Walpurghis

Glad Valborg och Glad Vår önskar jag er alla!
Här på torpet har ätits god mat i goda vänners lag och ett bål har brunnit på traditionsenligt vis. Jag tror att traditionen med en eld just här med just oss började idag.

beautiful blogger

Jag har fått en blogaward av Johanna - Tack!

Återigen ombeds man berätta sju saker om sig själv, men det har jag, precis som Johanna, gjort förr. Och så ombeds man skicka vidare utmärkelsen. Jag har insett att dessa vandrande blogutmärkelser har en fördel i att jag hittat nya bloggar att läsa av att klicka vidare från de andra länkar till.

Men de jag skulle skicka vidare till har ju redan fått den här utmärkelsen allihopa, så i stället gör jag så här: På sistone har jag börjat klicka "följ" i blogger på de nya bloggar jag hittar, eller som jag upptäckt att jag inte fått in i min google reader. Det gör att ni här i min blogger-profil kan se vilka jag klickat på på sistone, och vilka jag följer med hjälp av sådan "blogger-prenumeration".

Idag höll jag senaste Interweave Knits i handen. Jag var på väg till kassan, för den stod ju i hyllan för en gångs skull, det måste vara meningen... Sedan bläddrade jag lite och hittade inte ett enda mönster jag ville sticka, blev irriterad då genomgången av Kitchener Stitch inte var lika bra som andra så-här-gör-du-instruktioner jag sett någon annan stans...

Jag köpte inte tidningen.

(Men jag upptäckte Interweaves 4-dagars-rea och funderar på att faktiskt köpa någon av de böcker jag faktiskt vill ha... )

Idag är tratten av! Äntligen fick stackars Rolff ta av sig den förhatliga tratten. Han firade med ett glädjefnatt runt tomten för att sedan ta sig upp för trappan själv för första gången på tolv dagar. Nu ligger han i min nya stickfåtölj (mer om den en annan gång) och har förnöjt snurrat ihop sig till sin allra bästa imitation av en kanelbulle.

(in)effektivt

Städning. Antingen gör man det eller så gör man det inte. Eller så gör man som jag.

Jag ska få besök, så jag börjar med att fuskstäda (plocka undan, gömma, torka av så att det ser snyggt ut men jag vet...). Sen är det på nåt ställe jag plötsligt inte kan släppa det, så plötsligt står jag och torkar ur lådan där jag bara skulle lägga ner ett par strumpor.

Sedan fortsätter jag fuskstäda någon annan del. Sedan kommer jag på att det är mer effektivt att faktiskt ta en vända med grejer till ladan, än att bara samla dem på hög vid dörren, men för att ta sig till ladan måste jag nog ha nånting mer än morgonrock på mig.

Morgonrocken hänger ovanpå en handduk, som nog skulle behöva tvättas och torktumlaren är nog färdig nu, så den ska ju tömmas. Och medan jag sorterar in i garderoben kommer jag ihåg det där lasset som skulle till ladan, så jag lyckas få på mig ett par strumpor (Åh så skönt, golven är tydligen ganska kalla) innan ögonen landar på lakanen som är upphängda, men inte hopvikta.

Jag viker lakan och stoppar in i vårt provisoriska linneskåp (Åh vad jag längtar till fyndet av Linneskåpet som saknas) och råkar slå tån i garderobsställningen som ju också är ett provisorium. Den ska så småningom ut i ladan...

Visst ja! Jag börjar plocka av garderobsställningen för att få med den till ladan, men inser att jag inte vet vart jag ska göra av vissa saker som hänger på den, så det tar stopp.

Nu följer tankarna min råttan-på-repet-städning bakåt, och jag kommer fram till att det var klä på mig jag skulle göra först. Jag väljer kjol och tröja och medan jag drar på mig kjolen hamnar tröjan ovanpå ett par kassar som väntat länge på att jag ska packa upp dem, och där i hittar jag någonting som ska till köket...

Tjugo minuter senare har jag, iklädd endast strumpor, kjol och BH, plockat ur och i diskmaskinen, torkat köksbänkarna, sorterat en pappershög, matat husdjuren, vikt ihop tre papperspåsar (som katterna lekte med) och tömt soporna.

Är det fler som städar som jag?

hemligheter

Jag gör provlappar (plural!) för en av de mest spännande stickningar jag någonsin givit mig i kast med. Men - projektet är lite hemligt. Så jag kommer att få blogga andra stickningar, funderingar och kanske fler knappar i stället... Jag har blivit alldeles knapptokig!

