. Ibland går det utmärkt. Ibland går det inte alls. Vi ska få hjälp med detta på kurs om ett tag, men tills dess stretar vi på med den kunskap vi har, och han har ju gjort enorma framsteg.
Men så var det det här med att han är en staff - nära länkad till den ökända pitbullen. Ofta när folk ser Rolff så ser de en liten pitbull, och därmed också alla de fördomar och förutfattade meningar som finns om rasen. Det kan bli mer än tröttsamt. Så nu tänker jag skriva av mig lite frustration här.

Den engelska staffordshire bullterriern togs fram för att döda råttor i gruvor. Stor käft, kraftiga käkar och låg muskulös kropp är idealiskt. Men visste du att även chihuahuan avlades fram just som råttdödare - men då i mexikanska hus, och under husgrunder? Jojomen.
Så gott som alla tamraser är framtagna av människan för ett specifikt ändamål. Det gör också ofta att liknande grupper människor skaffar liknande hundras, och beroende på vilken stereotyp ägaren är får man också en bild av rasen. Att en hund ofta på något sätt liknar sin ägare är ju inte bara nys...
Därför har det länge funnits minst en "negativ" ras, som media gärna skriver om, och som "fel" ägare kanske gärna skaffar. På 80-talet var det schäfern - den hemlöse drogmissbrukarens följeslagare. Men så upptäckte polisen vad bra schäfern var, så den höjdes i status. Sen kom rottweilern - "dödarhunden". Det finns till och med en skräckfilm om en mördande hund som heter "Rottweiler".

Och visst, Rottweilern har mycket kamp i sig, så det går alldeles utmärkt att träna en rottis till att vara en helt förfärlig vovve. Men det går också att ha en rottis som bästa vän. Och nu är det pitbullen som är den "farliga kamphunden".
(Rolff ligger just nu vid mina fötter och sover, och jag har himla svårt att se honom som skrämmande... )
Men okej, på samma sätt som schäfern tränas lättare att vakta än många andra hundar, är det lätt att trigga kampen i staffar, pitbulls och rottweilers, men vet ni vad? Vi jobbar stenhårt på att träna Bort de dragen hos Rolff! För alla ägare till "kamphundar" kampas inte med dem alls. Chockerande va?
Nu råkar vi ha en tonåring, som inte direkt är färdiglärd på hur man umgås med andra hanhundar utan att det blir dominanskamp på blodigt allvar helt plötsligt, men jag har koll på det och släpper honom inte i närheten av situationer jag inte kan kontrollera. Tro mig.
Så nu till dagens "Men va i helvete människa..."

Jag är ute och går med lagom exalterad, stressad vovve. Vovvven Rolff får syn på en Fet labradortik som stånkar sig uppför en backe med lika korpulent dam i släptåg bakom sig. Med puff och stön kommer de närmare. Rolff gillar att få hälsa på tikar, och det är jättebra träning för honom när andra hundar lär honom hundetikett, så på långt avstånd ropar jag till puffande damen: "Han är en lite ivrig tonåringskille den här, men kan han få hälsa på din tik?"
Damen stannar, ber sin hund att sitta, säger åt sin hund att sitta, ryter "SITT!" och tjocka hunden sätter sig. "Nja, din hund ser ju inte så vänlig ut!" svarar hon. Jag suckar inombords och svarar glatt att "Jo, alltså han är bara ivrig. Kan som sagt vara lite påflugen, men då kanske din hund kan säga åt honom att lugna ner sig? Det vore bra för honom."
Tanten suckar, tittar mig i ögonen och säger: "Men varför Skaffar du en sån hund! De är ju bara knäppa och våldsamma!"
Rolff sitter i det här läget snällt på rumpan som jag sagt åt honom, men sniffar förstås nyfiket och ivrigt åt tikens håll då hon står bara några meter ifrån honom. "Titta! Min hund vill ju inte alls hälsa på honom!" säger tanten och går förbi, medan hennes tik morrar åt den alldeles för ivrige tonåringen (Det skulle jag också gjort om en fjortis gläfste på Rolffs vis åt mig). "Vad bra då", svarar jag, "Då lärde han sig det!"

I efterhand kommer alla dräpande kommentarer jag kunde ha sagt nedramlande i huvudet. Kanske var det bra att jag höll mig vänlig och positiv för att inte ytterligare spä på tantens fördomar om min hund, men visst skulle jag ha frågat varför i hela fridens dagar hon av alla människor skaffar en ras som behöver mycket motion?

Apropå hundar och attityder så kan jag berätta en rolig historia till:
På åttiotalet genomförde tyska polisen en undersökning för att komma fram till vilken hundras som är mest lättränad på alla de kunskaper och egenskaper som passar en polishund. Resultatet blev Kungspudel, men det förstod ju vem som helst att polisen inte kunde visa sig på gatorna med pudlar... Fel attityd helt enkelt, och så valde man nummer två på listan i stället - schäfern.

ingen panik...