Eller så skriver jag snart om hur jag tänker inför Mixa&Matcha-presenten som jag ska plocka ihop! Det ska bli ett jätteskoj byte! Eller så berättar jag om andra äventyr. Häng med bara!

Jaha, det blir till att skriva brasklapp igen.

Jag har inga problem med språkmisstag. Jag älskar att diskutera språk, svårigheter, egenheter och melodier i språk. Jag gör själv misstag. Jag tycker inte att det gör något.

Jag studerar på doktorandnivå, och engelska är undervisningsspråk både när jag undervisar masterstudenterna och när jag själv sitter i skolbänken på diverse kurser. Ganska ofta blir engelskan ett hinder snarare än ett kommunikationsmedel då nivån på språket är så olika att man knappt förstår varandra. Men då är det förstås något i upplägget det är fel på, inte på människor som kan engelska olika bra.

Men vad som händer när svenska och engelska blandas blir ibland humoristiskt. När man hör hur svenskans melodi går in i Engelskans, eller när ord byts ut. Men på samma sätt som jag skrattar åt ordvitsar på svenska, så skrattar jag (ibland bara inombords) åt något som blir en ordvits eller ett skojigt sammanträffande mellan språkmelodier.

Jag gör mig inte rolig över detta på någons bekostnad. Jag ser inte ner på människor för att de gör misstag (då skulle jag få börja med att gräva en grop åt mig själv). Men jag är intresserad av språk, dess svängar och snirklar. And it's a juuuudsch interest!

juuudsch

Jag har suttit ganska tyst och lyssnat på två föreläsningar på en ny kurs idag. Mycket handlade om de olika definitionerna av "Sustainable Development" som surrar runt i världen. Mycket var väldigt intressant. Framför allt diskussionen i slutet av passet.

Men jag är doktorand, och det mesta är på engelska, tillsammans med många människor som har engelska som andraspråk. Därför skapar jag nu en ny tag i min blog - svengelska.

Dagens svengelska inlägg handlar om bokstaven H. Bokstaven H existerar även som begynnelsebokstav i det engelska språket, och jag hade svårt att hålla mig för skratt idag när båda våra föreläsare pratade engelska med fransk touch, då de av okänd anledning struntade i bokstaven H om den stod före vokalen U. Okej, men var de tvungna att ersätta med ett tydligt J?

"There are juuuudsch advantages..." (huge)

"It is a basic joomanid to have shelter" (human need)

badtunna

Med undantag för hur mycket jag frös när jag klev upp i kvällsvinden, så kan gårdagens premiärdopp i badtunnan vara det bästa vi gjort sedan vi flyttade hit! Svårt att få skärpa med skakande händer och kvällsljus bara...

tack

När man är så glad över något man stickat, så värmer era kommentarer en massa extra! Och jag är kass på att svara på kommentarer i bloggen, för det finns liksom inget helt naturligt sätt att göra det på, så här kommer ett grupptack för kommentarer om koftan! Jag får ett leende från öra till öra av varje snällt ord om min kofta jag hittar!

Tack.

hittepå-kofta

Eget uppfunnen, asymmetrisk hittepå-kofta med mojängknäppning.

Jag är toknöjd.

mojänger

Det krävdes flera försök, så jag har virkat mojänger i olika storlek, längd och utförande. Hur mojängerna används hoppas jag kunna ta bild på när jag fixat till mig lite för att modella min kofta i eftermiddag.

Men först ska det premiärbadas i badtunnan!

fler fynd

Jag hittade ett gäng böcker och tidningar idag också. Och en gaffelvirkningsgaffel för en femkrona.

Gamla heminrednings- och handarbetsböcker och annan gör-det-själv-tips-litteratur roar mig och idag hittade jag tre tidskrifter om hemrenovering från sjuttiotalet. I en av dem fanns rubrikerna "nytt tegeltak på torpet", "en murad grillplats i natursten" och "spångar över våta marker". Jag tackar och tar emot, för det är saker vi behöver här hemma.

Och så blev det lite stickmönster också, för vem kan motstå "Sticka Mera nr7" om flerfärgsstickning från 1991, med bland annat det här konstnärsporträttet:

Han hade gråare hår när jag såg honom härom veckan...

I intervjun med honom säger Kaffe bland annat:

"Inte för att jag vill generalisera, men jag undrar om inte kvinnor är mer konventionella än män. (...) Och det är ju de som hållit i stickningen. Eller - hållit den tillbaka..."

Först reagerade jag ilsket och fnysande på detta citat. Våga-prova-stickerska som jag anser mig vara trampade han mig förstås ordentligt på tårna med att säga så där, men så öppnade jag mitt andra loppisfynd - fem kronor för "Sticka och Virka" från 1965.

En ljuvlig liten bok på många vis, men inte öppnar den direkt för experimentlusta och prova-på-mentalitet. I boken presenteras en uppläggning, en avmaskning, ett tankesätt. Man gör så här, eller fel. Och jag minns min egen textillärare, som lärde mig att jag gjorde fel, och hur jag 15 år senare har listat ut att mitt fel var att jag stickade vridna maskor. Hujedamej.

Men jag tror inte det har att göra med att vi är kvinnor som dominerat hantverket. Jag tror det har att göra med syftet, och förändringen av syftet med stickning. Nödvändigheter inspirerar sällan till konstnärliga experiment, medan lyxigt, avslappnande tidsfördriv passar perfekt för den sortens kreativitet. Så Kaffe är inte bara man - han är konstnär också. Och jag stickar inte för att jag måste, utan för att jag vill.

knappfynd

Jag var på loppis idag. Inte en av de loppisar där jag brukar göra mina mest fantastiska fynd, men en som låg behändigt till för dagens andra ärenden, så jag hamnade där. Och för första gången gav jag mig tålamodet att verkligen dyka ner i deras väldigt osorterade knapp-himmel.

Jag har köpt knappar idag. Många knappar.

Bland tusentals knappar vande jag ögat långsamt till att hitta de sorter jag valt. De här hoppade fram ur massorna en i taget tills jag hade mer än 20 gulbruna och 9 grå.

De här låg utspridda i botten, men stod ut från mängden så att det nästan kändes som om jag stod och silade fram dem ur en guldrusch-flod någonstans i vilda västern.

En ensam lila knapp bland de gula, men den distinkta formen gjorde att den ändå fick vara med i gänget.

Samma grupp knappar fotade från olika håll. Den gröna färgen på de blanka knapparna är intensivt blågrön och glänsande och gjorde knapparna lätta att hitta i mängden. De matta knapparna är grönare än vad fotot visar, och de små med relief ville inte fånga ljuset på foto, så elegant som de gör på riktigt.

Två gula karameller. Varför är gula knappar så lockande? Jag klär inte i gult...

De är så fina, så fina, så fina!

Några knappar till blev det också. Etthundrasjuttioåtta stycken sammanlagt. Och jag är ändå inte ruinerad.

ijenklien stog jag inte ut med att publicera den här titeln

Nu kom jag på två ord till! Som jag måste få gnälla på alltså.

Verbet stå i imperfekt blir stod. Stå, stod, stått. Varför så många byter -d mot -g förstår jag faktiskt inte. Ligger det verkligen bättre i munnen?

Och så är det konstigt att egentligen är så mycket svårare att säga än "ijenklien" som jag hör så många få det till.

Just nu lyssnar jag på en ljudbok där Jonas Karlsson läser en välskriven översättning, så språkpolisen har idag mått ganska bra ett tag också. Nu hittar jag förstås inte citatet direkt, men sorg beskrevs som "en skrikande tystnad som ännu inte gick att tämja med ord".

Språkanvändningslycka.

Nu ska jag samla ihop mig till ett glatt och lyckligt loppis-inlägg i stället.

Språkpolisen tar paus ett tag.

brasklapp

Och som vanligt kommer det en brasklapp efter ett av mina mer gnälliga inlägg:

Jag förstår misstag. Jag gör dem själv ibland. Jag har respekt för läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Jag förstår verkligen grammatiska missar, särskilt om svenskan inte är ens första språk. Jag håller med om att språket är levande och ständigt under förändring. Jag älskar dialekter.

Men just för att jag älskar språk, vårt och andras, så är det misstagen som görs för att man inte brytt sig om att lära sig rätt som stör mig. "Interjuv" är nonchalans i mina öron. Särskilt när det sägs av någon som har som yrke att intervjua andra.

språkpolisen

- Säg efter mig: In-ter-vju.

- Interjuv.

Nej, en gång till, med konsonanterna i rätt ordning tack: ...-V-J-U.