...allt på en gång.

Plötsligt finns mycket att blogga!
Helgen som gick sjöng jag garnets lov på DreamKnit!
(Länk till GP:s bildspel om arrangemanget finns här)
För första gången anordnades DreamHack fast med garn och stickor - alltså DreamKnit. I dagarna tre i en fantastisk lokal på tredje Långgatan samlades stickerskorna i soffor, fåtöljer och i en stor gunga (som ramlade ner när jag satt i den. Jag skäms än, fast det inte var mitt fel). Tack alla som var där, och särskilt Tina och Josephine som såg till att det blev av! Jag kom hem med massor av inspiration och garnglädje!

Under träffen gjorde jag klart min senaste top-down raglan enligt eget mönster, och den här gången har jag verkligen försökt göra nog med anteckningar för att kunna dela med mig av ett MÖNSTER snart! Vi får se hur det går med den saken, men jag menar verkligen vad jag säger!
Den blev superfin, och jag återkommer med foton på smaskigt vacker, rosa mosstickning.

Jag har sålt smycken sen sist, så jag jobbar med att få upp resten av de härliga svamp-pusselbitarna etsy-shoppen. Denna gång halsband. Ni stickerskor har väl sett att en av broscherna jag lagt upp har en bild av en mal på sig! Jätterolig liten brosch att ha på stickade plagg i ull förstås!

Jag har en massa att skriva om söta hunden också. Foton på stickat som ska knäppas, mönster som ska skrivas, funderingar som ska formuleras... Jag får nog säga att jag återkommer med mera snart!

etsy update

Nya prylar i min etsy shop! Och fler är på gång!
Klicka på inlägget så hamnar du i shoppingparadiset!

slöjd i skolan

Det diskuteras om man ska byta ut hemkunskap och slöjd som obligatoriska ämnen, mot mer teknik och IT! Rösta emot! Slöjden är ovärderlig i skolan!
Klicka på hela det här inlägget så hamnar du på Skolfronts sida - där kan du rösta för slöjdämnets framtid i en rosa ruta i högerkanten.

blad av silke

Min lilla silkescarf är färdig. Den lyser knallgrönt i kragen på min grå jacka. Det blev jättefint! Den är aningen kort, men den är väldigt precis en härva BC soft silk lång. Jag hade väl 5 cm över när jag hade fäst trådarna.
Det är nästan ingen som kommenterat att avigsidan på det här mönstret blir fantastiskt vackert det också - så nu gör jag det:
Avigsidan blev också jättefin!

Sir Terry!

Terry Pratchett har blivit adlad!
Det gjorde mig glad.

ajm sårry kan jo explejn plis?

En kurs om allt på fyra dagar.
Någonstans mitt i anteckningarna från i tisdags hittar jag en lösryckt mening:

"What IS a GOOD world?"

Det verkade inte konstigt när jag skrev det, men det är också så stora frågor som diskuterats - i förhållande till vad kunskap är, vad kunskapssökande forskning är, teorier, system, förhållanden och min egen roll som forskare i en värld som verkar kunna allt och ingenting på samma gång.

Jag har fått många komplimanger för min engelska, som förvisso är god, men det skrämmer mig ändå att min engelska anses som så bra, när även jag finner språkbarriären ganska jobbig. Jag går runt uttryck jag inte hittar tills jag tycker mig ha fått fram vad jag ville säga. Men hur ska jag veta om jag blivit förstådd, eller om jag förstått, när så komplexa saker ska diskuteras på ett språk som ganska få i rummet verkligen behärskar?

"Thö deve'loupment can alltså be seen as woorying" sade en av föreläsarna, och med den engelskan håller jag med. Hon pratade om en annan utveckling, men hur mycket av vad vi egentligen menade rann bort mellan grammatiska missar och fattiga ordförråd?

fynd

Strikk är inte min favoritgarnaffär här i stan faktiskt, men jag Älskar deras rea-korgar.
Alldeles innanför dörren blandas allsköns udda skönheter till nedsatt pris.
Idag hittade jag en härva Indy Silk (100% bourettesilke), två nystan Rowan 4ply soft i mysigt chokladbrunt och ett nystan Milk & Honey från Viking (70% bomull,30% mjölkfibrer)i skojigt lila/grönt.
Men ni kommer knappt att tro mig! Tre av dessa fyra låg i 20-kronors korgen och silket kostade 40 kronor. Så dagens skattjakt landade på fantastiska ett hundra kronor jämt.
Hurra!

en snöig norgehistoria

En av många fantastiska födelsedagspresenter jag fick i höstas var två biljetter till operan i Oslo ”Flaggermusen” (Operetten Läderlappen)! I presenten, som jag fick av en hel halva av familjen, ingick också boende på hotell och värdinneskap av fantastiska Anna. En oväntad men underbar present som till och med blev bättre än väntat! I helgen som gick var det dags.