-Interju.

Tänk på engelskans interview - och så säger du det med svenskt uttal. View blir Vju.

Inte juv.

Inte ju.

(Interjew - nåt avtal judar emellan? Inter-ljuv - bara ljuv så där in emellanåt?)

Prefixet inter- betyder mellan, som mellan dig och mig. Ordets andra del -vju är alltså detsamma som engelskans -view eller franskans -vue. För ordet är egentligen franskt: entrevue, från s'entrevoir (se varandra).

Så snälla ni, sluta interJUVA varandra och intervjua varandra i stället.

På samma sätt önskar jag mig Sje-ljudet först och -ts sist i Schweiz.

Auschwitz fungerar på precis samma sätt.

På TV kan man se på pRogram. Ser ni r:et? Jag förstärker det lite. Endast smålänningar från Vetlanda kommer undan med att hoppa över det r:et. Där heter det [po'gwam] och det är dialektalt.

En regissör [resch-iss-ör] regisserar [resch-iss-erar].

Så. Nu har jag gnällt färdigt för idag.

Diskussionen om svengelska när den är kreativ och skojig, jämfört med när den är pinsam, fel och gräslig tar vi en annan gnällig dag...

Jag trodde jag hade knappkoll, men sedan kom små metallknappar in i leken och talade till mig! Ska det vara flera små metallknappar i stället? Men sambo säger fortfarande röd stor knapp. Men ska det vara en eller två? Nu är jag konfys, och den galna idén jag hade kanske inte passar på det här projektet ändå? Dessutom blir jag mer och mer övertygad om att jag borde sticka på en krag-kant...

Vad tycker NI? För nu har jag krupit runt här med knapparna en lång stund och provat det ena galnare än det andra, men jag kommer tillbaka till stor röd eller liten metall. Men hur många av vilken sort?

knäppa

Jag har en knappidé... men måste iväg på knapp-jakt för att hitta rätt knapp för att testa om idén funkar. Jag tror på rött.

ett annat sätt...

...att förklara hur stackars lille hunden mår före och efter kastrering är att visa en bild av så kallad "tratt-depression":

före

efter

kastrering

Djuren har varit hos doktorn idag. Så här gick det för Rolff:

före efter

Och för Larsson:

före efter

För Quisling var det lite mer invecklat. Hon skulle bara få en vanlig sterilisering, men som fröken Veterinär uttryckte det så "är hon inte skapt som alla andra". Det visade sig att katten med namn efter en förrädare och spion var mest av det ena, men även lite av det andra. Vi kommer att fortsätta kalla den lilla damen för Hon, men hon är lite av en Den eller Det. Söta lilla Den.

min

Javisst - halva Sverige kommer att ha den och alla kommer att veta att jag köpte den på Kappahl. Men vissa klädesplagg måste man liksom hjälpa hem till dess rättmätiga ägare, och i det här fallet är det jag! Jag fick tillbaka en midja jag saknat och ville genast hem till den Bra BHn...

Min!

(Men frågan är fortfarande var jag får tag på vita, knälånga, sekelskiftes- mamelucker med volang? Nej, jag är ju inte så duktig på att sy...)

and the winner is...

...me! Jag vann en härva garn i Påsktävling2! Hurra!

förresten...

...så har vi det så här bra på torpet idag. Tur att jag kan kalla det jobb att sitta i den där hängstolen och läsa en stund på eftermiddagen.

om saker

En del saker man har sitter det minnen i. Ibland ens egna. Ibland andras. Men saker med en historia, både nya och gamla, flyttar in i hjärtat på ett sätt som andra saker inte kan.

Jag har saker efter min farmor, och i dem sitter både mina och andras minnen. Skåpet luktar gammal tobak när man öppnar det, för där i hade nog farfar sina cigaretter. Han slutade röka nån gång på 70-talet. Bordet har repor i sig, för Rolff visste inte att man inte fick göra så när han var nyinflyttad hos oss. Boken har klotter i sig, för jag visste inte bättre när jag var så liten...

Andra saker bär på andras historier, och ibland kan anonyma loppisfynd ha den där magin av minnen omkring sig, även om man själv inte var med om ett enda av dem. Jag har en kista där det lilla extra facket inuti har en sliten lucka. Vad har det legat för små skatter där i? Stolen jag blev kär i en gång i Frölunda har bokstäver i blyerts under sig - vad betyder de?