På fredagen styrde vi Fiaten norrut och stannade först vid Sambos föräldrahem och lämnade hunden i tryggt förvar där. Rolff har fått springa sig trött hela helgen. Det är underbart att se det bruna, lilla muskelpaketet sträcka ut och rusa musklerna varma.

Så petade vi in en ljudbok i bilstereon och styrde norrut. Ju längre norrut, desto mera snö.
Strax efter någon av alla tunnlarna, och efter någon av vägtullarna som det kostade 20 NOK att passera, och efter ”Oblatautomaten” (Oj vad jag skrattade åt den skylten), var vi tillräckligt nära Oslo för att ringa Anna och konstatera att det lät ju himla enkelt att hamna rätt enligt hennes beskrivning. Sen körde vi fel. Fast bara lite.

Anna hämtade oss vid en Statoilmack och lotsade oss till hotellet. Det gick bra, trots citat som:
”Här ska du ta höger, fast bara lite”
Och hela tiden snöade det. Snö. Snö. Snö.

Hotellrummet låg på elfte våningen och utsikten var… Vit. Snö. Snö. Snö. Vi såg inte så mycket av Oslo alls. Vi pulsade till en italiensk restaurang med Anna i stället. Där åt Sambo sniglar för första gången och blev lika förtjust som jag är i de små vitlöksbomberna. Mums. Det är himla praktiskt med en värdinna som kan rekommendera de bästa matställena. Tack Anna! (Och det här var ändå bara början på vår kulinariska semester. Vänta bara till vad jag skriver om maten på lördagen…)

Lördagen var lika vit. Allt tar lite längre tid när man pulsar fram i en stad som inte riktigt vet vad snöröjning innebär. Norrmännen var minst lika chockade som snöblöta göteborgare. Så vår lördag blev en pulsande promenad mellan diverse små shoppingcenters under tak. Vi måste åka tillbaka för att verkligen se Oslo nån gång. Den här gången såg jag mest mina tår försvinna i snön steg efter steg… Efter idogt pulsande och ett mycket sparsamt shoppande (Jag köpte ett skärp) tog vi trikken (ja, spårvagnen heter så) en liten bit åt nåt håll… Ja, vi fick inte så mycket bättre koll än så. Vi hamnade i alla fall på Mother India. En indisk restaurang där vi höll på att fastna för evigt. Vi satt länge. Det var så gott! Och så mysigt! Massa små fina skålar med skojiga såser. Massa spännande blandande och… Ja, som det verkligen ska vara. Så här gott såg det ut:

Och så här gott var det:

Nu hade vi suttit lite för länge och hade lite för bråttom till Operan. Men vi litade på trikken som trots vädret skramlat fram som den skulle hela dagen. Men ack och ve – vi fastnade.
Det blev minst sagt lite bråttom att göra sig tjusiga och trippa iväg till finkulturen, men vi fixade det galant. Och galanta var vi! Jag i en ny jättegrön klänning som jag nästan är lite kär i, och Sambo extra stilig i kostym.
Finkultur – här kommer vi!
Operahuset i Oslo är nytt, vackert, häftigt, spännande och fantastiskt. I det här vädret såg vi ju mest bara insidan, men jag blev väldigt sugen att komma tillbaka i sommar och gå på taket, sola på terrassen, vinka åt båtarna utanför…
Jag kopplade på arkitekturnörden och tog fram kameran:


Föreställningen då? Vi är ju inga operafantaster?
”Flaggermusen” är en operett, vilket i princip betyder sommar-fars-buskis, men som finkultur. Storyn bjöd på förväxlingskomedi, otrogna äkta män, fagra damer i korsett, kostymbal och en full fångvaktare. Stefan och Christer hade känt sig som hemma – men… Det var bättre.

Jag var imponerad av sången, även om det var tur att man fick den textad (Det syns på sista bilden!) för annars hade jag inte hängt med. Alla hade varsin liten display där man kunde följa texten på engelska eller norska. Jag var imponerad av dansarna, av scenografin, av uppsättningen och av byggnaden.

De hade verkligen gjort en poäng av att visa upp det häftiga operahuset i föreställningen. Ett scenbyte skedde öppet och då höll jag andan. En scen, där en stor karusell just vänt på en hel husfasad försvann bakåt - scengolv och allt. Kvar blev ett stort dike, och ur djupet steg en helt ny scen, med insidan av ett fängelse på. Dessutom var det helt tyst. Inga hissmaskiner surrade, inga vajrar hummade, inga gångjärn gnisslade. Huset fick applåder.