Ute vid ladan står bordet med svarvade ben som hittades i ett tidigare igenmurat utrymme i en källare under Vallgatan. Man undrar vad det har varit med om innan det blev balkongbord hos mig, och nu torp-trädgårdsbord hos oss...

Huset vi flyttade in i har samma sorts magi över sig. I ladan finns spår av både det ena och det andra. Till exempel står det "Viggo 4 år" målat på golvet. Han måste ha haft ett häftigt kalas den där Viggo...

Och så hänger det trasiga hammare på laduväggen - de fick sätta livet till i renoveringen. Nere i vattentunnan stod en hink jag vill ställa i ordning - den kommer att berätta historien om hur vi hittade den, hur jag borstade den...

I vedbon stod en stege. Den kommer att berätta om våra äventyr i takhöjd, på samma sätt som den berättar om någons omsorg om en gammal stege och hur den någon gång blev målad turkos, trots att den redan var sliten och skev...

Själva huset berättar historier om sig självt. Dels om designhistoria, arkitektur, stilideal och funktioner förstås. Dels om renoveringen eftersom någon varit omtänksam nog att sätta spår här och var för att huset inte ska glömma bort dem. Initialer i golvet som gjöts i jordkällaren, virke som blev över på loftet, tapetprover i skåpet, barnens klistermärken inne i väggar...

Igår flyttade en ny sak hem till oss, som fick mig att fundera på sakers historier, och hur de skrivs om och ändras varje gång någon ny ägare berättar dem. Saken som flyttade in har tydligen en del mindre roliga minnen i bagaget, men de vet vi så lite om, så hos oss skrivs historien om till "Det osannolika trädgårdsbordets osannolika historia" som bland annat innehåller hemmagjorda lyktor som nu hänger i trädet ovanför...

päsa

Igår hade jag en underbar kväll hemma hos Helena med familj. Massor med helt fantastisk mat, glada barn, skratt och sedan päsa (Helenas ljuvliga ord) i soffan med garn och stickor.

Runt oss smög två vackra damer, men bara en av dem fastnade på bild.

Hörru H - det här gör vi om fler gånger tycker jag!

Jag har just börjat tagga mina inlägg... Vi får se hur länge ordningssinnet håller i sig...

Bäreberg

Jag och sambo var på skroten. Riktiga skroten.

Det fanns en skrot-Nisse och så fanns det Allt.

Reservdelar till vedspisen? Jajemän.

Brunnslock? Jamen såklart.

Skyltar med varningar och information för allt möjligt? Javisst.

Allt annat du kan tänka dig? Antagligen.

Vi ska till skroten fler gånger, för det fanns mycket mer att shoppa än de lådor vi fick med oss den här gången...

trädgarn

Jag råkade köpa lite bomullsgarn och ska tydligen sticka ett björkträd?

rödceder och sinnesfrid

Idag kom mina rödceder-hjärtan med posten. Nu ligger det ett på varje garnhylla och hjälper mig hålla skräcken borta. Har ni inte hört talas om rödceder? För er egen sinnesfrids skull - klicka här! Bra grejer. Doftar gott gör det också.

knallrosa

Min knallrosa sjal är färdig. Jag är färgförälskad och lycklig i min rosa, jätterosa, chockrosa stola.

Colinette Jitterbug heter garnet som jag köpte hos Tummelisa och mönstret är en nästan egen variant av trekantiga sjalen "Gail" och dess lillasyster i fyrkantigt format "Spring Leaves". (ravelry-länkar)

Om man vill använda kameran på morgonen, är det smart att slå av den på kvällen, så att det finns nåt batteri kvar massa timmar senare. Synd att jag inte var så här klok igår kväll...

rymmaren

Jag rymde hemifrån och åkte ända till Kungälv för att sticka med goa stickerskor. Galet långt för ett stickcafé egentligen, men vissa dagar blir det bäst om man bara gör det där galna man fick för sig! Fast jag glömde kameran hemma. Doh.

Och på mysiga Moody's satt många fina stickerskor, med många fina stickningar! (Obs! Facebook-länk.)