I fängelset kom en fångvaktare raglande och pratade med publiken en stund. Fylleskämt och sexanspelningar på bästa buskismanér var det, och dessutom på norska. Och visst satt vi och småfnittrade lite. En av fångarna i fängelset är lite jobbig tycker fångvaktaren, för han sjunger hela tiden, och inte särskilt bra heller. ”Annat är det när jag sjunger!” säger han och vinglar till, räddar sig genom att stödja sig på skurmoppen och tar en slurk ur sin plunta.
”Min dröm” säger han ”är att stå på scen i ett fullsatt operahus, med följespot och full orkester, och där skulle jag sjunga huvudrollen i Turandot! Vincero skulle jag sjunga! Seiern er min!”
Och till de orden spelar orkestern upp, kören lägger på några lågmälda stämmor backstage, en spotlight tänds och den fulle fångvaktaren tar i…

"Dilegua, o notte! Tramontate, stelle! Tramontate, stelle! All'alba vincerò! Vincerò! Vinceròòòòòòò!..."

Bara den strofen, men det är den starkaste strofen. Den är en sån där slinga musik man inte hör med öronen utan med maggropen. Och sjungs den bra så rinner tårarna på mig. När den fulle fångvaktaren sjunger sprutar tårarna. Så oväntat. Så fantastiskt. De få sekunderna, som inte ens står i manus annars, är det jag bär med mig mest från föreställningen.
(Hela det här stycket är en länk till ett youtube-klipp där Pavarotti sjunger just de raderna, och lite till.)

Efter operan smälte vi våra intryck i öl. Först på en uteservering under värmelampor och insnurrade i filtar. På den här uteserveringen ska man sitta och titta på folk sa Anna, och det är ju ett favoritnöje, så dit gick vi. Men vi såg nästan bara barens egna gäster… och snö. Snö. Snö. Snö. Fortfarande.
Vi pulsade till nästa ställe.
Nästa ställe hade toaletten gömd bakom en lönndörr i bokhyllan och var himla trevligt på alla sätt och vis. Ja, förutom priserna då… En stackars svensk får ju skrämselhicka när en öl kostar 79 norska kronor… (95 svenska).

På söndagen åkte vi bara halvvägs hem (Vi stannade och övernattade hos Rolff och hans trevliga hundvakter), men innan avresan var vi tvungna att gräva fram bilen, som Oslo hade gömt i all snö. Snö. Snö. Snö.

Förutom dyr mat och pizza får Oslo-resan fem snöflingor av fem möjliga! Tack allihop för presenten och tack Anna för sällskapet! Vi kommer gärna tillbaka!

fel fokus

Idag läser jag. Jag måste ta mig igenom en artikel om definitioner av kunskap, vetenskap, filosofi inför en kurs nästa vecka då vi ska få reda på vilken sorts kunskap vi som forskare förväntas leta efter. Det är en intressant text, men jag gör precis som delar av teorierna handlar om - Sanningen är subjektiv.
Jag läser utifrån vem jag är, vad jag gör, vad jag värderar - och det är därför inte säkert att jag, när jag läst klart, har tagit vara på samma sanningar som andra som läser.

Som när jag mitt i texten snubblar över att ordet "humanism" används som en självklar term, men i en annan filosofisk betydelse än jag tidigare givit ordet. Så jag slår upp det och antecknar i marginalen vad jag tycker saknas i meningen.

Samtidigt läser jag om definitionen några gånger till.

Aha!

Nästa gång någon frågar om jag tror på Gud tänker jag svara: "Jag tror på människan".
Det som är religion i andras liv är humanism i mitt. Det är tron på medmänniskan som utgör grunden för hur jag definierar världen.

"Humanism is a broad category of ethical philosophies that affirm the dignity and worth of all people, based on the ability to determine right and wrong by appealing to universal human qualities, particularly rationality.
It is a component of a variety of more specific philosophical systems and has been incorporated into several religious schools of thought. Humanism can be considered as a process by which truth and morality is sought through human investigation. In focusing on the capacity for self-determination, humanism rejects transcendental justifications, such as a dependence on belief without reason, the supernatural, or texts of allegedly divine origin. Humanists endorse universal morality based on the commonality of the human condition, suggesting that solutions to human social and cultural problems cannot be parochial." -wikipedia

Här kommer snart en lång och fantastisk Norge-historia, men jag har lite fullt upp och har inte hunnit formulera mig ännu.

klarspråk

Skolan i Älvsbyn har brunnit ned och TV-nyheterna intervjuar Arvid 11 år:
- Du åkte aldrig till skolan i morse?
- Nää, mamma kom och berätta...
- Och vad tänkte du när du fick höra vad som hänt?
- Shit.

Det var allt.

Värmekudden och Voltaren-krämen och jag

Det var en gång en Nackspärr som vägrade ge sig. Det värmdes och det knådades, det sträcktes och det medicinerades, men den ville inte släppa. Den hade bitit sig fast i min vänsteraxel och sträckte sina tentakler ner i Armen och upp i Huvudet. Armbågen tydde sig förskräckt till Midjan och vägrade lämna min sida på tre dagar. Huvudvärken berättade för mig att det var dags att säga till på skarpen, för den här nya inkräktaren var ganska enerverande...
Och Huvudet brukar ju veta bäst, så Värmekudden, Voltaren-krämen och jag bestämde oss för att med förenade krafter mota bort Nackspärren. Nackspärren vägrade.
Idag gav vi upp och bad om hjälp. Massören kallades in. (Rata-rata-rata-rata-raaa!)
Han knådade och jag skrek.

Några timmar senare känns ryggen som ett varmt blåmärke. Det är bättre. Men Värmekudden och jag hjälps fortfarande åt att hålla vakt, för det verkar som om den fortfarande ligger på lur om jag inte aktar mig. Och Nackspärren ska man akta sig för. Den är elak.

till sofia

Nu var det nästan obehagligt...
Här sitter jag och letar efter ett sätt att kontakta Sofia som tipsade mig om saker några inlägg ned, och medan jag gör det så kommenterar hon på förra inlägget! Men jag har fortfarande inte din mailadress, så nu blir det lite inför alla i stället:

Resultatet av min hjälptävling är:
Jag valde nåt annat! Men, det var efter Sofias tips som jag letade igenom saker jag redan markerat som favoriter och insåg att det ju var en lite gles och smal Woodland Shawl jag skulle göra i mitt gröna garn!
Den är på gång.

Men Sofia - jag vill ändå belöna dig för att du var en av få som engagerade dig i mitt val av mönster. Tack för det! Nu behöver jag bara ett sätt att kontakta dig lite mer privat än i bloginlägg... Jag finns som visalisa på ravelry.com, eller så heter min gmail.com-adress också bara visalisa innan snabel-a:et om du vill maila mig direkt.
Presenten är din!

val och kval

Medan jag håller på att försöka ta mig i kragen och fixa fodret till min underbara Rogue-kofta som jag stickade i fjol, så hittar jag fler Stora mönster än någonsin som jag vill sticka!
Jag vill göra en Green Gable, en Sylvi, en Susie Hoodie... Och så kom Knitty's vinteröverraskningar idag. Vad hittar jag där om inte Montera - ännu en lång kofta/kappa som vore underbar! I vilken ände börjar jag nu? Och frågan är exakt hur många mössor och sjalar jag hinner sticka innan jag bestämt mig...

Okej, jag erkänner att Sylvi faktiskt lockar mest, men när jag väl valt garnet till den, så lurar alla de andra... också!

lagad

Jag har lagat en tand hos tandläkaren idag. Och allt jag kunde tänka på medan borren gick var den här sketchen av älskade Eddie Izzard, vilket gjorde att jag låg med ryggen spänd i en båge och fnittrade...

Nästan allvarligt talat, det går verkligen till förvånande mycket precis som Eddie beskriver det...

musik i stället för visdom

Det här kommer att låta märkligt, men jag sitter och väljer ett av två bloginlägg att skriva.
Problemet är att om jag skriver det ena, så förstör jag det andra. Så jag måste kanske suga på karamellen och omformulera mig lite. Det är så där med saker man lär sig om sig själv, som samtidigt innefattar andra. Man vill inte lämna ut, men man vill samtidigt dela med sig…

Så i stället för nyfunnen visdom om livet får ni alla en liten present i form av en bekant. James spelar sin egen musik nu, och i lördags gjorde han det på Sticky Fingers scen. Jag var där och blev glad, för jag tycker James skriver och spelar bra saker. Bra musik ska ha mycket gratisreklam så här är MySpace-sidan för ”James and the Greater Good” som det heter när han räknar med alla som spelar. Och så här såg det ut och lät (även om ljudkvalitén på såna här inspelningar lämnar en del att önska) i lördags.

hjälp-tävling

Okej allihopa: Jag behöver hjälp!

Finnes: Grå jacka med stor vid krage som går att knäppa ihop till ett stort "rör" som står upp och når mig till öronen.
Sökes: Mönster på den knallgröna sjal som ska vara pricken över i när jag använder jackan med den fina kragen.

Förutsättningar: Jag har EN härva BC softsilk - knallgrönt. Det är 100 gram à 350 meter.
Min tanke är en glest spetsstickad scarf som blir en liten grön accent i den effektfulla kragen. Jag har några idéer om mönster och just nu leder Lace Ribbon från Knitty. Eventuellt med lite större stickor och något färre maskor...
Har ni bättre förslag?