Koftan var där, och Beda - men vi var så många att jag bara kom åt att vinka till dem dääääär borta i lokalen. Närmast runt mig och min gröna kofta stickades det ännu mer grönt. PetraO stickade i ljuvligt gräsgrönt Heaven's Hand och Sillen bredvid henne stickade jättegrön, jättefin mosstickning i ett bomullsgarn som jag blev lite kär i på avstånd... Ni vet så där så att ögonen söker sig dit, men man blir lite nervös när objektet för ens beundran verkar titta tillbaka... Inte Sillen då, utan garnet som verkade tala till mig... "Sommarplagg i grön bomull..." viskade det. Det har mig lite på fall, men det kan tänkas att det bara är en stickcafé-crush.

(Bilden lånad hos Sillen)
Bredvid mig satt Lea och muttrade över strumpa nummer två i paret som alla på Grötö tyckte blev fina - utom Lea. "För randigt" dömde hon, och lade upp och började på nummer två. Jag är full av beundran. Jag hade lagt ner och givit upp. Repat upp och svurit lite. Nej... svurit mycket. Nu blir Leas andra strumpa lika fin som den första, men Lea muttrar och imponerar.

Mia var där med sin gråa Citron. Hon valde rätt kant. När jag försökte låta bli att stirra på Sillens gröna bomull vilade blicken gärna på det mjukt, fluffigt vita på Mias sjal.

(Bilden lånad hos Mia)

Via Mia hittade jag nyligen till Tootis blog och nu fick jag träffa Tooti som satt bredvid Mia och stickade i vackert rost-senaps-guld-gult. En sån där färg som jag älskar på avstånd. Nära mig förvandlar den mig till en grisskär kulting, men på håll beundrar jag den, avundas jag den och suktar jag efter den... Tooti har dock precis rätt färger i övrigt för att den här guldsenapen bara ska lyfta henne ännu mer! Hennes Citronsjal var mjukt randad i denna ljuvliga gula som gick mot roströd, till bordeaux och tillbaka. Den såg ut som en smarrig, men mycket mättande efterrätt. Tooti är en härligt tjusig människa på det hela taget. Ljuvligt.

(Bilden lånad hos Tooti)
Tooti visade också stolt upp sin senaste väska från Stickfrossa, vars stolta designer och upphovsmakerska satt mittemot i ännu en Citron. Denna citrongul och med pärlor i kanten. Lika färgsprakande ljuvlig som ägarinnan.

(Bilden lånad hos Stickfrossa)

Tänk hur ett så enkelt litet mönster kan bli så olika på olika personer, i olika garner, i olika skaparinnors händer!

I andra stickerskors händer såg jag rosa sockervadd (Drops Kidsilk i en jordgubbsglassig fluffig stickning som man blev glad och sommarsugen av), handspunnen mysig "mossa" (mer ljuvligt grönt) och mycket annat som får huvudet att snurra i garndrömmande piruetter.

En stickerska satt och svor över uppläggningsvarvet i ett bomullsgarn som inte riktigt ville samarbeta. "Men vad ska det bli då?" frågade någon i ett tröstande tonfall. "En somrigt enkel tunika-linne-grej sådär A-linje nånting lite fliff-floffig så som man vill ha på sommaren" sade stickerskan. Läs meningen igen. Fliff-floffig. Jag förstår precis - och älskar uttrycket. Jag vill också sticka nåt somrigt fliff-floffigt.

På en hylla stod en annan grön förälskelse och lockade på mig. Jag har dreglat över den skönheten på en annan plats, en annan gång och till ett annat pris, men lät bli att köpa den. Den gröna Jellybean-skålen på fot är lite för bra för att vara sann, men 450 kronor för en glasskål svider lite extra just nu, då jag betalat sticklägret och gjort avbetalning på mitt CSNlån samma månad... Men nu vet jag att den lilla gelébönan står där på Moody's. Kanske blir den min... en annan gång.
(Fast den var mer gräsgrön... Har den färgen utgått? Gjorde jag bort mig som inte köpte den ändå? Fast jag inte alls har råd?!)

Och på tal om nåt helt annat - eller på tal om ännu mera inspirerande stickning - har ni sett den här?! Vifflas Haruni får mig att vilja sticka grått och brunt igen. Murrigt. Mysigt. Och den får mig ännu mer peppad till att göra min Haruni-variant (Haruni-varianter? Plural? Kanske.) Och lite längre ner i Vifflas blog - en Kaellingesjal som jag också har på min lista. Måste. Också. Stickas. Ska bara sticka klart min gröna kofta först.

Jag är full av "stickspiration" igen. Det är då attans att man måste försörja sig om dagarna - Jag hade hellre bara stickat i några veckor eller så...