I så fall behöver jag dem!
OM jag väljer ett annat mönster än Lace Ribbon på förslag från er, lovar jag att belöna den som föreslår "vinnarmönstret" med en liten tack-present! (Om flera föreslår samma mönster går presenten till den som föreslog det först.)

vattenbrist

Idag hämtade jag vatten i en dunk, ur en tank som placerats ut på torget. (Länk till varför här.)
Jag fick gå hemifrån utan den dusch jag hade behövt i morse, och jag har känt mig lite sunkig hela dagen. Sambo är sjuk och så ynklig som bara en vuxen man kan vara, stackarn.
På vägen hem på eftermiddagen, efter en jättemysig lunch med fin vän och ett långt lyxigt besök hos frissan, gick en kindtand sönder.

Nu är vattnet tillbaka, jag är snygg i håret och hunden är söt... Men jag har trots det haft bättre dagar. Det måste jag säga.

nu har Lisa åkt kollektivt igen...

...och inte kan hon låta bli att berätta om det igen heller:

Jag åkte en buss full med stammisar idag. Jag är inte stammis på den bussen. Vid ändhållplatsen nickar åtta-bussen-folket mot varandra och ger varandra igenkännande blickar. Pendlare med samma startbuss kurar ihop sig mot januariblötan, rullar ihop sina Metro, drar på sig sina vantar, höjer volymen i sina hörlurar… Och så står jag där. En nykomling. Vi är ett par nykomlingar på pendelbussen den här morgonen och det liksom syns vilka som inte hör till åtta-bussen-gänget. Några verkar till och med ha sin egen plats på hållplatsen. Killen vid papperskorgen. Lilla damen i hörnet. Pop-killen på trottoarkanten. Färgglada, unga mamman vid Metro-boxen… Vi icke-stammisar är nästan i vägen. Vi står i de obekväma mellanrummen. Lite för nära. Lite fel. På besök i åtta-bussen-folkets vardag.

Efter en stund sittandes på besök i åttabussen byter jag till spårvagn. Jag hamnar på Korsvägen.

Korsvägen är en annan sorts hållplats. Byten. Genomfart. På tillfälligt besök. Stammisarna på Korsvägen känner inte varandra. Stammisarna på Korsvägen rusar vidare till nästa buss, nästa vagn…

Korsvägen luktar unket då juldekorationen med halm i botten har börjat ruttna. Rusande resenärer rynkar näsan. Just nu är det synd att ”näsa” inte börjar på R.
En ruta i en av hållplatskurerna är sönderslagen. Ett hav av krossat glas i små, grönskimrande kuber ligger i en hög på marken. Det ser nästan fräscht fruset ut i den gråbruna sörjan vi kallar januari. En dam med orangeprickig sjalett tittar surt på förstörelsen. Hon tittar förresten surt på allt. Hon är en sådan där människa som glömde att le så länge att mungiporna fastnat i nedåtläge. Stackars tanten. Jag försöker föreställa mig hur hon ser ut när hon ler. Det är svårt och jag kommer på mig själv med att stirra. Jag ler ursäktande men det blir också fel. Men jag är inte säker på att tanten märkte något. Hon verkade stå och tänka på något annat. Citroner antagligen. Stackars tanten.
När spårvagnen kommer och jag slår mig ner på en plats som åker baklänges får jag en sån där märklig känsla igen. Det känns som om jag just varit på besök i en oberättad historia, men att jag liksom missade poängen. Kanske är det den känslan som får mig att beskriva sura tanten här. Så nu vet ni också att det stod en tant i orange sjalett och såg sur ut i en trasig hållplatskur vid Korsvägen idag. Och att det luktade unket.

grön mössa

Impulsshoppad grå jacka krävde en ny grön mössa.
Rött hår plus grön mössa är lika med skitsnyggt.
Men det har jag ingen bild på än. Måste färga om håret så det är tillräckligt illrött först - men här är mössan i alla fall.



Färgen är mest lik bilden tagen med blixt, men mönstret syns bättre på de mörka bilderna.
Mönster: Sunflower Tam ur boken Knitting Nature.
Garn: Dubbelt Garnstudio Alpaca
Ändringar: Vriden resår (för att det är snyggare) och en lite annan variant av "flätor utan flätnål-maskor", då jag tycker att mina blev snyggare än de som var beskrivna i mönstret.
Stickor: Underbara harmony wood 4mm till resåren och 4,5mm till resten.
Jag är jättenöjd!

men det var väl själva...

Kan det aldrig få hålla sig bara Bra någon längre stund? Nu har jag dragit på mig en tokigt elak hosta och feber! Vad skulle det vara bra för?

tjänsteresa

Buss, tåg, mamma, shopping, buss, sova, buss, tåg, Uppsala, garnshopping, lunch med en vän, buss, seminarium, buss, tåg, tåg, buss, hemma.
Fördela ovanstående från klockan åtta på morgonen till klockan elva på kvällen dagen efter och ni har en komplett redogörelse för min söndag och måndag.

Angående frågor i kommentarerna på förra inlägget är min spontanshoppade jacka / kappa ljusgrå. Jag ska nog göra nåt litet eget tillägg på den (broderi, brosch, sy fast skärpet som passade dåligt...) och ha en jättegrön sjal till. Garnet hittade jag idag på mitt väldigt oplanerade besök på Yll&Tyll i Uppsala. Det blev jättegrönt softsilk från BC garn. Jag visste inte var Yll&Tyll låg, bara att det var i Uppsala, så döm om min förvåning när det var en av de första butikerna jag snubblade över under min korta väntepaus innan lunch idag. Lycka.

Här sitter jag alltså på tåget hem och skriver på bloggen. Det är fantastiskt att boka tågbiljetter i god tid. Jag sitter i första klass och internet ingår. Lyxliv på min ära!

spontant

Jag råkade köpa en ny vårjacka på rea idag. Råkade! Hade inte planerat att... Impulsköp. Jag hade glömt att man kunde göra så. Helt underbart faktiskt.
Nu måste jag dock sticka en sjal som passar sagda jacka... och kanske en matchande mössa. Vojne, vojne... Måste jag köpa nytt garn nu igen?


hihi

dvärgar

De sju små dvärgarna, eller åtminstone de första fyra, har hittat till min etsy shop.
Jag hittade det här gamla pusslet i en auktion och det blir verkligen fina små smycken!
Jag har några bitar kvar att "förädla", och det är bara jätteroligt när det blir så FINT!

snö

Det har snöat. För lite. Det är så där fel mängd snö som bara blir is och slask. Tyvärr. Följande är filmat i Oregon, men fungerar bra som illustration även för Göteborg idag:

sagan om den lilla lilla damen

I den ganska stora staden bor en liten, liten dam. Hos den lilla, lilla damen bor en liten, liten pudel. Det är inte så mycket hennes husdjur som det är hennes bästa vän. Den lilla pudeln har det väldigt bra. Den har en alldeles egen liten dam att ta hand om. Den lilla damen och den lilla pudeln pratar med varandra som vilka goda vänner som helst. Damen på sitt språk och pudeln på sitt. ”Älskade lilla vän” säger damen. ”Viff viff” säger hunden.
Damen och pudeln går på promenad varje dag. Pudeln är noga med att skydda sin lilla dam. ”Viff viff” säger den åt alla den möter. ”Viff viff viff viff viff viff viff viff viff viff viff viff!” om man kommer för nära. Den lilla damen vill dock inte att den lilla pudeln ska skälla så förtvivlat, så det förklarar hon så tydligt hon kan för den: ”Älskade lilla vännen du skrämmer folk när du skäller så lilla du så om du bara kunde sluta en liten minut kan du inte vara tyst min lilla söta så får de gå förbi och du behöver väl inte skälla så förtvivlat…” och så vidare hela långa promenaden. Hon verkar inte förstå att pudeln bara ber folk att hålla sig borta från dennes egna lilla dam. Och pudeln förstår inte alls vad damen säger, för den fortsätter att skälla. Och skälla. Och skälla.
Folket de möter ler lite förläget åt den lilla, lilla damen som släpas fram av en liten, liten svart pudel i ett rött koppel. Damen och pudeln pratar med varandra hela tiden, utan att förstå varandra alls. Men det gör inget, för pudeln älskar sin lilla dam och damen älskar sin lilla pudel.

prisutdelning

Bibblostick gav mig en utmärkelse i sin blog. Tack! Där står det att den är till
"Visa Lisa för hennes berättelser". Jag har övat länge inför den här stunden...

Jag skulle vilja tacka juryn (Bibblostick) för sitt kloka val. Jag hade aldrig stått här idag om det inte vore för dagisfröknarna på Nyckelpigan år 1981 och min familj som alltid uppmuntrat mitt skrivande. Jag vill tacka alla vänner, som stöttat mig genom livet. Jag vill tacka alla de bussresenärer, göteborgare, vädergudar och vackert klädda människor som inpirerar mig till bloggens innehåll. Jag vill tacka fåren för ullen, spinnerskorna för garnet och alla stickerskor i världen för inspirationen. Och så till sist vill jag tacka Rolff för att han blir så söt även på bild.

Jag tänkte jag skulle tacka för priset med en berättelse - men jag hinner inte precis just nu (även om jag redan vet vad den handlar om). Så tills jag bjuder på en berättelse vill jag berätta för följande personer att "Wow - I love your blog!" (även om jag skickar vidare sånt här så himla sällan). Jag har just nu 96 bloggar i min prenumerationslista på bloglines.com, och flera av dem är på engelska. Egentligen innebär det här att jag ger utmärkelsen till alla 96 - för ni finns alla i den listan för "Wow, I love your blog(s)!"

Men just idag går utmärkelsen till följande väldigt olika fantastiska människor - som bloggar på svenska:

egoegon - som tycker vettiga saker, vars blog spelar bra musik för mig titt som tätt och som på senaste tiden visat så vackra foton att jag bara... tittat. Dessutom skriver ju människan bra också. Och så är hon snygg... Hm... Jag kanske bara är avundsjuk?

Cirkux och hans fru får dela på ett pris, fastän de har varsin blog. Jag tror inte de vill bli länkade till här, men låt mig motivera med att de är fantastiska människor och vänner, som båda skriver om sin vardag med skarpvässad...ehum... host... tangentbord... Och så saknar jag dem också så, varsågoda.

Sen vill jag ge stickblog-priset till *trumvirvel* Anna!
Motivering: Hela Anna är inspiration. Personen, bloggen, idéerna, mönstren, stilen, inställningen...

Hedersomnämnanden går till alla de andra nittiotre vänner, stickerskor, bloggare och skribenter som finns på min lista. Bibblostick får en puss på kinden nästa gång jag ser henne för min egen utmärkelse.
Tack!

Nu ska 2009 bli det bästa året hittills. Så det så.

Även om det kunde ha börjat bättre...
Nyårsdagens morgonpromenad med hunden blev lite mer spännande än jag hade tänkt mig, när det visade sig vara glashalt ute. Lille Rolff hade en jetmotor i rumpan (även kallat bajsnödighet) och drog lite extra i kopplet och så

slog jag ryggen i backen. Det var bara att bita ihop och inte gå av på mitten hela vägen hem, men nu är nyårsdagen väldigt rakryggat, smärtsamt bultande...

Men nyårsafton var jättemysig i goda vänners lag. Tack ni som var här!
Och Gott Nytt År på er alla älskade vänner, smygläsare, stickerskor, småtomtar och dammråttor!

esbjörn

GP har inför nyåret lagt ut ett bildspel med porträtt av kända svenskar som lämnat jordelivet under 2008. Det är en sorglig lista, där flera får mig att liksom hicka till av saknad, fastän jag inte kände någon av dem personligen. Den som får mig att hicka hårdast och ledsnast är Esbjörn Svensson.

Jag har haft Esbjörns Svenssons trio i mina spellistor länge. Som bakgrundsmusik till mitt liv. Som humörförstärkare i både ledsamt och glatt. Esbjörns död är lite som förlusten av Tage Danielsson. Man liksom undrar hur värden hade sett ut tjugo år efter deras död om de bara hade fått levat.
Vad hade Tage skrivit om nuläget? Vad hade Esbjörn komponerat om tio år?

Så här sitter jag mitt i natten och saknar Esbjörn en stund.

mörka knekten

...är faktiskt inte överskattad alls.

God damn. Jag är ivägsopad (swept away). Heath Ledger är inte geniförklarad för att han är död. Han är geniförklarad för att han hann förklara för världen att han var ett geni innan han slutade vara. Dessutom är det en hel massa Gary Oldman att njuta av. Och lite Michael Caine. Och storyn byter riktning så ofta och så överraskande att till och med jag sitter och säger "wow!" när det smäller och pangar. (Jag brukar inte gilla action med koreograferade explosioner).

Så. Mitt betyg är:
Fem jokrar.
God damn.

en idol

Man blir lite lycklig av Max Raabe och hans konst att göra "gammal underhållning" nutida.
Hela texten till denna fantastiska hitlåt lyder så här:

"Mein kleiner grüner Kaktus"

Blumen im Garten, so zwanzig Arten,
von Rosen, Tulpen und Narzissen,
leisten sich heute die kleinsten Leute,
das will ich alles gar nicht wissen.

Mein kleiner grüner Kaktus steht draußen am Balkon,
hollari, hollari, hollaro.
Was brauch ich rote Rosen, was brauch ich roten Mohn,
hollari, hollari, hollaro.
Und wenn ein Bösewicht was Ungezognes spricht,
dann hol ich meinen Kaktus und der sticht, sticht, sticht.
Mein kleiner grüner Kaktus steht draußen am Balkon,
hollari, hollari, hollaro.

Heute um viere klopft's an die Türe.
Nanu, Besuch so früh am Tage?
Es war Herr Krause vom Nachbarhause,
der sagt: "Verzeih'n sie, wenn ich frage,"
sie hab'n doch einen Kaktus, da draußen am Balkon,
der fiel soeben runter, was halten sie davon?
Er fiel mir auf's Gesicht, ob's glauben oder nicht,
nun weiß ich, daß ihr kleiner grüner Kaktus sticht.
Bewahr'n sie ihren Kaktus gefälligst anderswo,
hollari, hollari, hollaro.